Fp vill renodla beställar/utförarmodell, M vill ha förvaltningsmodell

Hundra skillnader mellan Fp och M

#5 Beställar-utförarmodellen i Västerås

Sedan 1990-talet har Västerås haft en väl fungerande uppdelning mellan beställarnämnderna, dvs de politiska nämnderna, och utförardelen i den kommunala organisationen. Organisationen infördes då genom en överenskommelse mellan S och Fp. Modellen har sedan dess inte reformerats och växt så pass att den administrativa överbyggnaden blev för stor. Under mandatperioden 06-10 upptäckte vi i flera ärenden att den politiska styrningen inte fick fullt genomslag, att politiskt fattade besut inte var kända, att beslut och resurser som var öronmärkta till vissa delar i ex skolverksamheten användes till andra områden. Detta är förstås inte acceptanbelt. Tanken med beställar-utförarmodellen är att skilja beställningen av verksamheten och vem det är som utför den, arbetsgivar-och personalansvaret ska ligga helt på utföraren och alla s.k. hur-frågor. Den politiska styrelsen för utförarsidan ska inte vara partipolitisk egentligen utan verkställa det som beställarnämnderna prioriterat i budget och genom politiska beslut.

Helt klart har kommunala proAros i Västerås skenat i väg utifrån den ursprungliga modellen. Det beror både på tjänstemannakultur men också på hur politikerna agerat under åren. En mycket viktig del i beställar-utförarmodellen är att det offentliga ska separeras från fristående i den meningen att beslutsfattarna ska inta en strikt neutral position när man ger uppdrag och anslår medel eller när man genomför en upphandling inom äldreomsorgen eller inom vuxenutbildningen. Generellt sett har detta fungerat inte minst på äldreomsorgsområdet. Västerås skattebetalare har tjänat väldigt mycket på att effektivisera och separerar beslut och utförandet av hemtjänst mm genom upphandling etc.

Folkpartiet drev som först parti i mars 2010 att vi vill dela organisationen och renodla skoldelen. Problemet har varit skoldelen. Vi la senare en motion efter valet 2010 men dessvärre har slutresultatet hittills inte gått vår väg- mer än att vi faktiskt bidrog till att organisationen kommer att reformeras fr o m 1 januari 2013. För två år sedan var detta otänkbart då endast ett par partier insåg behovet av en förändring.

Fp och M intog olika positioner. M gjorde upp med S, V, Mp om att återföra allt till förvaltningsmodell. Man sätter därmed hela neutraliteten ur spel. Risken att beställaren nu sitter med både personal, lokaler, arbetsgvaransvar etc etc kommer att överta fokus från de viktiga verksamhetsfrågorna som man är satt att bevaka och följa upp främst. Neutraliteten mellan kommunen och fristående skolor och alternativ inom vård och omsorg har satts ur spel.

Min bedöming är att stadens nya organisaton från 1 jan 2013 kommer att behöva justeras igen då förslaget från S och M inte är neutral.

 

S agerar förvirrande i nattisfrågan

Igår debatterade vi en socialdemokratisk interpalltion om nattis, eller barnomsorg på obekväm arbetstid. Det socialdemokraterna efterfrågade var ett ökat statligt ansvar för barnomsorg på obekväm arbetstid, dels en kraftig ekonomisk satsning. S menar själva att de vill avsätta 100mkr. Problemet är att vi idag inte har en samlad bild över efterfrågan för att exakt peka på hur många som nekas denna service. Vi anser att detta yttrest är en kommunal fråga och i skollagen har detta förtydligats.

De rödgröna har efter tillännagivande drivit igenom ett beslut om stimulansbidrag till kommuner för att utöka servicen. Problemet är att just stimulansmedel inte kommer att lösa det behov som finns i de aktuella kommunerna. Men de rödgröna kunde i somras inte komma överens om en annan formulering mer än att det ska vara just stimulansmedel.

Det som förvånar mig mest är att partiet inte har full finansiering, att partiet driver frågan om lagstadgad rättighet istället för behovsprövat insats som jag förordar och slutligen- i riksdagen vill S-politiker att alliansen ska införa rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid, men i flera kommuner som S styr inom avslår man liknande förslag på lokal nivå.

 

Fp vill införa ungdomsavtal, vad vill M?

Hundra skillnader mellan Fp och M

#2 Arbetsmarknad/ungdomsarbetslöshet

Sverige har ett stort problem med ungdomsarbetslöshet. Detta har varit ett bekymmer oavsett regering. Dagens statistik är dock problematisk i den meningen att även heltidsstuderande gymnasieelever ingår som arbetssökande. Detta ger inte en rättvis bild av den faktiska målgruppen ungdomar under 25år som inte har någon utbildning eller sysselsättning. Det är dessa ungdomar vi måste identifiera i varje kommun och stötta nationellt som lokalt för att erbjuda stöd. Stödet får inte vara av typen att det bidrar till att de fastnar i de offentliga program och hamnar i ett långvarigt bidragsberoende. Det viktigaste är att ungdomar erbjuds kompletterande utbildning för att stärka sina chanser till ett arbete.

Folkpartiet driver några centrala frågor som vi anser är helt avgörande för att förebygga ungdomsarbetslöshet; vi vill fortsätta utveckla gymnasieskolans yrkesprogram, lärlingsutbildningarna måste bli bättre och samarbetet med företagen kan bli bättre. Vi håller på att utreder förslag om ett lärlingsanställningsavtal som gör det möjligt att anställa en lärling på ett företag parallellt när man studerar på gymnasieskolan. Fp har också i regeringen nyligen drivit igenom ett särskilt uppdrag till Skolverket att inom ramen för yrkesintroduktion erbjuda kortare utbildningar för de tusentals ungdomar som inte är behöriga att läsa på nationellt program 0ch som inte bedöms ha kvalificera in sig där eller kanske inte har detta som mål utan- vill efter en kort kurs testa sina möjligheter på arbetsmarknaden.

Folkpartiet har i kommuner och landsting lanserat och motionerat om att införa ett ungdomavtal med en ingångslön som är anpassad för ungdomar upp till 20-23 år beroende på hur deras utbildning ser ut och vad branschen bedömer att de kan. Ingångslönen kan tex motsvara 75% av en avtalsenlig lön och är ett initialt erbjudande i syfte att komma in i arbete. Folkpartiet driver detta på olika håll i landet men på nationell nivå har förslaget hittills inte vunnit tillräckligt brett stöd, exempelvis av Moderaterna.

Samtidigt menar Moderaterna att de anser att arbetsmarknadsfrågan är viktig och att Sverige behöver vidta åtgärder för att som man kallar det ”sänka trösklarna in” på arbetsmarknaden. Jag vill gärna att M och andra partier konkretiserar vad man menar med ett sådant uttalande. Inte heller S för den delen har presenterat ngt altrernativ utan nöjer sig med att säga nej till ungdomsavtal/ungdomslöner. Vissa debattörer menar att Fp:s förslag innebär en sänkning av lönen. Detta är direkt felaktigt- dessa ungdomar som vi diskuterar har ingen lön idag, de lever på sina föräldrar eller på försörjningsstöd till exempel.

Utbildningspolitiken håller vi på att reformera men arbetsrätten måste ändras också om vi effektivt och snabbt ska kunna ge fler ungdomar en chans att komma in på arbetsmarknaden. Jag hoppas att fler partier, fackförbund och branschen stöttar Fp-förslaget.

 

Fp vill förstatliga skolan, vad vill M?

Hundra skillnader mellan Fp och M

#1 skolan

Många medborgare är intresserade av politik och följer de politiska partiernas utspel och insändare på olika sätt. Politiskt intresserade behöver inte bli medlemmar i ett parti, men några tar det viktiga steget och blir medlemmar för att aktivt markera sitt ställningstagande, men också ihopp om att kunna bidra och påverka, det kan vara i en lokal fråga som fruskost i förskolan eller i en nationell fråga i form att stötta ett partis nationella politik. Men statsvetarna slår allt mer fast att skillnaderna i svensk politik är mindre och mindre och att det är trångt i mitten. En sådan tydlig förflyttning har dels Socialdemokraterna gjort, men i ännu högre grad Moderaterna.

I alliansregeringen sitter fyra partier och leder Sverige. Resultatet av de beslut man fattar är förhandlade mellan de fyra partierna. På lokal nivå kan man styra i olika konstellationer, såsom i Västerås när vi styrde i majoritet med de övriga allianspartierna samt Miljöpartiet. Det är dels viktigt att hålla ihop en allians och kunna uträtta saker i majoritet, lika viktigt är det att kommunicera vad Folkpartiet i samarbetet får ut och vad vi driver och tycker- och inte minst, varför vi tycker som vi gör.

Dagens första Hundra skillnader mellan Fp och M handlar om synen på skolan och hur den ska styras. Folkpartiet driver aktivt i regeringen och sedan några år att staten ska återta hela ansvaret för skolväsendet. Landsmötet bekräftade denna ståndpunkt 2009 och vi försöker i insändare och genom opinionsbildning driva denna åsikt. I riksdagen är vi tämligen ensamma om denna åsikt även om Vänsterpartiet börjat uttala sig positivt.

Inom alliansen säger de andra nej till ett förstatligande. Men i debatten inser även de och M att dagens lösning inte är optimal. Fp har drivit igenom flera skolreformer för att vända skolresultaten. Ett förstatligande i sig löser inte problemen, men helt klart skulle staten kunna angripa de stora skillnaderna inom och mellan kommunerna. Idag kan vi inte tala om likvärdighet och att vi har 290 olika kommuner som är huvudmän för skolan underlättar inte styrningen och uppföljningen av riksdagens och regeringens beslut inom skolområdet.

Moderaterna säger i debatten att de vill däremot se en ”ökad statlig styrning”. Vad innebär det egentligen? Fp har sjösatt en ny lärarutbildning, ny skollag och ny betygsskala. Det är ett sätt att öka styrningen. Inrättandet av en ny Statens Skoinsinspektion är en annan central del- detta är en av alliansregeringens och Fp:s viktigaste beslut. Fp menar att detta inte räcker. Skolresurserna måste styras bättre och kvaliteten måste öka. Ansvarsfördelningen idag mellan staten och å andra sidan kommunen/alternativen är inte optimal. Fp har i regeringen som del i detta arbete nu fått gehör för beslutet att tillsätta en utredning om att bedöma konsekvenserna av kommunaliseringen 1989/1990. Underlaget kommer att vara väldigt intressant att ta del av.

 

Fp-förslag behåller högstadieverksamhet på Bäckby

Igår presenterade jag tillsammans med Ragnhild Källberg Folkpartiets nya förslag kring hanteringen av de tre skolorna Bäckbyskolan, Sofiaskolan samt Hällbyskolan. Jag har utrryckt och beklagat att det gick lite väl snabbt när punkten om skolan var inbakad i en hel budget med investeringar. Konsekvenserna av detta beslut var det få som kände till och jag konstaterade tidigt att effekterna, de negativa överväger de positiva. Samt så hade varken det rödgröna förslaget eller alliansens första förslag en helt klar lösning för de tre skolorna samlade inte heller vilka konsekvenser det får om man flyttar årskurserna 7-9 till Nybyggeskolan. De argument som jag lyssnat in är inte övertygande och den domioeffekt som skulle uppstå vore olycklig.

Folkpartiet utgår från skolans pedagogiska uppdrag och krav på kvalitetsinsatser, men också att vi försöker så långt det går använda de lokaler som trots allt finns. Oavsett om vi väljer alliansens första förslag eller rödgrönas förslag att samla allt i Bäckbyhuset så innebär det inte att man helt lämnar två av tre skolor. I samtliga fall behöver man använda minst halva Hällbyskolan eller Hällbyskolan och upp till 30% av Bäckbyskolans nuvarande lokaler.

Vi vill nu ser en ny skolenhet av dagens tre med en stark skolledning som fokuserra på kvalitet och som sätter lärarkompetensen i fokus. Vårt ansvar som skolpolitiker är att ställa höga kvalitets-och resultatkrav på skolverksamheterna. Detta måste vara skolans huvuduppdrag och fokus, inte allt omkring. Den delen får andra tjänstemän och politiker hjälpa till med.

Vårt förslag innebär att dagens Hällby utnyttjas maximalt då den är totalrenoverad i princip, det blir en skola med förskoleklass och lågstadiets år 1-3 samt verksamheterna som idag finns i Sofiaskolan och den befintliga RH-verksamheten för ett tiotal barn.

I nuvarande Bäckbyhuset vill vi se en samordning och avyttring av lokaler så att vi kan skapa mellanstadie-och högstadieverksamhet, år 4-9 i huset med koncetration till delarna som ligger närmast parken mellan dagens Hällbyskolan och Bäckbyskolan.

Vi hoppas att detta förslag och vårt krav om ny lokalmodell för finansiering kan vinna stöd för beslut tidig höst. Vårt förslag har bl.a. VLT och SR Västmanland rapporterat om.

 

Är det finare att läsa studieförberedande program?

Skolstart och skoldebatten är igång igen. Nu vill Byggnads att alliansregeringen ska återinföra mer teori på gymnasieskolans yrkesprogram så att eleverna automatiskt blir högskolebehöriga. Andra debattörer menar att det är föräldrarna som vill att barnen väljer en högskolebehörighetsgivande kurs och Socialdemokraterna menar att regeringen sänker kraven på de nya yrkesprogrammen. Ibrahim Baylan (s) har varit borta från skolpolitiken i flera år, men gjorde under våren comeback som skolpolitisk talesperson.

Baylan hävdar att regeringen sänker kraven. Faktum är att i och med den nya gymnasieskolan har vi lämnat den kravlösa grundskolan och nu ställs det krav på minst åtta godkända betyg för att börja på ett yrkesprogram och tolv för att komma in på ett studieförberedande program. I kammardebatten före riksdagens sommaruppehåll ställde jag frågan till Baylan varför hans parti vill sänka intagningen eftersom Socialdemokraterna motionerat om att det ska vara samma krav, dvs. åtta ämnen istället för tolv, Baylan svarade inte. Därför är det anmärkningsvärt att dess skoltalesman fortsätter sprida det felaktiga i att regeringen sänker kraven. Baylan uttalar sig också i Aftonbladet att regeringens politik är fel.

Grundskolan är vår största utmaning idag och det är där kvaliteten och resultaten måste höjas, eftersom den direkt påverkat eleverna förutsättningar att klara av en gymnasieutbildning. Socialdemokraterna tycker uppenbart att det är finare att läsa ett studieförberedande program trots att många av de eleverna aldrig läser vidare på högskolan. De som söker yrkesprogram och lärlingsutbildning har målet att bli anställningsbara och redan i den tidigare gymnasieskolan lämnade allt för många ungdomar dessa program utan ett slutbetyg. Många ungdomar fick ändå arbete, men trots studentmössa hade många i sitt kuvert ett dokument som visade att man inte hade en fullständig godkänd gymnasieutbildning.

Varför inser inte Socialdemokraterna detta och varför är det viktigt att tvinga in eleverna i en teoretiserad mall där många lämnar gymnasiet utan fullständiga betyg? Är det inte bättre att strukturen består av mer inslag av karaktärsämnen och praktiska moment med direkt anknytning till arbetslivet så att ungdomar blir bättre förberedda för arbetslivet? Det har också i debatten förekommit att regeringen stänger dörrarna. I och med att vi infört en rättighet att läsa in en högskolebehörighet efteråt inom vuxenutbildningen har möjligheterna aldrig varit större än idag. Sverige borde blicka ännu mer mot utbildningarna i Nederländerna, Danmark och Tyskland där det är naturligt att göra tidiga val och inriktade mot olika yrken. Folkpartiet vill stärka arbetslivskopplingen och höja statusen och kvaliteten på yrkesprogrammen, precis som vi gjort med den nya Yrkeshögskolan som visat sig väldigt efterfrågad av branschen. Dessa länder har också en mycket lägre ungdomsarbetslöshet som är relevant när vi planerar gymnasieskolans upplägg. Socialdemokraternas gymnasieskola var ett stort misslyckande både med det stora Individuella programmet och att yrkesprogrammen blev utslagningsmaskiner för många ungdomar rakt ut i olika arbetsmarknadsprogram. Trots detta fortsätter oppositionen att driva denna linje- å andra sidan innebär det att väljarna får ta ställning till två tydliga alternativ inför valet 2014 när det gäller Folkpartiets respektive Socialdemokraternas skol-och arbetsmarknadspolitik.

 

S har inga egna förslag för att lösa lärarbristen

Igår debatterade jag Lärarförbundets rapport om andelen lediga lärartjänster. Statistiken är baserad på Arbetsförmedlingens siffror och visar att mitt län, Västmanland, har den högsta ökningen, 33% ökning när det gäller andelen lediga lärratjänster i länets kommuner. Den som har tuffast utmaning är Hallstahammars kommun. Även residensstaden Västerås behöver rekrytera många lärare, inte minst till förskolan.

Debatten skedde i Sveriges Radio Västmanland, besök gärna sändningsarkivet från torsdag kl 15.08–15.25 cirka och lyssna på debatten mellan mig och socialdemokraten från Sala, riksdagsledamoten Pia Nilsson. (Nilsson sitter dock inte som mig i riksdagens utbildningsutskott).

Socialdemokraterna hade i inslaget inte ett enda eget förslag att presentera som svar på hur vi ska förebygga det Lärarförbundet nationellt kallar en ”lärarkris”. Jag inser att det är en stor utmaning, men jag förde fram dels våra och alliansregeringens förslag, dels det som vi håller på att arbeta fram: införandet av en ny lärarlegitimaton, dels beslut i skollagen om nya karriärsteg. Detta med karriärsteg innebär att riksdag och regering går in med statsbidrag till huvudmännen för att lönemässigt premiera duktiga lärare i grund-och gymnasieskolan. Utöver detta har vi genomfört Lärarlyfte I 1 som var en fortbildning av behöriga lärare samt i år Lärarlyftet II som ska fokusera på de som är obehöriga så att de blir behöriga lärare.

Debatten blev lite märklig när Pia Nilsson (s) inte ville erkänna först att vi har ett kommunalt huvudmannaskap för skolväsendet och menade att jag var en mästare på att skylla allt på kommunerna. Men fakta är att skolan är kommunal och det är de lokala skolpolitikerna som har ett ansvar att fortbilda och anställa behöriga och ämnesbehöriga lärare. Det är också de som arbetsgivare som kan se till att höja lärarnas löner.

Men tyvärr är det många kommuner som missköter detta. Folkpartiet har därför lokalt varit pådrivande i Västerås för högre lärarlöner och fler karriärvägar. Vi har också genomfört stora kartläggningar av kompetensen för att se hur kompetensläget ser ut och vilka satsningar som  behövs. Som jag skrivit om många gånger i media sedan 2008 är detta den enskilt viktigaste kvalitetsfaktorn för att höja skolans resultat.

Folkpartiet och regeringen är på god väg att sjösätta lärarlegitimationen, nytt datum är december 2013 och fullt ut 2015. Det är en viktig reform för att öka andelen behöriga och se till att skolorna har rätt kompetens på rätt plats. Utöver detta har vi startat speciallärarutbildningen som Socialdemokraterna avskaffade samt infört en helt ny lärarutbildning som åter fokuserar på stadierna i skolan.

Slutsatsen efter debatten var att Socialdemokraterna kritiserar, menar att vi inget gör och det vi gör är ett hafsverk. Eftersom de reformer de efterfrågar och de idéer de nämner faktiskt är beslutade  av denna regering under Folkpartiets ledning, är denna kritik inte trovärdig och visar att S har tomt i den skolpolitiska lådan. Pia Nilsson borde istället ringa runt till sina S-kommunalrådskamrater som styr alla länets kommuner utom i samverkan med V i Fagersta och trycka på om att man ska satsa mer på skolan och öka antalet behöriga lärare.

Folkpartiet och alliansregeringen har många reforerm kvar att göra och detta med lärarkompetensen är inget vi ändrar på två år. Men det är bättre att Folkpartiet och alliansen får genomföra sina egna refomer än att S som vill utmärka sig som kritiska bara vill komma till makten-och genomföra vår politik som vi just håller på att sjösätta. Utöver dessa reformer utreds just nu lämplighetstester för lärare och inrättande av en Lärarnas ansvarsnämnd som kan återkalla legitimationer. Detta samlat måste på sikt öka attraktiviteten och löneläget för lärarna i Sverige.

 

Viktigt att Fp lyfte integrationsutmaningarna i partiledardebatten

Till skillnad från förra partiledardebatten var det helt klart bra att Folkpartiet nästan ensamt lyfte en av våra stora utmaningar i samhället, integrationspolitiken. De förslag partiet presenterade igår på DN Debatt är värda att diskuteras och debatteras och förhoppningsvis får vi med oss våra allianskamrater på några av våra krav. Tyvärr ser det just nu ut som att de inte stödjer exempelvis språktest för medborgarskap. Att påstå att detta är rasistisk visar på vilken låg nivå det är på debatten och att politiker och andra tyckare inte kan presentera egna förslag på hur vi ska bryta utanförskapet – språkligt som på arbetsmarknaden om man inte mer betonar individens ansvar.

Folkpartiet lyfte i debatten skolans utmaningar och det är roligt att Socialdemokraterna försöker kopiera vår argumenation om läget i den svenska skolan, men med tillägget att det är skolministerns ansvar efter 6 år att resultaten inte har vänt. Att reformerna sjösätts med start hösten 2011 och att vi har 290 kommuner med olika skolpolitiska ambitioner och där den kommunala ekonomin och lokalfrågorna mer och mer styr skolpolitiken valde S-ledamoten Damberg att helt blunda för. Detta är inte trovärdigt men tyvärr en del i det politiska spelet. Regeringen har en tydlig skolpolitik och det arbete leds i regeringen av Folkpartiet. Att vi genomför de reformer beror ju på den misslyckade socialdemokratiska politik som under många år succesivt tonade ner betygens roll, vikten av kunskapskrav men också inte ställde krav på behöriga lärare som undervisar i skolorna. Denna sistnämnda faktor är helt avgörande och en viktig förklaring till de dåliga resultaten i skolan. Den stora frågan blir därför- varför ska vi gå tillbaka till den gamla skolpolitiken? Lyssnar man på Damberg och hans rödgröna vänner i riksdagens utbildningsutskott så vill de riva upp ett antal viktiga skolreformer för att styra tillbaka till ex den gamla gymnasieskolan. Problemet är att detta inte kommunicerats tillräckligt ut till medborgarna och det ligger heller inte i S, V, Mps intresse att förmedla detta för att inte skrämma iväg de väljare som faktiskt tycker att regeringens och Folkpartiets skolpolitik är att föredra framför t ex Vänsterpartiets totalt kravlösa skolpolitik.

 

Nattis ska erbjudas efter individuell prövning

Ref. i VLT 120528

Kommenterar i dagens VLT Socialdemokraternas felaktiga påståenden i VLT lördag 26/5 att frolkpartiet och alliansen skulle vara emot nattis, eller barnomsorg på obekväm arbetstid. Dessutom överdriver Socialdemokraterna innebörden av sitt motionsförslag som under torsdagen röstades igenom i riskdagen med stöd av de rödgröna samt Sverigedemokraterna och som inte innebär att det införs en rätt att få nattis. Socialdemokraterna fick efter svidande kritik omformulera sina yrkanden och landade i ett allmänt förslag om ”stimulansbidrag” till landets kommuner.

Jag är kritisk till att Socialdemokraterna påstår att alliansen är emot barnomsorg på obekväm arbetstid, även kallat nattis. Vi är absolut inte emot, det är ett påstående som får stå för Socialdemokraternas företrädare. Vi har tvärtom förtydligat i skollagen att kommunerna ska tillhandahålla barnomsorg på obekäm arbetstid men det ska alltid föregås av en individuell prövning. 

Det Socialdemokraterna har gjort, med stöd av Sverigedemokraterna, är att en motion om att betala ut lite stimulansbidrag till vissa kommuner, så att fler kommuner kan erbjuda barnomsorg för arbetande föräldrar nattetid. Det förslaget är inte utrett och inte heller har Socialdemokraterna kunnat berätta hur bidraget ska fördelas, till vilka samt hur mycket resurser det kommer att gå åt, därför valde tex ett enigt finansutskott att avstyrka hela detta förslag. 

Regeringen beslutade för drygt en månad sedan att genomföra en stor nationell enkät till landets kommuner för att få en bild av tillgång och efterfrågan när det gäller omfattningen av barnomsorg på obekväm arbetstid. Först måste man veta hur verkligeheten ser ut, sedan kan man vidta åtgärder dels från statens sida, dels överväga skärpt skollag gentemot kommunerna. 

Folkpartiet liberalerna är inte emot nattis, men det ska vara upp till kommunen att bedöma behovet och servicen ska ske efter en individuell prövning, vårt budskap är att ingen ska behöva avstå ett arbete för att det inte finns barnomsorg nattetid. 

 

Fokusera rätt i ungdomsarbetslöshetsfrågan

Det är tröttsamt av både de stora politiska partierna och medierna att valsa runt med sifferexercis. Precis som med skolresultaten ser det väldigt olika ut i kommunerna och nationellt om man vill generalisera. Något enklare är det med ungdomsarbetslösheten, det finns statistik som tar in alla heltidsstuderande gymnasieelever och det finns riktig statistik vid Arbetsförmedlingen som räknar in 18-24-åringar som är arbetssökande och direkt, alltså nästa dag kan ta ett ledigt jobb som de erbjuds. Arbetet mot ungdomsarbetslösheten är en av våra viktigaste utmaningar för Folkpartiet vid sidan av skolans resultat. Det har allt sedan jag blev aktiv i Fp Västerås 2002 varit våra främsta frågor som vi arbetat med hela tiden, inte minst på lokal nivå. Jag hade också förmånen 2006-2010 att vara ansvarigt kommunalråd för utbildning och arbetsmarknad. Det görs ett aktivt arbete i många kommuner och många kommuner satsar på bra avtal med Arbetsförmedlingen men också på egna verksamheter inom arbetsmarknadsområdet och vuxenutbildningen. De höga nivåer som vi har idag i Västerås för arbetsmarknadspolitiska insatser och vuxenutbildning infördes under min tid som kommunalråd.

Men fokus måste fortsatt vara på att förebygga utslagning och avhopp från gymnasieskolan och behovet av att i efterhand lappa och laga. Ungdomsarbetslösheten är ett problem men inte lika svart som S-företrädare påstår i riksdagens kammare, för i vissa kommuner sjunker ungdomsarbetslösheten, medan den ökar i andra kommuner. Dels pga av fel utbilding, dels på grund av ofullständig utbildning men också pga av det osäkra arbetsmarknadsläget. Min bild är att vid sidan av kommunernas insatser och statens satsningar på yrkexvus och Yrkeshögskolan så finns det idag stora möjligheter för ungdomar att få stöd och utbildningsinsatser, tyvärr väljer inte alla ungdomar som skulle behöva detta att tacka ja. Istället för att tjafsa om siffror är det viktigt att varje kommun sitter och benar ut vilka som faktiskt sitter hemma och inte erbjuds ngt och de som inte har en utbildning och riskerar ett långt bidragsberoende. Detta är den riktiga ungdomsarbetslösheten men få verkar vilja fokusera på rätt målgrupp utan väljer att förenkla och uttala sig med felaktigt underlag.

Utöver reformeringen av skolsystemet som Fp och regeringen precis påbörjat (hösten2011) vill vi från Fp införa ungdomsavtal med lägre ingångslöner initialt. Detta kritiseras av alla från det rödgröna lägret och Kommunal, men alternativa, konstruktiva lösningar lyser med sin frånvaro. Den typen av debatt löser inte problemet: de ungas utanförskap på arbetsmarknaden.