februari 2012


Igår ägnade jag förmiddagen åt att besöka polisen i Köping tillsammans med Fp Köpings Lennart Eriksson. Vi träffade Sören Karlsson med medarbetare som tog emot oss och visade oss runt i det nya polishuset som nyligen invigdes i Köping. Det är alltid positivt att se hur regeringens satsning på polisen får konkret, dels i verksamhetsförnyelse men inte minst när det gäller tillskottet på poliser till myndigheten. Vi diskuterade kompetensförsörjningen och natruligtvis vilka utmaningar polisen i KAK-regionen har. Vi fokuserade väldigt mycket på Arboga och de aktuella diskussionerna kring framtiden för polisstationen där. Helt klart måste det även i framtiden finnas en närvarande polis och verksamhet i Arboga.

Vi hade en lång genomgång av polisens utmaningar när det gäller olika brottstyper och vi konstaterade hur viktigt det är med en aktiv allmänhet som ser och lyssnar och stöttar polisen i sitt viktiga arbete, polisen kan inte göra och lösa allting själv. Exemplet Malmö talar sitt tydliga språk- hur beroende polisen är av vittninen och information för att kunna ta fast de som begår brotten.

Vi hade också en diskssion krinv vilka instrument polisen känner att de skulle behöva ytterligare i sin verktygslåda för att effektivisera sitt arbete. Efter ett par timmar var det dags för en rundtur och besöker var mycket informativt och nyttigt för mig som sitter i Rikspolisstyrelsens styrelse. Nedan vid de nya polisbilarna tillsammans med Sören Karlsson.

Annonser

Socialdemokraternas förnyelsearbete tar nu ett steg framåt (?). Ibrahim Baylan, fd skolminister och partisekreterare under Mona Sahlin, är nu tillbaka, precis som några andra fd högt uppsatta s-politiker), som ny skolpolitisk talesperson för sitt parti. Sedan Baylan lämnade regeringen 2006 har hans parti sagt utåt att man vill förändra sin skolpolitik och delvis har man lagt om denna politik, men den har inte praktiserats i regeringsställning och den har inte kompromissats ihop med Mp och V, så exakt vilken skolpolitik de rödgröna kommer att gå till val på 2014 är för tidigt att sia om.

Jag har sedan jag började som skolpolitiker för fp 2002 i Västerås följt S och utmanat de i många frågor, särskilt skolan men också arbetsmarknadspolitiken och integrationspolitiken. Under min första tid som ledamot i utbildningsnämnden 2002-2006 var alltså Baylan de sista två åren skolminister i Göran Perssons regering. Jag bjöd in och utmanade till debatt för att visa upp hur lokala S-politiker i Västerås nedmonterat allt vad krav och kvalitet heter i skolan. Baylan kom aldrig och de reformer han försökte genomföra fick han nej till – först av vänsterpartiet och sedan av sin egen S-kongress. Skollagen var ett konkret exempel där det inte gick vägen och nationella prov och tidigare uppföljningar fick inte S-kongressombudens stöd.

Nu är Baylan tillbaka i riksdagens utbildningsutskottet där jag sitter och dessutom ny talesperson. Jag ser fram emot ordentliga och sakliga debatter i både utskottet och kammaren, men gärna också ute i landet. Folkpartiets skolpolitik har inte fått genomslag ännu och den Socialdemokratiska retoriken som jag hör varje vecka i kammaren är någon som längtar tillbaka till hur det var förr med skolan. Det kommer att bli intressant att se vart Socialdemokraterna tar vägen i skolfrågan och hur de kommer samordna sig med Mp och V i dessa viktiga frågor.

Det märkliga är att Folkpartiet väntas ta ansvar för skolans resultat trots att våra reformer trädde ikraft 2011 (även om vi suttit i regeringen sedan oktober 2006). Den andra faktorn är att s/v/mp-debattörerna låtsats som att skolan inte är kommunernas ansvar (vilket de fortfarande är). De 290 kommunalråden är yttrest ansvariga för skolans resultat men våra nationella reformer och de nya styrmekanismerna hoppas vi lyfta skolans resultat på sikt.

DN, SvD, SVT, SR , Expressen

Arbetet mot diskriminering och och utanförskap är en av våra viktigaste uppgifter som förtroendevalda. Folkpartiet engagerat sig i dessa frågor på olika sätt, redan 2008 startade vi ett arbete i Västerås under min tid som kommunalråd. Vi startade för första gången en dialog med romer, vi startade ett råd för romska frågor och fatta beslit under de första två åren i rådet om vissa utbildningsinsatser för romer, sfi för romer, stödinsatser inom socialtjänsten och brobyggare.

Regeringen och ansvarig minister, Folkpartiets Erik Ullenhag presenterade så idag den tidigare aviserade romastrategin och hur de 46 miljonerna ska fördelas fram till 2015. Men strategin har ett längre perspektiv. Det är bra att regeringen presenterat detta, bra att fokus är på de unga och på skolan samt deras möjligheter att komma ut i arbete.

Detta är inte hela lösningen, men en viktig trampolin i detta viktiga arbete och nu är det upp till kommunerna att också ta sitt ansvar och haka på dessa nya satsningar.

Kommenterade igår till SVT Tvärsnytt (www.svt.se/tvarsnytt) inslaget om sociala medier och dess hantering i skolan. Att vi ska öka digitaliseringen och kompetensen i skolan är inte regeringen eller Folkpartiet emot. Senast vi debatterade en interpellation om IT strategi i skolan slog regeringen fast att i de nya läroplanerna och i den nya lärarutbildningen finns digital kompetens inskrivet. Det är bra. Vårt största problem idag i skolan är inte att eleverna inte har datorer utan att deras resultat är för låga i ex matematik för att nämna ett ämne.

Men Tvärsnytt hade ett inslag om Facebook i skolan och jag anser att man ska ha tydliga regler och riktlinjer där lärarna tydligt informerar eleverna när man får använda sociala medier. Ex kan Youtube användas i undervisningen om det är en del av undervisningen. Eller om man undervisar om källkritik kan man använda Facebook och andra sociala medier för att studera exempel. Däremot tycker jag att det är ett problem att elever använder Facebook i dator och mobiltelefoner privat på lektionstid. Det borde inte vara tillåtet. Jag har tidigare föreslagit att vi inte ska ha mobiltelefoner i klassrummet och detta hanterar lärarna olika. Användandet av Facebook vid undervisningstillfället är också ett ökande problem om inte lärarna tydligt går igenom skolans rutiner och att detta är något man isåfall får göra på rasten.

Lärarförbundet är snabba (Svenska Dagbladet, SVT, SR) att döma ut Folkpartiets förslag (bl.a. i Dagens Nyheter) att införa flera alternaiva studievägar i gymnasieskolan. Den förra socialdemokratiska gymnasieskolan som formellt gällde fram till våren 2011 (samt att de elever som läser enligt det gamla upplägget också får slutföra enligt detta upplägg omfattas inte direkt av den nya reformen) har slagit ut tusentals ungdomar under dessa år. Lärarförbundet som ibland har vettiga åsikter menar nu att vi med vårt förslag nedmonterar gymnasieskolan. Problemet är att kvaliteten i grundskolan och gymnasieskolan varit under all kritik under många år. Det har varit för lätt att komma in på gymnasie och det ställdes knappt några krav från grundskolan, endast godkänt i matematik, svenska och engelska. I vissa kommuner ex under det socialdemokratiska styret i Västerås avskaffades även detta och man tog in alla oavsett om de var behöriga eller inte. Detta började avskaffas runt 2005 när vi från Fp hårt kritiserade dess effekter och fullt ut under min tid som ordförande 2006-2010. Med den nya gymnasieskolan som trädde ikraft hösten 2011 får vi tydliga spår i gymansiet beroende på målet med studierna: arbetslivet direkt eller vidare studier. Men denna omläggning räcker inte. Det kommer fortsatt vara en grupp elever som inte vill studera i tre eller fyra år. Några vill ha konkreta korta yrkeskurser för att sedan ta nästa steg. Gymnasieskolan, dess kvalitet och inte minst behörighetskraven och behörighetskraven på lärarexamen och ämnesbehörighet nedmonterades under skolministar som Göran Persson, Ingegerd Wärnsersson och Thomas Östros med supports av Sveriges kommuner och landsting och Lärarförbundet.

Det är beklgaligt att miljöpartisten Jabar Amin påstår att detta förslag presenteras för att skymma ”regeringens misslyckande” i skolan. Det kan man ju tycka om man sitter i oppositionen, men det blir lite svårt att vara trovärdig när oppositionen dels vet att reformerna trädde ikraft hösten 2011, dels att vi har ett kommunalt huvudmannaskap med 290 olika skolpolitiska ambitioner och prioriteringar som också påverkar hur svensk skolas totala resultat ser ut till slut.

Nu gör vi upp med denna skolpolitik och genomför ett antal genomgripande reformer i skolan bl.a. ny  skollag, ny gymansiereform och krav på ämnesbehörighet och lärarlegitimation. Lärarförbundet har haft för mycket att säga till om i svensk skolpolitik och resultat är väl känt. Att införa fler vägar och mindre akademisering av utbildningen är något som bör bejakas, målet måste vara en skola där man har en faktisk chans att bli något och klara av något, inte bara där man kommer in men aldrig kommer ut. Vill nu utreda detta vidare och ansvarig minister, Jan Björklund (fp) avsierar också ett sådant uppdrag till sitt departement, enligt Sveriges Radio. Modellen innebär även här att eleverna senare kan läsa in vissa ämnen inom vuxenutbildningen.

Det är oroande att en kommunistdiktatur och en korrupt statsledning som styr Ryssland genom sina veton i FN:s säkerhetsråd kan blockera en insats i Syrien. I DN kritiseras detta av självaste generalsekreteraren Ban Ki Moon. Tyvärr är detta inget nytt, man har agerat på ungefär samma sätt när världen krävt insatser och en humanitär intervention för att störra demokratirörelsen i Burma som SVT också för första gången på länge rapporterade inifrån genom korrespondenten Bengt Norborg. Ett bra inslag som delvis ger positiva tongångar från den sittande militärjuntan. Val ska hållas snart (fyllnadsval) och Aung San Suu Kyi kommer att ställa upp. Det är dock inte FNs förtjänst eftersom tidigare påtryckningar också blockerats av Kina främst genom sitt veto.

Nu till Syrien där tusentals människor dödats sedan oroligheterna bröt ut på allvar. Arabförbundet försöker ta tag i frågan igen för att på olika sätt vara närvarande på plats och rapportera, men också utöva diplomatiska påtryckningar. Min bedömning är att detta inte kommer att hjälpa ett dugg. Kina och Ryssland har stora ekonomiska, politiska och militära intressen i området och kommer inte att ge sig lätt. Det finns säkert också andra tunga aktörer som skulle göra mer men som just nu är återhållsamma. Men den syriska regimen är väl institutionaliserad och styr i hela samhället, de demokratiska krafterna möter ett mycket starkt motstånd. Samtidigt pågår förföljelser av både oppositonella och militärer som hoppar av. Media får inte ens tillträde och de som är inne i landet förföljs av den beryktade Mukhabarat, underrättelsetjänsten som exakt påminner om det angiverisystem som under årtioenden byggts upp i Burma under den 50-åriga diktatur som funnits där. Burma och Syrien har båda en diktatur baserad på socialitistika principer, förföljer medborgare, låser in oppositonella och regimkritiker och har ingen öppenhet för media.

EU borde vara tuffare, Sverige borde också agera gentemot Syrien. Dess ambassadör i Sverige sa så sent som igår i kvällens Aktuellt (SVT) att han avfärdade allt med att det är en medial ensidig rapportering och att de som dömer regimens agerande endast tagit ställning utifrån västvärldens mediabild. Ambassadören sa också att de behöver skydda reportrarna och därför får de inte resa fritt och rapportera fritt, till DN säger Atieh att regeringen är oskyldig. Inte konstigt, så fungerar det i en enpartidiktatur.

SVT Debatt sände igår debatt om Malmö och de tragiska händelserna som drabbat delar av staden. Det finns självklart olika uppfattningar kring vad som sker och även upplevelsen av otrygghet är olika. Helt klart är invånarna i Malmö trötta på de kriminella gängen och den grova brottsligheten som resulterat i skadegörelser, rädsla och att åtta personer mist livet.

I debatten skulle jag debatterad mot en Socialdemokrat från Malmö, tyvärr dök den personen inte upp. Från riksdagen sida kommer vi prioritera polisresurser, det lät i programmet som att deboende trots allt var nöjda med polisens insatser vilket är positivt då detta är statens ansvar och där regeringen genom Rikspolisstyrelsen är med och för en ständig dialiog samt ser till att man kan förstärka polisens arbete på olika sätt. Helt klart kan vi och ska vi ta nästa steg och skärpa vapenlagen om innehav av vapen och grova vapenbrott, detta delar jag fullt och Folkpartiet kommer driva detta vid sidan av en snabb vapenamnesti som vi vill se redan 2012.

Det som jag vill lyfta fram är skolans viktiga roll. Ilmar Reepalu och hans övriga kommunalrådskollegor, ett tiotal som ansvarar för ex skola och välfärd, arbetsmarknad, bostäder etc – ingen av dessa hade tid att delta i debatten. Skolinspektionen har riktat allvarlig kritik mot den politiska ledningen i Malmö för skolans resultat både 2006 och 2011, inspektionen konstarera att ledningen trots vetskap och propåer inte tagit sitt ansvar och vidtagit åtgärder för att möta att 40% av grundskoleleverna i Malmö lämnar grundskolan utan godkända resultat. Enligt Skolinspektionen är detta alarmerande. Jag kan bara hålla med. Det lokala arbetet med ungdomarna, bostadspolitiken, det lokala samarbetet med bostadsföretag och skola, socialtjänst och polisen kan inte nog betonas. Allt detta kan ett kommunalråd direkt påverka och prioritera. Om Reepalu fortsatt hävdar att regeringen och riksdagen har ansvar för utvecklingen i Malmö, kan han väl åtminstine lova mig en sak: ta ansvar för skolans resultat och den lokalt förda skolpolitiken. Gör något åt detta så är det bra. Vi kommer fortsätta följa och se hur vi kan komma åt de krimininella både på kort sikt men också hur vi kan utrusta polisen med fler metoder för att förebygga och avslöja grova brott. www.svt.se/debatt.

Varför socialdemokraterna inte dök upp, varken ledamot i kommunstyrelsen eller någon av de dryga 10 majoritetskommunalråd som de rödgröna har är en gåta. Reepaluu har i flera dagar angripit regeringen och riksdagen och ställt ett krav: skärp vapenlagen. Ja det tycker jag också. Men att skicka ner piketbussar och poliser är inte lösningen på Malmös problem med segregation, dålig integration, dåliga skolresultat, ungdomsarbetslöshet och brister i samverkan mellan polisen och kommunen. Självklart har kommunen det största ansvaret och det måste man ta. Staten genom domstolen, polisen, skatteverket och andra viktiga myndigheter kommer att samarbeta och de måste också hjälpas åt att komma åt de kriminella på olika sätt.