september 2011


Läser i media att antalet studenter som fuskar i högskolan nästan fördubblats. Det finns olika förklaringar till det, någon tidning skrev att det handlade om ”lättja och stress”. Så kan det visserligen vara. Men samtidigt läser flertalet studenter program eller kurser på heltid, man vet exakt hur momenten ligger och när det är dags för tentamen eller inlämning av uppgifterna. Idag är straffet för fusk maximalt 6 månader. Det låter kanske lite, men när jag satt som ledamot i Mitthögskolans disciplinnämnd 2000-2001 var dett ett mycket fåtal studenter som fick maximistraffet på 6 månades avstängning. Det ansågs då, och även idag, att det är ett stort ingrepp i den enskildes studiegång och inte minst ekonomi. För dessa studenter handlar det kanske om att helt avbryta studierna och flytta till en annan kommun etc. Om vi ska höja straffen för fusk kan diskuteras. I första hand borde lärosätena förebygga, berätta om konsekvenserna och hela tiden påminna om syftet med högskole-och universitetsstudier. Man måste ta ett ansvar, man måste prioritera studier före andra saker. Det är inte rimligt att man under flera år läser utan att prestera, det är helt oacceptabelt att fuska, inte minst är det ojust mot de studenter som faktiskt har arbetat och tagit fram uppsatser och andra arbeten som många tyvärr väljer att kopiera.

Det blir ännu mer bekymrande när jag läser att vår högskola, MdH, har flest antal fall av fusk i förhållande till andelen studenter. Jag utgår ifrån och kräver att högskolan och dess ledning ska ta krafttag mot all fusk. Yttrest handlar det om vilka signaler skolan ger men också markera att man inte är en högskola därm man lätt får poäng utan en aktiv egen insats under studietiden.

Annonser

Igår kunde SVT Rapport berätta om det förslag som vi i Fp:s partistyrelse föreslår Landsmötet nämligen att förtydliga lagen så att det blir möjligt för kommuner att ställa motprestationskrav för personer som har försörjningsstöd. Detta förslag är mycket viktigt och jag hoppas att Landsmötet ställer sig bakom detta så att det blir Folkpartiets officiella linje inom arbetsmarknads-och integrationspolitiken. Även DN skriver kort om detta.

I Västerås genomförde vi detta redan genom beslut hösten 2006 och med start av Jobbcentrum i januari 2007. Kraven är att alla som står till arbetsmarknadens förfogande och erhåller försörjningsstöd ska aktivt delta, närvara på heltid, annars får man inget bidrag. Resultatet av Västeråsalliansens och Folkpartiets beslut genom Jobbcentrum har lett till att genomströmningen ökar och att inte minst ungdomar kommer ur försörjningsstödet snabbare än tidigare. Jag tycker att det är bra att partiets ledning också tycker så och driver fram förslaget till landsmötet.

Det finns säkert synpunkter på detta, men för mig är det självklart att man ska bidra och inte sitta passivt hemma och ta emot ett bidrag av kommunen. Står man till arbetsmarknadens förfogande ska man få hjälp att hitta ett arbete alternativt påbörja studier. Det ska heller inte glömmas bort att ekonomisk bistånd är samhällets sista ekonmiska stöd för den enskilde, det är inte tänkt att vara en permanent försörjning för personer som annars skulle kunna tacka ja till ett arbete eller en utbildning. Fp:s förslag behöver bli en nationell regler då olika kommuner och myndigheter gör olika bedömningar. Exmeplvis har Landskrona fått kritik för detta, medan vi i Västerås haft ett fungerande system sedan 2007.

Det var ett positivt besked kollegorna i riksdagens socialförsäkringsutskott gav igår på DN Debatt om förändringarna i sjukförsäkringen. En mycket viktig del är ekonmiska stödet för de sk. nollklassade. Men en annan mycket viktig del är betoningen och vilkten av fungerande rehabiliteringsinsatser. Detta har jag förordat länge och jag menar att detta bara måste fungera om man ska kunna tillämpa reformen fullt ut, dvs striktare bedömningar och tidsgränser. Jag vill ha tidsgränser, jag vill att Försäkringskassan ska återkommande följa upp och bedöma arbetsförmågan. Men både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen måste ha resurser för rehabilitering. Enskilda ska kunna erbjudas stöd och program av Arbetsförmedlingen, det är en viktig del i reformen – det är ett bra sätt att se möjligheterna och sedan hjälpa människor ut i arbete eller tillbaka till den gamla arbetsplatsen. MEN när det konstateras att man inte ska vara på Arbetsförmedlingen på grund av att man är för sjuk (detta ska förstås läkare intyga) – då ska man kunna få rehablitering av Försäkringskassan och om  man inte har någon arbetsförmåga måste man prövas igen för sjukpenning. Den nya reformen som trädde ikraft 2008 men diskussionerna började i december 2009 är i grunden bra. Vi ska inte tillbaka till den tid när Socialdemokraterna gömde undan människor i olika program och där unga förtidspensionerades oavsett om de hade arbetsförmåga eller inte. Sjukförsäkringen är en ekonmisk trygghet för de som faktiskt är sjuka och inga andra. Denna utmaning är stor och handläggarna tillsammans med läkarna har ett stort ansvar. Nu utvidgar alliansen bedömningsgrunderna och man kan göra undantag från vissa tidsgränser om det absolut visar sig att man inte har en arbetsförmåga.

Det som är viktgt är att inte glömma bort att förr så frågade man inte enskilda om de ville tillbaka. Om de kunde gå tillbaka till ett arbete delvis eller med andra uppgifter. Myndigheterna erbjöd inte en rehabilitering värd namnet och det ledde till ett stort utanförskap, passivisierng där man levde på sjukpenning. Detta är skillnaden i synen mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet och alliansen i denna fråga.

Idag nåddes jag via media av att ett antal bränder satts i brand i stadsdelen Bäckby. Detta förekommer till och från i andra stadsdelar men jag har nu det senaste halvåret sett ett antal bilar som någon eller några verkar tycka är kul – nämligen att sätta eld på bilarna utan att inse vilka konsekvenser det kan bli i form av explosion av farlig vätska eller spridningseffekter i närområdet om det gäller en bilparkering för boende eller närhet till fastigheter där människor bor. Jag har sett exempel både vid Bäckby torg och vid Lidls parkering där bilar stått nedrbända under flera månader utan att de först bort. Det tycker jag är fel och jag kommer arbeta för att de tas bort snabbt.

Idag besökte jag stadsdelen i drygt en timma – både torget och inte minst parkeringen som snabbt gick att upptäcka på en gata nära Bäckby torg.

Bilden som jag tog visar hur tre bilar är nedbrända varan en är totalt förstörd och som måste ha spridit sig till bilarna på varsin sida. Inte nog med detta har ytterligare en bil som står bakom fått däcken och halva karossen smält av elden. Jag lyckades prata med en sex personer vid partkering om dets om inträffade och det är förstås tråkigt men också ovanligt just på denna gata. Därför krävs det åtgärder och jag hoppas nu att vi tillsammans med kommunen och polisen kan vidta fler trygghetsinsatser för att förebygga den här typen av skadegörelse. Jag och Folkpartiet kommer också att fortsätta driva frågan om närpoliser men också hur vi bättre ska samarbeta med ungdomarna i området.

Igår hade vi vårt första kommunfullmäktigesammanträde i Västerås efter sommaren. Folkpartiet hade stället ett antal intressanta och aktuella interpellationer till den styrande vänstern. En handlade om anställningstryggheten inom Västerås stad. En annan fråga var om lärarlönerna, delvis en fortsättning på den interpellaton jag själv ställde under våren och som debatterades i juni. Fp har utmanat Socialdemokraterna och som enda parti drivit frågan om högre lärarlöner, något som S egentligen inte gillar och inte var intresserad av att prioritera. Nu försöker man på ett panikartat sätt ge en annan bild av detta. Men så sent som igår tyckte ansvariga S-kommunalrådet att det inte är oproblematiskt att sätta en annan grupp mot en annan. Dvs man har aldrig varit intresserad av att just prioritera lärarna. Vi lyckades i opposition få med de styrande på 15mkr extra i specifika lärarlönesatsningar i budgeten för nästa år, vi kommer att verka för att mer resurser avsätts till en högre individuell lönesättning och en högre spridning. Idag får min kollega på VLT Debatt också svar av S-kommunalrådet i likhet med den debatt som var igår. Problemet med Staffan Jansson är att han ignorerar det faktum att vi under 2006-2010 satsatde mest på skolan och på Lärarlyftet och i krisen som drabbade kommunerna 2008-2009 så var vi en av få kommuner i Sverige som inte sparkade lärare. Detta är en anledning varför varför vi inte OCKSÅ kunde prioritera lönerna.

Jag hade också en debatt med S om stadsdelen Bäckby – S verkade vara väldigt irriterade och mest arga i sina inlägg. Total brist på engagemang och ett interpellationssvar som var kortfattat att det inte bidrog till någon saklig debatt tyckte jag. Folkpartiet har högre ambitioner när det gäller stadsdelen och inte minst fokus på stadsbyggnadsfrågan, ungdomsfrågorna, skolan och mycket mer insatser för tryggheten. Vi vill fortsatt se en närpolis permanent – inte ens detta driver S i andra sammanhang – de verkar ha passat helt och hållet i Bäckbyfrågan, men vi tänker inte ge upp.

Avslutsningsvis deltog jag också i en ideologisk debatt om att i bostadsbolaget Mimers ägardirektiv ha kvar uppdraget att verka öfr en ombildning till fler bostadsrätter i de västra stadsdelarna. detta är inget tvång som S påstod utan det förutsätter att enskilda är intresserade, går ihop, bildar en förening och köper ut bostäderna. Tyvärr har V fått igenom i den nya rödgröna majoriteten att inte ha med den skrivningn, jag anser att ett av flera viktiga integrationspolitiska instrument därmed tas bort.

Detta med studie-och yrkesvägledning på våra skolor kan inte vara lätt. Självklart är det lättare för en SYV:are att tipsa om ett samhällsvetenskapligt program som i mitt fall en gång i tiden när man var intresserad av internationella frågor och språk. I mitt fall var det enkelt- och rätt visade det sig även inför valet till högskolan senare. Men många ungdomar skulle behöva en ännu bättre vägledning tidigt i grundskolan och kvaliteten på samtalen måste lyftas. Visserligen har jag under årens lopp hört rykten av att SYV:arna ”inte hänger med” utvecklingen på arbetsmarknaden, det kanske ligger något i detta.

Folkpartiet har generellt- inte minst när det gäller gymnasieskolan-varit kritiska till att det finns så liten koppling mellan utbildning och arbetsmarknaden. Vi får inte glömma bort att gymansieskolans uppdrag är att utbilda ungdomar till kommande arbetslivet – oavsett om det går via högskolan eller direkt efter avslutade gymansiestudier. Så har det inte varit och så är det inte fortfarande. Den nya gymnasiereformen har precis sjösatts och effekterna av dessa kan vi först se om några år i tiden.

Att ungdomar gör omval och väljer fel från början eller hur man nu ser på detta är föremål för diskussion. Men vi måste se till att minska andelen felval som inte direkt beror på SYV:arna utan mer på val sopm baseras på kompisars val eller om den skolan på det programmet erbjuder en väska eller en dator eller biobiljetter, detta är förödande om saker helt plötsligt är det som vägleder valet av utbildningen. Samhället kommer att få betala mycket pengar för omval och avhopp om man inte minimerar detta.

Men det finns också kvalitetsbrister i skolans SYV-verksamhet. Någon bekant inom fakcet har också sagt att alla skolor inte har ngn SYV:are och man borde också granska vilken kompetens de har de som är satta att vägleda ungdomarna. Detta blir säkert en fråga som vi kommer att fokusera på ännu mera.