Uncategorized


Svar på Björn Wimans inlägg om betygssystemet i Dagens Nyheter 6-7/6- 2015

Kulturchefen på Dagens Nyheter skriver ett intressant inlägg om skolan, det passar bra en vecka innan grundskolorna samlas för skolavslutningar, eleverna får betyg numera från årskurs sex och särskilt viktigt är de kuvert som utdelas till niorna. Det slutbetyget påverkar väldigt mycket vilka skolor och program man sedan kan komma in på gymnasieskolan. Betygssystemet har debatterats länge, men det som debatterats mest har ju varit betyg eller inte betyg och om det ska ges från årskurs sex. Efter decennier av debatt beslutade riksdagen att införa tidigare betyg som avstämning och underlag för insatser i god tid innan eleverna lämnar grundskolan för vidare studier på gymnasiet. Wiman refererar till exempel där elever anser att det är mycket tuffare att erhålla de högsta betygen. Man kan också läsa att om eleven har en dålig dag så är det i princip kört. Detta är en mycket förenklad summering av skolpolitiken. Svenska elever har generellt sett flera och återkommande möjligheter i svensk skola. Det har till och med varit och är fortfarande en kultur att man hellre skickar elever vidare till nästa stadium i grundskolan eller från grundskolan till gymnasieskolan, oavsett om du uppnått målen i läroplanen eller inte. Undantag finns, det finns förstås elever som får gå om ett år, det är vanligt i de lägre årskurserna, men ju högre upp i grundskolan desto mer vanligt är det att skolan släpper eleven vidare. Detta i sig skapar en låt-gå-mentalitet i kunskapsuppdraget som inte alltid är till gagn för eleven. När det gäller betygssystemet så stämmer det att det idag ställs högre krav och att fler moment beaktas när betyg ska sättas. Betyg baserar sig på flera indikatorer prestation på prov, muntligt, på nationella prov etc.

Läraren gör en bedömning och sätter betyg. Jag är medveten om att det finns synpunkter på det nya betygssystemet. Men det gamla var inte bättre. Det systemet var generös i den meningen att det skapades rättvisa åt andra hållet- elever som knappt uppnådde godkänd nivå fick godkänt i alla fall. Elever som bara saknade lite för ett Väl godkänt kunde få ett så kallat G plus. Det skapades i skolkorridorerna där lärarna satt med sina kalendrar och hade betygssamtal en informell betygsskala som egentligen inte finns. Det finns inget som hette G minus eller VG plus.

Det nya betygssystemet är en anpassning till verkligheten. Den ska underlätta lärarnas bedömning och ge de en bredare skala att tillämpa när man bedömer elevernas prestationer och kunskapsmål. Parallellt så skärptes kraven för att få de högre betygen. Dagligen kommer det studier, nationella som internationella, som påminner om vikten av att ställa högre krav, eller som det heter på skolpolitiska, lärarna och skolan måste ha högre förväntningar på eleverna i svensk skola. Jag delar den analysen.

Det Björn Wiman också helt glömmer bort eller inte känner till- är glädjebetygen. De förekom definitivt i det gamla systemet och de förekommer nog även i det nya systemet. Det var verkligen en utslagsningsfaktor för elever, inte minst de elever som hade det väldigt svårt i skolan. De fick visserligen ett godkänt, men tidigt kunde vi med lokala uppföljningar och jämförelser i min hemkommun Västerås – upptäcka differensen mellan det betyg de hade med sig i slutbetyget och de resultat man uppnådde i A-kursen på gymnasiet. Denna grupp elever försvinner helt i skoldebattten -för att på papper är de formellt godkända och därmed behöriga till gymnasiets nationella program. Fakta är att dessa elever slås ut direkt och av de som stannar kvar så har de svårt efter tre eller fyra år att få ett slutbetyg från gymnasieskolan som är fullständig. Dessutom är det så att elever med godkända resultat från grundskolan inte prioriteras i gymnasiet, även om de behöver stöd och specialresurser. Skolor och kommuner tvingas självklart prioritera de som faktiskt kommer till gymnasieskolan utan behörighet att antas. Det gamla betygssystemet ledde till att elever fick felaktiga betyg som sedan slog ut de i gymnasiet. Det är svårare idag i grundskolan, därför är återkommande uppföljning och omdömen av kunskapsmålen viktiga. Skolan och lärarna kan då tidigt i kedjan erbjuda extra stöd, det är också idag väldigt vanligt med lovskolor och sommarskolor även om jag anser att detta ska skötas i ordinarie verksamhet. Men ska det fungera krävs större satsning på behöriga lärare och speciallärare.

Roger Haddad (fp), Riksdagsledamot i Utbildningsutskottet
Kommunalråd för utbildning/arbetsmarknad i Västerås 2006-2010

Annonser

Läser att S-ledaren i sitt första maj-tal i Sundsvall lovade att fokusera på unga som varken studerar eller arbetar- precis detta har jag och Folkpartiet uppmärksammat i många debatter mot Socialdemokraterna och inte minst under hösten när regeringen fortsatte klumpa ihop de som går i skolan och de som faktiskt är arbetssökande. Det är där fokus ska ligga och det är de som är särskilt utsatta på arbetsmarknaden. Ett sådant arbete genomförde vi i Västerås under Fp:s ledning redan 2007/08 med goda resultat. Men Socialdemokraternas statsminister hade inga nyheter överhuvudtaget för denna målgrupp. Med tanke på att regeringen nu vill straffa företagen, straffa de som arbetar och de som anställer ungdomar kommer målgruppen partiet retoriskt vill stötta- att istället permanenta deras utanförskap utanför arbetsmarknaden. Hur statsministern konkret ska stötta kommunerna och de enskilda ungdomarna ska nås av regeringens prat är högst oklart. Regeringen har redan eller är på väg att överge 90-dagars-garantin, till och med de sk trainee-jobben har i princip raderats ut från regeringens budget.

Vänsterpartiet som leker oppositionsparti är i praktiken del av regeringsapparaten och idag gick V-ledaren till attack mot Bemanningsföretagen- även detta ett viktigt spår in för många ungdomar att faktiskt ta sig in i arbetslivet. Det gäller även många utrikesfödda som också generellt har det svårt att komma in i arbetslivet. Socialdemokraternas stora nyhet är en nationell samordnare- men i praktiken finns en sådan redan som arbetsmarknadsministern utsåg att leda en ny delegation som just har till uppdrag att underlätta statens och kommunernas arbetet för att lyfta ungdomsarbetslösheten. Denna regering har inte lagt ett enda förslag för att underlätta inträdet in i arbetslivet och när det gäller reformeringen av Arbetsförmedlingen som jag drivit i flera år har regeringen stoppat översynen. Därför har jag i riksdagen anmält Ylva Johansson till konstitutionsutskottet. En reformering av Arbetsförmedlingen är centralt i arbetet för bättre statlig arbetsmarknadspolitik.

Gustav Fridolin, Miljöpartiet skriver tillsammans med två socialdemokratiska statsråd vid Utbildningsdepartementet, Helene Hellmark Knutsson och Aida Hadzialic, DN Debatt, att Alliansen och Folkpartiet borde sitta ner och nå en överenskommelse kring skolpolitiken. Artikeln är inte bara ett oseriöst inlägg i skoldebatten. Den saknar all trovärdighet och visar att S och Mp tror att vi kan sätta oss ner och sluta överenskommelser efter att deras partier i åtta år kritiserat och röstat emot Folkpartiets förslag i alliansregeringen kring skolan, oavsett vilket område det handlat om.

En annan förklaring till viljan att sluta överenskommelser är nog flera: regeringen S och MP är inom sig inte överens om skolan. Den är heller inte överens om skolpolitiken med dess stödparti Vänsterpartiet. Samt – regeringen saknar parlamentariskt stöd för sin skolpolitik i flera tunga skolpolitiska frågor. I ljuset av att Gustav Fridolin MP i valrörelsen lovat att inom 100dagar lösa skolans problem, vilket inträffar inom några dagar, så har verkligheten nu kommit ifatt Miljöpartiet- det tar flera år att vända skolans resultat och det krävs tydliga kunskapsreformer. I samma anda som S och MP efterfrågar långsiktiga reformer – så startade de själva sin första vecka med att vilja: skrota friskoleöverenskommelsen, vilja slänga den helt nya gymnasieskolan i papperskorgen och åter teoretisera gymnasieskolans yrkesprogram. De vill också göra gymnasiet obligatoriskt när det faktiska problemet är avhoppen i gymnasiet.

Det viktigaste som blåser bort hela artikeln- är att Fridolin och S-ministrarna inte har täckning för en nationell överenskommelse om skolan. För skolan är kommunaliserad. De har inget mandat att över huvudet på alla skolnämndsordföranden och kommunalråd lova saker. En sådan miss gjorde Fridolin när han lovade 10 000kr extra i månadslön till Sveriges lärare. Men en skolminister sätter inte lönen – det gör rektor och arbetsgivaren dvs kommunen och friskolan i förhandling med facket.

När det gäller nationella nivån så borde Fridolin i första hans försöka enas med S och V om en skolpolitik- men det kanske blir svårt och förklarar varför regeringen knappt aviserat några förslag till Riksdagen. Lösningen är inte att alliansen ska rädda Fridolin- nu har han ansvaret att genomföra det han lovade väljarna och lärarna innan valet.

Igår presenterade Skolverket resultat från lärarenkäten TALIS. Det är första gången Sverige är med i enkäten som vänder sig till lärare i högstadiet och ett antal rektorer. Vissa inslag i enkäten visar att lärare trivs med sitt uppdrag, men en kraftfull majoritet anser att samhället inte värderar yrkets viktiga status. En annan tråkig slutsats, som vi tyvärr känner till, är att många lärare inte skulle vilja bli lärare om de i efterhand skulle välja yrke. Som folkpartist är flera av dessa delar kända. Vi driver dagligen i kommuner, i regeringen genom vår skolminister och i riksdagen, i synnerhet som ledamot för Fp i utbildningsutskottet- en politik som ska göra det attraktivt att vilja stanna men också bli lärare. Forbilda sig till lärare och inte minst fortsätta locka elever att studera till lärare på högskolor och universitet. Regeringen för under fp-ledning en unik nationell satsning på olika fortbildningsinsatser, på att öka andelen behöriga och ämnesbehöriga men också – det unika-på högre lärarlöner för 17 000 lärare i grund-och gymnasieskolan. Fullt utbyggt kostar detta 600-700mkr/år i permanent anslag. Vi prioriterar dessa karriärtjänster för att uppmärksamma de duktigaste lärarnas insatser i klassrummet.

Men studien visar också – eller enkäten som lärarna besvarat- att deras arbetsgivare, fristående skolor och kommuner inte tar sitt ansvar på ett tillräckligt bra sätt. Liten fortbildnig, dålig löneutveckling och en arbetsbörda som gör att många lärare inte hinner med sitt huvuduppdrag- att vara med barnen och eleverna, undervisningen. Vi kan göra mycket både lokalt som nationellt, det gäller att fortsätta minska administrativa bördan och några beslut har vi tagit i riksdagen innevarande riksmöte. Vi driver också frågan lokalt. Men än mer envist driver vi frågan lokalt i Västerås om högre lärarlöner.

Fp driver inför valet frågan om statlig skola. Kommunaliseringen har också i detta avseende varit negativ för läraryrkets status, men de statliga besluten vi fattat om stadieindelning, ny lärarutbildning och ny lärarlegitimation är reformer jag är stolt för att ha varit med i regeringsunderlaget för att genomföra ute i landet. Det är ett av flera sätt att skärpa till kvaliteten och därmed höja läraryrkets status. Det kommer att få effekt på löneutveckling och det kommer också signalera vikten av utbildade lärare. Även om det bara är en början är det ökade söktrycket till lärarutbildningen som vi noterar en viktig effekt av en medveten folkpartistisk skolpolitik.

Högsta förvaltningsdomstolen underkänner idag enligt bl.a. SvD, Ekot de lägre instansernas bedömning att det var fel av Skolinspektionen att stänga ner verksamheten vid Lundsbergs skola, riksinternatet i Värmland. Jag välkomnar detta ochhar följt ärendet nära och en av få politiker som efter mycket om och men tillåtits besöka skolans verksamhet, i december 2013. Min bild var en bra skolverksamhet med fokus på interntionella kontakter,bra resultat och motiverade elever. Hög lärarkompetens. Problemet som sedan uppdagats i omgångar är den kultur av mobbning och förtryck av yngre elever som skolledningen inte mäktar med att styra över- de har inte ens mandat att göra det med tanke på skolans styrelse som främst företräds av fd elever och föräldrar till elever vid riksinternatet.

Skolinspektionen är vår myndighet som har ett tydligt uppdrag att bedöma  verksamheter som bedriver skolverksamhet med offentliga medel. Lundsberg är ett tag till en privatskola som tar ut avgifter- men samtidigt är de ett av tre statliga riksinternat som också får del årliga statsbidrag- utöver den kommunala skolpeng varje elever får med sig från sin hemkommun. I det avseendet är den också skattefinansierad verksamhet och därmed ska det vara självklart att insyn ska finnas men också möjlighet för Skolinspektionen att agera om skolans bryter mot skollagens bestämmelser.

Skollagen måste, oavsett detta beslut, förtydligas. Det ska inte råda någon tvekan om att elevboenden, i synnerhet vid riksinternat också ska ingå under Skolinspektionens mandat att granska. Bryter man mot skollagen ska man få krav på sig att agera, eleverna ska ges en konsekvens om de systematiskt mobbar elever och vite ska utdömas vid allvarliga fall av kränkningar etc. Som en sista åtgärd har Folkpartiet och regeringen skärpt skollagen så att verksamhetsförbud kan införas. Detta vidtog Skolinspektionen efter strykjärnsskandalen. Högsta förvaltniningsdomsolen har idag sagt att detta var korrekt.

Ett riksinternat bedriver inte vara undervisning, dessutom har skolans rektor och dess styrelse helt och fullt ansvar för hela verksamheten- dvs även boendet som i detta fall och som vid andra riksinternat- ligger direkt i anslutning till skolans lokaler. Det är vidare skolans personal och rektor som är chef för alla verksamma även vid boendet.

Nu pågår en parallell process kring riksinternaten. Viktigt ta bort detta med riksinternat som får statliga bidrag, lika viktigt är det att ta bort avgifterna. Skolinspektionen måste än tydligare i lag ha stöd för sin granskning.

Idag väljer Socialdemokraterna att stå vid en pressträff och säga exakt det som jag och Fp skrivit och debatterat i flera år- de upprepar dessutom Folkpartiets prioriteringar från vår pressträff den 1 mars 2014 där vi lämnade besker att förskola, skola och äldreomsorg kommer vara våra prioriterade områden. Men vi vill inte höja skatten, det vill S – som traditionellt tar till det instrumentet när de inte förmår prioteria i ekonomin. S och V i den rödgröna koalitionen är helt ansvariga för utvecklingen inom skolan och barnomsorgen. Färre lärare, sjunkande resultat i grundskolan och ökade barngrupper- utan att de tagit sitt ansvar under fyra år vid makten har de just nu kommit på att detta är ett bekymmer- kanske för att det bara är 88 dgr kvar till valdagen. Detta kallas hyckleri och inte trovärdigt.

Problemet med detta förslag är inte att Västerås har ont om pengar, utan att SVMP inte prioriterat barngruppernas storlek, lärarlöner etc.

Folkpartiet går till val på att prioritera förskolan och skolan främst vid sidan av äldreomsorgen. Grunden för att vi ska kunna göra detta är tillväxt som gör att människor arbetar och bidrar till vår gemensamma välfärd. Miljöpartiets kongress har nyligen beslutat verka för ett hållbart samhälle som inte tar hänsyn till vikten av tillväxt. Miljöpartiet slår fast att barn i förskola ska ha rätt till ekologisk frukt, vi går till val på att främst minska de stora barngrupperna som ständigt ökat under tiden Miljöpartiet och de socialistiska partierna haft ansvaret i Västerås.

Folkpartiet står upp för rätten till valfrihet- det gäller hemtjänst, skola eller förskola. Västerås hemtjänst erbjuds i huvudsak av privata alternativ och idag finns omkring 60 enskilda förskolor med drygt 2 400 barn inskrivna. Vad innebär Miljöpartiets förslag att förbjuda vinst inom skattefinansierade verksamheter för dessa föräldrar? Flera anordnare som jag nyligen besökt inom både hemtjänst och förskola varnar för att de kommer att klappa ihop. Konsekvensen blir att stora jättar blir kvar som anordnare samt minskad valfrihet för den enskilde individen och familjen. En förskola kan med en vinst exempelvis anställa fler förskollärare, hålla barngrupperna nere eller investera i ett nytt kök som var aktuellt på en förskola jag besökteför ett par veckor i Västerås. Även idag tisdag besökte jag en anna enskild förskola, Pysslinagens verksamhet och förskolan Pomperipossa som har kö till sin verksamhet med fyra avdelningar. De får samma ersättning från kommunen som de kommunala- men om skollagen ändras vid en rödgrön valseger kommer flera av dessa alternativ att vara hotade.

Kvaliteten ska styra debatten. Enskilda som missköter sig förtjänar kritik och som en sista åtgärd ska tillstånd och avtal sägas upp. Men att generellt föreslå förbud som Miljöpartiet och Vänsterpartiet gör kommer endast resultera i mindre valfrihet, sämre möjlighet att jämföra kvalitet och sämre incitament att ständigt utveckla verksamheten för barn och äldre.

Nu har Miljöpartiet tagit rejäla steg till vänster och kommer nu att göra gemensam sak med förbudspartiet Vänsterpartiet och ett splittrat Socialdemokraterna.

Nästa sida »