Skolstarten närmar sig, på måndag är det dags för tusentals elever och ungdomar i Västmanland och i min hemkommun Västerås att ta sina skolväska och åter samlas med sin klass och sina lärare. För många elever är det skolstart för första gången. Folkpartiet har i många år drivit frågan om vikten av att höja kvaliteten och resultaten i skolan. En viktig faktor, den viktigaste, är lärarens kompetens. Därför är det ett viktigt mål för oss att alla elever möts av duktiga, behöriga lärare i skolan. Elever har rätt till både stöd, uppmuntruna, höga förväntingar- men en förutsättning är att det finns lärare på plats, men också att det är rätt lärare på rätt plats.

Nationellt varnas det sedan länge för en lärarbrist- inte minst pga pensionsavgångarna. Kommuner och skolor, även de som drar ner på lärare pga färre elever har ständigt rekryteringsbehov. Dels för att besätta rätt kompetens, dels när man söker vikarier som varit och är ett stort problem i Västerås. Främst har det varit bekymmersamt i förskolan, men också skolan har haft problem och höga kostnader för vikarier. Det förekommer också att undervisining ställs in vilket är oacceptabelt.

Nationellt har vi gjort flera saker för att ändra på detta. Ny lärarutbildning, nationella resurser för fortbildning av obehöriga så att de kan bli behöriga, Matematiksatsning etc. Lärarlegitimationen är också en viktig Folkpartireform- nationella behörighetskrav för att säkerställa kompetens i skolan.

Nu varnar media, bl.a i Dagens Nyheter att det i vissa kommuner råder akut brist på lärare inför skolstarten på måndag. Lösningarna är allt från att kalla in pensionerade lärare till att sänka eller helt ta bort kraven för att ta in obehöriga. Det sistnämnda är en mycket olycklig lösning- vi såg att de styrande i Västerås i början av året avskaffade all behörighetskrav för barnskötare i förskolan pga att de inte hittade vikarier.

Folkpartiet vill veta hur det ser ut i Västerås. Jag har därför skickat en skrivelse till ansvariga skolpolitiker i Västerås stad- vänsterpartisten Vasiliki Tsouplaki och socialdemokraten Anders Teljebäck för att informera mig om läget, men också för att se om de som yttrest ansvariga har koll på läget och isåfall vad det tänker göra. Elever har rätt till en bra undervisning, de har rätt till sina undervisningstimmar och det måste skötas av behöriga lärare.

Läser på DN debatt att gymnasieelevernas kunskaper i matematik är ett bekymmer, att en studie visar att de inte klarar av matematikuppgifter från grundskolans tidigare år. Artikelförfattarna Christian Bennet och Madeleine Löwing lyfter upp ett stort bekymmer som många av oss kunnat följa och notera under många år. Man hänvisar också till att detta problem funnits i decennier och att det har gjorts otaliga satsningar sedan 1980-talet för att vända detta. De skriver avslutningsvis att Folkpartiet och regeringens matematiklyft, där vi satsar 650 miljoner kronor över en tre-årsperiod kan påverka utvecklingen positivt genom fortbildning. Lärarnas undervisningsmetoder och insatser i klassrummet behöver fokuseras på och utvecklas.

Just matematik har visat sig vara ett ämne där många elever inte klarar målen. Några förklaringar är obehöriga ämneslärare, mycket eget arbete, ej lärarledd undervising samt för mycket fokus på matematikboken som inte heller är anpassad enligt många forskare som uttalat sig  i denna debatt. Där är det viktigt att professionen agerar. Vi har infört tidigare betyg, vi har infört tydligare kunskapsmål som ska uppnås i skolan och vi har satsat stora resurser på att höja basfärdigheterna. I ett första steg 900 miljoner i statliga bidrag 2008-2012 genom en läsa-skriva-räkna-satsningen och sedan 2013 –2016 650miljoner i en statlig satsning på fortbildning och utveckling av didaktik och klassrumsundervisningen.

Vårt beslut att kartlägga lärarnas kompetens, införa krav på behörighet är mycket central. Vi måste också ställa krav på ämnesbehörighet- det är ingen hemlighet att en stor andel undervisar i matematik i landet utan ämneskompetens. Det är heller inget konstigt eftersom den förra S-regeringen inte ställde några krav nationellt för att få undervisa. Nu ändrar vi på detta.

Det är också viktigt att den nya lärarutbildningen får genomslag och att lärare i förskolan och lågstadiet faktiskt behärskar matematik som ämne när de undervisar eller gör vissa uppgifter i förskolan.

Parallellt med detta och tyvärr inget som nämns i debattartikeln är att en konsekvens av detta och en förklaring till DN-artikelns rubrik- är att lärare sätter för snälla betyg- godkänner elever trots att de egentligen inte uppnått kraven i kursplanen. Detta är ett mycket stort problem som påverkar elevernas resultat och genomströmning i gymnasieskolan,. tex avhoppsfrekvensen men också att de inte får den stöd de egentligen skulle ha om de hade kommit till gymnasiet med sina faktiska resultat och betyg. Lärarkåren och Skolverket måste göra mer här för att eliminera de snälla betygen.

Ikväll debatterar Folkpartiets partiledare, utbildningsminister Jan Björklund mot Åsa Romson (mp). Temat är skola och hur vi ska höja läraryrkets status men också hur vi ska fortsätta öka intresset och locka behöriga, duktiga och lämplade studenter att söka in på lärarutbildningen. Siffror från hösten 2013 och 2014 visar att Folkpartiets påbörjade reformer bl.a. ny lärarutbildnig, återinförande av stadieindelningar och mer fokus på ämneskompetens smått börjar bidra till att intresset ökar. Av de behöriga sökande så noteras 3000 studenter som antagits till lärarutbildningen. Regeringen och Jan Björklund fortsätter lyfta denna som en av de viktiagaste i skoldebatten för att vända skolans resultat. Jag delar den analysen. Det kommer att ta några år innan lärarna på den nya utbildningen kommer ut i klassrummen och börjar undervisa.

Jag hoppas att lärarnas roll i klassrummet fortsätter vara i fokus för att det är avgörande för resultaten. Lika viktigt är rektorernas och lärarnas arbetsmiljö och villkor. Här måste man dyka ner i varje skola och kommun för att undersöka situationen. Jag och Folkpartiet i Västerås har uppmärksammat detta länge och under våren har vi lagt flera initiativ för att lyfta lärarnas dåliga arbetsmiljö i Västerås, bl.a. en fråga till kommunfullmäktige som förhoppningsvis kommer upp på torsdagen den 10 april. Ansvarig politiker från Vänsterpartiet ska få svara för den politik de rödgröna fört denna mandatperiod – samtidigt som Lärarförbundets lokala avdelning överväger att anmäla staden till Arbetsmiljöverket. Detta är en situation som kräver åtgärder  nu, tex se över skolans behov av kringsresurser.

Sveriges kommuner och landsting som är arbetsgivare går nu ut och vill ”lyfta fram läraryrkets goda sidor” – sent ska syndaren vakna! SKL företräder de offentliga huvudmännen centralt som är lärarnas arbetsgivare. Det är de som under decennier misskött sin lönepolitik. Däremot är det positvt att det centrala avtalet som slöts senast utgjorde ett viktigt steg i löneutveckling för lärarnas löner. Jag tror på lokala prioriteringar och ökad individuell lönseättnig- detta har vi i Fp Västerås drivit under många år. Vid årsskiftet stoppade de rödgröna den extra lönesatsningen på lärarna. Vi gör en annan prioritering i vårt handlingsprogram och kommande  budget inför valet 2014. Lärarlönerna är prioritet i vår budget sedan valåret 2010.

SKL har länge aktivt bidragit till att läraryrket sjunkit i status, lärarlönerna är en del. Arbetsvillkoren och förutsättningarna en annan. Att SKL nu skriver att man vill att lärarna ska vara ledare i klassrummet är nästintill en sensation från ett förbund som ett tag förordade att lärare som begrepp skulle fasas ut. Folkpartiets krav på lärarlegitimation och behörighetskrav börjar nu genomföras i landet. Under många år fanns det ett kompakt motstånd i SKL mot nationella regleringar av behörighetskraven. Detta är direkt negativt för läraryrkets status, synen på skola och lärare som professionell utbildad pedagog. Det verkar eventuellt pågår en tillnyktring i SKL-organisationen. Självklart har denna aktiva politik från SKLs huvudkvarter också bidragit till decennier av låga löner, vikarier som hoppar in och ut, obehöriga som anställs etc. Vem vill med dessa signaler bli lärare? Om vi ser en tillnyktring från SKL:s sida är för tidigt att sia om.

Utbildningsutskottet behandlade idag betänkande Skolväsendet som omfattar ett antal centrala skolpolitiska frågor och reformer som ledamöterna i Sveriges riksdag har motionerat om. Utskottet behandlar frågor som fristående skolor, nationella prov, frågan om resursfördelning etc. Det framkommer tydligare än någonsin hittills i debatten- att de tre rödgröna oppositionspartierna inte är överens. Skolfrågan är en av de absolut viktigaste frågorna inför valet i september och alternativet till Folkpartiet och regeringen går inte att finna idag.

Socialdemokraterna, som röstat emot samtliga Folkpartiets reformer i riksdagen turnerar Sverige runt och menar att de vill behålla vår skolpolitik. Detta är intressant med tanke på SvD Sifoundersökning igår. De rödgröna röstade på tre olika sätt i frågan om lärarlegitimationsreformen- den absolut viktigaste för att höja kvalitetsnivån och kraven på de som undervisar våra elever i skolan. Kraven på vilka som ska benämnas lärare skiljer sig tydligt inom oppositionen. Socialdemokraterna ogillar vår gymnasiereform från 2011 och trots att eleverna först tar studenten efter den nya strukturen sommaren 2014 har man redan motionerat ett par tre gångar om att riva upp gymnasieskolan. Ibrahim Baylans turnerande är ett spel för gallerierna- budskapet han vill få ut är att de inte vill ändra så mycket i regeringens skolpolitik, exempelvis när det gäller betygsreformen från 2012 där eleverna nu ges betyg redan från år sex. Även detta röstade de rödgröna partierna emot. Att Socialdemokraterna påstår en sak ute på sina turnéer överensstämmer inte med retoriken i kammarens debatter och deras faktiska ställningstaganden.

Det är allvarligt att man trycker på röda knappen i kammaren för att utåt säga att man är för exempelvis de tidigare betygen i högstadiet. Men att Socialdemokraterna hattar i sina åsikter innebär det inte att de rödgröna är överens- de är varken överens om betygen, friskolorna, lärarlegitimationen eller skollagen. Hur en sådan skolpolitik ska formuleras vid ett eventuellt maktskifte är oklart. Folkpartiet och regeringen genomför den största omläggningen av svensk skolpolitik, reformer som började genomföras 2011/2012. Varje vecka kräver oppositionen detaljreglering av skolan, ibland ända ner på klassrumsnivå eller löneanslag- trots att vi sedan ett S-beslut 1989 har en kommunaliserad skola.

Folkpartiet driver frågan om att staten ska ta hela ansvaret för skolan, men i avvaktan på detta är det huvudmännen som ytterst är ansvariga för hur resultaten ser ut i S-styrda Göteborg eller S-styrda Västerås där resultaten och kvaliteten sjunker i skolan. De nationella reformerna och satsningarna är viktiga, men de övertar inte huvudmannens ansvar för lärarnas och rektorernas villkor. Detta kräver isåfall ett nytt beslut i Sveriges riksdag.

Liknande tema, SvD Ledare

Igår debatterade jag Lärarförbundets rapport om andelen lediga lärartjänster. Statistiken är baserad på Arbetsförmedlingens siffror och visar att mitt län, Västmanland, har den högsta ökningen, 33% ökning när det gäller andelen lediga lärratjänster i länets kommuner. Den som har tuffast utmaning är Hallstahammars kommun. Även residensstaden Västerås behöver rekrytera många lärare, inte minst till förskolan.

Debatten skedde i Sveriges Radio Västmanland, besök gärna sändningsarkivet från torsdag kl 15.08–15.25 cirka och lyssna på debatten mellan mig och socialdemokraten från Sala, riksdagsledamoten Pia Nilsson. (Nilsson sitter dock inte som mig i riksdagens utbildningsutskott).

Socialdemokraterna hade i inslaget inte ett enda eget förslag att presentera som svar på hur vi ska förebygga det Lärarförbundet nationellt kallar en ”lärarkris”. Jag inser att det är en stor utmaning, men jag förde fram dels våra och alliansregeringens förslag, dels det som vi håller på att arbeta fram: införandet av en ny lärarlegitimaton, dels beslut i skollagen om nya karriärsteg. Detta med karriärsteg innebär att riksdag och regering går in med statsbidrag till huvudmännen för att lönemässigt premiera duktiga lärare i grund-och gymnasieskolan. Utöver detta har vi genomfört Lärarlyfte I 1 som var en fortbildning av behöriga lärare samt i år Lärarlyftet II som ska fokusera på de som är obehöriga så att de blir behöriga lärare.

Debatten blev lite märklig när Pia Nilsson (s) inte ville erkänna först att vi har ett kommunalt huvudmannaskap för skolväsendet och menade att jag var en mästare på att skylla allt på kommunerna. Men fakta är att skolan är kommunal och det är de lokala skolpolitikerna som har ett ansvar att fortbilda och anställa behöriga och ämnesbehöriga lärare. Det är också de som arbetsgivare som kan se till att höja lärarnas löner.

Men tyvärr är det många kommuner som missköter detta. Folkpartiet har därför lokalt varit pådrivande i Västerås för högre lärarlöner och fler karriärvägar. Vi har också genomfört stora kartläggningar av kompetensen för att se hur kompetensläget ser ut och vilka satsningar som  behövs. Som jag skrivit om många gånger i media sedan 2008 är detta den enskilt viktigaste kvalitetsfaktorn för att höja skolans resultat.

Folkpartiet och regeringen är på god väg att sjösätta lärarlegitimationen, nytt datum är december 2013 och fullt ut 2015. Det är en viktig reform för att öka andelen behöriga och se till att skolorna har rätt kompetens på rätt plats. Utöver detta har vi startat speciallärarutbildningen som Socialdemokraterna avskaffade samt infört en helt ny lärarutbildning som åter fokuserar på stadierna i skolan.

Slutsatsen efter debatten var att Socialdemokraterna kritiserar, menar att vi inget gör och det vi gör är ett hafsverk. Eftersom de reformer de efterfrågar och de idéer de nämner faktiskt är beslutade  av denna regering under Folkpartiets ledning, är denna kritik inte trovärdig och visar att S har tomt i den skolpolitiska lådan. Pia Nilsson borde istället ringa runt till sina S-kommunalrådskamrater som styr alla länets kommuner utom i samverkan med V i Fagersta och trycka på om att man ska satsa mer på skolan och öka antalet behöriga lärare.

Folkpartiet och alliansregeringen har många reforerm kvar att göra och detta med lärarkompetensen är inget vi ändrar på två år. Men det är bättre att Folkpartiet och alliansen får genomföra sina egna refomer än att S som vill utmärka sig som kritiska bara vill komma till makten-och genomföra vår politik som vi just håller på att sjösätta. Utöver dessa reformer utreds just nu lämplighetstester för lärare och inrättande av en Lärarnas ansvarsnämnd som kan återkalla legitimationer. Detta samlat måste på sikt öka attraktiviteten och löneläget för lärarna i Sverige.

Lärarförbundet är snabba (Svenska Dagbladet, SVT, SR) att döma ut Folkpartiets förslag (bl.a. i Dagens Nyheter) att införa flera alternaiva studievägar i gymnasieskolan. Den förra socialdemokratiska gymnasieskolan som formellt gällde fram till våren 2011 (samt att de elever som läser enligt det gamla upplägget också får slutföra enligt detta upplägg omfattas inte direkt av den nya reformen) har slagit ut tusentals ungdomar under dessa år. Lärarförbundet som ibland har vettiga åsikter menar nu att vi med vårt förslag nedmonterar gymnasieskolan. Problemet är att kvaliteten i grundskolan och gymnasieskolan varit under all kritik under många år. Det har varit för lätt att komma in på gymnasie och det ställdes knappt några krav från grundskolan, endast godkänt i matematik, svenska och engelska. I vissa kommuner ex under det socialdemokratiska styret i Västerås avskaffades även detta och man tog in alla oavsett om de var behöriga eller inte. Detta började avskaffas runt 2005 när vi från Fp hårt kritiserade dess effekter och fullt ut under min tid som ordförande 2006-2010. Med den nya gymnasieskolan som trädde ikraft hösten 2011 får vi tydliga spår i gymansiet beroende på målet med studierna: arbetslivet direkt eller vidare studier. Men denna omläggning räcker inte. Det kommer fortsatt vara en grupp elever som inte vill studera i tre eller fyra år. Några vill ha konkreta korta yrkeskurser för att sedan ta nästa steg. Gymnasieskolan, dess kvalitet och inte minst behörighetskraven och behörighetskraven på lärarexamen och ämnesbehörighet nedmonterades under skolministar som Göran Persson, Ingegerd Wärnsersson och Thomas Östros med supports av Sveriges kommuner och landsting och Lärarförbundet.

Det är beklgaligt att miljöpartisten Jabar Amin påstår att detta förslag presenteras för att skymma ”regeringens misslyckande” i skolan. Det kan man ju tycka om man sitter i oppositionen, men det blir lite svårt att vara trovärdig när oppositionen dels vet att reformerna trädde ikraft hösten 2011, dels att vi har ett kommunalt huvudmannaskap med 290 olika skolpolitiska ambitioner och prioriteringar som också påverkar hur svensk skolas totala resultat ser ut till slut.

Nu gör vi upp med denna skolpolitik och genomför ett antal genomgripande reformer i skolan bl.a. ny  skollag, ny gymansiereform och krav på ämnesbehörighet och lärarlegitimation. Lärarförbundet har haft för mycket att säga till om i svensk skolpolitik och resultat är väl känt. Att införa fler vägar och mindre akademisering av utbildningen är något som bör bejakas, målet måste vara en skola där man har en faktisk chans att bli något och klara av något, inte bara där man kommer in men aldrig kommer ut. Vill nu utreda detta vidare och ansvarig minister, Jan Björklund (fp) avsierar också ett sådant uppdrag till sitt departement, enligt Sveriges Radio. Modellen innebär även här att eleverna senare kan läsa in vissa ämnen inom vuxenutbildningen.

Igår sände SVT Rapport inslag om att riksdagen på onsdag beslutar om att införa en lärarlegitimation för alla lärare som vill få fast anställning och kunna sätta betyg. I samma program sändes ett inslag från Linköping där man nyligen gemomfört en kartläggning över lärarnas kompetens, det välkomnar jag, fler kommuner kommar att behöva göra detta. Det som inte kom fram i inslaget var att detta är ett arbete som beslutades på initiativ av Folkpartiet i Västerås redan 2008 för gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Under hösten 2009 togs motsvarande stora beslut att titta på förskolans och grundskolans lärarkompetens. Jag vill påstå att detta är det viktigaste beslut som jag varit med och drivit fram och som långsiktigt är avgörande om vi ska  lyckas höja kvaliteten och resultaten i Västerås.

I och med beslutet på onsdag om lärarlegitimation som krav från statens sida kommer kommunerna och skolpolitikerna att tvingas ställa denna fråga till sig själva och till tjänstemännnen: hur ser lärarkompetensen ut? Om man inte börjar där vet man inte var man ska börja när det kommer till fortbildningsinsatser och nyrekryteringar – ett måste för att lyfta skolans resultat. Lärarkompetensfrågan är den absolut viktigaste och jag hoppas nu att alla kommuner planera för den här typen av seriösa, genomgripande kartläggningar och att de vågar satsa lite pengar på en bra databas.

Jag vill påstå att vi var först för när vi kontaktade andra kommuner, departementet, Skolverket och Sveriges kommuner och lansting fick vi höra att detta var nytt och unikt, det känns bra att Västerås var först ute med detta viktigaste arbete.