När valresultatet fastställdes i Valmyndighetens protokoll kunde vi konstatera att Sverigedemokraterna är de stora vinnarna sett till antal nya mandat i Sveriges riksdag. När den nya minoritetsregeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet presenterades för riksdagen återfanns inte integrationsministerposten. Socialdemokraterna menar att frågan är så pass viktig att alla i regeringen ska arbeta med frågan. Min erfarenhet är att effekten kommer bli precis tvärtom. Valresultatet behöver en mogen, vital integrationspolitisk debatt. Det är hög tid för partier till vänster och höger om oss att bidra i en för Sveriges avgörande tid. Att slopa integrationsministerposten visar bara att regeringen och i synnerhet Socialdemokraterna helt kapitulerat i den fråga där vi har störst utmaningar vid sidan av jobb-och skolfrågan. Integration handlar om mycket, det gäller bostäder, skola, barnomsorg, vuxenutbildning, kommunikationer, samhällsinformation och myndighetssamverkan mellan kommuner, landsting mfl. När kommunalråden saknar en strategi, eller politisk vilja och inte satsar på dessa centrala delar krävs det en regional motor där politiker, länsstyrelsen i samverkan med statliga Migrationsverket och Arbetsförmedlingen kan lösa ut flera knutar.

När det arbetet inte prioriteras krävs det en integrationsminister i regeringen som driver på, opinionsbildar, stöttar och påverkar så att de intentioner och mål som riksdag och regering satt upp faktiskt får genomslag i hela landet. Trots allt har riksdagen och regeringen det yttersta ansvaret för Sveriges asyl-och integrationspolitik. När frågan om polisens romaregister briserade hade integrationsministern tillsammans med justitieministern en viktig roll i dialogen med romska företrädare. När det gäller kommunernas arbete med nyanlända och de väldigt komplexa problem som kan uppstå kan integrationsministern agera en viktig medlare mellan regeringen, länen och de olika kommunerna. En integrationsminister är också en vakthund som ska utgöra garanten för att Sverige faktiskt ser de utmaningar som läggs på kommuner, regioner och myndigheter för att bedöma vilka statliga insatser som behöver genomföras inte minst när vi vet att flera tekniska och praktiska delar lätt hamnar mellan stolarna exempelvis mellan Migrationsverket och Arbetsförmedlingen respektive landets länsstyrelser. I regeringen hanterat olika statsråd dessa myndigheter-därför är integrationsministern en viktig samordnare av frågorna i regeringen. Ministern är också viktig som naturlig kanal in i regeringen när det gäller de nationella minoriteterna, det civila samhället och även religiösa trossamfunden. Det gäller också det viktiga arbete som i vardagen ligger på kommunala politiker men där också regeringen har en roll och det är alla ungdomar ute i städerna och förorterna, alla de som glöms bort och av olika anledningar lever i ett utanförskap. Visst är utbildning och arbete det viktigaste mot utanförskapet- det har alltid varit Folkpartiets linje- det gäller även integrationspolitiken. Men det betyder inte att regeringen bara slopar posten och smetar ut ansvaret på hela regeringen. Flera partier har omedvetet eller medvetet valt att inte diskutera integrationspolitiken vilket vi från Folkpartiet starkt beklagar. När Socialdemokraterna nu skippar integrationsministern bekräftas dessvärre denna farliga strutspolitik.

Roger Haddad (fp)
Riksdagsledamot och talesperson arbetsmarknad/integration

Annonser

Till skillnad från förra partiledardebatten var det helt klart bra att Folkpartiet nästan ensamt lyfte en av våra stora utmaningar i samhället, integrationspolitiken. De förslag partiet presenterade igår på DN Debatt är värda att diskuteras och debatteras och förhoppningsvis får vi med oss våra allianskamrater på några av våra krav. Tyvärr ser det just nu ut som att de inte stödjer exempelvis språktest för medborgarskap. Att påstå att detta är rasistisk visar på vilken låg nivå det är på debatten och att politiker och andra tyckare inte kan presentera egna förslag på hur vi ska bryta utanförskapet – språkligt som på arbetsmarknaden om man inte mer betonar individens ansvar.

Folkpartiet lyfte i debatten skolans utmaningar och det är roligt att Socialdemokraterna försöker kopiera vår argumenation om läget i den svenska skolan, men med tillägget att det är skolministerns ansvar efter 6 år att resultaten inte har vänt. Att reformerna sjösätts med start hösten 2011 och att vi har 290 kommuner med olika skolpolitiska ambitioner och där den kommunala ekonomin och lokalfrågorna mer och mer styr skolpolitiken valde S-ledamoten Damberg att helt blunda för. Detta är inte trovärdigt men tyvärr en del i det politiska spelet. Regeringen har en tydlig skolpolitik och det arbete leds i regeringen av Folkpartiet. Att vi genomför de reformer beror ju på den misslyckade socialdemokratiska politik som under många år succesivt tonade ner betygens roll, vikten av kunskapskrav men också inte ställde krav på behöriga lärare som undervisar i skolorna. Denna sistnämnda faktor är helt avgörande och en viktig förklaring till de dåliga resultaten i skolan. Den stora frågan blir därför- varför ska vi gå tillbaka till den gamla skolpolitiken? Lyssnar man på Damberg och hans rödgröna vänner i riksdagens utbildningsutskott så vill de riva upp ett antal viktiga skolreformer för att styra tillbaka till ex den gamla gymnasieskolan. Problemet är att detta inte kommunicerats tillräckligt ut till medborgarna och det ligger heller inte i S, V, Mps intresse att förmedla detta för att inte skrämma iväg de väljare som faktiskt tycker att regeringens och Folkpartiets skolpolitik är att föredra framför t ex Vänsterpartiets totalt kravlösa skolpolitik.

Kommentar med anledning av Uppdrag gransknings inslag om imamerna som ger råd till kvinnliga församlingsmedlemmar.

Efter SVTS inslag om imamerna hoppas jag att moskén i Västerås aktivt tar avstånd från de inslag som visades i onsdags i programmet Uppdrag granskning och som debatterades i SVT Debatt under torsdag kväll. De uttalanden som ett antal imamer och sk. vägledare eller rådgivare gör i inslaget är inte acceptabla.

Uppdrag granskning och deras inslag är inget nytt. Det har förekommit information och indikationer i många år, men det mer neutralt när ett TV-program undersöker detta än att enskilda politiker för fram dessa åsikter, som alltid blir man tyvärr beskylld för att vara främlingsfientlig. Det som kommit fram visar istället att vissa aktiva makthavre inom moskéerna aktivt förmedlar sharialagar och de principerna går inte att förena med svensk lag och de rättighetere och friheter som jag vill ska prägla Sverige och de som kommer till Sverige, det finns ju en anledning till varför man också söker sig till en demokrati om Sverige.

Jag förordar mer dialog, men också en imamutbildning. Här måste församlingarna med statens stöd tillhandahålla en sådan utbildning, jag vill också att de politiska partierna tydligare ska debattera dessa frågor och ta avstånd från radikala inslag – det har funnits en skräck bland politiker att diskutera detta och konsekvensen att inte diskutera detta skulle leda till ännu mer intolerans och att kvinnor utsätts i fördolda, det måste vi bekämpa.

På detta tema har jag också under fredag den 25 maj publicerat en artikel på Newsmill.

Under många år arbetade Folkpartiet med Utanförskapets karta. Redan 2005 arbetade vi på nationell som lokal nivå med att försöka ta reda på hur det ser ut i olika kommuner för att bedöma hur utanförskapet ser ut inom vissa områden som skola, valdeltagande, trygghetsfrågor etc. Jag arbetade och ansvarade själv för dessa områden i Västerås som kommunalråd 2006-2010 och där försökte vi ta fram en lokal variant från kommunens sida- även här fanns det misstänksmahet och kritik inte  minst från S att tillmäpa denna metod. Yttrest så handlar det om att lyssna in och ta reda på hur saker och ting faktiskt förhåller sig-det är en självklarhet för mig som folkpartist och det är ett av våra viktigaste uppdrag att ta oss an utmaningarna när vi konstataterar att de finns, helst ska vi också förebygga att det uppstår problem med klotter, dåliga skolresultat, ungdomsarbetslöshet etc.

Svenska Dagbladet uppmärksammar idag de fortsatta problemen med utanförskapet och jag är tacksam att de också nämner Folkpartiets arbete med utanförskapets karta. Artikeln tar upp kvinnornas situation på arbetsmarknaden, men samtidigt pekar artikelförfattarna på att det inom ett antal stadsdelar faktskt hänt positiva saker med.

Jag vill att Folkpartiet ska fortsätta med detta viktiga intrument. Jag motionerade nyligen till vårt landsmöte om just utanförskapets karta men tyvärr ville inte partistyrelsen biträda mera aktivt mitt förslag att detta fortsatt ska vara en av våra viktigaste instrument inom integrationsarbetet. Jag är därför glad att Svenska Dagbladet tar upp frågan. Självklart finns utmaningarna kvar och självklart ska vi ta reda på hur det förhåller sig i verkligheten ochlyfta fram och opinionbilda där vi sitter i opposition på kommunal nivå och försöka påverka den faktiska politiken där vi sitter i majoritetsställning.

Lyssnar på ett inslag idag på SR Västmanalands hemsida. Bakgrunden är att Arbetsförmedlingen i Västerås idag ska presentera en rapport över deras arbete sedan etablerinsgreformen trädde ikraft 1 december 2010. Det innebar att riksdagen beslutade att Arbetsförmedlingen övertar huvudansvaret för mottagandet av nyanlända för att snabbt erbjuda insatser, vägledning mm för att korta ner tiden innan man går över till en egen försörjning. Innan dess hade kommunerna, ofta dess socialtjänst, ansvaret för mottagandet.

Regeringens och riksdagens beslut har knappt varit ikraft i ett år och det är bra att ha höga ambitioner och förväntningar. Men samtidigt har varje asylsökande och nyanländ en specifik bakgrund, allt från akademiker till analfabeter, från det att man kommer från lugnare regioner till områden som fortfarande drabbas av krigstillstånd. I vissa av dessa länder har det inte funnits ett fungerande skolsystem ex i Somalia. Och dessa personer ska sedan in i det nya mottagandesystemet och få samordnat stöd av Arbetsförmedlingen. Men det fungerar inte om inte kommunerna, landstingetm, vuxenutbildningen och näringslivet också stället upp. Ska detta lyckas krrävs samverkan. Men det är fel att redan idag döma ut reformen som misslyckad. Det är fel och visar att granskaren, i detta fall Sveriges Radio, inte gjort en tillräcklig analys av de personer som det handlar om hittills.

Gårdagens partiledardebatt var en besvikelse. Inget nytt men positivt att vi har en regering som håller koll på Sveriges ekonomi och som reformerar skolan. Positivt också att regeringen kräver ett gemensamt svar och ett seriöst svar från de rödgröna och Sverigedemokraterna.

Socialdemokraterna hade inget nytt, samma gamla visa och man vill tillbaka till allt som Sahlin också pratade om men som hon sågade på partiets konferens i höstas. Så jag vet inte riktigt vad det partiet är på väg någonstans. Om Juholts första partiledardebatt skriver bl.a. Svenska Dagbladet.

Jag är besviken att inget parti vågade prata om en av våra stora utmaningar vid sidan av skolan och jobben- nämligen integrationsfrågorna, utanförskapsutmaningarna och vad vi gör och vill göra på det området. Men jag vet att Fp har en hel del saker på gång. Jag är tacksam för att Fp-ledaren lyfte Syrien och Libyen och behovet av att fortsätta den militära insatsen där. Men Fp i första hand men också andra partier i alliansregeringen måste ta upp integrationsfrågorna mer aktivt, gårdagens insats imponerar inte.

Sammantaget var det inga nyheter- så nästa gång det är partiledardebatt hoppas jag på en mer engagerad och konstruktiv och långsiktig debatt som pekar på hur vi ska lösa våra utmaningar, inte endast ta upp dagsaktuella frågor.

Kom igår kväll tillbaka från Haag, Nederländernas administrativa huvudstad som huserar både kungahuset, parlamentet och samtliga departement. De utländska ambassaderna finns också i Haag och flera tunga FN-instanser inom juridikens område. På plats på måndag kväll hade jag överläggningar med Sveriges ambassadör sedan septemeber 2010, Håkan Elmersjö. Ambassadören gav en intressant historik om det politiska läget och de senaste 2-3 valen och vilka viktiga politiska frågor som dominerat holländsk politik.

Under tisdagen besökte jag Twede Kamer som är det nederländska parlamentet med sina 150 ledamöter (på 16,6 miljoner invånare). Minoritetsregeringen består av VVD och CDA med ett sk. toleransstöd av Geert Wilders PVV.

Jag hade några möte med företrädare för regeringspartiet VVD om integration, ekonomi och utbilding och mycket bra möten med vårt egentliga systerparti vill jag påstå, oppotionspartiet D66 som i det senaste valet ökade från 3 mandat till 10 mandat. D66 har tidigare haft ett starkare stöd men först nu har man lyckats återhämta sig i holländsk politik. Det blev mycket fokus kring de frågor jag arbetar mest med: skola och integration.

Nederländerna har en intressant inrikespoltisk situation med tanke på det parlamentariska läget. Intressant är också hur mycket frågan om asyl, migration och integration tagit och tar plats i debatten. Jag hoppas för svensk del att Folkpartiet liberalerna fortsatt ska debattera denna viktiga fråga, utmana de mörka krafter som finns i svensk politik och vara väldigt tydliga med våra lösningar och våra budskap.