juli 2012


Igår debatterade jag Lärarförbundets rapport om andelen lediga lärartjänster. Statistiken är baserad på Arbetsförmedlingens siffror och visar att mitt län, Västmanland, har den högsta ökningen, 33% ökning när det gäller andelen lediga lärratjänster i länets kommuner. Den som har tuffast utmaning är Hallstahammars kommun. Även residensstaden Västerås behöver rekrytera många lärare, inte minst till förskolan.

Debatten skedde i Sveriges Radio Västmanland, besök gärna sändningsarkivet från torsdag kl 15.08–15.25 cirka och lyssna på debatten mellan mig och socialdemokraten från Sala, riksdagsledamoten Pia Nilsson. (Nilsson sitter dock inte som mig i riksdagens utbildningsutskott).

Socialdemokraterna hade i inslaget inte ett enda eget förslag att presentera som svar på hur vi ska förebygga det Lärarförbundet nationellt kallar en ”lärarkris”. Jag inser att det är en stor utmaning, men jag förde fram dels våra och alliansregeringens förslag, dels det som vi håller på att arbeta fram: införandet av en ny lärarlegitimaton, dels beslut i skollagen om nya karriärsteg. Detta med karriärsteg innebär att riksdag och regering går in med statsbidrag till huvudmännen för att lönemässigt premiera duktiga lärare i grund-och gymnasieskolan. Utöver detta har vi genomfört Lärarlyfte I 1 som var en fortbildning av behöriga lärare samt i år Lärarlyftet II som ska fokusera på de som är obehöriga så att de blir behöriga lärare.

Debatten blev lite märklig när Pia Nilsson (s) inte ville erkänna först att vi har ett kommunalt huvudmannaskap för skolväsendet och menade att jag var en mästare på att skylla allt på kommunerna. Men fakta är att skolan är kommunal och det är de lokala skolpolitikerna som har ett ansvar att fortbilda och anställa behöriga och ämnesbehöriga lärare. Det är också de som arbetsgivare som kan se till att höja lärarnas löner.

Men tyvärr är det många kommuner som missköter detta. Folkpartiet har därför lokalt varit pådrivande i Västerås för högre lärarlöner och fler karriärvägar. Vi har också genomfört stora kartläggningar av kompetensen för att se hur kompetensläget ser ut och vilka satsningar som  behövs. Som jag skrivit om många gånger i media sedan 2008 är detta den enskilt viktigaste kvalitetsfaktorn för att höja skolans resultat.

Folkpartiet och regeringen är på god väg att sjösätta lärarlegitimationen, nytt datum är december 2013 och fullt ut 2015. Det är en viktig reform för att öka andelen behöriga och se till att skolorna har rätt kompetens på rätt plats. Utöver detta har vi startat speciallärarutbildningen som Socialdemokraterna avskaffade samt infört en helt ny lärarutbildning som åter fokuserar på stadierna i skolan.

Slutsatsen efter debatten var att Socialdemokraterna kritiserar, menar att vi inget gör och det vi gör är ett hafsverk. Eftersom de reformer de efterfrågar och de idéer de nämner faktiskt är beslutade  av denna regering under Folkpartiets ledning, är denna kritik inte trovärdig och visar att S har tomt i den skolpolitiska lådan. Pia Nilsson borde istället ringa runt till sina S-kommunalrådskamrater som styr alla länets kommuner utom i samverkan med V i Fagersta och trycka på om att man ska satsa mer på skolan och öka antalet behöriga lärare.

Folkpartiet och alliansregeringen har många reforerm kvar att göra och detta med lärarkompetensen är inget vi ändrar på två år. Men det är bättre att Folkpartiet och alliansen får genomföra sina egna refomer än att S som vill utmärka sig som kritiska bara vill komma till makten-och genomföra vår politik som vi just håller på att sjösätta. Utöver dessa reformer utreds just nu lämplighetstester för lärare och inrättande av en Lärarnas ansvarsnämnd som kan återkalla legitimationer. Detta samlat måste på sikt öka attraktiviteten och löneläget för lärarna i Sverige.

Annonser

Åter hemma i Sverige och Västerås efter drygt en vecka i Nordkorea med några allianskollegor från riksdagen. Vi började prata om detta lite löst i början av våren och nu blev resan av och det känns viktigt att ha besökt Nordkorea ett land som få får resa in till och ännu svårare när det kommer till at få träffa högt uppsatta politiker. Något parlamentariskt system finns inte egentligen mer än till namnet- man har ett parlament men egentligen ingen opposition och de två mindre partierna som lever i skuggan av Workers Party of Korea spelar ingen roll i nordkoreansk politik. De anses snarare vara stödpartier åt det styrande partiet. Parlamentet håller en session per år i april månad för att diskutera lagar och ekonomiska frågor av ”större vikt för folket” som vice talmannen utrryckte det. Däremellan är det talamanspresidiet som antar lagar, detta skulle vara fullkomligt otänkbart i Sveriges riksdag. Talmannen i den Högsta församlingen är formellt också landets statschef. Men den egentliga makten ligger hos centralkommittén och det kommunistiska partiet med dess generalsekreterare Kim Jung Un som under våren formellt övertog makten efter sin far Kim Jung Il som avled i december 2011.

Nordkorea har en stor utmaning i att sluta fred med grannlandet Sydkora och denna fråga engagerar helt klart den politiska ledningen. Som det ser ut nu verkar det inte finnas något som pekar på något avtal och Nordkorea passar alltid på att kritisera utländsk inblandning och USAs intressen i regionen.

Det finns mycket att skriva om detta minst sagt märkliga lan där partiet har totalkontroll över all och alla. Kontrollapparaten symboliseras ex av att man inte har möjlighet att ringa hur som helst, bo var man vill, inget Internet för allmänheten generellt och man får inte resa utomlands hur som helst. Jucheoideologin som är allenarådande etableras tidigt i skolåldern och följer sedan barnen vidare i livet.

Det finns röster som menar att det är fel att besöka landet, detta är en felaktig uppfattning. Det bästa för det nordkoreanska folket är att fler demokratiskt sinnade länder men också organisationer och företag åker dit för att föra fram våra åsikter och utbyta erfarenheter. Genom dialog kanske Nordkorea kan lämna sin milititära enpartistat och kanske påbörja vissa reformer i det vi menar är demokratisering.