mars 2011


Många har synpunkter om svenska för invandrare och många har synpunkter på integrationspolitikens utveckling och huruvida samhället lyckas eller inte med att ge nyanlända en bra start i Sverige och en bra grund kunskapskmässigt för att komma vidare till studier och arbete. En viktig del i detta som först möter våra nyanlända är SFI, svenska för invandrare. Skolinspektionen meddelar idag på sin hemsida att SFI inte prioriteras av kommunerna och att det finns brister i kvalitet och genomförande. Studien omfattar i denna omgång 33 kommuner varav två kommunalförbund.

Kommuner är enligt lagen skyldiga att erbjuda nyanlända SFI-undervisning i minst 15 timmar i veckan. Om alla kommuner gör det kan jag inte säga, men det finns brister i pedagogiska upplägg och huruvida kommunpolitikerna prioriterar detta. En av de absolut viktigaste delarna för en lyckad integration är just att man lär sig det svenska språket och därför är SFI helt avgörande för den enskildes förutsättningar senare att skapa sig nätverk, starta eget eller fortsätta studera på högskola eller få en anställning. Att kommunerna inte sköter detta är inte acceptabelt- risken är fortsatt utanförskap och bidragsberoende.

Kommunerna måste erbjuda SFI, det måste finnas ett brett utbud av SFI för analfabeter och de som kommer till Sverige med akademisk utbildning, för denna senare grupp krävs det snabba insatser för att snabba på genomströmningen och därmed blir det mycket lättare att komma uti arbete. Kommuerna håller nu som bäst på att lägga om sina verksamheter tillsammans med Arbetsförmedlingen där fokus ska vara på heldagsverksamhet, språkstudier, praktik och samällsinformation. SFI är en viktig del i denna kedja och därför är det bra att Skolinspektionen nu satt verksamheten under lupp. Jag uppmanar också alla kommuner att bli bättre på att kvalitetsgranska sin SFI verksamhet för att säkerställa att man får ut bra verksamhet för de skattepengar som man lägger in.

Skolinspektionens hemsida www.skolinspektionen.se

Annonser

Folkpartiet och alliansregeringen hade inför valet 2006 och delvis inför valet 2010 fokus på arbetet mot utanförskapet i alla dess former. Från Folkpartiets sida drev vi redan i valet 2002, med stor framgång, en tydlig politik för en bättre integration och mot en politik som socialdemokraterna skapat under många år som resulterat i passivisering och utanförskap av människor, inte minst personer med invandrarbakgrund. Folkpartiet hade en tydlig agenda och förslag till åtgärder som jag står bakom fullt ut. Utöver detta finns det ett stort behov av att fortsätta förbättra mottagandet av nyanlända och se till att fler kommuner tar sitt ansvar för att föreygga segregation. Men arbetet mot utanförskapet omfattar inte bara invandrare, den ska omfatta alla männioskor som på olika sätt lever utanför arbetsmarknaden, utanför föreningslivet, som inte röstar och som har hoppat av skolan och slagits ut i arbetslöshet och bidragsberoende. Detta är för mig olika typer av utanförskap och det borde vara vår främsta uppgift att fortsatt ha de fokuset i vårt politiska arbete.

Jag har i riksdagen valt att fortsätta arbeta med minoriteter i samhället men också integrations och migrationsfrågor och hur vi ska förbättra inträdet på arbetsmarknaden. Jobb istället för bidrag är en Folkpartilinje som vi bör lyfta igen från valet 2002- jobb är den mest effektiva vägen för att bryta utanförskapet för människor. Jobb ger sociala kontakter, nätverk och ökar människors deltagande och engagemang i andra sammanhang,.

Socialdemokraterna har nu valt Håkan Juholt (Svenska Dagbladet) till partiledare efter Mona Sahlin, det är omöjligt att säga något om hans prioriteringar. Min känsla är ändå att han inte har dessa frågor i fokus och han står för en traditionell socialdemokratisk politik. De krafter inom Socialdemokraterna som velat föra partiet närmare Folpartiet och Moderaterna får nu se partiet gå mer åt vänster. För mig är det ett tecken på att Folkpartiet och alliansen fortsatt har en stor möjlighet att lyfta frågan igen på den politiska agendan och visa på våra tydliga alternativ i god tid före valet 2014.

Jag vill att Folkpartiet ska vara fortsatt ledande i både skolpolitiken men också i arbetet mot utanförskapet  och för att få fler i arbete och mindre som blir bidragsberoende, det är en tuff uppgift men Fp kan leda ett sådant reformeringsarbete nationellt och vara en stark röst i kommunerna i dessa frågor.

Idag arrangerade Svenskt Näringsliv, Västerås Science Park och Mälardalens högskola ett seminarium om matchning av kompetens på arbetsmarknaden och en diskussion om högskolans kvalitet. Vi diskuterade också hur övergången ser ut för ungdomar till arbete, vilken syn de har på arbete och hur arbetsgivarna har för syn och krav/förväntningar på de som ska anställas.

Det var en mycket intressant panel som jag deltog i som politiker och där jag gav min syn och berättade lite om de reformer Folkpartiet och regeringen genomför inom skolan, gymnasieskolan och Yrkeshögskolans utbud och hur viktigt det är med kopplingen till arbetslivet. Bemanningsföretagen hade väldigt intressanta erfarenheter och jag tror att de leverade flera goda tips till studenterna som inom kort kommer att komma ut i verkligheten och söka jobb. Det gäller att ligga på och vara envis som en företagare sa i panelen,. då får man jobb.

Det pågår ett krig i Libyen, efter mycket om och men kunde franska, brittiska och amerikanska styrkor via stridsflyg och krysnsingsfartyg angripa libysiska mål för att sätta stopp på Kaddaffiregimen. Stödet och beslutet i FNs säkerhetsråd torsdag kväll att anta en resolution som Libanon lade fram ger ett tydligt stöd för att omvärlden ska agera för att förhindra ett folkmord på det libyska folket som eftersträvar frihet och demokrati. I torsdags ställde jag och ett antal riksdagsledamöter från Folkpartiet och andra partier flera frågor till dels statsministern dels till utrikesminister om flygförbudszonen. Detta var några timmar innan FN senare samma kväll antog resolutionen om flygförbud men också om att med alla medel kunna ingripa i Libyen för att förhindra att Kadaffi gör allvar av de hot han förmedlat. Under riksmötet i Göteborg var folkpartiledaren Jan Björklund väldigt tydlig med vad vi tycker och tar tydligt ställing för att vi ska verka för att förhindra att denna diktaor kan sitta kvar.

Hos Carl Bildt och Fredrik Reinfedt har dessa tytdliga ställningstaganden lyst med sin frånvaro, även i torsdagens kammardebatt om Libyen och frågestunden med anledning av det extrainsatta EU-möte tom Libyen den 11 mars. Jag vet inte varför dessa allianskollegor är så avvaktande i sina kommentarer när det gäller behovet av tydligt mandat och stöd för en militär insats i Libyen. Att endast prata om humanitära insatser är inte tillräckligt- Sveirge kan bidra både militärt och humanitärt och precis som Norge och Danmark (Svenska Dagbladet) borde även Sverige ta sitt ansvar med den kunskap och kapacitet som trots allt finns. Allt för att förhindra Kadaffi att sätta sina planer i verket att återta staden Benghazi. Det är centralt, inte minst psykologiskt att motståndsrörelsen och demokratirörelsen får stöd inte bara muntligt utan även militärt och humanitärt för att lyckas. Jag välkomnar Arabförbundets ställningstagande, jag beklagar och är kritisk till att EU i denna fråga visat sig totalt handlingsförlamad och välkomnar därför att enskilda länder som Frankrike och Storbritannien tagit ett stort ansvar vid sidan av USA för den militära insats som jag tror var och är nödvändig för att pressa tillbaka Kaddafi.

För ett par dagar sedan presenterade Lärarnas riksförbund en bok om kommunaliseringens effekter av skolväsendet 1989/1990. Jag har beställt boken och författarna är verksamma eller har varit verksamma som skolpolitiker, forskare och debattörer så det är nog en intressant läsning.

Jag har länge funderat över för-och nackdelar med kommunaliseringen och jag inser också att nuvarande modell med 290 kommuner som huvudmän inte varit lyckat. Men att endast återföra ansvaret till staten löser inte i sig skolans problem, men jag har landat i att det är den vägen vi ska gå: staten ska ha fullt ansvar för skolans finansiering, uppdrag och kvalitetsgranskning. Om detta skriver också skolminister Jan Björklund och LRs ordförande Metta Fjelkner på Brännpunkt, Svenska Dagbladet.

Utöver detta krävs det ett antal viktiga reformer som Folkpartiet och regeringen nu satt igång- inte minst den nya lärarutbildningen och införandet av en lärarlegitimation. Lärarna är det mest centrala i skolan. Sedan kommer också de kvalitetssatsningar vi gör i grundskolan och den nya gymnasieskolan att också påverka resultaten på sikt. Men att staten återtar ansvaret för skolan är något som jag ser som ofrånkomligt. Vi har idag ingen likvärdighet, vi har kommuner som inte satsar på skolan och vi har kommuner som inte ens vet hur lärarkompetensen ser ut eller hur resultaten ser ut i den kommunen, så ska det inte vara. Staten måste dels bli tuffare på uppföljningen av kvaliteten i skolan men också vara garant för att elever får en utbildning med kvalitetet och att skolan och lärarna har de ekonomiska förutsättningar som krävs för att erbjuda elevernas det stöd och uppmuntran som de behöver.

Folkpartiet gillar till skillnad från Socialdemokraterna gymnasiala lärlingsutbildningar. Under de närmaste veckorna har vi som del av vår Fp-kampanj besökt ett antal skolor i landet och vi kommer att besöka många fler skolor för att speciellt följa upp den försöksverksamhet som Folkpartiet och regeringen startade hösten 2008. Till hösten permanentas denna som del av den nya gymnasieskolan. Lärlingsutbildningen ser lite olika ut i landet och några kommuner väljer att färga in alla kärnämnen så att eleven ändå blir högskolebehörig, några erbjuder redan lärlingsutbildningar där man inte blir högskolenbehörig och så har vi kommuner som sedan länge har ett koncept där man lyckats få in tillräckligt mycket APU på en arbetsplats samt två dagars teori i veckan så att ungdomarna får dels mycket praktisk undervisning etc men också behörighet till högskola om de önskar detta. Dennas modell studerade jag nyligen vid Leksands gymnasium i Dalarna tillsammans med Folkpartiet i Leksand.

Bilden visar de lärlingar som två dagar i veckan går i en sk. lärlingsklass där man gemensamt läser teoretiska ämnen.

Övriga tre dagar i veckan är man ute på sin arbetsplats beroende på om man ska bli snickare, målare, frisör eller den udda inriktningen som man erbjöd här: arbeta på bank. Ungdomarna är ute i tre år på i princip samma arbetsplats och man är det tre dagar i veckan. Jag vart imponerad av detta upplägg, men också företagens engagemang och inte minst skolans och ledningens engagemang. Hade detta inte funnits hade det inte varit så lyckat som i Leksands fall.

Det viktigaste är synen på kvalitet och samverkan och avtal mellan skola och arbetsgivare. Och inte minst: alla som går ut lärlingsutbildning får ett arbete, det är kanske det viktigaste tycker jag.

Nätverket för romska frågor i riksdagen som jag är initiativtagare till sedan november förra året har till uppgift att samla intresserade riksdagsledamöter från alla partier för att belysa och lyfta villkoren för romerna i Sverige och utomlands, inte minst på europeisk nivå. Hittills har vi fokuserat på svenska förhållanden och hur regeringen genom de statsbidrag som fördelades 2009-201o av länsstyrelsen i Stockholm fått igång olika projekt. Det finns flera goda exempel från ett antal kommuner, men mycket av engagemanget är inte sällan beroende av om det finns statliga medel eller inte. Det är inte hållbart- romer är ju också invånare i en kommuner och barnen går i skolan  och de vuxna arbetar eller studerar eller behöver som andra personer ibland stöd för att komma vidare i arbete etc. Vi hade bjudit in SKL, Sveriges kommuner och landsting och länsstyrelsen i Stockholms län och vi hade en mycket bra dialog. Men det framkom tydligt att det är ett fåtal av landets 290 kommuner som än så länge har en genomtänkt strategi och ett faktiskt arbete kring minoritetfrågor, i synnerhet gäller det romska frågor.

Här finns mycket mer att göra- jag hoppas fortfarande att den rapport som Delegationen för romska frågor lämnade till regeringen och där nu remisserna sammantälls bidrar till någor konkret på alla nivåer statligt som kommunalt.  

Nätverket kommer fortsätta ha en dialog med kommunerna och med länsstyrelsen och vi planerar ett öppet seminarium i slutet av april för att dels lyfta goda exempel dels titta på de lite på de europeiska förhållandena. Det finns som sagt mycket att göra och jag är glad att drygt 20 ledamöter av riksdagen hittills anslutit sig till nätverket.

Nästa sida »