januari 2010


Visst är det en resa flera partier i Sveriges riksdag gjort ref i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter när det vågar diskutera frågor kring religon och politik och kring konkreta symboliska saker som slöja, burka etc och de konflikter som uppstår mellan religionsfrihet och det vi är vana vid i Sverige. Jag stöttar fullt ut ståndpunkten att förskolelärare inte ska ha en burka täckt för ansiktet, men slöja ska vi inte förbjuda. I Storbritannien har man för länge sedan löst dessa frågor på ett bra sätt och det manifesteras bäst genom de manliga sikherna som exempelvis kör buss eller arbetar i tunnelbanan. Här i Sverige har en kvinnlig studerande till förskolelärare fått symbolisera burkans vara eller icke vara i Sverige. Om Alia vill ha den hemma eller när hon handlar på ICA ska ingen av oss politiker lägga oss i det. Men vill hon studera och praktisera på ett dagis och sedan få arbete på något av våra förskolor är mitt krav att burkan ersätts med en slöja om hon önskar täcka håret. Det är en bra kompromiss där båda parter kan känna sig nöjda.

Mona Sahlin lyfter frågan i debatten med Reinfeldt – jag tror att hon har inspirerats av Nalin Pekgul eller kanske till och med tvingats börja lyfta upp dessa känsliga frågor för att markera mot sk. radikal islamism som man kan se embyon av i förorterna till Stockholm och som bl.a. Nalin Pekgul försöker uppmärksamma och bekämpa. Det tycker jag är bra. Det är bra att Nyamko Sabuni (fp), kanske den politiker som främst försökt lyfta dessa frågor nu också fått de andra partierna inse att dessa frågor är viktiga att ta tag i.

Folkpartiet liberalerna lyfte dessa frågor redan inför 2002 års valrörelse och vi introducerade begreppet utanförskapets karta där vi inte fokuserade på religion direkt. Men vi lyfte fram områden som hade det tufft inom skola, valdeltagande, delaktighet, bostadssegregation, försörjninsstöd etc. Oavsett vilka människor som bor i dessa områden eller vilken religion man bekänner sig till. Det de har gemensamt är att de bor i ett geografiskt område där det finns utmaningar som samhället och människorna i området ska få stöttning med att lösa. I många fall sammanfaller det förstås med en misslyckad svensk integrationspolitik och därför landar man så småningom i invandrarfrågan och även religionsfrågan och hur den kan påverka stadsdelar i segregerade områden där föreningar, församlingar etc kan få stor betydelse när människor, inte minst unga känner en frustration och en håglöshet över att befinna sig i ett utanförskap utan arbete.

Det jag tycker är viktigt det är diskussionen kring utanförskapet precis som 2002 års valrörelse men också jobbfrågan. Sahlin verkar desperat jaga efter godisfrågor i valet för att flytta fokus och slippa besvara den viktigaste frågan av alla som väljarna vill ha reda på förr eller senare- men gärna innan valet i september och det är socialdemokraternas alternativa jobbpolitik som dessutom ska presenteras tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet. Hur blir det med A-kassan, vilken ansats kommer Sahlin att ha i skattefrågan, kring arbetsgivaravgifterna, generellt kring bolagsskatterna etc. Så småningom kommer det nog besked, de rödgröna är skyldiga att redovisa ett alternativ under april-maj månad om de ska leva upp till allianskonceptet de rödgröna.

Annonser

Det är alltid roligt för en liberal politiker när en opinionsundersökning visar en mer positiv utveckling för alliansregeringen, men också för folkpartiet liberalerna. Mätningen kommenteras idag i flera medier, däribland Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Även om jag själv haft synpunkter och framfört kritik mot regeringens första förslag till nya sjukskrivningsregler så tycker jag att det reviderade förslaget blivit något bättre, men det krävs att vi följer upp regelverket så att inte personer i onödan fastnar i de byråkratiska kvarnarna. Mina synpunkter kring denna fråga och som ett svar till socialdemokraterna redovisade jag i måndags i en artikel på VLTs debattsida. Jag menar att socialdemokraterna på riksnivå tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet inte är trovärdiga och att de under hösten enbart försökt vinna snabba poäng på att kritisera och framställa en regering som jagar personer med funktionshinder. Detta gick bra tills Salin och Veronica Palm avslöjades av Expressen och där det visade sig att s-budgeten också räknat med att personer skulle bli utförsäkrade.

Att den förra s-regeringen totalt misslyckades med sjukskrivningstalen och att man inte hade någon bra politik på socialförsäkringsområdet stod det inget om. En sak konstaterar jag i min artikel – Mona Sahlin lovar en förändring menar hon: för henne är det lika med en återställare. Jag konstaterar nu att en Sahlinledd regering kommer att återställa skolpolitiken, arbetsmarknadspolitiken, skattepolitiken mm som om det var bättre förr inom dessa områden.

Retorikern Mona Sahlin försöker tycker jag vilseleda när hon säger att ”vi förlorade valet 2006 och därför behöver vi förändra vår politik”, ungefär så. Frågan är också vad vänsterpartiet tycker – här är oppositionen inte alls överens varken när det gäller den ekonomiska politiken eller utrikespolitiken eller för den delen skolpolitiken. Jag tycker att media och de borgerliga mer aktivt ska sätta ljuset och avkräva vänsterpartiet besked i flera viktiga frågor för väljarna. Den tillfälliga opinonsskjuts som s, v, mp fick under december månad är helt tack vare debatten om socialförsäkringarna och lite tack vare all fokus på mp:s Maria Wetterstrand. Det som är intressant är att fokuseringen på Westterstrand inte var så mycket kring mp:s politik och kommande överenskommelser. En intressant fråga skulle vara vad Wetterstrand och miljöpartiet tycker om Mona Sahlins kampanjresor till SAAB och Trollhättan där hon försöker lova de anställda det ena och det andra.

Ju närmare valet vi kommer hoppas jag att media också ska ställa dessa frågor – precis som de ska göra med våra partier på rikisnivå, regional nivå och på det lokala planet. Jag är övertygad om att opinionen kommer att bli som den var i oktober/november där regeringen fortfarande hade ett tillräckligt stabilt stöd som berodde på hanteringen av den ekonomiska krisen, EU-ordförandeskapet samt de reformer som regeringen presenterat inte minst på skolområdet och arbetsmarknadsområdet. Nu vet vi ungefär vad socialdemokraterna vill (återställa), när det gäller miljöpartiet är det lite osäkert fortfarande. Mest intressant är vilka vägval vänsterpartiet tänker göra under våren.

Jag är för tillfället i Växjö för att följa den nationella skolkonferensen med flera intressanta seminarier och tal av skolminister Jan Björklund (fp) och därmed inte hemma i Västerås under onsdagen då Sverige uppmärksammar Förintelsens minnesdag.

Imorgon är det Förintelsens minnesdag och just ny följer jag istället en webbsändning via Regeringenskansliets hemsida där flera inbjudna gäster och FN-företrädare berättar och uppmärksammar förintelsens offer de närmaster dagarna i form av olika aktiviteter runt om i Sverige. Imorgon minns vi alla de männsiskor som förföljdes och trakasserades och mördades. Vi minns de brott mot mänskligheten som begicks under andra världskriget i synnerhet mot judar men också mot homosexuella personer och mor romer.

I januari 2009 arrangerade vi i Västerås ett fint kvällsseminarium med musik och tal där vi för första gången uppmärksammade romernas situation och hur också de förföljdes i Europa under andra världskriget. Ibland tror man att vi är kvar där när vi ser hur flera europeiska länder som Italien och Rumänien fortfarande trakasserar och diskrininerar romer på arbetsmarknaden, skolan etc. Men den typen av problem har vi också i Sverige och i Västerås och det är därför vi aktivt och på allvar beslutat oss för 1 år sedan att anta utmaningen och försöka förbättra villkoren för romerna och de natinella minoriteterna.

Vi ser också att flera judiska församlingar i Sverige också utsätts för skadegörelse mm. Det är vårt ansvar att påminna om vad som hände under världskrigen och speciellt lyfta fram de hemskheter som begicks i nazismens, kommunismens och fascismens  namn – inte minst är det viktigt att skolungdomarna diskuteterar detta inte minst mot bakgrund av att många unga hyllar rasistiska och främlingsfientliga krafter som faktiskt går att härleda till dessa ideologier som ledde till att så många människor fick sätta livet till i koncentrationslägren.

Idag meddelade Myndigheten för yrkeshögskolan att Västerås tilldelas 10 utbildningar som kommunala och privata aktörer får bedriva som eftergymnasiala utbildningar. Som ett led i regeringens politik att uppvärdera yrkesutbildningen, höja kvaliteten och närma den arbetslivet i dess utformning etc, inrättade regeringen denna myndighet år 2008. Myndighetens huvudkontor fick vi efter hårt arbete lokaliserat till Västerås. Detta blev därmed vår första statliga myndighet i Västerås – och det inom ett område som är viktig för vårt regionala näringsliv och för vårt arbetsmarknads-och utbildningsutbud och politik. Två av de eftergymnasiala utbildningarna som Västerås får bedriva är trafikflyg och flykteknik som finns vid Hässlögymnasiet och fysiskt genomförs utbildningen vid Västerås flygplats. Det är positivt att vi får ett förlängt beslut att bedriva dessa utbildningar i avvaktan på YH-myndighetens utredning och regeringens beslut.

Det är bra med opinionsundersökningar så här inför valet. Idag presenterades en mätning i Svenska Dagbladet. Det är en liten temperaturmätare men långt ifrån en bild av hur det blir när vallokalerna stänger i september och definitivt inte är de en mätning på hur det kommer att gå för enskilda partier. Allt som händer fram till valdagen påverkar inställningen och sympatierna för enskilda partier, partiledare, enkilda företrädare på samtliga plan (lokalt, regionalt, nationellt). Även synen på de olika blocken påverkas- nu vill media gärna lyfta upp två block mot varandra- risken är att väljarna inte får tillräckligt med information och granskning av de enskilda partierna utan fokus blir bara på det gemensamma. Till exempel så är jag nu helt övertygad om att skolpolitiken blir en valfråga – folkpartiets kunskapsskola kommer att stå mot flumskolan. Socialdemokraterna är de som främst förvaltat och bidragit till dagens flumskola men de som mest värnar flumskolan är ändå vänsterpartiet och till viss del miljöpartiet. Men vänsterpartiet är den som har mest avvikande förslag från folkpartiets skolpolitik: man säger nej till läxor, nej till friskolor, nej till betyg, nej till befogenheteter för lärare och rektorer för att kunna få ordning och arbetsro i skolan, nej till att flytta mobbare etc etc. Det svenska folket har rätt att få klara besked från enskilda partier men också respektive allians. Men många sympatisörer som gillar det ”rödgröna” laget missar tyvärr granska viktiga delar i svensk politik där skolan är en avgörande del både politiskt men också i hur stor del av kommunernas resurser som går till de pedagogiska verksamheterna. Det är här hit de mesta av skattepengarna går och då är det intressant för väljaren att veta hur resurserna ska användas och efter vilka skolpolitiska ramar. Även på nationell nivå skiljer det sig mellan folkpartiets och vänsterpartiets/vänsteroppositionens syn på högskolan, lärarbehörighet, lärarlegitimation, konkurrens till platser vid intagning etc.

Vi som är företrädare för folkpartiet har ett ansvar att inte enbart debattera och bjuda socialdemokraterna på debatt, men exempelvis vänsterpartiet när det gäller vilka vägval Sverige ska göra när det gäller utbildningspolitiken  i stort. Sverige är ett litet, exportberoende land där flera experter menar att det är med vår kunskap och kompetens som vi kan konkurrera med Indien och Kina för att öka exporten av svenska varor och tjänster. Grunden läggs i det välfärdssystem som vi är måna om att uteveckla och där skolan är en bas för detta. Vi har nu alla ett ansvar att fram till valdagen utmana flumskolan så det inte återigen vinner mark.

Idag rapporterar medier att socialdemokraterna nu kan tänka sig att ställa tuffare krav på framtidens lärare. Dels vill man förändra lärarutbildningen, dels införa lämplighetstester men också införa tidsbegränsade förordnanden. Allt detta kan man läsa om om man vill inte i socialdemokraten Mikael Dambergs artikel- utan i folkpartiets skolpolitiska program men också i de statliga utredningar som skolminister Jan Björklund (fp) berett under sin tid som minister de senaste 3,5 åren. Folkpartiet har i regeringen tagit fram ett förslag till ny lärarutbildning, ny skollag, och vi vill införa en lärarlegitimation och vi vill krypa antalet platser på högskolan för att höja läraryrkets status men också öka konkurrensen till utbildningsplatserna. Rätt personer måste få börja lärarutbildningen- det är inte rimligt att alla som söker oavsett om de är lämpliga, motiverade, intresserade etc – kommer in på lärarhögskolan. Lokalt i Västerås har folkpartiet vidtagit flera viktiga åtgärder för att höja våra resultat – inte minst med fokus på grundskolan, lärarnas kompetens men också har vi kartlagt förutsättningarna att vara pedagogisk ledare och rektor på en skola. Detta arbete kommer vi att intensiera samtidigt som vi ställer om hela grund- och gymnasieskolan i Västerås på grund av demografin. Folkpartiet i Västerås driver också kravet att vi ska införa tidsbegränsade förordnanden för rektorer i skolan och jag hoppas att det kan bli verklighet snart.

Det är väl bra att socialdemokraterna börjar smått nära sig folkpartiet i denna fråga. Men de ska inte styra ensamma vid en valseger- de ska styra med mijöpartiet och vänsterpartiet och dessa tre partier har till skillnad från regeringen ingen gemensam skolpolitik. Vänsterpartiet och delvis miljöpartiet brukar vara mest kritiska, men vänsterns Rossana Dinamarca säger nej till alla fp-förslag och det är bra att vänsterns skolpolitik är så tydlig i skillander mot regeringens och folkpartiets som ansvarar för frågorna i regeringen. Rossana Dinamarca har bl.a. i Svenska Dagbladet kritiserat det viktiga förslaget kring att alla elever ska delta i den obligatoriska simundervisningen och sex- och samlevandsundervisning. Många föräldrar nekar sina barn att delta i skolan av religiösa skäl, märkligt att vänsterpartiet står för en politik som segregerar snarare än integrerar. Jag minns också när skolministern aviserade de föränringar vi ville göra i skollagen kring arbetsro, befogenheter för lärare bl.a. möjlighet att flytta elever, kvarsittning etc och socialdemokraterna kritiserade allt detta och kallade det för ”barockt”. Varje kvalitetsredovisning och i samtal med elever och elevråd kommer alltid frågan upp om vikten av arbetsro i skolan och i klassrummet- bra att det är en prioriterad fråga för eleverna men tydligen inte för socialdemokraterna.

Det är väldigt svårt att välja en utbildning på gymnasieskolan, det bekräftade mina syskobarn för mig häromdagen när de ringde och ville ha råd. Att studie-och yrkesvägledningen kraftigt bör reformeras är bara förnamnet. Deras uppdrag är väldigt viktig men det räcker inte med att en gång i tiden ha utbildat sig till studie- och yrkesvägledare. Det måste ställas krav på aktualitet och systematiskt kontakt med världen utanför skolan. Inte minst näringslivet men också offentliga verksamheter som staten, kommunen och landstinget. Här finns det flera brister och det är problem från båda håll. Näringslivet är för dålig på att samverka med skolorna, vissa undantag finns i Västerås ex ABB Industrigymnasiet och Edströmska om jag ska nämna några. Men i grundskola behövs det också ett tidigt och systematiskt arbete med lokala näringslivet för att dels uppdatera studie-och yrkesvägledarna men inte minst lärarna och eleverna – visa upp olika yrken och vad man ”kan bli” efter avslutade studier.

Ett annat bekymmer är dimensioneringen av de olika utbildningsplatserna, Dagens Nyheter skriver idag om en sammanställning man gjort av statistik från SCB och Skolverket. Man konstaterar att de elever som väljer byggprogrammet är också de som lättast får ett arbete efter studierna. Detta är en mycket viktig information samtidigt som det är svårt att bedöma arbetsmarknadsläget, efterfrågan etc och att det tar 3-4 år innan eleverna är färdiga med sin utbildning. Varje kommun har som ambition att erbjuda kvalitativa och aktuella utbildningar –  men alla är inte det och vissa program har dålig kvalitet och dålig genomströmning. Detta ställer krav på ständiga kvalitetsuppföljning, krav på pedagogiskt ledareskap och på ämnesbehöriga lärare. Program som inte håller måttet ska läggas ned och inte erbjudas- vi ska satsa på de program vi är duktiga på, anser jag. I Västerås har vi lagt ner mediaprogrammet och handelsprogrammet. Handelsprogrammet kan först starta ht 2011 om utbildnings-och arbetsmarknadsnänmnden fattar ett nytt positivt beslut. Det är också ett bekymmer att försöka rigga ett utbud så att de flesta eleverna kommer in på sina förstahandsval (givetvis om de har rätt behörighet). Detta skapar problem kopplat till arbetsmarknaden och ungdomsarbetslösheten- precis som DNs sammanställning pekar på att många som läst hotell och restaurang och estetiska programmet också går rakt ut i arbetslöshet.

Nu är detta en generell bild i Sverige och det kan skilja från kommun till kommun. Men det är intressanta fakta och borde få rektorer att sätta sig ned med elever, föräldrar och diskutera framtida val. Skolan och studie-och yrkesvägledarna borde diskutera mer med arbetsmarknadens parter, arbetsförmedlare och näringslivet för att sedan kunna ge bästa information och rådgivning till våra elever. Här har vi en hel del att göra.

Nästa sida »