februari 2011


Igår sände SVT Rapport inslag om att riksdagen på onsdag beslutar om att införa en lärarlegitimation för alla lärare som vill få fast anställning och kunna sätta betyg. I samma program sändes ett inslag från Linköping där man nyligen gemomfört en kartläggning över lärarnas kompetens, det välkomnar jag, fler kommuner kommar att behöva göra detta. Det som inte kom fram i inslaget var att detta är ett arbete som beslutades på initiativ av Folkpartiet i Västerås redan 2008 för gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Under hösten 2009 togs motsvarande stora beslut att titta på förskolans och grundskolans lärarkompetens. Jag vill påstå att detta är det viktigaste beslut som jag varit med och drivit fram och som långsiktigt är avgörande om vi ska  lyckas höja kvaliteten och resultaten i Västerås.

I och med beslutet på onsdag om lärarlegitimation som krav från statens sida kommer kommunerna och skolpolitikerna att tvingas ställa denna fråga till sig själva och till tjänstemännnen: hur ser lärarkompetensen ut? Om man inte börjar där vet man inte var man ska börja när det kommer till fortbildningsinsatser och nyrekryteringar – ett måste för att lyfta skolans resultat. Lärarkompetensfrågan är den absolut viktigaste och jag hoppas nu att alla kommuner planera för den här typen av seriösa, genomgripande kartläggningar och att de vågar satsa lite pengar på en bra databas.

Jag vill påstå att vi var först för när vi kontaktade andra kommuner, departementet, Skolverket och Sveriges kommuner och lansting fick vi höra att detta var nytt och unikt, det känns bra att Västerås var först ute med detta viktigaste arbete.

Läser idag på vlt.se samt i papperstidningen att styrelsen för proAros (Västerås beställar-utförarorganisation på utförarsidan) beslutat att utlysa ett antal höga tjänster på nytt. Det räcker inte. Som första parti gick Folkpartiet ut den 10 mars 2010 i VLT och krävde en delning av nuvarande organisation: en del för skola och kultur samt en del för vård och omsorg. De ska ledas av varsin direktör och vi ska se över hela mellanledet i skolorganisationen. Rutinerna mellan stadshuset och proAros måste ses över och tydliggöras beslut-ansvar etc.

Dagens besked från proAros är inte någon lösning och vår motion som skrevs under hösten och inlämnades till registratorn den 19 januari 2011 har ännu inte anmälts till kommunfullmäktige då sammanträdet den 3 februari ställdes in. Vår motion yrkar på en total reformering av organisationen och det är ett beslut som endast kommunfullmäktige och kommunstyrelse som äger av proAros kan genomföra. Inte dess styrelse på egen hand. Vår motion kommer att behandlas under våren och det återstår att se hur det rödgröna minoritetsstyret tänker hantera den.

Lyssnar på utrikesministerns kommentarer och beklagar att Carl Bildt mer låter som en tjänsteman och diplomat än en företrädare för regeringen och därmed med uppdrag att tydligt tala om vad vi politiskt tycker i frågan om Libyen och diktatorn Ghaddafis hätska uttalanden och det krig han för mot sin egen befolkning. Lika diplomatisk var UDs kabintessekreterare Frank Belfrage i sina kommentarer där fokus var egentligen hur Sverige ska ta hem svenskar på plats.

Sverige måste tydligt ta avstånd från regimer som sen i Libyen, ett önskemål från flera kollegor i Sveriges riksdag, bl.a. i Dagens Nyheter. Faktum är att den regimen – jämfört med Egypten och Tunisien och även om dessa länder leddes till slut av maktfullkomliga ledare- så är Ghaddafi snäppet värre. Han har styrt enväldigt sedan 1969 och någon opposition eller tydliga roller mellan president- regering-parlament går inte att tala om. Även om Frankrike varit passiv inför andra diktaturer, så välkomnar jag ändå president Sarkozys krav idag på sanktioner mot Libyen, ref i Svenska Dagbladet.

Jag är kritisk till att vissa EU-länder fortfarande skyddar regimer som Ghaddafis, tex Italien och jag utgår från att Sverige, precis som USA tydligt markerar att det som sker i Libyen av regimen inte är acceptabelt.

Som en del av partiledarkampanjen för Socialdemokraterna har Lena Sommestad, fd miljöminister från Uppsala, valt att kommentera allt möjligt i politiken. Senast friskolorna och elever och föräldrars rätt och möjlighet att välja skola. I gårdagens debatt i SVTs Agenda (ref i Expressen) gick Sommestads argument ut på att nu har friskolorna kommit till vägs ände, de har skapat en ökad segregation och där det är så många elever (eller deras föräldrar) som väljer bort en näraliggande kommunal skola att det på vissa håll i landet innebär att dessa kommer att läggas ned. Därför menar Sommestad att det är dags att minska på denna valfrihet så att vi inte får dessa skillnader i likvärdighet etc mellan skolorna.

Folkpartiet har en direkt motsatt uppfattning. Valfrihet och att kunna välja på olika alternativ är en numera en självklar del i vår skolpolitik. Vill elever och deras föräldrar gå i en geografiskt närbelägen skola kan de välja det, vill de söka till en annan skola, kommunal eller fristående så ska de får göra det. Det finns en anledning till att man aktivt väljer eller väljer bort en skola. Kvaliteten i skolan är det primära – är det stökigt, är det så att skolan inte tar tag i mobbning om sådant förekommer eller är det en skola som inte har tillräckligt fokus på kunskap så kan föräldrar och elever välja bort en skola. Har en skola dåliga resultat och där många lärare undervisar i ämnen som de inte är behöriga inom kan det också leda till att man byter skola- det är inte konstigt. Därför är det anmärkningsvärt att Sommestad som aspirerar på att leda Socialdemokraterna som sagt att de vill förnya och ompröva sin skolpolitik som det främsta i sin förnyelseprocess- att Sommestad vill backa bandet och i princip inte tillåta elever att få välja vilken skola de vill gå i. För Folkpartiets del har vi aldrig lyft fram fristående skolor som att de i alla lägen är bättre en kommunala skolor eller att vi endast önskar oss fristående skolor och att därmed kan alla kommunala skolor läggas ned. Vi är för en valfrihet som baserar sig på ett brett utbud. Grundkraven är att verksamheterna, oavsett utförare ska hålla hög kvalitet och fokusera på kunskap.

Jag hoppas verkligen att detta förslag kan bidra till en seriös diskussion och att inte ska blunda för att likvärdigheten måste bli bättre och att vi ska  bryta utanförskapet och fokusera mer resurser så att vi kan lyfta skolor i stadsdelar med sämre resultat etc. Men jag hoppas inte att vi ska landa i att resultatet blir full återgång till närhetsprincipen utan möjlighet att välja, det är en mycket gammaldags skolpolitik som jag trodde bara Vänsterpartiet stod för idag.

Om detta skriver också min skolpolitiska kollega Lotta Edholm som debatterade mot Sommestad i Agenda.

Igår, fredag, besökte jag Mälardalens högskola i Västerås och institutionen som arbetar med finska språket. Jag har de senaste åren först att engagera mig lite i minoritetsfrågorna i Västerås, som sedan resulterade i rådet för romska frågor samt det finska förvaltningsområdet. Den här typen av beslut kräver långsiktighet, uthållighet och ett engagemang både hos politikerna men inte minst att de som berörs av dessa beslut är med och trycker på.

Minoritetsspråken är också viktiga för vår gemensamma kultur och service som erbjuds i de finska förvaltningsområdena, men också när det gäller tillgång till behöriga lärare och mordersmålslärare för barn med finsk bakgrund. Detta och mycket annat diskuterade jag med professor Jarmo Lainio och hand medarbetare. Ett mycket värdefullt möte som gav mycket fakta och en aktuell lägesbild över språkets utveckling och de utmaningar vi har. Besök vid finska institutionen vid Mälardalens högskola.

Vi som är ansvariga för utbildningspolitiken på nationell nivå har ett ansvar även när det gäller minmoritetsspråken.

I Sveriges riksdag arbetar jag i utbildningsutskottet, men också i justiteutskottet där vi bland annat har ansvar för polisväsendet, domstolarna, kriminalvården men också att vi har en bra säkerhetspolis som kan förebygga brottslighet och terrorism riktat mot Sverige. Denna debatt har naturligt blossat upp sedan den 11 december 2010 då Taimour Abdelwahab försökte spränga sig själv till döds och döda så många förbipasserande som möjlighet i centrala Stockholm. Det misslyckade självmordsattentatet krävde i detta fall hans liv, men tack och lov utlöstes inte hans sprängladdningar som han preparerat för att skada andra.

Orsaken till varför en ung kille spränger sig i luften kan man finna många orsaker till, det som anges i media behöver inte alltid vara sanningen, men de krafter som velat ta på sig dådet pekar dels på konstnären Lars Vilks teckningar över profeten Muhammed som rondellhund men också det svenska engagemanget i Afghanistan. Många exprter försöker också finna kopplingar till ett slags utanförskap som leder till att en person radikalieras och begår den här typen av brott. Jag delar oron att utanförskap och marginalisering, i kombination med arbetslöshet, låg utbildning och en känsla att man saknar framtidstro kan leda in personer i radikala grupperingar, exempelvis radikal islamism. Men i flera fall har vi sett att det är högutbildade personer som begår dessa brott.

När det gäller kopplingen till Lars Vilks och Sverige är det många människor i Sverige som undrar hur vi helt plötsligt överhuvudtaget kan utsättas för detta. Sverige är ett av de länder som länge tagit ett solidariskt ansvar för att hjälpa människor på flykt från krig och konflikter, man har erbjudits skydd och en ny chans i livet. Men det finns delar i vår demokrati vår mötesfrihet, rätten att uttrycka oss i bilder och i texter och vår yttrandefrihet som provocerar radikala krafter – nu läser vi återigen (Svenska Dagbladet) att Sverige omnämns i sammanhang där extremister och terrorister vill hota och skapa rädsla. Sverige ska förstås ta hot av denna karaktär på allvar, det är absolut viktigt att vi politiker ger våra brottsbekämpande myndigheter de insterument som behövs för att upptäcka och förebygga brott mot Sverige. Det som hände i december får inte hända igen, Svenska Dagbladet skriver idag om SÄPOs möjligheter.

Sverige måste samtidigt stå upp för en tolerans men inte mot de krafter som vill skada politiker, journalister eller för den delen konstnärer som utifrån vår demokrati bidrar till opinion, debatt. Demokrati kan provocera men det som inträffat kan dels leda till att människor tystas och att rädslan ökar. Det är vår uppgift att försvara vår demokrati samtdigt som vi ska verka för tolerans i samhället.

Idag arrangerades en träff i riksdagen (Svenska Dagbladet), passande nog samma dag som utrikesdeklarationen presenterades i kammaren. En deklarattion kan självklart inte fokusera på alla länder i världen och trots att mycket bra togs upp saknade jag som Burmavän och aktiv i Svenska Burmakommittén sedan 2001/2002 just situationen i landet och hur Sverige arbetar inom EU och FN för att stötta demokratirörelsen. Därför välkomnar jag riksdagens Burmanätverk som i samarbete med olika organisationer bjöd in ett 40-tal personer, däribland var vi 5-6 riksdagsledamöter på plats från tre olika partier. Jag hade förmånen att i telefon ställa ett par frågor direkt till nobelpristagaren och demokratikämpen Aung San Suu Kyi, ibland kallad Madame, ibland The Lady.

Det var oerhört viktigt att få prata direkt och höra hennes bild av läget och vilka frågor hon tycker att Sverige och omvärlden ska arbeta med- hennes viktigaste medskick till just Sverige var ändå att Sverige fortsatt ska vara en vän att räkna med och som ger sitt starka stöde för den demokratiska oppositionen i landet. Jag är mycket glad och tacksam att vi parlamentariker idag fick ställa frågor till Aung San Suu Kyi och jag ser fram emot att vid tillfälle besöka Burma eller att Aung San Suu Kyi så småningom vågar resa utomlands utan att riskera inreseförbud till Burma som juntan hotat henne med under alla år hon varit aktiv i landet. Vi måste fortsätta hålla dialogen och stötta demokratirörelsen och ungdomarnas möjligheter till kontakt med omvärlden, det är väldigt viktigt för det burmesiska folket att de vet att vi följer deras kamp för frihet och demokrati.

Mer information om Burma finns på www.burmakommitten.org

Nästa sida »