november 2012


I söndags reste jag till Finlands huvudstad Helsingfors för att under hela måndagen diskutera det finska skolsystemet med Helsingfors stad, men också besöka några verksamheter inom utbildnings-och arbetsmarknadsområdet. Jag studerade särskilt ngt som heter läroavtal som upprättas mellan arbetsgivare och lärlingen, det kan erbjudas redan direkt efter grundskolan, men vanligast under gymnasiet eller direkt efter gymnasiet. Skillnaden mot det delvis svenska systemet är att villkoret är att arbetsgivaren i praktiken lovar en anställning och ger lärlingen en lön, första året runt 80%. Finansiering av utbildningen står staten för via kommunen som också är de som beviljar antal platser och beslutar om vilka arbetsgivare som ska få ekonomiskt stöd. Kommunens utbildningsinspektörer är också de som med stöd av branchgrupper följer upp kvaliteten och har dialog med handledarna på enheterna, ex en förskola.

Det som är mest intressant i Finland, utöver deras resultat är den kompakta uppslutningen bakom lärarna. Unga som äldre uppskattar lärarnas insatser och ungdomar är stolta att förmedla att de är lärare. Lönerna ligger inte så mycket högre än de svenska lönerna, även om vi i Sverige aktivt arbetar för högre lärarlöner, både genom kommunala prioriteringar som Fp och regeringens satsning på karriärsteg i skolan för högre löner. Söktrycket i Finland till lärarutbildningen är 10-11 per plats i Sverige 1,2 sökande per plats. Politiken i Finland och allmänhetens gemensamma uppskattning bidrar förstås till att lyfta läraryrkets status.

I Sverige gör vi många försök, men vi måste också diskutera de sjunkande resultaten och lärarnas ansvar i skolan, det är ofrånkomligt. De båda lärarfacken har ett större ansvar än andra att förmedla och skapa intresse för läraryrket, här finns mycket mer att önska än de utspel facken gör idag inte minst i media som ensidigt nästan fokuserat på lärarlönerna.

Finlands skolsystem är lite krångligt men mycket mer individuellt anpassad för elevernas intresse som motiverar de att slutföra en utbildning. Statusen på de yrkesförberedande utbildningarna står högt och i Finland finns inte den svenska debatten om huruvida yrkesprogram ska ge högskolebehörighet eller inte. Sverige borde i detta avseende titta ännu mer på både Finland och Nederländerna samt Tydskland för att kvalitetssäkra lärlingsutbildningarna. I detta perspektiv är de svenska socialdemokraterna rätt ensamma när de fastnat i sin gamla strikt jämlikhetsbaserade politik i den meningen att alla ska läsa exakt efter samm upplägg och bli akademiker.

Men Sverige har kommit, trots våra stora utmaningar med integrationen, mycket längre när det gäller erfarenhet att ta emot nyanlända elever och vuxenstuderande. Här fick jag höra att även Finland börjar inse att de måste anpassa sina utbildningar och att detta ställer krav på deras skolsystem som inte haft någon beredskap tidigare. Helsingfors ser även utmaningar när det kommer till resultaten och behovet av nya läroplaner. Det var en mer nyanserad bild av läget i Finland än den vi ofta själva refererar till. Oavsett så är deras skolresultat och lärarkompetens imponerande!

Annonser

Hundra skillnader mellan Fp och M

#5 Beställar-utförarmodellen i Västerås

Sedan 1990-talet har Västerås haft en väl fungerande uppdelning mellan beställarnämnderna, dvs de politiska nämnderna, och utförardelen i den kommunala organisationen. Organisationen infördes då genom en överenskommelse mellan S och Fp. Modellen har sedan dess inte reformerats och växt så pass att den administrativa överbyggnaden blev för stor. Under mandatperioden 06-10 upptäckte vi i flera ärenden att den politiska styrningen inte fick fullt genomslag, att politiskt fattade besut inte var kända, att beslut och resurser som var öronmärkta till vissa delar i ex skolverksamheten användes till andra områden. Detta är förstås inte acceptanbelt. Tanken med beställar-utförarmodellen är att skilja beställningen av verksamheten och vem det är som utför den, arbetsgivar-och personalansvaret ska ligga helt på utföraren och alla s.k. hur-frågor. Den politiska styrelsen för utförarsidan ska inte vara partipolitisk egentligen utan verkställa det som beställarnämnderna prioriterat i budget och genom politiska beslut.

Helt klart har kommunala proAros i Västerås skenat i väg utifrån den ursprungliga modellen. Det beror både på tjänstemannakultur men också på hur politikerna agerat under åren. En mycket viktig del i beställar-utförarmodellen är att det offentliga ska separeras från fristående i den meningen att beslutsfattarna ska inta en strikt neutral position när man ger uppdrag och anslår medel eller när man genomför en upphandling inom äldreomsorgen eller inom vuxenutbildningen. Generellt sett har detta fungerat inte minst på äldreomsorgsområdet. Västerås skattebetalare har tjänat väldigt mycket på att effektivisera och separerar beslut och utförandet av hemtjänst mm genom upphandling etc.

Folkpartiet drev som först parti i mars 2010 att vi vill dela organisationen och renodla skoldelen. Problemet har varit skoldelen. Vi la senare en motion efter valet 2010 men dessvärre har slutresultatet hittills inte gått vår väg- mer än att vi faktiskt bidrog till att organisationen kommer att reformeras fr o m 1 januari 2013. För två år sedan var detta otänkbart då endast ett par partier insåg behovet av en förändring.

Fp och M intog olika positioner. M gjorde upp med S, V, Mp om att återföra allt till förvaltningsmodell. Man sätter därmed hela neutraliteten ur spel. Risken att beställaren nu sitter med både personal, lokaler, arbetsgvaransvar etc etc kommer att överta fokus från de viktiga verksamhetsfrågorna som man är satt att bevaka och följa upp främst. Neutraliteten mellan kommunen och fristående skolor och alternativ inom vård och omsorg har satts ur spel.

Min bedöming är att stadens nya organisaton från 1 jan 2013 kommer att behöva justeras igen då förslaget från S och M inte är neutral.

Hundra skillnader mellan Fp och M

#4 Val av ny kommissionär för Malta

Denna punkt var inte planerad att ingå i Hundra skillnader…men det är beklagligt att Europaparlamentet idag kunde godkänna Maltas nya kandidat som kommssionär för hälsofrågor, Tonio Borg. Den förre fick gå efter mutanklagelser. Valet idag kunde ske trots att den socialdemokratiska EP-gruppen röstade emot och att många liberaler gjorde detsamma, bl.a. kollegan Cecilia Wikström från Uppsala. Borg kunde väljas ändå med stöd av de konservativa rösterna, där ingår även M och Kd från Sverige.

I det senaste amerikanska valet fick inte bara Obama fyra år till i Vita Huset, utan ett antal ärkekonservativa senatorer slogs ut i valet av mer liberalt sinnade, inte minst när det gäller synen på abort och i jämställdhetsfrågor. Europa upplever just nu inte en högervind i form av ökad rasism och främlingsfientlighet som i Ungern och hetsjakt på romerna, Europas största minoritet. Utöver detta väljs nu en kvinnofientlig politiker in i den europeiska eliten med stor makt att sätta dagordningen utifrån hans värdekonservativa uppfattning. Europa skulle behöva fler liberaler inte bakåsträvare.

Folkpartiets EP-ledamöter har kritisierat Maltas kandidat utifrån att han inte representerar de värderingar och åsikter som passar in i ett modernt och liberalt Europa, dels i synen på HBT-frågor, men också i sitt starka abortmotstånd. Helt rätt anser flera kritiska EP-parlamentariker att det synnerligen är olyckligt att Maltas kandidat ges portföljen med ansvar för hälsofrågor. En kompromiss kunde möjligen ha varit ett annat ansvarsområde.

Liberala kandidater röstade emot, men de konservativa röstade för, frågan är varför? Vi får se hur kommissionären kommer att klara sig och hur processen kommer att landa efter dagens beslut som jag beklagar.

Köpings kommun i Västmanland har fått godkänt av Statens Skolinspektion att skärpa till sina ledighetsrutiner, rapporterar SR Västmanland. Många kommuner- fristående som kommunala skolor- har under årens lopp lyft detta med mig som ett stort problem. Att Skolinspektionen varit inne i ärendet beror säkert på att någon föräldrer velat få till en prövning av beslutet som Köpings kommun fattat. Det är mycket positivt att Skolinspektionen ger kommunen rätt.

När vi Folkpartiet och Västeråsalliansen styrde i Västerås stad 06-10 tog jag initiativ till riktlinjer för ledighet och sjukanmälan. Dels krav på att alla skolor skulle ha en rutin, förbestämda regler för ledighet, restriktivitet när det gäller att bebvilja ledigt utanför de befintliga grunderna som begravning, tandläkarbesök etc. Vi ställde krav på redovsning av otillåten och tillåten frånvaro samt skärpt inrapportering av lärararna till ett datasystem där vi årligen kunde få en rapport.

Vi införde också krav på sjukintyg om man som elev på gymnasiet är hemma i en vecka- detta var ett förslag som väckte diskussion men vi genomförde detta. Gymnasieskolan ska kräva närvaroplikt och ska så långt det går jämföras med arbetslivet eftersom skolan ska förbereda gymnasieelver till studier på universitet men också att bli anställningsbara, därför är dessa rutiner ett bra instrument för att öka närvaron och förebygga skolk.

I Västerås införde vi detta 2008/2009 utan att någon överklagade beslutet eller gick vidare till Skolinspektionen. Men det är viktigt att staten och lokala politiker stöttar rektorer och lärare så att fler ungdomar deltar i undervisningen och förebygger otillåten frånvaro- yttrest kan detta påverka elevernas resultat och därmed också vilket betyg man får i skolan.

Hundra skillnader mellan Fp och M

#3 Arbetsmarknad/A-kassa

Folkpartiet libalerna driver frågan om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. I tider med skakig arbetsmarknad och varsel är det viktigt att enskilda har en beredskap och en försäkring som man kan falla tillbaka på utan att riskera att hamna i en svår ekonomisk situation. Allianspartierna är inte eniga i denna fråga- men i statsbudgeten för 2011/2012 fick vi igenom en skrivning om att utreda införandet av en obligatorisk A-kassa.

I Sverige är finns det olika typer av försäkringar exempelvis sjuksförsäkringen och den ska lösas ut när man blir sjuk och inte kan arbeta. A-kassan är idag frivillig och det innebär också att väldigt många inte har någon A-kassa att åberopa vid arbetslöshet. Folkpartiet anser att det är viktigt att fler är med och förebygger ekonomiskt utanförskap och att man tvingas vända sig till socialkontoret för att söka försörjningsstöd. I en sådan situation tvingas man också göra av med sparade pengar, sälja hus eller bilen innan man kan få ekonomiskt bistånd av en kommun.

Enligt uppgift är tusentals personer inte med i A-kassan och de högre avgifterna har i vissa fall lett till att färre ansluter sig. Tittar man på målgruppen ungdomar, som normalt har det svårast att ta sig in på arbetsmarknaden är majoriteten inte med i någon A-kassa och saknar därmed ett skyddsnät vid arbetslöshet.

Återstår att se vad Socialförsäkringsutredningen kommer fram till i just denna del. Socialdemokraterna lär främst bevaka fackets roll, Moderaterna är tveksamma och menar att frågan är komplicerad. Jag tycker att Fp ska fortsätta driva denna fråga, detta är en principiell fråga kring hur vi säkrar trygga försäkringar inte bara nära människor blir sjuka utan också när de blir arbetslösa- då ska inte socialbidrag vara förstahandsalternativet för att ställa om till ett annat jobb eller studier. Fp anser att enskilda ska vara med a-kassan, att den bör vara obligatorisk, för att på sikt minska samhällets utgifter för arbetslöshet via sociala kostnader.

Fp driver vidare frågan om avgifterna till A-kassan, där vi vill se en ny förändring, det meddelade Jan Björklund i Almedalen i somras, bl.a. i SR. I helgen öppnade Anders Borg för en ompositonering i denna del.

Igår debatterade vi en socialdemokratisk interpalltion om nattis, eller barnomsorg på obekväm arbetstid. Det socialdemokraterna efterfrågade var ett ökat statligt ansvar för barnomsorg på obekväm arbetstid, dels en kraftig ekonomisk satsning. S menar själva att de vill avsätta 100mkr. Problemet är att vi idag inte har en samlad bild över efterfrågan för att exakt peka på hur många som nekas denna service. Vi anser att detta yttrest är en kommunal fråga och i skollagen har detta förtydligats.

De rödgröna har efter tillännagivande drivit igenom ett beslut om stimulansbidrag till kommuner för att utöka servicen. Problemet är att just stimulansmedel inte kommer att lösa det behov som finns i de aktuella kommunerna. Men de rödgröna kunde i somras inte komma överens om en annan formulering mer än att det ska vara just stimulansmedel.

Det som förvånar mig mest är att partiet inte har full finansiering, att partiet driver frågan om lagstadgad rättighet istället för behovsprövat insats som jag förordar och slutligen- i riksdagen vill S-politiker att alliansen ska införa rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid, men i flera kommuner som S styr inom avslår man liknande förslag på lokal nivå.

Hundra skillnader mellan Fp och M

#2 Arbetsmarknad/ungdomsarbetslöshet

Sverige har ett stort problem med ungdomsarbetslöshet. Detta har varit ett bekymmer oavsett regering. Dagens statistik är dock problematisk i den meningen att även heltidsstuderande gymnasieelever ingår som arbetssökande. Detta ger inte en rättvis bild av den faktiska målgruppen ungdomar under 25år som inte har någon utbildning eller sysselsättning. Det är dessa ungdomar vi måste identifiera i varje kommun och stötta nationellt som lokalt för att erbjuda stöd. Stödet får inte vara av typen att det bidrar till att de fastnar i de offentliga program och hamnar i ett långvarigt bidragsberoende. Det viktigaste är att ungdomar erbjuds kompletterande utbildning för att stärka sina chanser till ett arbete.

Folkpartiet driver några centrala frågor som vi anser är helt avgörande för att förebygga ungdomsarbetslöshet; vi vill fortsätta utveckla gymnasieskolans yrkesprogram, lärlingsutbildningarna måste bli bättre och samarbetet med företagen kan bli bättre. Vi håller på att utreder förslag om ett lärlingsanställningsavtal som gör det möjligt att anställa en lärling på ett företag parallellt när man studerar på gymnasieskolan. Fp har också i regeringen nyligen drivit igenom ett särskilt uppdrag till Skolverket att inom ramen för yrkesintroduktion erbjuda kortare utbildningar för de tusentals ungdomar som inte är behöriga att läsa på nationellt program 0ch som inte bedöms ha kvalificera in sig där eller kanske inte har detta som mål utan- vill efter en kort kurs testa sina möjligheter på arbetsmarknaden.

Folkpartiet har i kommuner och landsting lanserat och motionerat om att införa ett ungdomavtal med en ingångslön som är anpassad för ungdomar upp till 20-23 år beroende på hur deras utbildning ser ut och vad branschen bedömer att de kan. Ingångslönen kan tex motsvara 75% av en avtalsenlig lön och är ett initialt erbjudande i syfte att komma in i arbete. Folkpartiet driver detta på olika håll i landet men på nationell nivå har förslaget hittills inte vunnit tillräckligt brett stöd, exempelvis av Moderaterna.

Samtidigt menar Moderaterna att de anser att arbetsmarknadsfrågan är viktig och att Sverige behöver vidta åtgärder för att som man kallar det ”sänka trösklarna in” på arbetsmarknaden. Jag vill gärna att M och andra partier konkretiserar vad man menar med ett sådant uttalande. Inte heller S för den delen har presenterat ngt altrernativ utan nöjer sig med att säga nej till ungdomsavtal/ungdomslöner. Vissa debattörer menar att Fp:s förslag innebär en sänkning av lönen. Detta är direkt felaktigt- dessa ungdomar som vi diskuterar har ingen lön idag, de lever på sina föräldrar eller på försörjningsstöd till exempel.

Utbildningspolitiken håller vi på att reformera men arbetsrätten måste ändras också om vi effektivt och snabbt ska kunna ge fler ungdomar en chans att komma in på arbetsmarknaden. Jag hoppas att fler partier, fackförbund och branschen stöttar Fp-förslaget.

Nästa sida »