mars 2010


Idag meddelade Folkpartiet och alliansregeringen bl.a. i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, att man avsätter extra resurser för bland annat sommarjobb för unga och sommarskola. 100 miljoner kronor extra ska betalas ut för att underlätta för fler unga att komplettera efter skolan men också för att finansiera kortare sommarjobb för ungdomar. Västerås stad gör väldigt mycket redan och till stor del gör vi saker som egentligen är Arbetsförmedlingens ansvar, men i den ekonmiska situation som vi passerat, samtidigt som andelen gymnasieungdomar lämnar skolan är det extra viktigt att ha ett starkt utbud av insatser för att möta och vägleda ungdomar vidare till studier och arbete. Här är statens insatser välkomna som komplement till alla de insatser vi prioriterat med kommunala skattemedel.

Vi har en hög ungdomsarbetslöshet och vi har många ungdomar som fortfarande lämnar gymasieskolan utan behörighet till högskolan alt. en godkänd gymnasieutbildning som är ett minimikrav för att få en anställning. Därfär är det särskilt angeläget att samhället går in med insatser utöver – och i avvaktan – på de skolpolitiska reformernas effekter. Dessa reformer tar tid att få genomslag och därför måste samhället (staten och kommunerna) göra något direkt.

Lars Ohly, ledare för Vänsterpartiet besökte igår Västerås läser jag idag i tidningen VLT. Han besökte bland annat min stadsdel Råby och höll ett anförande i centrum, därefter besökte han några boende och ställde frågor. Lars Ohly säger till VLT att han inte gick runt och propagerade utan han vill lyssna. Det är jättebra att partiledare kommer på besök och lyssnar, men det är väldigt tråkigt att Ohly inte passar på och berättar om alla skattehöjningar han vill genomföra för att uppnå sina politiska visioner. Inte heller tror jag att Ohly berättade om RUT-avdraget och att om han får bestämma efter valdagen kommer många att förlora sina jobb, inte minst kvinnor och många med invandrarbakgrund. Jag hoppas att det fanns kvinnliga företagare (även kvinnliga företagare med invandrarbakgrund) som var på plats på Råby centrum och ställde frågan till Ohly varför han vill ta bort en viktig chans och jobbmöjlighet för dem. En sak är klar: Folkpartiet liberalerna kommer inte att medverka tilll att RUT-avdraget försvinner.

Jag har skrivit om detta förut, att folkpartiets skolgrupp inför landsmötet i november föreslog att vi ska verka för en skolfridslag för att motverka och förebygga mobbning och kränkande behandling i skolan, men också på ett tydligare sätt hantera och sätta in sanktioner när samhället brister i ansvar. I detta fall skolan och de funktioner som finns på Sveriges största arbetsplats. Frågan om mobbning är aktuell hemma i Västerås och vi har fattat beslut om att avsätta resurser för en specialgranskning under våren 2010 där vi särskilt ska titta på gymnasieskolorna, i nästa steg grundskolorna.

Att det fortfarande förekommer mobbning är oacceptabelt och när man hör om nya fall, speciellt fall där föräldrar ”bråkat” med skolan i flera år blir man ledsen och arg. Självklart måste skolan och yttrest rektor ta den här typen av frågor på allvar direkt och agera direkt. Om man blundar, tittar bort och låtsas som inget har hänt har man inte tagit sitt ansvar och då bör man fråga sig om man är lämplig att leda en skola. Mobbning och trakasserier i skolan aktualiserades igen för några dagar sedan i fallet Bjästa, Västernorrland där en flicka blivit utsatt för sexuellt tvång, mobbning men där killen enligt medierna i domstol erkänt detta. Trots det utsätts flickan för mobbning inte bara på skolan utan av resten av samhället och inte minst på nätet (läs bl.a.  skolministerns kommentar i Dagens Nyheter) . Jag har själv läst kommentarerna på nätet och det är inga trevliga saker som skrivs där. Läs också Svenska Dagbladets artikel om nätet och mobbning. Inte heller det som skrivs mot killen är trevligt, det är ju också en slags mobbning åt andra hållet. Skolan, föräldrar, samhället har alla ett ansvar att fostra och vägleda om vad som är rätt eller fel, men vi ska inte bidra till att vi själva hamnar i fall där vi uppmuntrar mobbning. Läs också Gabrielle Peteris  och Lotta Edholms inlägg.

Som skolpolitiker tycker jag i detta fall att alla har gjort fel: läraren, rektorn, prästen, de andra kompisarna på skolan som inte pratar allvar utan man sprider rykten kors och tvärs. Men alla håller förstås inte med, olika grupper försvarar olika personer i detta fall, läs Dagens Nyheter. Föräldrarna har brustit i att sätta sig ned med rektor och skäta detta formellt genom skolan, sedan via polisen med allt vad det sedan innebär i sanktioner etc. Men att en flicka utsätts för mobbning av detta slag och dessutom tvingas inte bara sluta på skolan, utan lämna orten helt bekräftar återigen det som jag ser i min hemkommun; skolans största misslyckande  – man förmår inte förebygga att den som blir mobbad flyttar, utan den som blir mobbad är alltid den som flyttar först. Detta ska vi aldrig acceptera, därför vill Folkpartiet införa en skolfridslag där man skärper kraven på kommunen, skolan, rektorn och den enskilda läraren att agera och att man har en anmälningsplikt direkt när mobbning inträffar.

Igår fick jag hoppa in för folkpartiet i en skoldebatt arrangerad av Lärarförbundet centralt som hölls i Västerås. I panelen deltog alla partier representerade i Sveriges riksdag och i dess utbildningsutskott. Fokus skulle vara på resursfördelningsfrågor, nya lärarutbildningen samt läraryrkets status. Samtliga dessa prioriterade och kända folkpartistiska frågor som skolminister Jan Björklund (fp) lagt fram förslag kring för att utveckla skolan och höja resultaten i Sverige. Den första frågan var nog mer än angelägehet för mig som kommunalråd och aktiv lokalt eftersom det är vi som är huvudman idag för skolan och det är vi som fördelar resurserna. Alla var väl ändå överens om att skolan behöver bättre förutsättningar och det är bra om staten också satsar på skolan. Fp förde fram vårt förslag om statlig skola, men det föll inte i god jord hos de andra partierna, möjligtvis ville vänsterpartisten ha mer central styrning, men säkert av andra skäl än folkpartiets. Alla gjorde inlägg mot statlig skola, men argumenten var enligt mig hela tiden en kritik av dagens modell: godtyckligt, resurser försvinner till annat, dubbelkommando och att likvärdigheten och kvaliteten kraftigt varierar från kommun till kommun. Fp anser att detta är goda skäl att utreda en statlig skola på nytt.

Det som mest förvånade var att S, MP, V försökte låta likadant – men faktum är att de inte har en gemensam skolpolitik som regeringspartierna där Fp ingår. De har tre helt olika skolpolitiska plattformera- men har enats kring vissa reservationer i riksdagen, exempelvis när det gäller förslaget till ny lärarutbildning. Detta är inte trovärdigt – oppositionen har ingen gemensam skolpolitik!

Det andra som förvånade var att Rossana Dinamarca (v), mest känd som förespråkare av flumskolan med nej till läxor, nej till betyg, elever som ska bestämma i skolan etc helt plötsligt lät som en folkpartist och betonade vikten av ämnesbehörighet, behöriga lärare etc. Tyvärr så ställde inte Lärarförbundets deltagare en enda kritisk fråga till vänsterpartiet- men jag försökte få fram om de verkligen tycker så i denna viktiga fråga. Min erfarenhet av vänsterpartiet i Sveriges kommuner och landsting och de beslut jag läst om sedan 1989 och framåt är att S och V är de största bovarna när det gäller nedmonteringen av krav på behörighet, lärarexamen och ämnesbehörighet. Så fort ärendet kommer på tal i kommunpolitiska sammanhang centralt är det endast folkpartiet som tyckt att vi ska ha krav på ämnesbehörighet och behöriga lärare i skolan. Jag tror inte på det som vänsterpartiet säger- och även om Dinamarca personligen tycker så har hon bekymmer med hennes lokala skolpolitiska kamrater som faktiskt är huvudmän för skolan.

De senaste dagarna har det diskuterats och debatterats om huruvida de politiska partierna ska få komma och ha bokbord på skolorna, besöka klasser eller debattera på skolorna. Denna fråga diskuterade vi redan hösten 2008 i demokratigruppen och processade fram ett dokument som en slags riktlinje till våra gymnasieskolor inför EU-valet 2009. Gymnasierektorerna har godkänt denna riktlinje och den gäller tills ett annat beslut är fattat eller i avvaktan på Skolverkets riktlinjer som regeringen beställt till den 15 april. För mig är det självklart att ungdomsförbunden ska komma och hålla bokbord och diskutera med eleverna inför valet i september. Andelen förstagångsväljare är som felst nu i år och skolan är annars rätt skyddad mellan valen, samtidigt som det finns ett stort behov av att diskutera samhällsfrågor, delta i den demokratiska dialogen och uppmuntra ungdomar att gå och rösta. Detta förutsätter att man träffat partierna och känner till vad de tycker i olika frågor. Besök gärna www.tv4.se/malardalen och titta på inslag från tisdag den 23 mars där jag kommenterar detta.

Västerås riktlinje säger att ingen ska stängas ute, att alla partier ska behandlas lika och att det vid debatter ska finnas flera partier -inget parti ska stå oemotsagd. Detta skrrev VLT om igår och även i dagens tidning. Partierna ska debattera med varandra, inte lärare och enskildapartier, t ex mot Sverigedemokraterna. Ett enligt mig olyckligt tillägg av rektorerna skapar däremot otydlighet som jag vill att vi ska ändra på och förtydliga och det är om man bedömer på förhand att det finns risk för att elever känner sig kränkta. Detta är en ohållbar punkt eftersom det blir väldigt godtyckligt och risk att man stänger ute vissa partier på förhand- detta är inte okej. Jag hoppas nu att partierna ska kunna samsas om tiderna, bjudas in och att alla partier bidrar till att man kan genomföra besöken och debatterna utan bråk och stök. För att förebygga skadegörelse, bråk och bilden av att skolan och de ”etablerade partierna” stänger ute vissa partier är det viktigt att man agerar på ett demokratisit sätt. Svenska Dagbladet rapporterade nyligen att SD i vissa kommuner struntar i rektorernas beslut och går in i allafall, den typen av fall öppnar bara upp för konlikter.

Idag debatterar jag vidare arbetsmarknadsfrågan kring ungdomsarbetslösheten och vad Folkpartiet och Västeråsalliansen gör långsiktigt och kortsiktigt för att förebygga ungas arbetslöshet. Vi har en bra beredskap och vi har satsat ordentligt detta år eftersom ungdomsarbetslösheten fortsatt är hög. Läs gärna mitt debattinlägg i VLT där jag redogör för hur socialdemokraterna agerar på debattsidan och å andra sidan hur de röstar emot våra insater i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden. Enligt mig ett märkligt sätt att bedriva kommunal oppositionspolitik.

Idag lämnar regeringen och skolminister Jan Björklund (fp) sitt förslag till ny skollag, det skriver flera medier idag, bla Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. DN skriver också att det finns ett brett stöd inte minst av de två lärarfacken Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet. Detta är mycket viktigt att lärarnas egen organisation i stort tillstyrker skollagen.

Folkpartiets skolpolitik är nu regeringens skolpolitik, med undantag för vissa formuleringar som jag önskar hade kunnat skärpas ytterligare, så är det bra att regeringens partier är överens och kan lägga fram en ny skollag. Detta misslyckades Ibrahim Baylan med när han var skolminister 2004-2006. Fortfarande har socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet ingen gemensam skolpolitik och även om s-politikern Marie Granlund kommenterar allmänt att hon tycker att skollagen är bra – har hon inte de andra stödpartierna med sig.

Därmed är Jan Björklund skollag som idag presenteras slutligen en viktig valfråga som vi ska diskutera och debattera med socialdemokraterna och vänsterpartiet som mest avviker från vår uppfattning inom Folkpartiet. Väljarna vill se en modern kunskapsskola där man ställer krav och har förväntningar. Även om vänsterpartisten Rossana Dinamarca i samband med att hon presenterade V:s förslag till utbildningsplattform lät som om partiet har förväntingar och ställer krav vet vi att i samma dokument så säger man nej till betyg och nej till läxor etc.

Socialdemokraterna har egentligen ingen klar skolpolitik idag och i avvaktan på det blir det intressant att följa diskussionerna inför valet. Kring detta undrar också kollegan i Eskilstuna, Niklas Frykman.

Folkpartiets skolpolitik och regeringens nya förslag har främst två viktiga delar: rätten att överklaga om en elev anser att man inte får tillräckligt stöd i skolan och att skollagen nu kommer att gälla alla skolformer -både kommunala och fristående, detta är mycket viktigt för att skolorna ska rammmässigt styras på ett lika och rättvist sätt.

Läs också vad kollegan Anna Lundberg skriver i ämnet.

Idag läser jag VLT och ser att Ulla Persson, gruppledare (s), presenterat partiets program inför valet i september om drygt 6 månader. Valet står mellan oss i Västeråsalliansen och vår politik och Ulla Perssons med stöd av vänsterpartiet som är emot friskolor, emot betyg i skolan och ett parti som kritiserar oss för att vilja ha täta uppföljningar i skolan för att upptäcka elevers behov av stöd och insatser. Socialdemokraternas nya program är inget nytt – det är samma text som lämnades in i höstas som alternativ budget för 2010- ett dokument som röstades ner i kommunfullmäktige eftersom Västeråsalliansens budgetbeslut från juni 2009 gäller. Delar av sitt utspel i fredags redogjorde socialdemoktratiska företrädare för redan i en debattartikel i VLT under torsdagen, det mest anmärkningsvärda är deras försök att få det att låta som om det är folkpartiets skolpolitik som bidragit till att ungdomar lämnat grundskolan och gymnasieskolan utan behörighet. Folkpartiet motsattse sig särskilt och under hela mandatperioden 2002-2006 (jag var ledamot i utbildningsnämnden då) den kravlösa låt-gå-politiken i skolan.

Den socialdemokratiska budgeten kan sammanfattas i : återställare, höjda skatter och försvåra för alternativa utförare i Västerås. Skolpolitiken lyfter de gärna upp, men det är inte trovärdigt att ett parti som styrt Västerås under nästan hela 1900-talet med vissa undantag och där vi ser tydliga effekter i utslagning på gymnasiet, avhopp, och att många elever inte fick hjälp i skolan – detta på grund av den socialdemokratiska skolpolitiken och kravlösheten. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet drev en skolpolitik med den sk Västeråsmodellen där man ville vara sbäll mot alla elever och lät de söka och komma in på vilket program de ville oavsett förkunskaper från grundskolan.

Denna skolpolitik har varit en katastrof för eleverna när skolpolitikerna tar bort alla krav och alla förväntningar. Socialdemokraterna gjorde det lätt att komma in på gymnasieskolan, men struntade sedan i kvaliteten på gymnasieskolan och att flertalet av dessa elever lämnade gymnasieskolan rakt ut i arbetslöshet. Just detta försöker nu Socialdemokraterna påvisa att detta är Folkpartiet och Västeråsalliansens fel och att vi inte gör tillräckligt. Socialdemokraternas alternativ på flera områden inte minst inom skola och arbetsmarknad där Folkpartiet har ett ansvar i Västerås är inte trovärdigt. Vi lovar granska S-förslagen och utmana de i flera debatter fram till valdagen.

Nästa sida »