juni 2011


Läser återigen i Dagens Nyheter och Sveriges Radios hemsida om situationen för oppositionen i Burma. Demokratikämpen och ledaren för NLD, Aung San Suu Kyi planerar att genomföra en rundresa i landet för att träffa lokala partiföreträdare och diskutera med det burmesiska folket. Juntan sitter inte och har direkt glömt bort Aung San Suu Kyi, tvärtom verkar de bevaka henne mer än någonsin efter att de formellt upplöst husarresten för drygt ett halvår sedan.

Juntan är livrädd för Suu Kyi och varnar idag i ett meddelande Suu Kyi och hennes anhängare att kaos kan utrbyta som konsekvens av hennes rundresa. Jag hoppas att Suu Kyi genomför sin resa. Jag hoppas att omvärldens och medias kameror ger henne den extra bevakning genom att följa henne och därmed försöka hålla borta generalerna från att skada henne. På sin höjd kan de åter sätta henne i husarrest och åter visa oss utanför Burma och det burmesiska folket att de är inget annat än diktatorer, odemokratiska som vill tysta oliktänkande och viktiga folkliga och demokratiska symboler och personligheter som Suu Kyi.

Problemet med Burma är att omvärlden är för ointresserade och tysta. FN verkar ha fullt upp med annat (Libyen t ex) och EUs engagemang ändras från månad till månad och tyvärr är jag oroad över Tysklans omsväning i förhållandet och synen till de olika politiska partierna i Burma. Jag hoppas innerligt att Tyskland inte följer Frankrikes Burmapolitik- det skulle resultera i ett EU som är handlingsförlamat inför den grymma militärjuntan i Burma.

Idag rapporterar flera medier om kommunernas uppföljningsrutiner av elevernas frånvaro i skolan. Jag minns hur mycket kritik och synpunkter vi fick i Västerås när vi påbörjade ett systematiskt arbete 2007/2008 för att ta fram rutiner för hur vi ska följa upp den tillåtna och otillåtna frånvaron i gymnasieskolan. Dessvärr påbörjades ungefär ett liknande arbetet för grundskolan först hösten 2009, men egentligen är det ännu viktigare att grundskolan följs upp då vi har skolplikt enligt skollagen. I Västerås tog det ett par år innan vi började få till en samlad, gemensam rapportering och en årlig rutin att nämnden ska få informaton två gånger per år dels tillåten, dels otillåten frånvaro, per program och skola samt uppdelat mellan pojkar och flickor. Även om vi inte dirket kunde notera några direkta förbärringar i den meningen att skolket sjönk hade vi nu satt fokus och fått skolorna att aktivt arbeta för att minska den otrillåtna frånvaron. Att delta i undervisningen och vara med i skolarbetet påverkar förstås resultaten i skolan och elevernas betyg. En elev som gör bra på ett prov men skolkar flera gånger i veckan eller per termin kommer inte att uppnå de högre betygen.

Det är bra att Skolinspektionen nu tittar på detta och granskar skolket. Det ligger också i kommunernas intresse att följa upp detta, yttrest kan det leda till avhopp och att eleverna behöver ännu mer insatser av samhället senare i livet- så arbetet mot skolk är också förebyggande på flera plan. Efter att socialdemokraterna från början tyckte att vi la tid på detta och att det fanns viktigare saker att engagera sig för i skolpolitiken, hoppas jag nu att de inser att det visst är viktigt att arbeta mot skolket- det tycker jag och Folkpartiet i allafall.

Idag är det midsommarafton och jag villl tillönska Er alla en trevlig midsommarhelg!

Idag har VLT på förtasidan och en helsida om mig och min kommentar om att jag vill ha kameraövervakning på Bäckby. Besök www.vlt.se så kan man ta del av artiklen. Det som inte togs med är att jag anser att föräldrarna måste involveras mer och ta ett större ansvar, att närpolisen ska etablera sig på plats och inte minst att den styrande majoriteten ska visa ett större politiskt engagemang för stadsdelsutvecklingsfrågan på Bäckby. Jag anser också att man ska fortsätta följa Folkpartiets förslag om fler insatser för ungdomar som inte har arbete och utbildning. Till detta pågår också en reformering av skolan och en översyn av planprogramsarbetet som också de är viktiga delar i helheten- saker som vi tog initiativ till 2009 och 2010.

Jag har den 4 april 2011 ställt en interpellation till kommunstyrelsens ordförande Ulla Persson (s) om de rödgrönas prioriteringar etc för Bäckby. Eftersom morgondagens sammanträde är endast ett budgetfullmäktige så får jag formellt det mycket korta svaret uppläst i början av september. Men å andra sidan kan det bli en intressant interpellationsdebatt. Bäckby är en av Folkpartiet Västerås mest priorriterade fråga och vi kommer fortsätta arbeta för området även nu när vi sitter i opposition i kommunen.

Gårdagens partiledardebatt var en besvikelse. Inget nytt men positivt att vi har en regering som håller koll på Sveriges ekonomi och som reformerar skolan. Positivt också att regeringen kräver ett gemensamt svar och ett seriöst svar från de rödgröna och Sverigedemokraterna.

Socialdemokraterna hade inget nytt, samma gamla visa och man vill tillbaka till allt som Sahlin också pratade om men som hon sågade på partiets konferens i höstas. Så jag vet inte riktigt vad det partiet är på väg någonstans. Om Juholts första partiledardebatt skriver bl.a. Svenska Dagbladet.

Jag är besviken att inget parti vågade prata om en av våra stora utmaningar vid sidan av skolan och jobben- nämligen integrationsfrågorna, utanförskapsutmaningarna och vad vi gör och vill göra på det området. Men jag vet att Fp har en hel del saker på gång. Jag är tacksam för att Fp-ledaren lyfte Syrien och Libyen och behovet av att fortsätta den militära insatsen där. Men Fp i första hand men också andra partier i alliansregeringen måste ta upp integrationsfrågorna mer aktivt, gårdagens insats imponerar inte.

Sammantaget var det inga nyheter- så nästa gång det är partiledardebatt hoppas jag på en mer engagerad och konstruktiv och långsiktig debatt som pekar på hur vi ska lösa våra utmaningar, inte endast ta upp dagsaktuella frågor.

Kom igår kväll tillbaka från Haag, Nederländernas administrativa huvudstad som huserar både kungahuset, parlamentet och samtliga departement. De utländska ambassaderna finns också i Haag och flera tunga FN-instanser inom juridikens område. På plats på måndag kväll hade jag överläggningar med Sveriges ambassadör sedan septemeber 2010, Håkan Elmersjö. Ambassadören gav en intressant historik om det politiska läget och de senaste 2-3 valen och vilka viktiga politiska frågor som dominerat holländsk politik.

Under tisdagen besökte jag Twede Kamer som är det nederländska parlamentet med sina 150 ledamöter (på 16,6 miljoner invånare). Minoritetsregeringen består av VVD och CDA med ett sk. toleransstöd av Geert Wilders PVV.

Jag hade några möte med företrädare för regeringspartiet VVD om integration, ekonomi och utbilding och mycket bra möten med vårt egentliga systerparti vill jag påstå, oppotionspartiet D66 som i det senaste valet ökade från 3 mandat till 10 mandat. D66 har tidigare haft ett starkare stöd men först nu har man lyckats återhämta sig i holländsk politik. Det blev mycket fokus kring de frågor jag arbetar mest med: skola och integration.

Nederländerna har en intressant inrikespoltisk situation med tanke på det parlamentariska läget. Intressant är också hur mycket frågan om asyl, migration och integration tagit och tar plats i debatten. Jag hoppas för svensk del att Folkpartiet liberalerna fortsatt ska debattera denna viktiga fråga, utmana de mörka krafter som finns i svensk politik och vara väldigt tydliga med våra lösningar och våra budskap.

Nu har årets gymansieelever lämnar skolan efter tre år och i förra veckan tog tusentals ungdomar studenten i Sverige. Några elever har med sig ett kuvert med ett samlat betygsdokument (dvs de har inte fått godkänt i alla kurser under gymnasiet) och det finns de som formellt klarat av minst 90% av samtliga kurser och därmed ett slutbetyg som sitt formella kvitto på sin utbildning. Jag har debatterat detta på insändarsidan ett par gånger nyligen i VLT där många ifrågasätter studentmössan och att det inte är samma sak som studentexamen. Detta är sant- det finns ingen koppling mellan studentmössan och det man faktiskt avklarat studiemässigt. Igår på DN Debatt och i dag skriver DNs ledare om skolan, studentexamen och jämförelser med Finland. Jag delar uppfattningen att vi borde återinföra något slags studentexamen av mer formell karaktär-  det vi inför i den nya gymnasieskolan är en gymnasieexamen vilket är en liten skärpning mot dagens slutbetyg som instrument för urval till högre studier.

På en studentfest i lördags fick jag en fråga av en pappa om detta med studentmössan: han tycker att det är orättvist att oavsett om eleverna är godkända eller inte får alla ett slags betyg och man får ”studentmössa”. Jag förklarade skillnaden på samlat betygsdokument och slutbetyg samt att studentmössan inte har någon koppling till de faktiska resultaten- det är enbart en symbol och en tradition. Men jag vill att Folkpartiet arbetar för dels ett förstatligande, dels en mer strikt form av studentexamen som faktiskt mäter vad eleverna lärt sig när de lämnar gymnasiet. Vi måste också – precis som jag skrev i VLT 11 juni bli bättre att mäta kvalitet och resultat under tiden eleverna är i gymnasiet. Det vill säga vi behöver fler metoder för att följa upp vad eleverna faktiskt lär sig i skolan. Återigen är det intressant att jämföra med Finland som DNs ledare tar upp och som jag också studerat på plats i Finlans: de har ingen Skolinspektion, kvalitetskontrollen och de som uppträtthåller kvaliteten och resultaten är kvaliteten på lärarna och lärarnas status. Därför är Folkpartiets fokus på skolan och lärarna avgörande för hur de svenska resultaten ska kunna förbättras de närmaste åren.

Under tisdagen hölls ett heldagsseminarium i Gubbängen, Stockholm som Romska kulturcentret arrangerade. På plats fanns bla. kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, ambassadören Maria Leissner och statssekreteraren hos Erik Ullenhag, Jasenko Selimovic.

Jag hade förmånen att få vara moderator för dagen samt att summera dagen. Ett 40-tal deltagare fanns på plats och programmet tog upp allt från språkets och kulturens betydelse och hur Sverige ska stötta till diskrimineringsfrågor, arbetsmarknadsfrågor -och inte minst en fråga som engagerade- hur vi nu gemensamt ska se till att allt genomförs. För snabbt kunde vi konstatera på flera plan att det finns lagar och skrivelser, men det är implementeringen som bekymrar och därmed uppföljningen av konkreta insatser.

Vi diskuterade också rätt mycket attityder, hur mycket ska det få kosta att diskriminera och behövs det skärpt lagstiftning? Jag tror att lagen är på plats, men domstolarna och de som driver dessa fall måste vara tuffare, riksdagen har redan öppnat upp för en sådan ordning. Statssekereteraren aviserade också ett antal förslag som är på väg fram inom kort – delvis saker som presenterades i Delegationen för romska frågor. Just dessa delar kommer vi i riksdagens nätverk för romska frågor att bevaka extra. Detta måste bli bra från början och det kräver inte minst en viktig förankring bland flertalet romer- min bild från seminariet är att romer varit delaktiga under processen och det är en förutsättning för att få långsiktighet i detta viktiga arbete.

Nästa sida »