oktober 2009


Socialdemokraternas sk. Jobbkongress har fokuserat på en del frågor, men jag är bekymrad över att det är så få konkreta och nya förslag inom arbetsmarknadspolitiken som S presenterar inför nästa val, konstigt eftersom man kallat mötet för Jobbkongress. För väljarna kan det bli lite svårt att se vilka alternativen är på detta område. Det som jag läst till mig via Internet är det gamla klassiska: satsa på Komvux och praktikplatser och fler platser på högskolan. Svenska Dagbladet skriver om kritik mot s-förslagen. Fler platser på högskolan är inte något radikalt och nytt, men många regeringar använder detta instrument för att erbjuda arbetslösa en utbildningsplats. Det kan kortsiktigt hjälpa, men en högskoleutbildning är på 3-5 år så man får vara försiktig med hur man använder högskolorna. Folkpartiet har varit, och är kritisk, mot hur den förra s-regeringen använde högskolorna som utbildningsfabriker där alla skulle bli akademiker och där alla nästan kom in oavsett vad man hade med sig från gymnasieskolan. Jag vill påstå att detta bidragit till en kvalitetsförsämring på flera av landets högskolor och på många lärosäten upplevde studenterna att första året på högskolan var en upprepning av gymnasiet. Precis så har det länge sagts om gymansiets första år- att det är en upprepning av grundskolans årskurs nio. Detta är inte en acceptabel utveckling och det visar att utbildningssystemet inte håller den höga kvalitet som vi kan förvänta oss. Ett annat exempel är kritiken mot lärarutbildningen och att den inte håller måttet. Det är inte så konstigt eftersom alla som söker lärarutbildningen också kommer in. Antalet platser måste bli färre och det måste bli konkurrens om platserna så att de bästa som är motiverade och verkligen vill bli lärare också kommer in. Det får inte bli en utbildning som vilken som helst där man tar en plats för att man inte kommer in någon annanstans.

Jobbkongressen har nu beslutat om att höja skatter, ta bort stödet för hushållsnära tjänster och låna till investeringar. Hur partiet ställer sig till vinster och altenativ inom sjukvården får vi se. Hans Dahlgren, s, numera näringspolitisk chef hos Vårdföretagarna, varna på Newsmill att vinstförbud kan skrämma bort väljare, inte minst i storstäderna. Och socialdemokratiska partiledningen har nu konstaterat att utan storstädernas väljarstöd kan man inte vinna valet 2010. Men man har också fattat ett antal skolpolitiska beslut. Friskolor anses vara bra och man kommer fortsatt att låta dessa ta ut vinster. Det låter klokt att inte vänsterfalangen i partiet vann i dessa frågor. Vi får se hur lokala s-politiker kommer att agera i dessa frågor, om man kommer fortsätta reservera sig varje gång det etableras en ny fristående gymansieskola. Det viktigaste tycker folkpartiet är inte utföraren, det är kvaliteten i skolan man ska konkurrera med.

En klassiker står sig: s-kongressen har beslutat att alla gymnasieelever ska bli högskolebehöriga. Detta är ju inget nytt, det är den nuvarande s-skolpolitiken och det är den vi från folkpartiet varit mest kritiska till. Varför vill socialdemokraterna tvinga alla elever på gymnasiet, oberoende av bakgrund, intresse och framtidsutsikter, att läsa efter samma, ofta för teoretiska mall? Varför får inte en ungdom välja själv om man vill gå en lärlingsutbildning, en yrkesutbildning eller en traditionell teoretisk utbildning?

Annonser

Idag skriver Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund i Svenska Dagbladet att skolan behöver mer statlig styrning. Artikeln välkomnar vårt ställningstagande i fp:s partistyrelse och hoppas att vi ska få stöd för vårt förslag. Det är absolut viktigt tycker jag som skolpolitiker att större förändringar av den här kalibern diskuteras ordentligt innan en reformering. Att skolan behöver en reformering i Sverige råder det inga tvivel om, läs bl.a. mitt blogginlägg från igår kring regeringens kommande förslag. En annan viktig bit i detta är legitimteten för förslaget – ett sådant ställningstagande tycker jag ska kräva att de som ytterst berörs av detta – elever men inte minst det som arbetar i skolan – lärarna är ställer upp, och tror på en skola med tydligare statligt styrning och därmed tryggare ekonomiska förutsättningar. Vi ska inte införa ett sådant system om lärarna själva inte tror på ett sådant system.

Min skeptiska hållning har förändrats till ett positivt i denna fråga. Rapporter som visar att kommuner inte vet hur resultaten ser ut, som inte vet hur resurserna används och avsaknaden av systematiska kvalitetsuppföljningar fick mig att ändra åsikt. Idag presenterar Lärarnas riksförbund mer konkretiserat hur man vill lösa denna reformering av skolan och att det ska vara lika villkor för fristående som kommunala skolor. Självklart är det en styrka om modellen är ren och enhetligt oavsett vem som är skolans huvudman. I denna modell kommer behöver man förtydliga var lärarna ska vara anställda och hur friskolorna ska jobba med olika lagar och regelverk.

Det blir mer och mer enhetligt med den nya skollagen, men samtidigt har vi något som heter fristående skolor och då är det viktigt att dessa fortsatt kan verka och inte tvingas arbeta precis som en kommunal skola, för då är de ju inte per definition en fristående skola. Istället för att bara avfärda partistyrelsens förslag eller inläggen från Lärarnas riksförbund så borde de övriga partierna i Sveriges riksdag föreslå alternativa lösningar. Jag tror knappast att de är nöjda med dagens skola…eller är de det?

Folkpartiet liberalerna har en aktiv skolpolitisk agenda. Nyligen deltog jag på en skolkonferens med kollegor från 14 kommuner runt om i landet. Temat var bland annat de förändringar som sker på skolområdet. Utbildningsminster Jan Björklund (fp) har presenterat förslag till ny skollag, ny gymnasiereform, ny rektorsutbildning, ny lärarutbildning mm. Fler reformer är på väg. Varför allt detta? Vårt svar är att svensk skolpolitik totalhavererat under åren med socialdemokraterna i regeringen och med ett stödparti som Vänsterpartiet som fortfarande är emot läxor, emot betyg, emot skriftliga omdömen och emot uppföljning av elevernas kunskaper. Fokus under denna tid var på allt annat än kunskap.

Nu låter Mona Sahlin under s-kongressen nästan som Jan Björklund -möjligtvis vill Sahlin att väljare som gillar folkpartiets skolpolitik ska tro att socialdemokraterna har svängt. Faktum är att Mona Sahlin hoppar mellan formuleringarna beroende på dagsnoteringen. Igårdagens DN Debatt använder hon formuleringar som lika gärna kunde vara delar av fp:s skolpolitiska program, för att på kongressen uttala att ”Björklunds skola är inte vår”, refereras idag på DN ledarsida. Socialdemokraternas ledare ska dels lugna partikongressen, dels lugna väljare som gillar fp:s skolpolitik. Sahlin ska dessutom lugna Miljöpartiet, men kanske främst Vänsterpartiet som har helt andra krav på skolpolitiska frågor. Med dem tänker Mona Sahin bilda regering och det är en utmaning i sig när det gäller viktiga områden som skolan. Tänk er Lars Ohly som skolminister, nu tror jag inte att en s-regering skulle tillåta detta, men allt är teoretiskt möjligt eftersom Mona Sahlin nu går till val på att bilda en trepartiregering.

Folkpartiet liberalerna måste stå upp och stå fast för sin skolpolitiska agenda. Visst finns det kritiska synpunkter kring flera av våra förslag, men resultaten av den förra politiken har Sverige redan ”testat” i många år. Resultaten sjunker inte minst inom matematik och andra no-ämnen. Många elever får snälla G i grundskolan och många elever får inte det stöd de har rätt till i grundskolan- antingen på grund av att lärarna inte lärt sig att upptäcka ex läs- och skrivsvårigheter, men det kan också handla om ekonomi. Skolan skjuter på det till nästa stadium. Allt för mycket resurser läggs på IV-programmet istället för att lägga det på förskola, grundskola och lärarlöner exempelvis. Vi fortsätter satsa på lärarkompetensfrågan och vi fortsätter satsa på systematiska uppföljningar. Socialdemokraterna kritserar vår skolpolitik men har ännu inte levererat ett enda konkret alternativt programförslag. Däremot pratar man gärna om fler platser på KomVux som lösningen på arbetslösheten, ref i Svenska Dagbladet. Västerås är en av få kommuner i Sverige som satsar så mycket av sina kommunala resurser på just vuxenutbildningen, men det är en av flera insatser. I Västerås säger lokala s-politiker i min nämnd att man vill gå tillbaka till det vi hade förr. Min slutsats blir tyvärr att socialdemokraterna gemensamma svar på det mesta är : återställarpolitiken. Jag tror inte att det är det väljarna och Sverige behöver, definitivt inte inom skolpolitiken.

Socialdemokraternas partiledare, Mona Sahlin öppnar idag partiets kongress. Man kallar även denna kongress för Jobbkongressen, Svenska Dagbladet rapporterar också därifrån.  Socialdemokraterna har ett starkt behov av att förknippas med arbetsmarknadspolitiken som många väljare gjort i många år. Göran Persson tyckte själv våren 2006, inför valet, att jobbfrågan inte var en stor fråga att prata så mycket om. Mona Sahlin vill förstås ändra på denna bild internt i partiet, det är hennes första utmaning. Den andra utmaningen är att Mona försöker koppla den globala finanskrisen och ameriskanska bankkrascherna med att vår alliansregering misskött ekonomin, regeringen är passiv och den bedriver en ”aktiv strategi för att öka rättvisorna”. De är beklagligt att socialdemokraterna använder sig av denna retorik och att man försöker lasta regeringen för den ekonmiska krisen. Regeringen ska förstås ta jobbfrågan på allvar, den måste ändra regeleverket så att unga arbetslösa får stöd direkt, inte efter 90 dagar, och det är en fråga jag drivit på länge. Jag tycker också att regeringen ska införa ett Flexicuritysystem för att underlätta omställningarna på arbetsmarknaden. Men detta betyder inte att socialdemokraterna med detta är mer trovärdiga med sin jobbpolitik. De vill höja skatter, är kritiska mot jobbskatteavdraget och vill fortsätta fasa ut kärnkraften. Trots att dem är medvetna om hur viktigt detta är för den svenska basindustrin och många många jobbtillfällen i Sverige. Jag är glad att folkpartiet ingår i en regering där jobbfrågan är viktig och där arbetslinjen är basen för vårt välfärdssystem. Mot detta står Mona Sahlins parti med bidragslinjen som bas.

Man vill fortsätta bedriva en kravlösa skolpolitik och motsätter sig lärlingsutbildningar och vill tvinga alla elever på gymnasieskolan att bli högskolebehöriga. S-politiker i landet vill inte ha fristående skolor, de vill inte ha alternativa utförare i vården. Allt ska ske i offentlig regi – så vill socialdemokraterna bestämma över medborgarna.

Hur rimmar detta med Sahlins artikel på DN Debatt idag där hon kallar sitt parti för en frihetsrörelse? I Västerås har folkpartiet infört lärlingsutbildningar –  socialdemokraterna röstade nej. Vi är för etablering av fristående skolor – socialdemokraterna har börjat rösta nej. Detta handlar om elevernas rätt att välja skola utifrån kvalitet och inriktning., varför vill socialdemokratiska skolpolitiker förhindra detta? Vi har också infört hemtjänstval inom äldreomsorgen – en mycket uppskattad reform som många äldre väntat på i många år. Man ska även som äldre få välja hemtjänstutförare men också innehållet i hemtjänsten, ex läsa tidning, ta en promenad eller en extra dusch. Man ska också få välja om man vill ha en kommunal eller en alternativ utförare. Socialdemokraterna gör flera uttalande i Västerås som helt går emot denna valfrihetsreform och vi misstänker att man vill riva upp detta om man kommer i majoritetsställning.

Med några, men väldigt viktiga och centrala områden, har vi från Västerås ingen förståelse för Mona Sahlins bild av att Socialdemokraterna är en frihetsrörelse. Jag vill veta av både nationella som lokala s-politiker hur det uttalandet och de praktiska ställningstagandena i den verkliga politiken hänger ihop.

Den okända förintelsen – så heter den fotoutställning som jag idag har förmånen att inviga på Västerås Stadsbilbiotek. Utställningen har vi hyrt in från É Romani Glinda, som också är med och berättar om bilderna. Detta gör vi samtidigt som det i media rapporteras mycket om Radovan Karadics, Haag-tribunalen och frisläppandet av den förra bosninenserbiska presidenten, Biljana Plavsic. I nyhetsinslagen kring dessa personer förekommer orden ”brott mot mänskligheten”. Jag funderar ibland hur medvetna ungdomarna är kring dessa ord och dess innebörd. Får man lära sig om detta idag i skolan? Det vi tänker visa och berätta om i Västerås är romernas situation under 2a världskriget. Vi har i skolan fått lära oss om förföljelserna mot judarna och de brott som begicks mot de, men vi fick inte lära oss att tusentals romer också mördades.

Romernas flagga. I Västerås jobbar vi aktivt med att bryta människors utanförskap genom arbete och utbildning. Men också genom aktiv dialog med föreningar och företrädare för olika invandrar/kulturgrupper. Vi arbetar aktivt med att förbättra dialogen med romerna och underlätta för ungdomarna att klara av skolan och få ett arbete. Rådet för romska frågor som vi inrättat ska också va en arena för dialog.

Jag hoppas att utställningen som kommer att stå på stadsbilbioteket i ca 1 månad lockar till sig många västeråsare och andra besökare, inte minst lärare och skolelever. I tider när Sverigedemokraterna ökar i opinionen, Dagens Nyheter,  kan det vara intressant att diskutera föregångarna till Sverigedemokraterna och hur de partierna agerade under andra världskriget och under Bosnienkriget i början av 90-talet. Då handlade det också om brott mot mänskligheten.

Sverigedemokraterna uttrycker sig på ett försiktigare sätt, åtminstone försöker dem. Men artikeln om att muslimer är det största hotet mot Sveriges framtid och utveckling är ett uttalande man bör granska. Många politiker i många länder tar ofta – när de politiska knepen och argumenten tryter- till sig religiösa argument och det blir ett viktigt slagträ i den politiska debatten. Jag känner igen detta från det land jag är född i, Libanon. Men jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva det i Sverige, att ett parti börjar skrämmas och använda religionen i politiska syften, det är precis det Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson gör. Detta är naturligtvis en väl planerad taktik från Sverigedemokraternas partiledning. Vi liberaler har ett stort ansvar att säga ifrån och stå upp för våra värderingar om mänskliga rättigheter, rätten att vara olika, leva och bo i Sverige och göra rätt för sig. Att ställa krav på att invandrare ska följa svensk lagstiftning är självklart. Folkpartiet är emot barnäkstenskap, vi är emot könsstympning och vi är angelägna om att alla som bor i Sverige respekterar svenska lagar. Med detta sagt så spelar det ingen roll om man kommer från Turkiet, Libanon, Saudiarabien eller Autsralien. SD försöker dock hitta en målgrupp – invandrare och främst invandrare som är musllimer – för att utmåla de som ett hot. Det är viktigt att i debatten skilja på muslimer och radikal islamism annars får vi en helt fel debatt.

Västerås har hittills under mandatperioden gått från drygt 150 sk lokala kurser i gymnasieskoolan till ca  70. Vi ville tidigt genomföra en systematisk kvalitetsöversyn av samtliga lokala kurser som den nuvarande gymnasieförordningen tillåter. Folkpartiet har sedan november 2006 medverkat till att samtliga lokala kurser setts över, att över hälften av kurserna avvecklats och fasats ut från skolornas utbud. Vi har vidare ställt frågor till skolorna och granskat huruvida det är rektor som inrättat och beslutat om den lokala kurser eller ej (det är kravet idag). Det visade sig att många kurser inte hade inrättats av rektor och var heller inte undertecknade av rektor. Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden beslutade därför som ytterligare en åtgärd att återkalla delegationen för rektorn att inrätta lokala kurser. Vi har alltså en bättre kontroll idag över de lokala kurserna och vi följer upp så att de kurser som erbjuds eleverna håller de kvalitetskrav som Skolverket förväntar sig. Idag skriver Dagens Nyheter om regeringens planer för de lokala kursernas framtid.

En skola kan fortfarande inrätta en sk lokal kurs, men då måste man inkomma med en ansökan till nämnden för ett godkännande. Hittills har det rört sig om en lokal kurs inom flygteknik som vi måste ha med i vårt utbud vid Hässlögymnasiets flygtekniska utbildningar. Den typen av kurser anser jag är motiverade.

Den nya gymansieskolan måste fortsatt ha en stram och mycket restriktiv hållning till lokala kurser. Skolminister Jan Björklund ska inte backa från denna viktiga position. Det är viktigt att de nya gymnasieprogrammen är attraktiva och håller en aktualitet så att eleverna får en bra utbildning inför kommande arbete eller studier, men det behöver inte bygga på att en skola måste skapa en massa lokala kurser. Det måste gå att forma utbildningen inom ramen för programmet. Programmets kurser ska dessutom ha relevans för arbetslivet och därför är det väldigt viktigt att branschföreträdare är med i de programråden som kommer att inrättas. Regeringen bör hålla fast vid att vi inte ska ha lokala kurser, att dessa endast ska få förekomma undantagsvis. Då ska en kurs godkännas av Skolverket och kvalitetskraven ska vara höga.

Kommunen eller den myndighet som regeringen förordar måste ha till uppgift att granska de lokala kurserna och programmen varje år för att följa upp kvaliteten. Uppföljningen av utbildnigarna i gymnasieskolan har stora brister, och detta är ett nationellt problem. Den statliga Skolinspektionen är mycket bra, men den lär inte mäkta med all behov av uppföljning och tillsyn.

Idag höll jag ett anförande på en lärarkonferens med drygt 300-500 lärare på Carforsska gymnasiet. Skola för hållbar utveckling är en utmärkelse som man kan få. i Västerås har vi ett par gymnasieskolor, grundskolor och någon förskoleklass som arbetar med detta. Intressant är det och jag tycker att det är viktigt att skolorna lokalt bestämmer om man vill arbeta med detta. Egentligen är det frågor som skolorna arbetat med länge, inte minst när det gäller etik, kunskap innan handling, konsekvenser av olika beslut, studentutbyte, studieresor, demokratiskt arbetssätt mm. Hållbar utveckling förknippas oftast med miljö, klimat och energi men har i allra högsta grad också en social dimension som man inte får glömma bort, såsom jämställhet, integration och egentligen all vårt arbetet mot utanförskapet. Jag brukar säga att utanförskap är motsatsen till hållbar utveckling.

Jag hoppas att de lärare och rektorer som var på plats får en bra dag och att de 16 planerade work shops kommer att inspirera dem till ett bra arbete för viktiga framtidsfrågor.

Nästa sida »