Gustav Fridolin, Miljöpartiet skriver tillsammans med två socialdemokratiska statsråd vid Utbildningsdepartementet, Helene Hellmark Knutsson och Aida Hadzialic, DN Debatt, att Alliansen och Folkpartiet borde sitta ner och nå en överenskommelse kring skolpolitiken. Artikeln är inte bara ett oseriöst inlägg i skoldebatten. Den saknar all trovärdighet och visar att S och Mp tror att vi kan sätta oss ner och sluta överenskommelser efter att deras partier i åtta år kritiserat och röstat emot Folkpartiets förslag i alliansregeringen kring skolan, oavsett vilket område det handlat om.

En annan förklaring till viljan att sluta överenskommelser är nog flera: regeringen S och MP är inom sig inte överens om skolan. Den är heller inte överens om skolpolitiken med dess stödparti Vänsterpartiet. Samt – regeringen saknar parlamentariskt stöd för sin skolpolitik i flera tunga skolpolitiska frågor. I ljuset av att Gustav Fridolin MP i valrörelsen lovat att inom 100dagar lösa skolans problem, vilket inträffar inom några dagar, så har verkligheten nu kommit ifatt Miljöpartiet- det tar flera år att vända skolans resultat och det krävs tydliga kunskapsreformer. I samma anda som S och MP efterfrågar långsiktiga reformer – så startade de själva sin första vecka med att vilja: skrota friskoleöverenskommelsen, vilja slänga den helt nya gymnasieskolan i papperskorgen och åter teoretisera gymnasieskolans yrkesprogram. De vill också göra gymnasiet obligatoriskt när det faktiska problemet är avhoppen i gymnasiet.

Det viktigaste som blåser bort hela artikeln- är att Fridolin och S-ministrarna inte har täckning för en nationell överenskommelse om skolan. För skolan är kommunaliserad. De har inget mandat att över huvudet på alla skolnämndsordföranden och kommunalråd lova saker. En sådan miss gjorde Fridolin när han lovade 10 000kr extra i månadslön till Sveriges lärare. Men en skolminister sätter inte lönen – det gör rektor och arbetsgivaren dvs kommunen och friskolan i förhandling med facket.

När det gäller nationella nivån så borde Fridolin i första hans försöka enas med S och V om en skolpolitik- men det kanske blir svårt och förklarar varför regeringen knappt aviserat några förslag till Riksdagen. Lösningen är inte att alliansen ska rädda Fridolin- nu har han ansvaret att genomföra det han lovade väljarna och lärarna innan valet.