april 2014


Idag har jag inlämnat en skrivelse till Britt Sandström, S-ordförande i kommunfullmäktige. Jag begär en extrainsatt skoldebatt i kommunfullmäktige mot bakgrund av de allt sämre skolresultaten i Västerås. Vi har inför kommande fullmäktige inlämnat två frågor bl.a om lärarnas arbetsmiljö och en gäller en fristående grundskola. Men detta gäller hela utvecklingen inom samtliga skolverksamheter med särskilt fokus på elevernas resultat i grundskolan som är helt avgörande för studier på gymnasial nivå.
Resultaten har sedan de rödgröna tog över styret hösten 2010 sjunkit konstant i samtliga stadier. Vi ligger också under riksgenomsnittet och skolförvaltningen bekräftar allt detta i sin redovisning för verksamhetsåret 2013 som bl.a. Fp Västerås haft i sin bedömning av läget utöver alla skolbesök jag gör varje vecka.

Nu ligger frågan hos kommunfullmäktiges ordförande. Skolan är vår viktigaste prioriterade fråga, men den upptar också mest i budgeten för Västerås stad, drygt 2,8 miljarder årligen. Det finns all anledning att lyfta frågan för att ventilera resultaten och efterhöra hur respektive parti ser på den allvarliga situationen, i synnerhet Socialdemokraterna som leder den rödgröna koalitionen och i praiktiken styr skolpolitiken även om en av skolnämnderna leds av en vänsterpartist.

Skrev om detta i lördagens VLT debatt och aviserade dagens begäran:
http://www.folkpartiet.se/politiker/ledamoter-av-riksdagen/roger-haddad/press/rodgront-styre-med-sjunkande-resultat/

Annonser

Idag den 14 april är det exakt 5 månader kvar till valdagen. Då ska medborgarna dels rösta i riksdagsvalet men också i landstings-och kommunvalet. Skolan är min och Folkpartiets viktigaste fråga i valet men den är också mycket viktigt för väljarna- den är främst viktig för Sveriges utveckling. Vissa partier och till och med journalister påstår att skillnaderna är små, ”alla tycker lika”. Vissa menar också att det behövs en lugn i skoldebatten för att ge skolan lugn och ro, att partierna borde komma överens.

Vissa företrädare för Socialdemokraterna vill tona ner skillnaderna mot Folkpartiet som leder skolpolitiken i regeringen- deras taktik är att framstå som att vi är överens. Fakta är att Socialdemokraterna har- i princip- röstat emot alla regeringens och Folkpartiets skolreformer som Jan Björklung genomfört sedan maktskiftet i oktober 2006. När det kommer till de övriga oppositonspartierna är andelen nej-röster till Folkpartiets skolreformer ännu högre hos Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Vänsterpartiet är det parti som främst yrkar avslag på våra satningar och reformer oavsett om det gäller lärarlegitimation eller tidigare betyg i grundskolan.

Det största oppositionspartiet låter gärna som Folkpartiet i talarstolen. Ibland kan man tro som fp-riksdagsledamot att de kopierat mina anföranden. Men det är en sak att låta lika, en helt annan när man skrapar på ytan och kräver tydliga besked. Det märker man dels hur ledamöterna från S, V, Mp röstar i utskottet och sedan i kammaren. Men det kan också bli tydligt i debatten när företrädare går upp och nästan håller med för att sedan rösta nej eller avstå. Ett sådant exempel är den viktiga lärarlegitimationen- S röstade motvilligt för, Mp lade ner sina röster och V röstade emot.

En annan taktik i kammaren är att S inte tar debatt i viktiga skolfrågor- de nöjer sig med att gå upp och läsa upp sitt anförande- utan att ta repliker eller besvara frågor eller inlägg från delar av regeringen. Detta är ett effektivt sätt att döda debatten men också komma undan med sitt eget ansvar och därmed sin egen skolpolitik. Socialdemokraterna har ingen ny politik, de driver samma frågor från 2006 och 2010. De har heller ingen gemensam skolpolitik med de partier man eventuellt vill bilda regering med, V och Mp.

När det nu är fem månader kvar till valet tvingas alla partier bekänna färg. Även i skolfrågan. Vilka reformer vill  S riva upp? Nyligen på en debatt i Göteborg kritiserade Cecilia Dahlman Eek (s) det fria skolvalet och lagen om bidrag på lika villkor. Vad tycker S om detta -hur ställer sig Mp till hennes krav?

Vad händer med lärarlegitimation, skollagen, betygsreformer, lärarutbilndingsreformen, karriärtjänstreformen etc? Vad händer med gymnasieskolan och de viktiga lärlingsutbildningarna? Här finns ett konkret hot då de rödgröna vill återteoretisera lärlingsprogrammen så att alla ungdomar tvingas läsa in en grundläggande högskolebehörighet. Enligt flera studier är detta gamla system en viktig förklaring till Sveriges höga ungdomsarbetslöshet.

Det finns många frågetecken. Även på det kommunala planet- jag är Folkpartiets kommunalrådskandidat- är det oklart hur det rödgröna styret tycker och prioriterar inom förskola och skola. Jag kommer fortsätta – ända fram till valdagen att utkräva ansvar från de rödgröna- och i synnerhet Socialdemokraterna som orkestrerat hela tillställningen trots att ansvarigt kommunalråd för skolan är Vänsterpartiets företrädare. Jag har nu frågor i fullmäktige om lärarnas arbetsmiljö och den kommunala insynsrätten i friskolor. Under hösten lyfte vi upp resultaten i skolan, Lärarförbundets ranking, skolpengens fördelning etc.

Folkpartiet kommer fortsätta följa upp skolans verksamhet och ställa krav på besked om alternativen även i den kommunala skolpolitiken- trots allt är skolan kommunaliserad och nästan hälften av Västerås stads skattepengar går varje år just till förskola och skola. Hur vi använder alla dessa resurser är avgörande i valet.

Läser på DN debatt att gymnasieelevernas kunskaper i matematik är ett bekymmer, att en studie visar att de inte klarar av matematikuppgifter från grundskolans tidigare år. Artikelförfattarna Christian Bennet och Madeleine Löwing lyfter upp ett stort bekymmer som många av oss kunnat följa och notera under många år. Man hänvisar också till att detta problem funnits i decennier och att det har gjorts otaliga satsningar sedan 1980-talet för att vända detta. De skriver avslutningsvis att Folkpartiet och regeringens matematiklyft, där vi satsar 650 miljoner kronor över en tre-årsperiod kan påverka utvecklingen positivt genom fortbildning. Lärarnas undervisningsmetoder och insatser i klassrummet behöver fokuseras på och utvecklas.

Just matematik har visat sig vara ett ämne där många elever inte klarar målen. Några förklaringar är obehöriga ämneslärare, mycket eget arbete, ej lärarledd undervising samt för mycket fokus på matematikboken som inte heller är anpassad enligt många forskare som uttalat sig  i denna debatt. Där är det viktigt att professionen agerar. Vi har infört tidigare betyg, vi har infört tydligare kunskapsmål som ska uppnås i skolan och vi har satsat stora resurser på att höja basfärdigheterna. I ett första steg 900 miljoner i statliga bidrag 2008-2012 genom en läsa-skriva-räkna-satsningen och sedan 2013 –2016 650miljoner i en statlig satsning på fortbildning och utveckling av didaktik och klassrumsundervisningen.

Vårt beslut att kartlägga lärarnas kompetens, införa krav på behörighet är mycket central. Vi måste också ställa krav på ämnesbehörighet- det är ingen hemlighet att en stor andel undervisar i matematik i landet utan ämneskompetens. Det är heller inget konstigt eftersom den förra S-regeringen inte ställde några krav nationellt för att få undervisa. Nu ändrar vi på detta.

Det är också viktigt att den nya lärarutbildningen får genomslag och att lärare i förskolan och lågstadiet faktiskt behärskar matematik som ämne när de undervisar eller gör vissa uppgifter i förskolan.

Parallellt med detta och tyvärr inget som nämns i debattartikeln är att en konsekvens av detta och en förklaring till DN-artikelns rubrik- är att lärare sätter för snälla betyg- godkänner elever trots att de egentligen inte uppnått kraven i kursplanen. Detta är ett mycket stort problem som påverkar elevernas resultat och genomströmning i gymnasieskolan,. tex avhoppsfrekvensen men också att de inte får den stöd de egentligen skulle ha om de hade kommit till gymnasiet med sina faktiska resultat och betyg. Lärarkåren och Skolverket måste göra mer här för att eliminera de snälla betygen.

Idag presenterade Sveriges kommuner och landsting sin Öppna jämförelse 2014 för grundskolan. Positiva inslag på nationell nivå och i Västmanland visar Norberg i norra länsdelen att det går att höja resultaten- även om det tagit några år. Sedan jag besökte Centralskolan och träffade deras skolledning har det gjort ett antal åtgärder för att höja resultaten. Länets tio kommuner representerar i övrigt positoner som bekräftar att länets kommunledningar måste göra mycket mer. Vi kan inte nöja oss med att länets största kommun med ca 70% av invånarna hamnat på plats 150 av 290. En handfull kommuner hamnar i bottenskiktet av SKLs ranking, Skinnskatteberg hamnar längst ner bland våra kommuner.

Resultaten varierar även inom kommunerna. Men rankingen bekräftar att det behöver satsar mer på kunskapsuppföljning, bättre närvaro, bättre stödinsatser och inte minst rekrytera rätt lärare som kan sina ämnen. Här har vi ett stort bekymmer i Västerås som jag följt skolpolitiskt sedan 2002 men vi ser också att detta är ett problem som återfinns i hela landet.

I många kommuner som jag besöker får rektorerna och lärarna inte rätt förutsättningar. Skolpengen kommer inte ner till rektor eller så går den till tomma lokaler. Många obehöriga finns på skolorna och skolk och arbetsmiljön måste lyftas upp. Detta tar vi upp väldigt mycket just nu i Västerås där lärarfacken är mycket kritiska till kommunledningen. Jag noterar också på många skolor att de inte ges rätt resurser utifrån alla uttalanden och viljor som lokala skolpolitiker- som ytterst är ansvariga- ger uttryck för.

Västmanland måste komma igen, det finns ett för stort utbildningsglapp jämte riket och det finns stora skillnader i länet. Fp har bland annat utifrån detta föreslagit ändring i skollagen så att resurser ska fördelas bättre- men vi vill också att staten tar hela ansvaret för skolan för att jämna ut dessa variationer som vi så tydligt kan utläsa i olika mätningar.

http://www.skl.se

Idag firar romer i hela världen sin nationaldag. Romernas situation i Europa är särskilt uppmärksammat- i synnerhet hur länder som Ungern, Rumäninen och Frankrike behandlat och behandlar de romer som bor i landet eller tillfälligt är i landet. Idag kan vi i Dagens Nyheter läsa att regeringens förhandlingar med Rumänien går trögt- pga att Rumäninen inte vill involvera EU-kommissionen i arbetet med att förbätta villkoren för romerna som lever i ett utanförskap. Denna åsikt från Rumänien är inte ny- när jag besökte landets parlament i maj 2011 framförde romernas ledamot (de kvoterar in en ledamot per minoritet) att de har så stor romsk befolkning och större erfarenhet att detta ska de minsann sköta själva- men ledamoten framförde att EU borde ta hela ansvaret (det ekonomiska). Min slutsats var att Rumäniens regering och parlament inte riktigt är beredda att agera med kraft i denna viktiga fråga. Regeringen i Sverige anser att frågan om romernas situation kräver insatser både av landets regering och av Eu samlat. Det är en rimlig hållning.

I Sverige har vi under hösten kunnat följa Skånepolisens romaregister som varit föremål -och fortsatt är föremål för granskning, senast nu av Justitieombudsmannen. Parallellt har Datainspektionen granskat hela den öppna polisens register och framfört kritik som Rikspolisstyrelsen måste bemöta senast i september.

Trots detta- har det hänt mycket mycket positivt. Vitboken som presenterades 25 mars är väldigt viktig, om romernas historia i Sverige under hela 1900-talet. Regeringen har också utsett en Kommission mot antiziganism som har en viktig roll i att sprida kunskap men också opinionbilda. En romsk strategi är beslutad av Riksdagen och fem pilotkommuner arbetar särskilt med fokus på unga och skolan. Sedan pågår det ett intensivt arbete i många svenska kommuner direkt med romerna som delaktiga i olika råd, arbetsmarknadsprojekt etc. Min förhoppning är att dessa ska landa i ett långsiktigt engagemang – bara så bygger vi förtroende och tillit för varandra och det är viktigt i sig.I Riksdagen startade jag i november 2010 ett nätverk för romska frågor där majoriteten av riksdagens partier sitter med. Vi besöker verksamheter, bjuder in talare och arrangerar seminarier i riksdagen bl.a. kring unga romer och deras villkor i samhället- inte minst med fokus på skola och utbildning. Det finns mycket vi kan göra om vi vill.

Romernas nationaldag är också en festens dag- själv deltar jag i em i Tensta i samband med att romska föreningar arrangerar seminarier och kulturinslag, det ser jag fram emot.

Läs mer på regeringens hemsida om tex vitboken; http://www.regeringen.se/sb/d/7190/a/237503/pressitem/237503#anc237503

Ikväll debatterar Folkpartiets partiledare, utbildningsminister Jan Björklund mot Åsa Romson (mp). Temat är skola och hur vi ska höja läraryrkets status men också hur vi ska fortsätta öka intresset och locka behöriga, duktiga och lämplade studenter att söka in på lärarutbildningen. Siffror från hösten 2013 och 2014 visar att Folkpartiets påbörjade reformer bl.a. ny lärarutbildnig, återinförande av stadieindelningar och mer fokus på ämneskompetens smått börjar bidra till att intresset ökar. Av de behöriga sökande så noteras 3000 studenter som antagits till lärarutbildningen. Regeringen och Jan Björklund fortsätter lyfta denna som en av de viktiagaste i skoldebatten för att vända skolans resultat. Jag delar den analysen. Det kommer att ta några år innan lärarna på den nya utbildningen kommer ut i klassrummen och börjar undervisa.

Jag hoppas att lärarnas roll i klassrummet fortsätter vara i fokus för att det är avgörande för resultaten. Lika viktigt är rektorernas och lärarnas arbetsmiljö och villkor. Här måste man dyka ner i varje skola och kommun för att undersöka situationen. Jag och Folkpartiet i Västerås har uppmärksammat detta länge och under våren har vi lagt flera initiativ för att lyfta lärarnas dåliga arbetsmiljö i Västerås, bl.a. en fråga till kommunfullmäktige som förhoppningsvis kommer upp på torsdagen den 10 april. Ansvarig politiker från Vänsterpartiet ska få svara för den politik de rödgröna fört denna mandatperiod – samtidigt som Lärarförbundets lokala avdelning överväger att anmäla staden till Arbetsmiljöverket. Detta är en situation som kräver åtgärder  nu, tex se över skolans behov av kringsresurser.

Sveriges kommuner och landsting som är arbetsgivare går nu ut och vill ”lyfta fram läraryrkets goda sidor” – sent ska syndaren vakna! SKL företräder de offentliga huvudmännen centralt som är lärarnas arbetsgivare. Det är de som under decennier misskött sin lönepolitik. Däremot är det positvt att det centrala avtalet som slöts senast utgjorde ett viktigt steg i löneutveckling för lärarnas löner. Jag tror på lokala prioriteringar och ökad individuell lönseättnig- detta har vi i Fp Västerås drivit under många år. Vid årsskiftet stoppade de rödgröna den extra lönesatsningen på lärarna. Vi gör en annan prioritering i vårt handlingsprogram och kommande  budget inför valet 2014. Lärarlönerna är prioritet i vår budget sedan valåret 2010.

SKL har länge aktivt bidragit till att läraryrket sjunkit i status, lärarlönerna är en del. Arbetsvillkoren och förutsättningarna en annan. Att SKL nu skriver att man vill att lärarna ska vara ledare i klassrummet är nästintill en sensation från ett förbund som ett tag förordade att lärare som begrepp skulle fasas ut. Folkpartiets krav på lärarlegitimation och behörighetskrav börjar nu genomföras i landet. Under många år fanns det ett kompakt motstånd i SKL mot nationella regleringar av behörighetskraven. Detta är direkt negativt för läraryrkets status, synen på skola och lärare som professionell utbildad pedagog. Det verkar eventuellt pågår en tillnyktring i SKL-organisationen. Självklart har denna aktiva politik från SKLs huvudkvarter också bidragit till decennier av låga löner, vikarier som hoppar in och ut, obehöriga som anställs etc. Vem vill med dessa signaler bli lärare? Om vi ser en tillnyktring från SKL:s sida är för tidigt att sia om.

Följer både den nationella och lokala skoldebatten i många kommuner. Helt klart är resultaten i många kommuner eller i vissa skolor inom kommunen inte tillfredsställande. Folkpartiet anser att skolans ska prioriteras, även resursmässigt. Men till skillnad från andra partier som bara vill anslå ”mer resurser” så tror jag inte att mer pengar i sig löser skolans problem. Resurser behövs för att höja lärartätheten, men inte hur som helst. Det är behöriga och ämnesbehöriga lärare som ska bemanna våra skolverksamheter. Resurser ska innan de läggs på mindre klasser i första hand gå till speciallärare och stödfunktioner omkring lärarna som många kommuner bantat bort i besparingstider. Detta har Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet gjort i min hemkommun Västerås. Jag har ett antal gånger kritiserat detta i kommunfullmäktige. Bakgrunden är att de rödgröna lägger på nya krav på förskolor och skolor utan att anslå extra pengar. De skriver i budget att de vill minska klasserna men lägger inga extra pengar på det osv. Detta är inte en hållbar skolpolitik. I nästa vecka ställer jag en fråga till ansvarigt V-kommunalråd om vad hon tänker göra kring lärarnas arbetsmijö i Västerås som bara blivit sämre.

I Västerås fall har jag drivit följande främst: ta reda på vart skolpengen idag tar vägen- avslag på motionen av de rödgröna. Se över resursfördelningssystemet för att resurserna ska hamna rätt- avslag från de rödgröna. Satsa på högre lärarlöner. Här fick vi delvis igenom en tillfällig satsning 2012/2013. Vid årsskiftet meddelade de rödgröna att satsningen på högre lärarlöner upphör. Folkpartiet går till val i sitt program på att återuppta en lärarlönesatsning vid sidan av de karriärtjänster vi drivit igenom nationellt i regeringen.

Skolan behöver i vissa kommuner mer resurser. I många kommuner är utmaningen främst att se till att skolpengen hamnar rätt. Utifrån PISA/OECD-rapporterna så ser vi att de länder som kommer i topp lägger mindre pengar på skolan. Detta indikerar att vår främsta uppgift är att ställa kunskapskrav, följa upp skolans och elevernas prestationer och sätta in rätt stöd. Vi måste också ställa krav på ämneskompetens hos lärarna. Detta kan också kosta pengar men är centralt för att vända resultaten.

Nu är det drygt 5 månader kvar till valet. Partiernas utspel om mer pengar kan i vissa fall stötta skolans utveckling men fokus ska i första hand ligga på kvalitetsarbetet och kunskapsuppdraget och där kan vi göra mycket mer utanför de just ekonomiska besluten.

Pengar löser inte skolans resultat, dvs att bara anslå generella resurser till skolan med risk att de hamnar i svarta hålet. Vissa satsningar måste göras vilket självklart kostar pengar tex fortbildning, anställa speciallärare och satsa på lärarlöner. Här är vi beredda att prioritera- lokalt som nationellt.

Nästa sida »