Skolstarten närmar sig, på måndag är det dags för tusentals elever och ungdomar i Västmanland och i min hemkommun Västerås att ta sina skolväska och åter samlas med sin klass och sina lärare. För många elever är det skolstart för första gången. Folkpartiet har i många år drivit frågan om vikten av att höja kvaliteten och resultaten i skolan. En viktig faktor, den viktigaste, är lärarens kompetens. Därför är det ett viktigt mål för oss att alla elever möts av duktiga, behöriga lärare i skolan. Elever har rätt till både stöd, uppmuntruna, höga förväntingar- men en förutsättning är att det finns lärare på plats, men också att det är rätt lärare på rätt plats.

Nationellt varnas det sedan länge för en lärarbrist- inte minst pga pensionsavgångarna. Kommuner och skolor, även de som drar ner på lärare pga färre elever har ständigt rekryteringsbehov. Dels för att besätta rätt kompetens, dels när man söker vikarier som varit och är ett stort problem i Västerås. Främst har det varit bekymmersamt i förskolan, men också skolan har haft problem och höga kostnader för vikarier. Det förekommer också att undervisining ställs in vilket är oacceptabelt.

Nationellt har vi gjort flera saker för att ändra på detta. Ny lärarutbildning, nationella resurser för fortbildning av obehöriga så att de kan bli behöriga, Matematiksatsning etc. Lärarlegitimationen är också en viktig Folkpartireform- nationella behörighetskrav för att säkerställa kompetens i skolan.

Nu varnar media, bl.a i Dagens Nyheter att det i vissa kommuner råder akut brist på lärare inför skolstarten på måndag. Lösningarna är allt från att kalla in pensionerade lärare till att sänka eller helt ta bort kraven för att ta in obehöriga. Det sistnämnda är en mycket olycklig lösning- vi såg att de styrande i Västerås i början av året avskaffade all behörighetskrav för barnskötare i förskolan pga att de inte hittade vikarier.

Folkpartiet vill veta hur det ser ut i Västerås. Jag har därför skickat en skrivelse till ansvariga skolpolitiker i Västerås stad- vänsterpartisten Vasiliki Tsouplaki och socialdemokraten Anders Teljebäck för att informera mig om läget, men också för att se om de som yttrest ansvariga har koll på läget och isåfall vad det tänker göra. Elever har rätt till en bra undervisning, de har rätt till sina undervisningstimmar och det måste skötas av behöriga lärare.

Annonser

I morse fick jag till valrörelsens första radioduell i SR Västmanland (http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=112 – lyssna 1.45 in i inslaget) mot den ytterst ansvarige skolpolitikern i Socialdemokraterna, Anders Teljebäck som inte vara är vice ordf i barn-och ungdomsnämnden (ordförande är en vänsterpartist)- utan också är partiets kommunalrådskandidat inför valet 2014.

Folkpartiet har i snart ett år lyft i artiklar, vid besök och återkommande i kommunfullmäktige genom undertecknad arbetsmiljön för lärarna i förskolan och skolan. Vid årsskiftet nåddes jag av de rödgrönas egen kvalitetsredovisning för 2013 samt så har jag tittar på statistik för förskolans barngrupper i februari 2014. Läsningen är ett kvitto på ett totalt haveri och misslyckamnde för den styrande rödgröna koalitionen. I förskolefrågor är Vänsterpartiets ordförande ytterst ansvarig- men i praktiken är det stora socialdemokratiska partiet som struntat i skolan och särskilt i förskolan. Inte en krona till förskolan har tillförts för att minska barngruppernas storlek. Folkpartiet började i januari 2014 och i mars på allvar lyfta förskolans villkor och den stress personalen känner.

Jag går till val: mindre barngrupper i förskolan är vår främsta prioritet. S har redan använt sina skattepengar till att lova allt till alla- så det finns defintivt inte en enda krona till förskolan.
Mitt löfte gäller- oavsett regering- förskolan är en kommunal angelägenhet och Anders Teljebäck symboliserar i inslaget en politiker som vägrar ta ansvar trots att han direkt haft ansvaret för frågorna de senaste fyra åren.

Igår debatterade jag Lärarförbundets rapport om andelen lediga lärartjänster. Statistiken är baserad på Arbetsförmedlingens siffror och visar att mitt län, Västmanland, har den högsta ökningen, 33% ökning när det gäller andelen lediga lärratjänster i länets kommuner. Den som har tuffast utmaning är Hallstahammars kommun. Även residensstaden Västerås behöver rekrytera många lärare, inte minst till förskolan.

Debatten skedde i Sveriges Radio Västmanland, besök gärna sändningsarkivet från torsdag kl 15.08–15.25 cirka och lyssna på debatten mellan mig och socialdemokraten från Sala, riksdagsledamoten Pia Nilsson. (Nilsson sitter dock inte som mig i riksdagens utbildningsutskott).

Socialdemokraterna hade i inslaget inte ett enda eget förslag att presentera som svar på hur vi ska förebygga det Lärarförbundet nationellt kallar en ”lärarkris”. Jag inser att det är en stor utmaning, men jag förde fram dels våra och alliansregeringens förslag, dels det som vi håller på att arbeta fram: införandet av en ny lärarlegitimaton, dels beslut i skollagen om nya karriärsteg. Detta med karriärsteg innebär att riksdag och regering går in med statsbidrag till huvudmännen för att lönemässigt premiera duktiga lärare i grund-och gymnasieskolan. Utöver detta har vi genomfört Lärarlyfte I 1 som var en fortbildning av behöriga lärare samt i år Lärarlyftet II som ska fokusera på de som är obehöriga så att de blir behöriga lärare.

Debatten blev lite märklig när Pia Nilsson (s) inte ville erkänna först att vi har ett kommunalt huvudmannaskap för skolväsendet och menade att jag var en mästare på att skylla allt på kommunerna. Men fakta är att skolan är kommunal och det är de lokala skolpolitikerna som har ett ansvar att fortbilda och anställa behöriga och ämnesbehöriga lärare. Det är också de som arbetsgivare som kan se till att höja lärarnas löner.

Men tyvärr är det många kommuner som missköter detta. Folkpartiet har därför lokalt varit pådrivande i Västerås för högre lärarlöner och fler karriärvägar. Vi har också genomfört stora kartläggningar av kompetensen för att se hur kompetensläget ser ut och vilka satsningar som  behövs. Som jag skrivit om många gånger i media sedan 2008 är detta den enskilt viktigaste kvalitetsfaktorn för att höja skolans resultat.

Folkpartiet och regeringen är på god väg att sjösätta lärarlegitimationen, nytt datum är december 2013 och fullt ut 2015. Det är en viktig reform för att öka andelen behöriga och se till att skolorna har rätt kompetens på rätt plats. Utöver detta har vi startat speciallärarutbildningen som Socialdemokraterna avskaffade samt infört en helt ny lärarutbildning som åter fokuserar på stadierna i skolan.

Slutsatsen efter debatten var att Socialdemokraterna kritiserar, menar att vi inget gör och det vi gör är ett hafsverk. Eftersom de reformer de efterfrågar och de idéer de nämner faktiskt är beslutade  av denna regering under Folkpartiets ledning, är denna kritik inte trovärdig och visar att S har tomt i den skolpolitiska lådan. Pia Nilsson borde istället ringa runt till sina S-kommunalrådskamrater som styr alla länets kommuner utom i samverkan med V i Fagersta och trycka på om att man ska satsa mer på skolan och öka antalet behöriga lärare.

Folkpartiet och alliansregeringen har många reforerm kvar att göra och detta med lärarkompetensen är inget vi ändrar på två år. Men det är bättre att Folkpartiet och alliansen får genomföra sina egna refomer än att S som vill utmärka sig som kritiska bara vill komma till makten-och genomföra vår politik som vi just håller på att sjösätta. Utöver dessa reformer utreds just nu lämplighetstester för lärare och inrättande av en Lärarnas ansvarsnämnd som kan återkalla legitimationer. Detta samlat måste på sikt öka attraktiviteten och löneläget för lärarna i Sverige.

Åter hemma i Sverige och Västerås efter drygt en vecka i Nordkorea med några allianskollegor från riksdagen. Vi började prata om detta lite löst i början av våren och nu blev resan av och det känns viktigt att ha besökt Nordkorea ett land som få får resa in till och ännu svårare när det kommer till at få träffa högt uppsatta politiker. Något parlamentariskt system finns inte egentligen mer än till namnet- man har ett parlament men egentligen ingen opposition och de två mindre partierna som lever i skuggan av Workers Party of Korea spelar ingen roll i nordkoreansk politik. De anses snarare vara stödpartier åt det styrande partiet. Parlamentet håller en session per år i april månad för att diskutera lagar och ekonomiska frågor av ”större vikt för folket” som vice talmannen utrryckte det. Däremellan är det talamanspresidiet som antar lagar, detta skulle vara fullkomligt otänkbart i Sveriges riksdag. Talmannen i den Högsta församlingen är formellt också landets statschef. Men den egentliga makten ligger hos centralkommittén och det kommunistiska partiet med dess generalsekreterare Kim Jung Un som under våren formellt övertog makten efter sin far Kim Jung Il som avled i december 2011.

Nordkorea har en stor utmaning i att sluta fred med grannlandet Sydkora och denna fråga engagerar helt klart den politiska ledningen. Som det ser ut nu verkar det inte finnas något som pekar på något avtal och Nordkorea passar alltid på att kritisera utländsk inblandning och USAs intressen i regionen.

Det finns mycket att skriva om detta minst sagt märkliga lan där partiet har totalkontroll över all och alla. Kontrollapparaten symboliseras ex av att man inte har möjlighet att ringa hur som helst, bo var man vill, inget Internet för allmänheten generellt och man får inte resa utomlands hur som helst. Jucheoideologin som är allenarådande etableras tidigt i skolåldern och följer sedan barnen vidare i livet.

Det finns röster som menar att det är fel att besöka landet, detta är en felaktig uppfattning. Det bästa för det nordkoreanska folket är att fler demokratiskt sinnade länder men också organisationer och företag åker dit för att föra fram våra åsikter och utbyta erfarenheter. Genom dialog kanske Nordkorea kan lämna sin milititära enpartistat och kanske påbörja vissa reformer i det vi menar är demokratisering.

Kommentar med anledning av Uppdrag gransknings inslag om imamerna som ger råd till kvinnliga församlingsmedlemmar.

Efter SVTS inslag om imamerna hoppas jag att moskén i Västerås aktivt tar avstånd från de inslag som visades i onsdags i programmet Uppdrag granskning och som debatterades i SVT Debatt under torsdag kväll. De uttalanden som ett antal imamer och sk. vägledare eller rådgivare gör i inslaget är inte acceptabla.

Uppdrag granskning och deras inslag är inget nytt. Det har förekommit information och indikationer i många år, men det mer neutralt när ett TV-program undersöker detta än att enskilda politiker för fram dessa åsikter, som alltid blir man tyvärr beskylld för att vara främlingsfientlig. Det som kommit fram visar istället att vissa aktiva makthavre inom moskéerna aktivt förmedlar sharialagar och de principerna går inte att förena med svensk lag och de rättighetere och friheter som jag vill ska prägla Sverige och de som kommer till Sverige, det finns ju en anledning till varför man också söker sig till en demokrati om Sverige.

Jag förordar mer dialog, men också en imamutbildning. Här måste församlingarna med statens stöd tillhandahålla en sådan utbildning, jag vill också att de politiska partierna tydligare ska debattera dessa frågor och ta avstånd från radikala inslag – det har funnits en skräck bland politiker att diskutera detta och konsekvensen att inte diskutera detta skulle leda till ännu mer intolerans och att kvinnor utsätts i fördolda, det måste vi bekämpa.

På detta tema har jag också under fredag den 25 maj publicerat en artikel på Newsmill.

Skolverkets rapport om erfarenheterna med den gymnasiala lärlingsutbildningen kommenteras idag i olika medier. En av rapporterns slutsatser är att många elever hoppade av, en annan att av de som gick utbildningen erbjöds ungdomarna jobb direkt efter studierna.

Med tanke på den kanonad av kritik från de rödgröna partierna, inte minst Socialdemokraterna, men också delar av lärarkåren och Studie-och yrkesvägledarna är jag inte alls förvånad över detta utfall.

Under hela försöksperioden 2008-2010 och sedan riksdagen beslutade om att permenanta detta från läsåret 2011/2012 har reformen kritiserats. Huvudkrtiken är att denna utbildning ”sänker kraven” på eleverna och att de inte får högskolebehörighet efter avslutade studier. Kritiken ledde säkert till osäkerhet bland föräldrar och ungdomarna när de skulle välja utbildning. En annan är att näringslivet inte varit tillräckligt på hugget och aktiva, med undantag för vissa skolor, inte minst de praktiskt inriktade friskolorna. Ytterligare en faktor har varit kommunernas och skolornas ovilja att öka samarbetet med näringslivet och anpassa arbetssättet så att det blir mer flexibelt för att möjliggöra för elever att faktiskt kunna studera ute på en arbetsplats men kunna komplettera med den teoritiska biten en eller två gånger i veckan på skolan.

Skolverkets rapport är välkommen. Regeringen bör ta till sig synpunkterna men stå upp för reformen och se till att skolorna och näringslivet visar ett större engagemang. I den aktuella debatten om ungdomsarbetslöshet är just lärlingsutbildningen ett mycket viktigt instrument som skulle kunna motivera och rädda många ungdomar från att slås ut från skolsystemet. Utbildningsreformen måste få mer status och fokus politiskt och ekonomiskt för att höja kvaliteten och se till att fler ungdomar- som har planer på jobb direkt efter studierna- också se denna möjlighet.

SVT

Igår ägnade jag förmiddagen åt att besöka polisen i Köping tillsammans med Fp Köpings Lennart Eriksson. Vi träffade Sören Karlsson med medarbetare som tog emot oss och visade oss runt i det nya polishuset som nyligen invigdes i Köping. Det är alltid positivt att se hur regeringens satsning på polisen får konkret, dels i verksamhetsförnyelse men inte minst när det gäller tillskottet på poliser till myndigheten. Vi diskuterade kompetensförsörjningen och natruligtvis vilka utmaningar polisen i KAK-regionen har. Vi fokuserade väldigt mycket på Arboga och de aktuella diskussionerna kring framtiden för polisstationen där. Helt klart måste det även i framtiden finnas en närvarande polis och verksamhet i Arboga.

Vi hade en lång genomgång av polisens utmaningar när det gäller olika brottstyper och vi konstaterade hur viktigt det är med en aktiv allmänhet som ser och lyssnar och stöttar polisen i sitt viktiga arbete, polisen kan inte göra och lösa allting själv. Exemplet Malmö talar sitt tydliga språk- hur beroende polisen är av vittninen och information för att kunna ta fast de som begår brotten.

Vi hade också en diskssion krinv vilka instrument polisen känner att de skulle behöva ytterligare i sin verktygslåda för att effektivisera sitt arbete. Efter ett par timmar var det dags för en rundtur och besöker var mycket informativt och nyttigt för mig som sitter i Rikspolisstyrelsens styrelse. Nedan vid de nya polisbilarna tillsammans med Sören Karlsson.