När valresultatet fastställdes i Valmyndighetens protokoll kunde vi konstatera att Sverigedemokraterna är de stora vinnarna sett till antal nya mandat i Sveriges riksdag. När den nya minoritetsregeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet presenterades för riksdagen återfanns inte integrationsministerposten. Socialdemokraterna menar att frågan är så pass viktig att alla i regeringen ska arbeta med frågan. Min erfarenhet är att effekten kommer bli precis tvärtom. Valresultatet behöver en mogen, vital integrationspolitisk debatt. Det är hög tid för partier till vänster och höger om oss att bidra i en för Sveriges avgörande tid. Att slopa integrationsministerposten visar bara att regeringen och i synnerhet Socialdemokraterna helt kapitulerat i den fråga där vi har störst utmaningar vid sidan av jobb-och skolfrågan. Integration handlar om mycket, det gäller bostäder, skola, barnomsorg, vuxenutbildning, kommunikationer, samhällsinformation och myndighetssamverkan mellan kommuner, landsting mfl. När kommunalråden saknar en strategi, eller politisk vilja och inte satsar på dessa centrala delar krävs det en regional motor där politiker, länsstyrelsen i samverkan med statliga Migrationsverket och Arbetsförmedlingen kan lösa ut flera knutar.

När det arbetet inte prioriteras krävs det en integrationsminister i regeringen som driver på, opinionsbildar, stöttar och påverkar så att de intentioner och mål som riksdag och regering satt upp faktiskt får genomslag i hela landet. Trots allt har riksdagen och regeringen det yttersta ansvaret för Sveriges asyl-och integrationspolitik. När frågan om polisens romaregister briserade hade integrationsministern tillsammans med justitieministern en viktig roll i dialogen med romska företrädare. När det gäller kommunernas arbete med nyanlända och de väldigt komplexa problem som kan uppstå kan integrationsministern agera en viktig medlare mellan regeringen, länen och de olika kommunerna. En integrationsminister är också en vakthund som ska utgöra garanten för att Sverige faktiskt ser de utmaningar som läggs på kommuner, regioner och myndigheter för att bedöma vilka statliga insatser som behöver genomföras inte minst när vi vet att flera tekniska och praktiska delar lätt hamnar mellan stolarna exempelvis mellan Migrationsverket och Arbetsförmedlingen respektive landets länsstyrelser. I regeringen hanterat olika statsråd dessa myndigheter-därför är integrationsministern en viktig samordnare av frågorna i regeringen. Ministern är också viktig som naturlig kanal in i regeringen när det gäller de nationella minoriteterna, det civila samhället och även religiösa trossamfunden. Det gäller också det viktiga arbete som i vardagen ligger på kommunala politiker men där också regeringen har en roll och det är alla ungdomar ute i städerna och förorterna, alla de som glöms bort och av olika anledningar lever i ett utanförskap. Visst är utbildning och arbete det viktigaste mot utanförskapet- det har alltid varit Folkpartiets linje- det gäller även integrationspolitiken. Men det betyder inte att regeringen bara slopar posten och smetar ut ansvaret på hela regeringen. Flera partier har omedvetet eller medvetet valt att inte diskutera integrationspolitiken vilket vi från Folkpartiet starkt beklagar. När Socialdemokraterna nu skippar integrationsministern bekräftas dessvärre denna farliga strutspolitik.

Roger Haddad (fp)
Riksdagsledamot och talesperson arbetsmarknad/integration

Annonser
Ref. i VLT 120528
Kommenterar i dagens VLT Socialdemokraternas felaktiga påståenden i VLT lördag 26/5 att frolkpartiet och alliansen skulle vara emot nattis, eller barnomsorg på obekväm arbetstid. Dessutom överdriver Socialdemokraterna innebörden av sitt motionsförslag som under torsdagen röstades igenom i riskdagen med stöd av de rödgröna samt Sverigedemokraterna och som inte innebär att det införs en rätt att få nattis. Socialdemokraterna fick efter svidande kritik omformulera sina yrkanden och landade i ett allmänt förslag om ”stimulansbidrag” till landets kommuner.
Jag är kritisk till att Socialdemokraterna påstår att alliansen är emot barnomsorg på obekväm arbetstid, även kallat nattis. Vi är absolut inte emot, det är ett påstående som får stå för Socialdemokraternas företrädare. Vi har tvärtom förtydligat i skollagen att kommunerna ska tillhandahålla barnomsorg på obekäm arbetstid men det ska alltid föregås av en individuell prövning. 
Det Socialdemokraterna har gjort, med stöd av Sverigedemokraterna, är att en motion om att betala ut lite stimulansbidrag till vissa kommuner, så att fler kommuner kan erbjuda barnomsorg för arbetande föräldrar nattetid. Det förslaget är inte utrett och inte heller har Socialdemokraterna kunnat berätta hur bidraget ska fördelas, till vilka samt hur mycket resurser det kommer att gå åt, därför valde tex ett enigt finansutskott att avstyrka hela detta förslag. 
Regeringen beslutade för drygt en månad sedan att genomföra en stor nationell enkät till landets kommuner för att få en bild av tillgång och efterfrågan när det gäller omfattningen av barnomsorg på obekväm arbetstid. Först måste man veta hur verkligeheten ser ut, sedan kan man vidta åtgärder dels från statens sida, dels överväga skärpt skollag gentemot kommunerna. 
Folkpartiet liberalerna är inte emot nattis, men det ska vara upp till kommunen att bedöma behovet och servicen ska ske efter en individuell prövning, vårt budskap är att ingen ska behöva avstå ett arbete för att det inte finns barnomsorg nattetid. 

Gårdagens partiledardebatt var en besvikelse. Inget nytt men positivt att vi har en regering som håller koll på Sveriges ekonomi och som reformerar skolan. Positivt också att regeringen kräver ett gemensamt svar och ett seriöst svar från de rödgröna och Sverigedemokraterna.

Socialdemokraterna hade inget nytt, samma gamla visa och man vill tillbaka till allt som Sahlin också pratade om men som hon sågade på partiets konferens i höstas. Så jag vet inte riktigt vad det partiet är på väg någonstans. Om Juholts första partiledardebatt skriver bl.a. Svenska Dagbladet.

Jag är besviken att inget parti vågade prata om en av våra stora utmaningar vid sidan av skolan och jobben- nämligen integrationsfrågorna, utanförskapsutmaningarna och vad vi gör och vill göra på det området. Men jag vet att Fp har en hel del saker på gång. Jag är tacksam för att Fp-ledaren lyfte Syrien och Libyen och behovet av att fortsätta den militära insatsen där. Men Fp i första hand men också andra partier i alliansregeringen måste ta upp integrationsfrågorna mer aktivt, gårdagens insats imponerar inte.

Sammantaget var det inga nyheter- så nästa gång det är partiledardebatt hoppas jag på en mer engagerad och konstruktiv och långsiktig debatt som pekar på hur vi ska lösa våra utmaningar, inte endast ta upp dagsaktuella frågor.

Som folkpartist är det ett av mina uppdrag att driva mina och Folkpartiets viktigaste frågor men också tydligt utmana, debattera och granska de andra partiernas åsikter inom vissa områden som jag arbetar med- i Västerås har det främst varit Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Inför valet 2010 i Västerås drev Socialdemokraterna inga egna frågor- de lovade mest mer av allt som vi satsade på oavsett om det var skolan, vuxenutbildningen eller insatser på arbetsmarknadsområdet. Facit är framme nu- S satsar inte mer på vuxenutbildning eller arbetsmarknadsinsatser, allt var ett spel för gallerierna- tyvärr lyckades de rödgröna få fler mandat än oss i fullmäktige- trots att Socialdemokraterna i Västerås backade och förlorade ett mandat i fullmäktige kan de styra i minoritet ihop med V och Mp som lämade Västeråsalliansens partier. Detta beklagar jag. Vad Sverigedemokraterna, de tre som kom in i Västerås kommunfullmäktige, vill och driver för frågor är för mig en gåta. Jag gick ensam upp i budgetfullmäktige och pressade de på besked om vad deras förslag är och varför de inte har ett eget budgetalternativ för 2011- svaret blev först tystnad, sedan uppläsning av deras rikspolitiska program- totalt ointressant och utan verklighetsanpassning till våra förhållanden och utmaningar i Västerås- om denna debatt skrev dessvärre media inte en enda mening. De västeråsare som röstade in SD har all anledning att vara besvikna på deras nya företrädare. Jag kommer fortsätta granska och utmana SD både lokalt i fullmäktige men också i debatterna i Sveriges riksdag.

På nationell och lokal nivå är förstås Vänsterpartiet och Socialdemokraterna våra motståndare politiskt. Men efter dagens partiledardebatt (Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter)  och efter drygt 100 dagar med den nya riksdagen är det mer och mer uppenbart för mig som liberal at Sverigedemokraterna är vår motpol och våra främsta moståndare utifrån den liberalism och internationalism som vi står för i Folkpartiet. Jag hoppas att alla de svenskar som sympatiserar med Folkpartiet och i olika enkäter anger oss som deras första eller andrahandsval tydligt ser skillnaderna gentemot SD. SD är ett rent främlingsfientligt parti och idag yttrade Jimmie Åkesson i sitt inlägg att han 2yrkar avslag på integrationspolitiken”. Han kapitulerar och ger upp- han vill stoppa invandringen, han vill stoppa alla insatser och reformer vi sätter in för att klara integrations-och arbetsmarknadspolitiken och han fortsätter i varje inlägg underblåsa den rasism och intolerans som allt mer blåser i Sverige och i Europa. Jag var lite less på massmedias bevakning kring SD i samband med  valet- men faktum är att media måste fortsätta granska SD ännu mer. Det måste visas tydligt att de inte är seriösa i sina ekonomiska antaganden, att de säger nej till våra insatser för att underlätta integrationen och att deras politik kommer att bidra till ett mer slutet Sverige. Jag tror inte majoriteten av svenska folket eller till och med de som är kritiska till de misslyckanden i integrationspolitiken, vill hamna där SD vill att vi ska hamna.

Det är pinsamt att Sverigedemokraterna i riksdagen påstår att man på kort tid som knappt ett-två år kan spara en massa miljarder genom att dra ner invandringen med 90%. Allt detta är förstås en teoretisk diskussion, för det första går det inte att bara dra i handbromsen och isolera oss från omvärlden likt militärdiktaturen i Burma, desstutom har SD ett svagt parlamentariskt stöd överhuvudtaget för sin politik. Inte heller får de stöd av RUT, riksdagens utredningstjänst eller Svenskt Näringsliv- trots att SDs ekonmiske talesperson hänvisar bl.a. till dessa källor, läs Svenska Dagbladet.

Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt parti som inte kan räkna, dessutom gör de utspel som inte baserar sig på fakta, inte ens siffrorna stämmer. I en annan motion som handlar om flyktingmottagande som bl.a. Västmanlands riksdagsledamot för SD undertecknat (egentligen en partimotion med alla SD-namn under) använder de ord som selektering bland de invandrargrupper som ska erbjudas inträde i Sveirge- man ryser i hela kroppen när man läser deras förslag och jag kan inte annat än jämföra detta med den rasism som präglade Europa under andra världskriget.

Att det råder en hype kring SD märker man tydligt i riksdagen – att det finns SD-ledamöter är ju inte så vanligt, men fokus lär ändras när man börjar granska deras uttalanden och reservationer i utskotten. Senast Kent Ekeroth som sitter med mig i justitieutskottet och där vi godkände ett förslag från EU som enkelt går ut på att svenskar som är misstänkta för brott ska ha rätt till information om förundersökning etc under ärendets gång. Detta reserverar sig SD-ledamoten emot och motiverar det hela med att man är emot EU och överstatlighet. Sverige har varit medlem i EU sedan 1995 och vi är en av de mest pådrivande aktörerna för yttrandefrihet, minoritetsfrågor men också enskildas rättsäkerhet – att förvägra svenska medborgare rätt till information i sådana situationer för att man inte gillar EU är anmärkningsvärt.

Hypen fortsätter kring SD. I SVT debattprogram igår om de avskyvärda beskjutningarna i Malmö (SvD och DN skriver om detta idag) så sitter samme Kent Ekeroth och kommenterar läget- min första fråga är vad hans funktion var i debatten? Visserligen ska en riksdagsledamot kommentera allvarliga händelser i samhället och helst komma med förslag till förändringar- men helst hade jag utöver poliserna, velat se ansvariga kommunalrådet i Malmö Ilmar Reepalu (s) där han skulle få berätta hur han kommer att förebygga segregation och utanförskap men också justitieministern Beatrice Ask (m) för att berätta hur man från statens sida kan stötta Malmö i trygghetsarbetet. Tyvärr var ingen med eller inbjuden (?). Istället satt en kommunstyrelseledamot från (s) som bara pratade om klyftor och regeringens misslyckande- att han satt i kommunstyrelsen och därmed yttrest ansvarig för majoriteten i Malmöpolitiken verkade han inte vilja erkänna. Istället fick SD-ledamoten Kent Ekeroth kommentera och berätta vad SD skulle vilja göra och därmed – som vid alla situationer när de får tillfälle- koppla varenda fråga till invandringen.

De etablerade partierna och de politiker som har det faktiska ansvaret måste delta i denna debatt och avvkrävas ett svar -vi kan inte i dessa viktiga frågor lämna walk-over till Sverigedemokraterna. Här har också media ett ansvar.

Läser ett märkligt inlägg i Svenska Dagbladet, av en riksdagskollega från Centerpartiet i Östergötland, Staffan Danielsson. Han anser att biskop Eva Brunnes i sin predikan vid riksmötets öppnande var för politisk.

Jag delar inte denna uppfattning. Konsekvensen av ett sådant konstaterande är att vi ska censurera eller neutralisera kyrkans uttalanden eller biskopens egna åsikter utfrån hennes uppdrag. Jag anser att kyrkan, precis som vilken förening eller organisation i en demokrati som helst, självklart ska ha åsikter som skapar opinion, kanske provocerar några och bidrar till en samhällsdebatt. Provocerade blev också Sverigedemokraterna och dess ledare Jimmie Åkesson som länmnade gudstjänsten i Storkyrkan.

I detta fall handlade det om grundläggande värderingar i ett liberalt samhälle – nej till rasism och vikten av respekten för varandra och allas lika värde. Om Centerpartiets riksdagsledamot tycker att det är ett övertramp av biskop vid ett sådant viktigt tillfälle att hålla tal så vet jag inte vilken roll kyrkan ska ha annars?