Vad vill S med skolan?

Jag blir förvånad varje gång jag debatterar med socialdemokrater och vänsterpartister i riksdagens kammare om skolan eller för den delen med lokala s-v-mp-politiker i Västerås där jag också är ledamot av kommunfullmäktige. De olika företrädarna för samma parti gör ibland helt olika bedömningar av läget i skolan och det är inte så konstigt- kommunpolitikerna känner i bästa fall till de ”egna” skolorna i kommunen, riksdagsledamöter har en slags generell bild av landet ofta utifrån rapporter från Skolverket, Statens skolinspektion etc. Ibland tycker också företrädare för samma parti olika i samma fråga, men det är ett bekymmer för Socialdemokraterna att hantera genetemot sina väljare.

Det som förvånar mig är ändå att Socialdemokraterna åtminstone nu erkänner att det finns stora brister i svensk skola. Men de årgärder som de föreslås är gårdagens förslag som de gått till val på i tre val och i två av dessa val inte fått väljarnas stöd för. Det mest konkreta exemplet är huruvida alla ska bli högskolebehöriga eller inte efter slutförd gymnasieskola. Om detta debatterade jag med S och V i kammaren förra onsdagen- eller bara med V- för S ville inte debattera detta med Folkpartiet. Men i de rödgröna partiernas anföranden så var budskapet tydligt: alla elever ska läsa in en högskolebehörighet. Att vi har en socialdemokratisk gymnasieskola fram till hösten 2011 fick vi påminna de om. En gymnasieskola där 30 000 elever varje år lämnar utan slutbetyg. En gymnasieskola där IV-programmet är det största som sedan leder till avhopp och ungdomsarbetslöshet. S och V ville gärna prata om hur lätt det ska vara att komma in på gymnasiet- men de vill inte ta ansvar för det som kommer ut från gymnasiet. Detta kritiserade jag hårt. En skolpolitik måste ha ett helhetstänk och det är inte samhällsekeonmiskt ansvarigt eller mänskligt att försvara en skola som slår ut många elever när de tvingas in i teoretiska studier.

Om detta med yrkes-och studieförberedande skriver lokala politiker i Västerås på VLT debatt – jag väljer att besvara deras insändare via bloggen. De påstår felaktigt att i och med de skärpta reglerna till gymnasiet och att vissa yrkesprogram inte kommer att ge högskolebehlrighet så har antal sökande sjunkit. De är kritiska och hotar med att de kommer att göra vad som står i deras makt så att elever ska läsa in en högskolebehörighet. Jag tycker att tonen i deras artikel är beklaglig och deras synsätt på att tvinga elever att läsa in en högskolebehörighet är oacceptabel i den meningen att de vill inte ha ett system där eleverna själva väljer sin framtidsbana. I vår nya gymnasiereforms om Folkpartiet står bakom, så finns alla dörrar öppna både under och efter gymnasieskolan i och med rättigheter inom vuxenutbildningen. Det går att utöka programmet samt använda det fria valet för att läsa in mer teori om det önskas. Om detta skriver inte företrädarna för S, V, Mp i deras attack (VLT)  mot vår nya gymnasieskola.

Det som felaktigt påstås måste vidare bemötas. Flera program har fått nya namn och kategoriseras annorlunda. Vilket innebär att sökande byter program för att få gå rätt utbilding. Vissa yrkesinriktningar har uppgått i andra program. Statistiken är därmed ann0rlunda och det är för tidigt att nu dra slutsatser att färre väljer ”yrkesutbildningar”.

Min fråga kvarstår- vad vill S egentligen med sin skolpolitik, varken i Västerås kommunfullmäktige eller i Sveriges riksdag har de lämnat tydliga besked. Vänsterpartiet är lite tydligare men de vill i princip avslå gymnasiereformen, ta bort betyg, tvinga alla att bli högskolebehöriga etc. Allt detta har vi testat i över 15 år och resultatet av den skolpolitiken är ingen nöjd med om jag uppfattade riksdagens kammardebatt den 30 april korrekt.

 

Varför måste alla bli högskolebehöriga?

Socialdemokraternas sk. Jobbkongress har fokuserat på en del frågor, men jag är bekymrad över att det är så få konkreta och nya förslag inom arbetsmarknadspolitiken som S presenterar inför nästa val, konstigt eftersom man kallat mötet för Jobbkongress. För väljarna kan det bli lite svårt att se vilka alternativen är på detta område. Det som jag läst till mig via Internet är det gamla klassiska: satsa på Komvux och praktikplatser och fler platser på högskolan. Svenska Dagbladet skriver om kritik mot s-förslagen. Fler platser på högskolan är inte något radikalt och nytt, men många regeringar använder detta instrument för att erbjuda arbetslösa en utbildningsplats. Det kan kortsiktigt hjälpa, men en högskoleutbildning är på 3-5 år så man får vara försiktig med hur man använder högskolorna. Folkpartiet har varit, och är kritisk, mot hur den förra s-regeringen använde högskolorna som utbildningsfabriker där alla skulle bli akademiker och där alla nästan kom in oavsett vad man hade med sig från gymnasieskolan. Jag vill påstå att detta bidragit till en kvalitetsförsämring på flera av landets högskolor och på många lärosäten upplevde studenterna att första året på högskolan var en upprepning av gymnasiet. Precis så har det länge sagts om gymansiets första år- att det är en upprepning av grundskolans årskurs nio. Detta är inte en acceptabel utveckling och det visar att utbildningssystemet inte håller den höga kvalitet som vi kan förvänta oss. Ett annat exempel är kritiken mot lärarutbildningen och att den inte håller måttet. Det är inte så konstigt eftersom alla som söker lärarutbildningen också kommer in. Antalet platser måste bli färre och det måste bli konkurrens om platserna så att de bästa som är motiverade och verkligen vill bli lärare också kommer in. Det får inte bli en utbildning som vilken som helst där man tar en plats för att man inte kommer in någon annanstans.

Jobbkongressen har nu beslutat om att höja skatter, ta bort stödet för hushållsnära tjänster och låna till investeringar. Hur partiet ställer sig till vinster och altenativ inom sjukvården får vi se. Hans Dahlgren, s, numera näringspolitisk chef hos Vårdföretagarna, varna på Newsmill att vinstförbud kan skrämma bort väljare, inte minst i storstäderna. Och socialdemokratiska partiledningen har nu konstaterat att utan storstädernas väljarstöd kan man inte vinna valet 2010. Men man har också fattat ett antal skolpolitiska beslut. Friskolor anses vara bra och man kommer fortsatt att låta dessa ta ut vinster. Det låter klokt att inte vänsterfalangen i partiet vann i dessa frågor. Vi får se hur lokala s-politiker kommer att agera i dessa frågor, om man kommer fortsätta reservera sig varje gång det etableras en ny fristående gymansieskola. Det viktigaste tycker folkpartiet är inte utföraren, det är kvaliteten i skolan man ska konkurrera med.

En klassiker står sig: s-kongressen har beslutat att alla gymnasieelever ska bli högskolebehöriga. Detta är ju inget nytt, det är den nuvarande s-skolpolitiken och det är den vi från folkpartiet varit mest kritiska till. Varför vill socialdemokraterna tvinga alla elever på gymnasiet, oberoende av bakgrund, intresse och framtidsutsikter, att läsa efter samma, ofta för teoretiska mall? Varför får inte en ungdom välja själv om man vill gå en lärlingsutbildning, en yrkesutbildning eller en traditionell teoretisk utbildning?

 

Ungdomsarbetslösheten inget nytt

Generaldirektören för Arbetsförmedlingen, Angeles Bermudez Svankvist, skriver på dagens DN debatt om ungdomsarbetslösheten och att ungdomar faktiskt klarar sig eller kan klara sig bra trots finanskrisen. Samtidigt betonas att man inte ska förringa eller underskatta problemet med arbetslösheten bland ungdomar. Detta håller jag helt med om. Artilkeln lyfter också fram att debatten lätt riskerar att överdrivas när det gäller andelen arbetslösa ungdomar och hur det ser ut i Sverige.  Jag ansvarar för dessa frågor i Västerås och tycker att det är en mycket intressant diskussion. Jag häävdar att ungdomsarbetslösheten varit ett stort bekymmer under många år. När det har varit gott om utbildningsplatser på KomVux, på högskolorna och tillgången till praktik och korta jobb har vi inte sett hur stort detta problem är egentligen.

Den förra socialdemokrtatiska regeringen var väldigt duktig på att dölja arbetslösheten i en massa kurser som kanske inte alltid bidrog till studier eller ett eget arbete. Jag vill också påstå att den förda skolpolitiken under socialdemokratiska styret är en av de viktigaste orsakerna till varför ungdomsarbetslösheten under de senaste åren kunna öka. Det ser man inte minst av att så många lä’mnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper och det ser vi som en konsekvens av gymnasiepolitiken där IV-programmet utgör ett av de största programmen på gymnasiet. Avhopp, byte av program och att alla ska bli högskolebehöriga i kombination med skoltrötthet bidrar direkt till att andelen ungdomsarbetslösa är hög. 60% av de ungdomar som idag lever på försörjningsstöd och deltar i vår arbetsmarknadsinsats Jobbcentrum har ingen godkänd gymnasieutbildning. Detta brukar anföras om ett av de största bekymren med ungdomsarbetslösheten – att man inte har tillräckliga kunskaper för att komma vidare till ett arbete eller högre studier. Därför är det viktigt att vi får riktiga lärlingsutbildningar, bättre yrkesutbildningar och ett programutbud på gymnasiet som underlättar etableringen på arbetsmarknaden och inte bara ut i arbetslöshet. Det finns förstås andra arbetsrättsliga faktorer som vi måste diskutera och synen på ingångslöner mm men utbildningspolitiken är central när vi pratar ungdomsarbetslöshet.

Det andra gäller statistiken. Jag tycker att det är viktigt att statistiken tittar på ungdomar som är 19-25 exempelvis, dvs efter att man lämnat gymnasieskolan/högskolan. Det är också viktigt att statistiken inte märker heltisstuderande elever på folkhögskola, vuxenutbildning eller studenter på högskolan som arbetslösa. Dagens system ger oss en felaktig bild när vi ska fatta ekonomiska och politiska beslut kring olika insatser. Jag hoppas att regeringen, SCB och Arbetsförmedlingen gör något åt detta. Det är skillnad om en ungdom är arbetslös och inte erbjuds några insatser alls och om en ungdom är heltidsstuderande inom vuxenutbildningen och lever på föräldrarna eller på studiemedel från CSN.

Vad tror du är orsaken till ungdomsarbetslösheten och vad skulle du vilja att vi uppmärksammade som politiker?