Visst är det en resa flera partier i Sveriges riksdag gjort ref i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter när det vågar diskutera frågor kring religon och politik och kring konkreta symboliska saker som slöja, burka etc och de konflikter som uppstår mellan religionsfrihet och det vi är vana vid i Sverige. Jag stöttar fullt ut ståndpunkten att förskolelärare inte ska ha en burka täckt för ansiktet, men slöja ska vi inte förbjuda. I Storbritannien har man för länge sedan löst dessa frågor på ett bra sätt och det manifesteras bäst genom de manliga sikherna som exempelvis kör buss eller arbetar i tunnelbanan. Här i Sverige har en kvinnlig studerande till förskolelärare fått symbolisera burkans vara eller icke vara i Sverige. Om Alia vill ha den hemma eller när hon handlar på ICA ska ingen av oss politiker lägga oss i det. Men vill hon studera och praktisera på ett dagis och sedan få arbete på något av våra förskolor är mitt krav att burkan ersätts med en slöja om hon önskar täcka håret. Det är en bra kompromiss där båda parter kan känna sig nöjda.

Mona Sahlin lyfter frågan i debatten med Reinfeldt – jag tror att hon har inspirerats av Nalin Pekgul eller kanske till och med tvingats börja lyfta upp dessa känsliga frågor för att markera mot sk. radikal islamism som man kan se embyon av i förorterna till Stockholm och som bl.a. Nalin Pekgul försöker uppmärksamma och bekämpa. Det tycker jag är bra. Det är bra att Nyamko Sabuni (fp), kanske den politiker som främst försökt lyfta dessa frågor nu också fått de andra partierna inse att dessa frågor är viktiga att ta tag i.

Folkpartiet liberalerna lyfte dessa frågor redan inför 2002 års valrörelse och vi introducerade begreppet utanförskapets karta där vi inte fokuserade på religion direkt. Men vi lyfte fram områden som hade det tufft inom skola, valdeltagande, delaktighet, bostadssegregation, försörjninsstöd etc. Oavsett vilka människor som bor i dessa områden eller vilken religion man bekänner sig till. Det de har gemensamt är att de bor i ett geografiskt område där det finns utmaningar som samhället och människorna i området ska få stöttning med att lösa. I många fall sammanfaller det förstås med en misslyckad svensk integrationspolitik och därför landar man så småningom i invandrarfrågan och även religionsfrågan och hur den kan påverka stadsdelar i segregerade områden där föreningar, församlingar etc kan få stor betydelse när människor, inte minst unga känner en frustration och en håglöshet över att befinna sig i ett utanförskap utan arbete.

Det jag tycker är viktigt det är diskussionen kring utanförskapet precis som 2002 års valrörelse men också jobbfrågan. Sahlin verkar desperat jaga efter godisfrågor i valet för att flytta fokus och slippa besvara den viktigaste frågan av alla som väljarna vill ha reda på förr eller senare- men gärna innan valet i september och det är socialdemokraternas alternativa jobbpolitik som dessutom ska presenteras tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet. Hur blir det med A-kassan, vilken ansats kommer Sahlin att ha i skattefrågan, kring arbetsgivaravgifterna, generellt kring bolagsskatterna etc. Så småningom kommer det nog besked, de rödgröna är skyldiga att redovisa ett alternativ under april-maj månad om de ska leva upp till allianskonceptet de rödgröna.

Annonser

Idag har utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden beslutat om att anslå drygt 75mkr till arbetsmarknadspolitiska insatser 2010. Det är en historisk budgetsatsning med tanke på att vi höjer anslaget med ca 10mkr för nästa år. Viktiga inslag är satsning på rekryteringsplatser och ungdomsjobb för ungdomar 18-24 respektive 18-20 år. Mycket fokus ligger på att angripa ungdomsarbetslösheten. Arbetsmarknadspolitiken är ett statligt ansvar, men de senaste åren har vi från kommunens sida tagit ett allt större ansvar dels som en konsekvens av att Arbetsförmedlingen haft mindre resurser för utbildningsinsater mm för arbetslösa personer. Samtidigt har vi egna mål och uppdrag i kommunen att förebygga arbetslöshet, ha en beredskap av insatser när ungdomar och vuxna väl blir arbetslösa samt minska andelen som lever på försörjningsstöd. Därför är det angeläget att ekonomiskt skapa ett större utrymme för denna typ av insatser inför 2010 när arbetsmarknadsläget fortsatt är osäkert. Fokus i budgeten är ännu mer på ungdomar som blir arbetslösa och över 20-25mkr av den totala budgeten riktar sig också till ungdomsinsatser. Det är bra att våra insatser och Arbetsförmedlingens kan komplettera varandra i syfte att ingen ungdom eller vuxen ska behöva hamna mellan stolarna och hamna i passivitet och utanförskap. Det som förvånar mig som alltid är socialdemokraternas utfästelser om ännu fler miljoner. Vi får se hur mycket alla löften de gjort hittills kostar, jag tror att dessa ligger långt över de 65mkr extra som de säger sig ha i sina alternativa budgetförslag.

Socialdemokraternas sk. Jobbkongress har fokuserat på en del frågor, men jag är bekymrad över att det är så få konkreta och nya förslag inom arbetsmarknadspolitiken som S presenterar inför nästa val, konstigt eftersom man kallat mötet för Jobbkongress. För väljarna kan det bli lite svårt att se vilka alternativen är på detta område. Det som jag läst till mig via Internet är det gamla klassiska: satsa på Komvux och praktikplatser och fler platser på högskolan. Svenska Dagbladet skriver om kritik mot s-förslagen. Fler platser på högskolan är inte något radikalt och nytt, men många regeringar använder detta instrument för att erbjuda arbetslösa en utbildningsplats. Det kan kortsiktigt hjälpa, men en högskoleutbildning är på 3-5 år så man får vara försiktig med hur man använder högskolorna. Folkpartiet har varit, och är kritisk, mot hur den förra s-regeringen använde högskolorna som utbildningsfabriker där alla skulle bli akademiker och där alla nästan kom in oavsett vad man hade med sig från gymnasieskolan. Jag vill påstå att detta bidragit till en kvalitetsförsämring på flera av landets högskolor och på många lärosäten upplevde studenterna att första året på högskolan var en upprepning av gymnasiet. Precis så har det länge sagts om gymansiets första år- att det är en upprepning av grundskolans årskurs nio. Detta är inte en acceptabel utveckling och det visar att utbildningssystemet inte håller den höga kvalitet som vi kan förvänta oss. Ett annat exempel är kritiken mot lärarutbildningen och att den inte håller måttet. Det är inte så konstigt eftersom alla som söker lärarutbildningen också kommer in. Antalet platser måste bli färre och det måste bli konkurrens om platserna så att de bästa som är motiverade och verkligen vill bli lärare också kommer in. Det får inte bli en utbildning som vilken som helst där man tar en plats för att man inte kommer in någon annanstans.

Jobbkongressen har nu beslutat om att höja skatter, ta bort stödet för hushållsnära tjänster och låna till investeringar. Hur partiet ställer sig till vinster och altenativ inom sjukvården får vi se. Hans Dahlgren, s, numera näringspolitisk chef hos Vårdföretagarna, varna på Newsmill att vinstförbud kan skrämma bort väljare, inte minst i storstäderna. Och socialdemokratiska partiledningen har nu konstaterat att utan storstädernas väljarstöd kan man inte vinna valet 2010. Men man har också fattat ett antal skolpolitiska beslut. Friskolor anses vara bra och man kommer fortsatt att låta dessa ta ut vinster. Det låter klokt att inte vänsterfalangen i partiet vann i dessa frågor. Vi får se hur lokala s-politiker kommer att agera i dessa frågor, om man kommer fortsätta reservera sig varje gång det etableras en ny fristående gymansieskola. Det viktigaste tycker folkpartiet är inte utföraren, det är kvaliteten i skolan man ska konkurrera med.

En klassiker står sig: s-kongressen har beslutat att alla gymnasieelever ska bli högskolebehöriga. Detta är ju inget nytt, det är den nuvarande s-skolpolitiken och det är den vi från folkpartiet varit mest kritiska till. Varför vill socialdemokraterna tvinga alla elever på gymnasiet, oberoende av bakgrund, intresse och framtidsutsikter, att läsa efter samma, ofta för teoretiska mall? Varför får inte en ungdom välja själv om man vill gå en lärlingsutbildning, en yrkesutbildning eller en traditionell teoretisk utbildning?