Läser att S-ledaren i sitt första maj-tal i Sundsvall lovade att fokusera på unga som varken studerar eller arbetar- precis detta har jag och Folkpartiet uppmärksammat i många debatter mot Socialdemokraterna och inte minst under hösten när regeringen fortsatte klumpa ihop de som går i skolan och de som faktiskt är arbetssökande. Det är där fokus ska ligga och det är de som är särskilt utsatta på arbetsmarknaden. Ett sådant arbete genomförde vi i Västerås under Fp:s ledning redan 2007/08 med goda resultat. Men Socialdemokraternas statsminister hade inga nyheter överhuvudtaget för denna målgrupp. Med tanke på att regeringen nu vill straffa företagen, straffa de som arbetar och de som anställer ungdomar kommer målgruppen partiet retoriskt vill stötta- att istället permanenta deras utanförskap utanför arbetsmarknaden. Hur statsministern konkret ska stötta kommunerna och de enskilda ungdomarna ska nås av regeringens prat är högst oklart. Regeringen har redan eller är på väg att överge 90-dagars-garantin, till och med de sk trainee-jobben har i princip raderats ut från regeringens budget.

Vänsterpartiet som leker oppositionsparti är i praktiken del av regeringsapparaten och idag gick V-ledaren till attack mot Bemanningsföretagen- även detta ett viktigt spår in för många ungdomar att faktiskt ta sig in i arbetslivet. Det gäller även många utrikesfödda som också generellt har det svårt att komma in i arbetslivet. Socialdemokraternas stora nyhet är en nationell samordnare- men i praktiken finns en sådan redan som arbetsmarknadsministern utsåg att leda en ny delegation som just har till uppdrag att underlätta statens och kommunernas arbetet för att lyfta ungdomsarbetslösheten. Denna regering har inte lagt ett enda förslag för att underlätta inträdet in i arbetslivet och när det gäller reformeringen av Arbetsförmedlingen som jag drivit i flera år har regeringen stoppat översynen. Därför har jag i riksdagen anmält Ylva Johansson till konstitutionsutskottet. En reformering av Arbetsförmedlingen är centralt i arbetet för bättre statlig arbetsmarknadspolitik.

Det var ett positivt besked kollegorna i riksdagens socialförsäkringsutskott gav igår på DN Debatt om förändringarna i sjukförsäkringen. En mycket viktig del är ekonmiska stödet för de sk. nollklassade. Men en annan mycket viktig del är betoningen och vilkten av fungerande rehabiliteringsinsatser. Detta har jag förordat länge och jag menar att detta bara måste fungera om man ska kunna tillämpa reformen fullt ut, dvs striktare bedömningar och tidsgränser. Jag vill ha tidsgränser, jag vill att Försäkringskassan ska återkommande följa upp och bedöma arbetsförmågan. Men både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen måste ha resurser för rehabilitering. Enskilda ska kunna erbjudas stöd och program av Arbetsförmedlingen, det är en viktig del i reformen – det är ett bra sätt att se möjligheterna och sedan hjälpa människor ut i arbete eller tillbaka till den gamla arbetsplatsen. MEN när det konstateras att man inte ska vara på Arbetsförmedlingen på grund av att man är för sjuk (detta ska förstås läkare intyga) – då ska man kunna få rehablitering av Försäkringskassan och om  man inte har någon arbetsförmåga måste man prövas igen för sjukpenning. Den nya reformen som trädde ikraft 2008 men diskussionerna började i december 2009 är i grunden bra. Vi ska inte tillbaka till den tid när Socialdemokraterna gömde undan människor i olika program och där unga förtidspensionerades oavsett om de hade arbetsförmåga eller inte. Sjukförsäkringen är en ekonmisk trygghet för de som faktiskt är sjuka och inga andra. Denna utmaning är stor och handläggarna tillsammans med läkarna har ett stort ansvar. Nu utvidgar alliansen bedömningsgrunderna och man kan göra undantag från vissa tidsgränser om det absolut visar sig att man inte har en arbetsförmåga.

Det som är viktgt är att inte glömma bort att förr så frågade man inte enskilda om de ville tillbaka. Om de kunde gå tillbaka till ett arbete delvis eller med andra uppgifter. Myndigheterna erbjöd inte en rehabilitering värd namnet och det ledde till ett stort utanförskap, passivisierng där man levde på sjukpenning. Detta är skillnaden i synen mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet och alliansen i denna fråga.

Lyssnar på ett inslag idag på SR Västmanalands hemsida. Bakgrunden är att Arbetsförmedlingen i Västerås idag ska presentera en rapport över deras arbete sedan etablerinsgreformen trädde ikraft 1 december 2010. Det innebar att riksdagen beslutade att Arbetsförmedlingen övertar huvudansvaret för mottagandet av nyanlända för att snabbt erbjuda insatser, vägledning mm för att korta ner tiden innan man går över till en egen försörjning. Innan dess hade kommunerna, ofta dess socialtjänst, ansvaret för mottagandet.

Regeringens och riksdagens beslut har knappt varit ikraft i ett år och det är bra att ha höga ambitioner och förväntningar. Men samtidigt har varje asylsökande och nyanländ en specifik bakgrund, allt från akademiker till analfabeter, från det att man kommer från lugnare regioner till områden som fortfarande drabbas av krigstillstånd. I vissa av dessa länder har det inte funnits ett fungerande skolsystem ex i Somalia. Och dessa personer ska sedan in i det nya mottagandesystemet och få samordnat stöd av Arbetsförmedlingen. Men det fungerar inte om inte kommunerna, landstingetm, vuxenutbildningen och näringslivet också stället upp. Ska detta lyckas krrävs samverkan. Men det är fel att redan idag döma ut reformen som misslyckad. Det är fel och visar att granskaren, i detta fall Sveriges Radio, inte gjort en tillräcklig analys av de personer som det handlar om hittills.

Idag skriver kollegor i riksdagens socialförsäkringsutskottet på DN Debatt om de förändringar som Folkpartiet och alliansen nu är överens om att ändra i de sjukskrivningsregler som infördes i början av 2010. Försäkringskassan ges tydligare riktlinjer och på ett antal punkter kommer det nu att bli möjligt med personer som saknar arbetsförmåga att få fortsatt skjukpenning eller ekonomisk ersättning när man deltar i vissa av Arbetsförmedlingens insatser- man ska inte falla mellan stolarna och drabbas ekonomiskt av att inte ha sjukpenning via Försäkringskassan.

Är man så pass sjuk så ska ekonomin vara tryggad och man måste kunna komma tillbaka och få sjukpening. De delar i reformen som Folkpartiet varit mycket kritiska till hoppas jag delvis att vi har hittat en lösning på som vi fyra partier  i alliansen kan leva med och som vi tror kan göra reformen bättre. Vi är överens också i Folkpartiet att reformen i grunden är positiv och att den totalt sett är viktig för att förebygga sjukskrivningar och istället för att passivera- erbjuda enskilda rehaniltering och möjligheter att komma tillbaka delvis eller helt till ett arbete eller annan sysselsättning. Det ganla systemet under Socialdemokraterna vill vi inte ha tillbaka där tusentals unga och vuxna förtidspensionerades istället fär att få stöd att komma tillbaka. I den delen är reformen viktig. Men med dessa förändringar hoppas jag att den ekonomiska tryggheten för sjuka ska förbättras.

Igår fick Västerås besök av integrationsminsiter Erik Ullenhag (fp). Bakom besöket stod Länsstyrelsen i Västmanland som tillsammans med undertecknad fört upp frågan på agendan kring länets flyktingmottagning, den nya etableringsreformen och hur viktigt det är för Västmanland att kraftsamla kring dessa frågor och arbeta tillsammans för ett mottagande med kvalitet och där vi förbygger segregation, utanförskap men också främlingsfientlighet enligt min uppfattning.

En integrationspolitik kräver tydlighet och att staten och kommunerna tar sitt ansvar oavsett om det handlar om bostadspolitik eller skolpolitik. Det är också viktigt att ställa krav och ha ett fokus på språk och jobb- det finns inga omvägar till ett arbete som är absolut avgörande för integationen i Sverige och huruvida enskilda lyckas i framtiden.

Erik Ullenhag besökte verksamheten Arosdöttrana som utbildar kvinnor till undersköterskor och inom vård/omsorg. 83% går ut till arbete eller vidare studier. Kärnan är att undervisningen hålls på svenska men tolkas och översätts hela tiden av medarbetarna som undervisar också på arabiska, persiska, kurdiska etc. Det fanns deltagare som bott i Sverige i 12 år utan att lära sig svenska- det man frågar sig är hur kunde det ha blivit så där och hur kunde den svenska traditonella Komvux-upplägget missa att arbeta på ett annorlunda pedagogiskt sätt som ökar genomströmningen och kortar tiden i utanförskap. I den meningen att man lär sig hyggligt med svenska att man kan få ett arbete eller starta eget och försörja sig själv.

Etableringsreformen diskuterades under besöket länets politiker och kommuner hade möjlighet att fråga och skicka med synpunkter på reformen direkt till ansvarig minsiter, det tycker jag är mycket värdefullt. Jag tror på reformen men den måste justeras och förbättras om vi ska uppnå ambitionerna med reformen.

Jag tycker att det är viktigt att Flyktingsamverkansavtalet som vi tagit inititiv till måste vara levande och leda till konkreta samverkansavtal mellan kommunerna. Vi måste förbättar samarbetet mellan kommunerna och Arbetsförmedlingen och vi måste reformera SFI-undervisningen ytterligare för att den ska bli bra.

Många har synpunkter om svenska för invandrare och många har synpunkter på integrationspolitikens utveckling och huruvida samhället lyckas eller inte med att ge nyanlända en bra start i Sverige och en bra grund kunskapskmässigt för att komma vidare till studier och arbete. En viktig del i detta som först möter våra nyanlända är SFI, svenska för invandrare. Skolinspektionen meddelar idag på sin hemsida att SFI inte prioriteras av kommunerna och att det finns brister i kvalitet och genomförande. Studien omfattar i denna omgång 33 kommuner varav två kommunalförbund.

Kommuner är enligt lagen skyldiga att erbjuda nyanlända SFI-undervisning i minst 15 timmar i veckan. Om alla kommuner gör det kan jag inte säga, men det finns brister i pedagogiska upplägg och huruvida kommunpolitikerna prioriterar detta. En av de absolut viktigaste delarna för en lyckad integration är just att man lär sig det svenska språket och därför är SFI helt avgörande för den enskildes förutsättningar senare att skapa sig nätverk, starta eget eller fortsätta studera på högskola eller få en anställning. Att kommunerna inte sköter detta är inte acceptabelt- risken är fortsatt utanförskap och bidragsberoende.

Kommunerna måste erbjuda SFI, det måste finnas ett brett utbud av SFI för analfabeter och de som kommer till Sverige med akademisk utbildning, för denna senare grupp krävs det snabba insatser för att snabba på genomströmningen och därmed blir det mycket lättare att komma uti arbete. Kommuerna håller nu som bäst på att lägga om sina verksamheter tillsammans med Arbetsförmedlingen där fokus ska vara på heldagsverksamhet, språkstudier, praktik och samällsinformation. SFI är en viktig del i denna kedja och därför är det bra att Skolinspektionen nu satt verksamheten under lupp. Jag uppmanar också alla kommuner att bli bättre på att kvalitetsgranska sin SFI verksamhet för att säkerställa att man får ut bra verksamhet för de skattepengar som man lägger in.

Skolinspektionens hemsida www.skolinspektionen.se

Det är intressant att följa frågan om ungdomsarbetslöshetsdebatten i Västerås. Sedan hösten 2006 har jag förmånen inom Västeråsalliansen att ha ansvar för bl.a dessa frågor och inför valet 2006 hade vi en mycket hög ungdomsarbetslöshet som enligt Arbetsförmedlingen låg på 1300 18-24åringar i Västerås. I maj 2008 var den siffran nere i 700-800 18-24-åringar och debatten om ungas villkor på arbetsmarknaden var i princip obefintlig. Folkpartiet och Västeråsalliansen har hela tiden arbetat förebyggande och vi påbörjade under 2007 reformeringen av grundskolan och tydligare krav vid övergången till gymnasiet. Anledningen var Socialdemokraternas, enligt min uppfattning, kravlösa skolpolitik i Västerås. Här fick elever komma till gymnasieskolan utan tillräckliga förkunskaper och genom denna regel och utnyttjande av lagens PRIV-inriktning satte man hela betygssystemet ur spel. Helt plötsligt tog man bort alla incitament för elever att kämpa i grundskolan för att få bra betyg- för nu var man ju garanterad en plats i allafall på det program man önskade. Vad har detta med ungdomsarbetslöshet att göra? Jo, enligt min uppfattning och de studier vi gjorde efteråt visade det sig att hälften av privarna hoppade av och avbröt studierna och resterande gick kvar på gymnasiet i tre-fyra år, men endast häften av dessa lämnade gymnasieskolan med fullständiga betyg för att bli behöriga till högskolan.

Denna sorterings-och utslagningspolitik i skolan har under Folkpartiets ledning varit en av mina viktigaste uppgifter som ordförande att stoppa. Vi ska ställa tydliga krav, betygsintag till programmen och programmen ska hålla hög kvalitet. Gymnasieskolan ska också erbjuda lärlingsutbildningar vilket vi införde hösten 2008 och vi inrättade Arenan som är en övergångssluss/verksamhet för att erbjuda elever från grundskolan ett alternativ till gymnasieskolan om man nu inte vill läsa på gymnasieskolan. Vi hoppas att detta leder till bättre vägledning, fler elever som kommer från grundskolan med goda förkunskaper och därmed fler som lämnar gymnasieskolan med goda chanser att läsa vidare eller bli anställninsgbara. Flera av desa beslut har Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i Västerås röstat emot. När Sverige och därmed (delvis) också Västerås drabbades av en högre arbetslöshet vaknade Socialdemokraterna upp och ville ge en bild av att vi inte gjorde något åt problrmatiken. Att vi under Folkpartiets ledning aldrig satsat så mycket kommunala resurser på vuxenutbildning och arbetsmarknadsinsatser ville man förstås inte nämna.

Under våren – efter flera månades tystnad- ville uppenbarligen SSU igen förknippas med att man tog strid mot ungdomsarhetslösheten. I juni kom det en rapport där de visade hur hög arbetslösheten var och att de vill lägga mer resurser än Folkpartiet och Västeråsalliansen. Exakt på vad vet vi egentligen inte mer än att de vill höja skatten för att kunna satsa mer. Dagarna efter kom Arbetsförmedlingens statistik: ungdomsarbetslösheten i Västerås (även om den fortfarande är hög enligt mig) hade sjunkit med 200 personer 18-24 år under perioden januari till sista maj 2010. Efter det har det varit knäpptyst och mitt VLT- inlägg i juli om fortsatta utmaningar kring ungdomsarbetslösheten och hur vi vill angripa det har förstås bemötts med tystnad. Jag hoppas nu att Socialdemokraterna menar allvar kring sitt engagemang och inte enbart gör enstaka utspel en gång per år kring denna viktiga fråga.