När valresultatet fastställdes i Valmyndighetens protokoll kunde vi konstatera att Sverigedemokraterna är de stora vinnarna sett till antal nya mandat i Sveriges riksdag. När den nya minoritetsregeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet presenterades för riksdagen återfanns inte integrationsministerposten. Socialdemokraterna menar att frågan är så pass viktig att alla i regeringen ska arbeta med frågan. Min erfarenhet är att effekten kommer bli precis tvärtom. Valresultatet behöver en mogen, vital integrationspolitisk debatt. Det är hög tid för partier till vänster och höger om oss att bidra i en för Sveriges avgörande tid. Att slopa integrationsministerposten visar bara att regeringen och i synnerhet Socialdemokraterna helt kapitulerat i den fråga där vi har störst utmaningar vid sidan av jobb-och skolfrågan. Integration handlar om mycket, det gäller bostäder, skola, barnomsorg, vuxenutbildning, kommunikationer, samhällsinformation och myndighetssamverkan mellan kommuner, landsting mfl. När kommunalråden saknar en strategi, eller politisk vilja och inte satsar på dessa centrala delar krävs det en regional motor där politiker, länsstyrelsen i samverkan med statliga Migrationsverket och Arbetsförmedlingen kan lösa ut flera knutar.

När det arbetet inte prioriteras krävs det en integrationsminister i regeringen som driver på, opinionsbildar, stöttar och påverkar så att de intentioner och mål som riksdag och regering satt upp faktiskt får genomslag i hela landet. Trots allt har riksdagen och regeringen det yttersta ansvaret för Sveriges asyl-och integrationspolitik. När frågan om polisens romaregister briserade hade integrationsministern tillsammans med justitieministern en viktig roll i dialogen med romska företrädare. När det gäller kommunernas arbete med nyanlända och de väldigt komplexa problem som kan uppstå kan integrationsministern agera en viktig medlare mellan regeringen, länen och de olika kommunerna. En integrationsminister är också en vakthund som ska utgöra garanten för att Sverige faktiskt ser de utmaningar som läggs på kommuner, regioner och myndigheter för att bedöma vilka statliga insatser som behöver genomföras inte minst när vi vet att flera tekniska och praktiska delar lätt hamnar mellan stolarna exempelvis mellan Migrationsverket och Arbetsförmedlingen respektive landets länsstyrelser. I regeringen hanterat olika statsråd dessa myndigheter-därför är integrationsministern en viktig samordnare av frågorna i regeringen. Ministern är också viktig som naturlig kanal in i regeringen när det gäller de nationella minoriteterna, det civila samhället och även religiösa trossamfunden. Det gäller också det viktiga arbete som i vardagen ligger på kommunala politiker men där också regeringen har en roll och det är alla ungdomar ute i städerna och förorterna, alla de som glöms bort och av olika anledningar lever i ett utanförskap. Visst är utbildning och arbete det viktigaste mot utanförskapet- det har alltid varit Folkpartiets linje- det gäller även integrationspolitiken. Men det betyder inte att regeringen bara slopar posten och smetar ut ansvaret på hela regeringen. Flera partier har omedvetet eller medvetet valt att inte diskutera integrationspolitiken vilket vi från Folkpartiet starkt beklagar. När Socialdemokraterna nu skippar integrationsministern bekräftas dessvärre denna farliga strutspolitik.

Roger Haddad (fp)
Riksdagsledamot och talesperson arbetsmarknad/integration

I morse fick jag till valrörelsens första radioduell i SR Västmanland (http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=112 – lyssna 1.45 in i inslaget) mot den ytterst ansvarige skolpolitikern i Socialdemokraterna, Anders Teljebäck som inte vara är vice ordf i barn-och ungdomsnämnden (ordförande är en vänsterpartist)- utan också är partiets kommunalrådskandidat inför valet 2014.

Folkpartiet har i snart ett år lyft i artiklar, vid besök och återkommande i kommunfullmäktige genom undertecknad arbetsmiljön för lärarna i förskolan och skolan. Vid årsskiftet nåddes jag av de rödgrönas egen kvalitetsredovisning för 2013 samt så har jag tittar på statistik för förskolans barngrupper i februari 2014. Läsningen är ett kvitto på ett totalt haveri och misslyckamnde för den styrande rödgröna koalitionen. I förskolefrågor är Vänsterpartiets ordförande ytterst ansvarig- men i praktiken är det stora socialdemokratiska partiet som struntat i skolan och särskilt i förskolan. Inte en krona till förskolan har tillförts för att minska barngruppernas storlek. Folkpartiet började i januari 2014 och i mars på allvar lyfta förskolans villkor och den stress personalen känner.

Jag går till val: mindre barngrupper i förskolan är vår främsta prioritet. S har redan använt sina skattepengar till att lova allt till alla- så det finns defintivt inte en enda krona till förskolan.
Mitt löfte gäller- oavsett regering- förskolan är en kommunal angelägenhet och Anders Teljebäck symboliserar i inslaget en politiker som vägrar ta ansvar trots att han direkt haft ansvaret för frågorna de senaste fyra åren.

Idag väljer Socialdemokraterna att stå vid en pressträff och säga exakt det som jag och Fp skrivit och debatterat i flera år- de upprepar dessutom Folkpartiets prioriteringar från vår pressträff den 1 mars 2014 där vi lämnade besker att förskola, skola och äldreomsorg kommer vara våra prioriterade områden. Men vi vill inte höja skatten, det vill S – som traditionellt tar till det instrumentet när de inte förmår prioteria i ekonomin. S och V i den rödgröna koalitionen är helt ansvariga för utvecklingen inom skolan och barnomsorgen. Färre lärare, sjunkande resultat i grundskolan och ökade barngrupper- utan att de tagit sitt ansvar under fyra år vid makten har de just nu kommit på att detta är ett bekymmer- kanske för att det bara är 88 dgr kvar till valdagen. Detta kallas hyckleri och inte trovärdigt.

Problemet med detta förslag är inte att Västerås har ont om pengar, utan att SVMP inte prioriterat barngruppernas storlek, lärarlöner etc.

Detta med studie-och yrkesvägledning på våra skolor kan inte vara lätt. Självklart är det lättare för en SYV:are att tipsa om ett samhällsvetenskapligt program som i mitt fall en gång i tiden när man var intresserad av internationella frågor och språk. I mitt fall var det enkelt- och rätt visade det sig även inför valet till högskolan senare. Men många ungdomar skulle behöva en ännu bättre vägledning tidigt i grundskolan och kvaliteten på samtalen måste lyftas. Visserligen har jag under årens lopp hört rykten av att SYV:arna ”inte hänger med” utvecklingen på arbetsmarknaden, det kanske ligger något i detta.

Folkpartiet har generellt- inte minst när det gäller gymnasieskolan-varit kritiska till att det finns så liten koppling mellan utbildning och arbetsmarknaden. Vi får inte glömma bort att gymansieskolans uppdrag är att utbilda ungdomar till kommande arbetslivet – oavsett om det går via högskolan eller direkt efter avslutade gymansiestudier. Så har det inte varit och så är det inte fortfarande. Den nya gymnasiereformen har precis sjösatts och effekterna av dessa kan vi först se om några år i tiden.

Att ungdomar gör omval och väljer fel från början eller hur man nu ser på detta är föremål för diskussion. Men vi måste se till att minska andelen felval som inte direkt beror på SYV:arna utan mer på val sopm baseras på kompisars val eller om den skolan på det programmet erbjuder en väska eller en dator eller biobiljetter, detta är förödande om saker helt plötsligt är det som vägleder valet av utbildningen. Samhället kommer att få betala mycket pengar för omval och avhopp om man inte minimerar detta.

Men det finns också kvalitetsbrister i skolans SYV-verksamhet. Någon bekant inom fakcet har också sagt att alla skolor inte har ngn SYV:are och man borde också granska vilken kompetens de har de som är satta att vägleda ungdomarna. Detta blir säkert en fråga som vi kommer att fokusera på ännu mera.

Igår meddelade Valrpövningsnämnden att den blir omval i landstinget i Västra götaland i samtliga valkretsar men också i det mer uppmärksamade fallet: Örebro kommun (Svenska Dagbladet ). Orsaken är att Folkpatiet skulle med en röst till fått ett mandat ytterligare i kommunfullmäktige på bekostnad av Socialdemokraterna och därmed skulle majoritetsförhållandet förändras, även om SD har vågnästarställning i Örebro. Det som är intressant är också att VPN konstaterar att felaktigheter begicks i Örebro i samband med valet när Socialdemokraterna kampanjade på valdagen men också att man anordnade sk. valskola direkt i anslutning till förröstningslokalerna vid Vivalla bilbiotek. Detta gjorde för övrigt Socialdemokraterna i Södertälje också, men om jag minns rätt var själva ”skolan” på ett annat ställe. Jag är starkt kritisk till kampanj på självaste valdagen- det borde vara förbjudet och regleras i överenskommelser mellan partierna, inte nödvändigtvis i vallagen. Dessutom ska det vara förbjudet med valskolor som direkt har till uppgift att inte bara ge medborgare information om det egna partiets program, i dessa fall som ex Södertälje följde S-företrädare med till vallokalen och på så sätt indirekt/direkt påverka hur en person ska rösta- detta är inte valskola detta är valfusk.

Jag tycker att partierna har en viktig roll under hela mandatperioden, man kan inte bara informera om sitt partis program ett par månader före valdagen och med mycket kampanj till och med på valdagen, den måste fredas. Sedan har kommunernas valnämnder och Valmyndigheten ett stort ansvar att tillhandahålla information, trycksaker, valfilmer mm på svenska och andra språk för att minska partiernas uppgift att gå in som informatör inför ett val-partierna ska fokusera på sitt program och politiken de vill söka stöd för- idag får partierna göra både och och det är inte självklart att den informationen blir ”neutral”. Det är välkommet att VPN fattat beslut om omval i Örebro, det visar att vi har en fungerande demokrati och en vallag som är tydlig att har det skett fel som kan påverka ett valresultat så ska det rättas till.

Demokrati kan man inte riktigt prata om i Egypten , på tåg upp till Sundsvall under fredagen nåddes vi strax runt 17-tiden av beskedet att Hosni Mubarak lämnar presidentposten (Dagens Nyheter)och att han lämnat Kairo för Sharm-El-Sheikh. Det egyptiska folkets uppslutning, envisa kamp för demokrati och deras dialog och förtroende för militären möjliggjorde denna demokratiseringsprocess- och definitivt var USAs påtryckningar av avgörande betydelse för Mubarak sista timmarna på presidentstolen. Det vi hoppas nu är att militären (Dagens Nyheter) har folkets bästa framför sig och att man förbereder demokratiska val så snart det går. Jag hade ändå välkomnat ett tydligare ställningstagande och snabbare såndat av Obama och EU. Jag hoppas att omvärlden ger folket sitt fortsatta stöd i denna process ända fram tills att ny ledning är vald. Svenska Dagbladet resonerar idag om vägen framåt efter gårdagens historiska händelse och vad som kan hända nu är regimen fallit.

Nu hoppas jag att de diktatorer som sitter kvad vid makten tänker om, oavsett om det är Vitryssland, Syrien, Jemen, Libyen eller Burma. Visserligen har miliäten infört en civil president och hängt av sig unfiformerna, men det är samma gamma gäng som fortfarande isolerar och styr Burmas invånare med järnhand. Gbagbo i Elfenbenskusten har trots att han förlorat valet vägrat lämna makten till den president som folket har röstat fram. Demokrati är inte en självklarhet och de som vill ha demokrati ska få vårt stöd.

Följer gårdagens och dagens mediabevakning av valet i Vitryssland, också kallad Europas sista diktatur. Idag meddelade valkommissionen att president Jukaschenko fick 80% av rösterna. Valobservatörer och riksdagskollegor som Abir Al-Sahlani och Caroline Szyber från den svenska riksdagen bekräftar till svenska medier att situationen varit allt annat än demokratisk ochoch speciellt de våldsdåd och de attacker som gjordes mot några presidentkandidater. Det är bra att Sverige idag genom utrikesministern tar avstånd från detta och framförde kritik mot valet.

Jag hoppas att andra EU-länder också instämmer i den svenska kritiken och markerar detta mot den vitryska regimen. Jag hoppas också att de företag som idag har affärer med Vitryssland tar sig en funderare.

Jag har i nio år intresserat mig för men också följt utvecklingen i Burma, ett av världens mest intressanta länder, men samtidigt ett av världens fattigaste och mest isolerade länder och dessutom en miilitärdiktatur sedan 1960-talet. Från högskolestudierna i Sundsvall, via åren som styrelseledamot och sedan ordförande i Svenska Burmakommittén har utvecklingen som vi följt gått ibland fram- men dessvärre och alldeles för ofta bakåt. Juntan sitter kvar, demokratirörelsens främsta symbol fortfarande i husarrest och tyvärr lyckas inte Burmafrågan kunna hålla sig fast på den politiska dagordingen mer än vissa korta stundet. Frågan är varför?

Idag följer vi med stort intresse det så kallade valet i Burma. Militärjuntan har som bekant bytt namn till Myanmar, bytt flagga, flyttat huvudstaden och fortsätter att förfölja politiska moståndare. Aung San Suu Kyi, ledare för National Leauge for Democracy och vinnare i valet senast (1990) sitter fortfarande i husarrest. Bertil Lintner skriver en bra artikel om Suu Kyi, i dagens SvD. Burma har alltså inte haft ett val, som också DN påpekar, på 20 år. Och valet som vanns av NLD 1990 reseptekterades aldrig, så dagens val är tyvärr bara ett spel för galleriererna även om det rent psykologiskt är positivt att militärjuntan överhuvudtaget vill ordna ett val.

Det är en skam att det burmesiska folket kunnat hållas isolerade av en maktgalen militärjunta som hellre vill resa, spela golf och använda statens tillgångar för privat bruk än att förebygga och satsa på utbildning och sjukvård men också på demokratiska reformer i landet.

Idag den 7 november hålls val. Valobservatörer är förbjudna att komma in, så också pressen. Däremot ska vissa diplonmater som är stationerade på plats få följa valet på vissa håll i landet. Konstitutionen håller också på att förändras och inte till förmån för demokratirörelsen. Sverige borde mycket starkare agera kraftfullt och kräva i EU och FN att man tar avstånd från det som sker i Burma.

Tillsammans med riksdagskollegor från Centerpartiet och Kristdemokraterna har jag inlämnat en motion till Sveriges riksdag om Burma och valet. Ni kan också läsa mer på Svenska Burmakommitténs hemsida för att få mer information www.burmakommitten.org