Idag skriver kollegor i riksdagens socialförsäkringsutskottet på DN Debatt om de förändringar som Folkpartiet och alliansen nu är överens om att ändra i de sjukskrivningsregler som infördes i början av 2010. Försäkringskassan ges tydligare riktlinjer och på ett antal punkter kommer det nu att bli möjligt med personer som saknar arbetsförmåga att få fortsatt skjukpenning eller ekonomisk ersättning när man deltar i vissa av Arbetsförmedlingens insatser- man ska inte falla mellan stolarna och drabbas ekonomiskt av att inte ha sjukpenning via Försäkringskassan.

Är man så pass sjuk så ska ekonomin vara tryggad och man måste kunna komma tillbaka och få sjukpening. De delar i reformen som Folkpartiet varit mycket kritiska till hoppas jag delvis att vi har hittat en lösning på som vi fyra partier  i alliansen kan leva med och som vi tror kan göra reformen bättre. Vi är överens också i Folkpartiet att reformen i grunden är positiv och att den totalt sett är viktig för att förebygga sjukskrivningar och istället för att passivera- erbjuda enskilda rehaniltering och möjligheter att komma tillbaka delvis eller helt till ett arbete eller annan sysselsättning. Det ganla systemet under Socialdemokraterna vill vi inte ha tillbaka där tusentals unga och vuxna förtidspensionerades istället fär att få stöd att komma tillbaka. I den delen är reformen viktig. Men med dessa förändringar hoppas jag att den ekonomiska tryggheten för sjuka ska förbättras.

Annonser

Idag läser jag på DN Debatt en artikel av den nye socialförsäkringsministern Ulf Kristersson (m). För mig som debatterat denna fråga ett antal gånger internt och externt i bl.a. VLT och på bloggen är det ett delvis positivt besked att regeringen visar denna lilla nya positionering – vi ska se över brister, men det ska inte vara ett hafsverk. Jag delar detta, detta är en stor och viktig reform och den måste bli bra. Vi ska inte tillbaka till Göran Perssons tid, det vill ingen borgerlig politiker som jag träffat, det vill heller inte de medborgare jag pratat med både inför valet och efter valet. Men vi är många som är angelägna om att vi rättar till bristerna i reformen, att tillämpningsföreskrifterna tydliggörs så att myndigheten Försäkringskassan kan fatta bättre beslut. Samverkan och kopplingen till Arbetsförmedlingen ska också ses över vilket ministern aviserar i sin artikel. Vi från Folkpartiet som drivit på denna översyn kommer fortsatt följa frågan.

Det är alltid roligt för en liberal politiker när en opinionsundersökning visar en mer positiv utveckling för alliansregeringen, men också för folkpartiet liberalerna. Mätningen kommenteras idag i flera medier, däribland Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Även om jag själv haft synpunkter och framfört kritik mot regeringens första förslag till nya sjukskrivningsregler så tycker jag att det reviderade förslaget blivit något bättre, men det krävs att vi följer upp regelverket så att inte personer i onödan fastnar i de byråkratiska kvarnarna. Mina synpunkter kring denna fråga och som ett svar till socialdemokraterna redovisade jag i måndags i en artikel på VLTs debattsida. Jag menar att socialdemokraterna på riksnivå tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet inte är trovärdiga och att de under hösten enbart försökt vinna snabba poäng på att kritisera och framställa en regering som jagar personer med funktionshinder. Detta gick bra tills Salin och Veronica Palm avslöjades av Expressen och där det visade sig att s-budgeten också räknat med att personer skulle bli utförsäkrade.

Att den förra s-regeringen totalt misslyckades med sjukskrivningstalen och att man inte hade någon bra politik på socialförsäkringsområdet stod det inget om. En sak konstaterar jag i min artikel – Mona Sahlin lovar en förändring menar hon: för henne är det lika med en återställare. Jag konstaterar nu att en Sahlinledd regering kommer att återställa skolpolitiken, arbetsmarknadspolitiken, skattepolitiken mm som om det var bättre förr inom dessa områden.

Retorikern Mona Sahlin försöker tycker jag vilseleda när hon säger att ”vi förlorade valet 2006 och därför behöver vi förändra vår politik”, ungefär så. Frågan är också vad vänsterpartiet tycker – här är oppositionen inte alls överens varken när det gäller den ekonomiska politiken eller utrikespolitiken eller för den delen skolpolitiken. Jag tycker att media och de borgerliga mer aktivt ska sätta ljuset och avkräva vänsterpartiet besked i flera viktiga frågor för väljarna. Den tillfälliga opinonsskjuts som s, v, mp fick under december månad är helt tack vare debatten om socialförsäkringarna och lite tack vare all fokus på mp:s Maria Wetterstrand. Det som är intressant är att fokuseringen på Westterstrand inte var så mycket kring mp:s politik och kommande överenskommelser. En intressant fråga skulle vara vad Wetterstrand och miljöpartiet tycker om Mona Sahlins kampanjresor till SAAB och Trollhättan där hon försöker lova de anställda det ena och det andra.

Ju närmare valet vi kommer hoppas jag att media också ska ställa dessa frågor – precis som de ska göra med våra partier på rikisnivå, regional nivå och på det lokala planet. Jag är övertygad om att opinionen kommer att bli som den var i oktober/november där regeringen fortfarande hade ett tillräckligt stabilt stöd som berodde på hanteringen av den ekonomiska krisen, EU-ordförandeskapet samt de reformer som regeringen presenterat inte minst på skolområdet och arbetsmarknadsområdet. Nu vet vi ungefär vad socialdemokraterna vill (återställa), när det gäller miljöpartiet är det lite osäkert fortfarande. Mest intressant är vilka vägval vänsterpartiet tänker göra under våren.

Vi är nog flera förtroendevalda och intresserad allmänhet i Sverige som väntar (Svenska Dagbladet) på miljöpartiets, socialdemokraternas och vänsterpartiets alternativa, välavvägda förslag till regeringens socialförsäkringssystem och trygghetssystem. Jag tillhör de som kritiserat det ursprungliga förslaget och jag noterar med tillfredsställelse att delar av mina krav och andra myndighetes synpunkter beaktats i regeringens nya förslag till rehabiliteringskedja och uppdrag till myndigheten Försäkringskassan. Den som främst är skyldig ett svar är riksdagsledamoten Veronica Palm (s) som bokstavligen attackerade regeringens förslag, efter henne kom Mona Sahlin (s) fram och ville påvisa regeringens orättvisa förslag. Som sagt brister fanns i förslaget och uppmärksammades av organisationer, myndigheter, enskilda politiker etc –  inte av Sahlin eller Palm. Men nu ville de vara med och politiskt skjuta ner Husmark Pehrsson. Strategin i media verkade fungera hyfsat bra med presskonferensen i riksdagen, Palm i Aktuelltstudion och Sahlin i SVTs Agenda. Tills media, främst Expressen, uppmärksammade socialdemokraternas reservation i budgetförslaget i riksdagens kammarprotokoll. Där har socialdemokraterna inga större alternativa förslag till regeringens politik på  socialförsäkringsområdet. Sedan dess har det varit knäpptyst från det socialdemokratiska partiet. Men det Sahlin tidigt var ute och lovade var att hon snarast skulle komma med ett bättre förslag som hon skulle presentera tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet. Jag kan konstatera att det fortfarande idag inte finns något förslag gemensamt från de tre partierna. Vi får hoppas att oppositionen kommer med något snart om det inte helt ska tappa trovärdigheten som en rödgrön allians.

Ett av folkpartiets viktigaste krav vid bildandet av Alliansen 2006 var att vi ska ha trygga social-och sjukförsäkringar som fungerar när människor av olika skäl tvingas bort från sitt arbete, exempelvis vid sjukdom. Folkpartiets krav var att man ska få behålla 80% av sin tidigare inkomst för att kunna försörja sig och inte tvingas sälja sina saker. Samtidigt drev folkpartiet att de som fuskar med sjukförsäkringen inte ska ha någonting alls. I efterhand har regeringen på ett tydligt sätt drivit arbetslinjen och det är bra. Men den linjen ska inte slå blint på de som är sjuka. Därför är det en viktig del i den nya reformen som regeringen nu förtydligat att arbetslinjen gäller för de som kan arbeta. Sjuka ska få behålla sin sjukpenning och de ska inte prövas mot hela arbetsmarknaden. Dessutom så ska även de sjuka som en del av en rehabiliteringsprocess även få del av Arbetsförmedlingens tjänster för att kunna ta ett steg närmare arbetsmarknaden – men detta hela tiden utifrån den enskildes möjliheter, ork och vilja. Klarar man inte av dessa steg får man rehabilitering och behåller hela tiden sin sjukpenning som trots allt är en grundläggande ekonomisk trygghet för den enskilde. Svenska Dagbladet skriver om att denna väg inte är enkelriktad – man måste alltid kunna komma tillbaka och få sjukpenning. Regeringen var snabb i början och var inte tydlig med vilka olika vägar det finns för personer som har nedsatt arbetsförmåga eller långvarig sjukdom. De som är sjuka länge ska heller inte tvingas till något som har med arbete att göra – då är det inte arbetsmaknadspolitik som behövs utan en bra socialpolitik. Det är bra att regeringen nu har denna ansats.  Oppositionen med Mona Sahlin i spetsen har försökt ”hoppa in” i debatten och ta snabba poäng utan att kunna leverera en tydlig politik som både ger stöd för de sjuka, men också följer en arbetslinje för de som kan och vill ha rehabinsatser för att komma tillbaka till ett arbete om än på deltid. Socialdemokraterna har bullrat på och i brist på annan uppmärksamhet försökte de måla upp att de står ensamma på de sjuka sida – det lät bra tills dess att Expressen avslöjade ( Så mörkar S sin skuggbudget) att Socialdemokraterna även i sin alternativa ekonomiska budget utförsäkrar personer och spar pengar på detta. Regeringen har tagit till sig kritiken och även jag har framfört kritik och anpassat väsentliga delar i förslaget så att sjuka inte tvingas ut i arbete och utan sjukpenning. För min del kommer jag följa denna fråga och om det behövs reagera igen med uppvaktningar, brev mm för att vi fortsatt ska ha ett trygghetssystem som fungerar även när man blir sjuk och tvingas lämna sitt arbete.