Idag meddelade till slut Skolverket riktlinjer/rekommendationer kring niqab, heltäckande slöja i skolan. bl.a. Sveriges Radio och Dagens Nyheter rapporterar om detta som jag tidigare också kommenterat på min blogg när frågan diskuterades aktivt våren 2010. Min åsikt är densamma; niqab (heltäckande slöja för ansiktet) hör i inte hemma i skolan, varken på eleverna eller på undervisande lärare. I den svenska skoldebatten har det tidvis varit en intensiv debatt om andra prylar som mobiltelefoner, och inte minst om killarnas kepsar. Vissa lärare försöker lojalt upprätthålla ordningen genom att ha keprfritt, medan vissa lärare totalt struntar i att lägga ner tid på detta. I detta fall handlar det visserligen om en kulturell yttring iform av ett klädesplagg, frågan är om det är lämpligt i en studiesituation där elever kommunicerar med varandra, kommunicerar med sin lärare eller som var fallet i Stockholm en vuxenstuderande som utbildade sig för att arbeta med små barn förskolan. Detta kan enklast lösas vi att den kvinnliga studeranden eller lärarinnan om det är aktuellt bär en fin huvudduk/slöja. Tyvärr har denna lilla fråga fått stora proportioner men samtidigt är det bra med en debatt i frågan. Jämför vi med andra länder, även i Mellanöstern används inte niqab i skolan, om vi studerar majoriteten av de arabisktalande länderna, det kan finnas något enstaka undantag. Att här i Sverige försöka hänvisa till någon slags religionskoppling är därför inte helt korrekt.

Visserligen är Skolverket lite öppen för möjligheten att säga nej till niqab i skolan (till skillnad från Diskrimineringsombudsmannen) i sina nya riktlinjer, DO tyckte att det inte var ett okej med ett förbud i skolan. Men jag är kritisk till att Skolverket inte helt säger nej och med sitt ställningstagande återigen öppnar upp för väldigt olika tolkningar som ytterligare en gång riskerar att försätta skolans rektorer och lärare i en omöjlig situation. Skolans personal måste få tydliga besked- både från politikerna och från skolmyndigheter som Skolverket, dagens riktlinjer öppnar upp för en ny debatt varje gång en lärare, elev eller lärarkandidat hävdar rätten att få ha heltäckande slöja i skolan.

Läs mer på Skolverkets hemsida.

Annonser

Det är bra att inte bara Fp i Stockholm diskuterar frågan om niqab och burka i skolorna, utan också att vår partiledare och skolminister Jan Björklund aviserar att högskolelagen och skollagen ska ändras så att det införs ett förbud mot niqab och heltäckande burka i skolans verksamheter, detta rapporteras bl.a. i Dagens Nyheter, Sveriges Radio och Svenska Dagbladet. Detta tycker jag är självklart – studerande eller lärare på högskolan eller läraraspiranter, anställda förskolelärare eller lärare eller elever i skolor ska inte ha heltäckande slöjor för ansiktet, för det handlar som Folkpartiet menar om kommunikation.

Jag tycker att Nederländerna har ytterligare ett bra argument kring synen på niqab och heltäckande burka och det är kvinnornas möjligheter att faktiskt komma in på arbetsmarknaden och få ett arbete och egen försörjning. I många länder är arbetslösheten högre i vissa invandrargrupper, ibland på grund av språkbrister, men oftast att man kanske inte har rätt utbildning. Sedan har vi det omvända att högutbildade invandrare har svårt att få ett arbete, ibland handlar det om språkproblem ex för läkare, men inte sällan om diskriminering eller att man inte har rätt nätverk och kontakter. Men kvinnor har en särskilt utsatt situation och tyvärr förekommer det ofta att vissa män inte vill att kvinnorna ska utbilda sig och ta ett arbete, utan hellre stanna hemma och ta hand om barn och hushåll. Jag tycker inte Fp ska stötta en sådan politk, tvärtom ska vi se till att alla individer, oavsett bakgrund, ska kunna ta makten över sitt eget liv, utbilda sig och försörja sig.

Förslaget från Fp om skärpta slöjregler i skolan är bra, men jag tycker att det inte är lämpligt heller om du arbetar som busschaufför, sitter i ICA-kassan eller som läkare/sjuksköterska på sjukhuset – det finns flera aspekter av denna fråga i arbetslivet och som direkt påverkar kvinnornas möjlighet till en anställning, det borde vi också prata om.

Visst är det en resa flera partier i Sveriges riksdag gjort ref i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter när det vågar diskutera frågor kring religon och politik och kring konkreta symboliska saker som slöja, burka etc och de konflikter som uppstår mellan religionsfrihet och det vi är vana vid i Sverige. Jag stöttar fullt ut ståndpunkten att förskolelärare inte ska ha en burka täckt för ansiktet, men slöja ska vi inte förbjuda. I Storbritannien har man för länge sedan löst dessa frågor på ett bra sätt och det manifesteras bäst genom de manliga sikherna som exempelvis kör buss eller arbetar i tunnelbanan. Här i Sverige har en kvinnlig studerande till förskolelärare fått symbolisera burkans vara eller icke vara i Sverige. Om Alia vill ha den hemma eller när hon handlar på ICA ska ingen av oss politiker lägga oss i det. Men vill hon studera och praktisera på ett dagis och sedan få arbete på något av våra förskolor är mitt krav att burkan ersätts med en slöja om hon önskar täcka håret. Det är en bra kompromiss där båda parter kan känna sig nöjda.

Mona Sahlin lyfter frågan i debatten med Reinfeldt – jag tror att hon har inspirerats av Nalin Pekgul eller kanske till och med tvingats börja lyfta upp dessa känsliga frågor för att markera mot sk. radikal islamism som man kan se embyon av i förorterna till Stockholm och som bl.a. Nalin Pekgul försöker uppmärksamma och bekämpa. Det tycker jag är bra. Det är bra att Nyamko Sabuni (fp), kanske den politiker som främst försökt lyfta dessa frågor nu också fått de andra partierna inse att dessa frågor är viktiga att ta tag i.

Folkpartiet liberalerna lyfte dessa frågor redan inför 2002 års valrörelse och vi introducerade begreppet utanförskapets karta där vi inte fokuserade på religion direkt. Men vi lyfte fram områden som hade det tufft inom skola, valdeltagande, delaktighet, bostadssegregation, försörjninsstöd etc. Oavsett vilka människor som bor i dessa områden eller vilken religion man bekänner sig till. Det de har gemensamt är att de bor i ett geografiskt område där det finns utmaningar som samhället och människorna i området ska få stöttning med att lösa. I många fall sammanfaller det förstås med en misslyckad svensk integrationspolitik och därför landar man så småningom i invandrarfrågan och även religionsfrågan och hur den kan påverka stadsdelar i segregerade områden där föreningar, församlingar etc kan få stor betydelse när människor, inte minst unga känner en frustration och en håglöshet över att befinna sig i ett utanförskap utan arbete.

Det jag tycker är viktigt det är diskussionen kring utanförskapet precis som 2002 års valrörelse men också jobbfrågan. Sahlin verkar desperat jaga efter godisfrågor i valet för att flytta fokus och slippa besvara den viktigaste frågan av alla som väljarna vill ha reda på förr eller senare- men gärna innan valet i september och det är socialdemokraternas alternativa jobbpolitik som dessutom ska presenteras tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet. Hur blir det med A-kassan, vilken ansats kommer Sahlin att ha i skattefrågan, kring arbetsgivaravgifterna, generellt kring bolagsskatterna etc. Så småningom kommer det nog besked, de rödgröna är skyldiga att redovisa ett alternativ under april-maj månad om de ska leva upp till allianskonceptet de rödgröna.