Igår presenterade Skolverket resultat från lärarenkäten TALIS. Det är första gången Sverige är med i enkäten som vänder sig till lärare i högstadiet och ett antal rektorer. Vissa inslag i enkäten visar att lärare trivs med sitt uppdrag, men en kraftfull majoritet anser att samhället inte värderar yrkets viktiga status. En annan tråkig slutsats, som vi tyvärr känner till, är att många lärare inte skulle vilja bli lärare om de i efterhand skulle välja yrke. Som folkpartist är flera av dessa delar kända. Vi driver dagligen i kommuner, i regeringen genom vår skolminister och i riksdagen, i synnerhet som ledamot för Fp i utbildningsutskottet- en politik som ska göra det attraktivt att vilja stanna men också bli lärare. Forbilda sig till lärare och inte minst fortsätta locka elever att studera till lärare på högskolor och universitet. Regeringen för under fp-ledning en unik nationell satsning på olika fortbildningsinsatser, på att öka andelen behöriga och ämnesbehöriga men också – det unika-på högre lärarlöner för 17 000 lärare i grund-och gymnasieskolan. Fullt utbyggt kostar detta 600-700mkr/år i permanent anslag. Vi prioriterar dessa karriärtjänster för att uppmärksamma de duktigaste lärarnas insatser i klassrummet.

Men studien visar också – eller enkäten som lärarna besvarat- att deras arbetsgivare, fristående skolor och kommuner inte tar sitt ansvar på ett tillräckligt bra sätt. Liten fortbildnig, dålig löneutveckling och en arbetsbörda som gör att många lärare inte hinner med sitt huvuduppdrag- att vara med barnen och eleverna, undervisningen. Vi kan göra mycket både lokalt som nationellt, det gäller att fortsätta minska administrativa bördan och några beslut har vi tagit i riksdagen innevarande riksmöte. Vi driver också frågan lokalt. Men än mer envist driver vi frågan lokalt i Västerås om högre lärarlöner.

Fp driver inför valet frågan om statlig skola. Kommunaliseringen har också i detta avseende varit negativ för läraryrkets status, men de statliga besluten vi fattat om stadieindelning, ny lärarutbildning och ny lärarlegitimation är reformer jag är stolt för att ha varit med i regeringsunderlaget för att genomföra ute i landet. Det är ett av flera sätt att skärpa till kvaliteten och därmed höja läraryrkets status. Det kommer att få effekt på löneutveckling och det kommer också signalera vikten av utbildade lärare. Även om det bara är en början är det ökade söktrycket till lärarutbildningen som vi noterar en viktig effekt av en medveten folkpartistisk skolpolitik.

Annonser

Folkpartiet liberalerna vill höja läraryrkets status. Under vår tid i regeringen och i de kommuner där vi verkar- i majoritet eller opposition har vi återkommande lyft vikten av att göra yrket attraktivt. Detta kräver politiska prioriteringar och även ekonomiska prioriteringar. Vi driver frågan om högre lärarlöner. Alla partier vill inte höja lärarnas löner, men vi är glada att vi lokalt fått igenom en viss tillfällig satsning- trots att vi sitter i oppositionsställning.

Min analys som jag skrivit om förr är att detta beror knappast på SVMPs vilja att prioritera lärarna, utan att de var beroende av parlamentariskt stöd i kommunfullmäktige i Västerås (rödgröna styr i minoritet). Nationellt har vi drivit igenom en unik satsning – just på lärarnas löner- det är inte ett förslag som oppositionen lagt även om de vill att man ska tro det i kammardebatterna. Vårt initiativ ger ca 17000 lärare- fullt utbyggt- en extra lönepott på 5000kr/månaden för förstelärare eller 10 000kr/månden för lektorer. Duktiga lärare ska ha bra betalt och vi vill locka fler duktiga studenter till yrket och trygga skolornas kompetensförsörjning. Därför är det centralt att diffrentiera och satsa på högre lärarlöner. Detta driver vi också som en punkt i vårt kommunala program inför valet.

Den statliga satsningen från regeringen är ett viktigt steg i detta, obeorende av kommunernas prioriteringar som enligt skollagen är huvudman och lärarnas arbetsgivare (eller de fristående huvudmännen).

Skolverket har på uppdrag av regeringen och riksdagen att betala pengar till arbetsgivarna- som i sin tur ska höja lärarnas löner, även retroaktivt. Det går inte som i Västerås tex att skicka tillbaka nästan en miljon kronor till Skolverket. Detta måste göras fullt ut redan från start. Det är också viktigt att reformen utvärderas så att lärarnas får fortsätta undervisa och inte hamnar i en byråkratisk funktion- det är inte förenligt med de bslut vi fattat i Sveriges riksdag.  

Läser på DN debatt att gymnasieelevernas kunskaper i matematik är ett bekymmer, att en studie visar att de inte klarar av matematikuppgifter från grundskolans tidigare år. Artikelförfattarna Christian Bennet och Madeleine Löwing lyfter upp ett stort bekymmer som många av oss kunnat följa och notera under många år. Man hänvisar också till att detta problem funnits i decennier och att det har gjorts otaliga satsningar sedan 1980-talet för att vända detta. De skriver avslutningsvis att Folkpartiet och regeringens matematiklyft, där vi satsar 650 miljoner kronor över en tre-årsperiod kan påverka utvecklingen positivt genom fortbildning. Lärarnas undervisningsmetoder och insatser i klassrummet behöver fokuseras på och utvecklas.

Just matematik har visat sig vara ett ämne där många elever inte klarar målen. Några förklaringar är obehöriga ämneslärare, mycket eget arbete, ej lärarledd undervising samt för mycket fokus på matematikboken som inte heller är anpassad enligt många forskare som uttalat sig  i denna debatt. Där är det viktigt att professionen agerar. Vi har infört tidigare betyg, vi har infört tydligare kunskapsmål som ska uppnås i skolan och vi har satsat stora resurser på att höja basfärdigheterna. I ett första steg 900 miljoner i statliga bidrag 2008-2012 genom en läsa-skriva-räkna-satsningen och sedan 2013 –2016 650miljoner i en statlig satsning på fortbildning och utveckling av didaktik och klassrumsundervisningen.

Vårt beslut att kartlägga lärarnas kompetens, införa krav på behörighet är mycket central. Vi måste också ställa krav på ämnesbehörighet- det är ingen hemlighet att en stor andel undervisar i matematik i landet utan ämneskompetens. Det är heller inget konstigt eftersom den förra S-regeringen inte ställde några krav nationellt för att få undervisa. Nu ändrar vi på detta.

Det är också viktigt att den nya lärarutbildningen får genomslag och att lärare i förskolan och lågstadiet faktiskt behärskar matematik som ämne när de undervisar eller gör vissa uppgifter i förskolan.

Parallellt med detta och tyvärr inget som nämns i debattartikeln är att en konsekvens av detta och en förklaring till DN-artikelns rubrik- är att lärare sätter för snälla betyg- godkänner elever trots att de egentligen inte uppnått kraven i kursplanen. Detta är ett mycket stort problem som påverkar elevernas resultat och genomströmning i gymnasieskolan,. tex avhoppsfrekvensen men också att de inte får den stöd de egentligen skulle ha om de hade kommit till gymnasiet med sina faktiska resultat och betyg. Lärarkåren och Skolverket måste göra mer här för att eliminera de snälla betygen.

Skolverkets rapport om erfarenheterna med den gymnasiala lärlingsutbildningen kommenteras idag i olika medier. En av rapporterns slutsatser är att många elever hoppade av, en annan att av de som gick utbildningen erbjöds ungdomarna jobb direkt efter studierna.

Med tanke på den kanonad av kritik från de rödgröna partierna, inte minst Socialdemokraterna, men också delar av lärarkåren och Studie-och yrkesvägledarna är jag inte alls förvånad över detta utfall.

Under hela försöksperioden 2008-2010 och sedan riksdagen beslutade om att permenanta detta från läsåret 2011/2012 har reformen kritiserats. Huvudkrtiken är att denna utbildning ”sänker kraven” på eleverna och att de inte får högskolebehörighet efter avslutade studier. Kritiken ledde säkert till osäkerhet bland föräldrar och ungdomarna när de skulle välja utbildning. En annan är att näringslivet inte varit tillräckligt på hugget och aktiva, med undantag för vissa skolor, inte minst de praktiskt inriktade friskolorna. Ytterligare en faktor har varit kommunernas och skolornas ovilja att öka samarbetet med näringslivet och anpassa arbetssättet så att det blir mer flexibelt för att möjliggöra för elever att faktiskt kunna studera ute på en arbetsplats men kunna komplettera med den teoritiska biten en eller två gånger i veckan på skolan.

Skolverkets rapport är välkommen. Regeringen bör ta till sig synpunkterna men stå upp för reformen och se till att skolorna och näringslivet visar ett större engagemang. I den aktuella debatten om ungdomsarbetslöshet är just lärlingsutbildningen ett mycket viktigt instrument som skulle kunna motivera och rädda många ungdomar från att slås ut från skolsystemet. Utbildningsreformen måste få mer status och fokus politiskt och ekonomiskt för att höja kvaliteten och se till att fler ungdomar- som har planer på jobb direkt efter studierna- också se denna möjlighet.

SVT

Idag meddelade till slut Skolverket riktlinjer/rekommendationer kring niqab, heltäckande slöja i skolan. bl.a. Sveriges Radio och Dagens Nyheter rapporterar om detta som jag tidigare också kommenterat på min blogg när frågan diskuterades aktivt våren 2010. Min åsikt är densamma; niqab (heltäckande slöja för ansiktet) hör i inte hemma i skolan, varken på eleverna eller på undervisande lärare. I den svenska skoldebatten har det tidvis varit en intensiv debatt om andra prylar som mobiltelefoner, och inte minst om killarnas kepsar. Vissa lärare försöker lojalt upprätthålla ordningen genom att ha keprfritt, medan vissa lärare totalt struntar i att lägga ner tid på detta. I detta fall handlar det visserligen om en kulturell yttring iform av ett klädesplagg, frågan är om det är lämpligt i en studiesituation där elever kommunicerar med varandra, kommunicerar med sin lärare eller som var fallet i Stockholm en vuxenstuderande som utbildade sig för att arbeta med små barn förskolan. Detta kan enklast lösas vi att den kvinnliga studeranden eller lärarinnan om det är aktuellt bär en fin huvudduk/slöja. Tyvärr har denna lilla fråga fått stora proportioner men samtidigt är det bra med en debatt i frågan. Jämför vi med andra länder, även i Mellanöstern används inte niqab i skolan, om vi studerar majoriteten av de arabisktalande länderna, det kan finnas något enstaka undantag. Att här i Sverige försöka hänvisa till någon slags religionskoppling är därför inte helt korrekt.

Visserligen är Skolverket lite öppen för möjligheten att säga nej till niqab i skolan (till skillnad från Diskrimineringsombudsmannen) i sina nya riktlinjer, DO tyckte att det inte var ett okej med ett förbud i skolan. Men jag är kritisk till att Skolverket inte helt säger nej och med sitt ställningstagande återigen öppnar upp för väldigt olika tolkningar som ytterligare en gång riskerar att försätta skolans rektorer och lärare i en omöjlig situation. Skolans personal måste få tydliga besked- både från politikerna och från skolmyndigheter som Skolverket, dagens riktlinjer öppnar upp för en ny debatt varje gång en lärare, elev eller lärarkandidat hävdar rätten att få ha heltäckande slöja i skolan.

Läs mer på Skolverkets hemsida.

Skolverket har nu presenterat en nationell rapport över gymnasieelvernas slutbetyg, imorgon torsdag kommer sifforna för kommunerna. Men rapporten konstaterar ändå att tre av tio elever lämnar gymnasieskolan efter tre år utan slutbetyg, det finns också skillnader mellan tjejer och killar samt mellan elever födda i Sverige och elever med utländsk bakgrund. Det är ett bekymmer att så många ungdomar lämnar gymnasieskolan varje år utan slutbetyg, det är också ett bekymmer att allt för många elever behöver ett fjärde gymnasieår för att uppnå slutbetyg, detta är en situation vi noterat i bl.a. Västerås under många år och därför är det viktigt att Folkpartiet och regeringens nya gymnasiereform nu får större genomslag, bl.a. med tanke på de nya yrkes-och lärlingsutbildningarna. Gymnasieskolans största problem är enligt mig det som grundskolan levererar till gymnasieskolan; elever med otillräckliga kunskaper och elever som fram till förra hösten kunde komma in med den formella behörigheten att endast ha godkänd i svenska, matematik och engelska. Självklart har detta inte varit tillräckligt för många elever på gymnasieskolan, denna höst har vi därför skärpt intagningskraven till den nya gymnasieskolan, en annan fråga är förstås lärarnas behörighet i grundskolan.

Ett annat större bekymmer som inte många vill prata om är alla elever som skrivits över från grundskolan till gymnasiet med formellt godkända betyg, men som egentligen har fått ett snäll-G, dvs egentligen skulle eleverna varit underkända i ämnet. Detta är ett stort kvalitetsproblem i svensk skola, i lärarnas betygssättning och skapar en situation som inte är rättssäker för eleverna, därfär är regeringens beslut i förra veckan välkommet, om att nationellt göra en omrättning av 30 000 nationella prov för att se om lärarna sätter glädjebetyg.

Svensk grundskola är vårt stora problem och dess resultat får direkt genomslag i gymnasieskolan, jag är inte förvånad av resultatet av den gamla socialdemokratiska skolpolitiken som fortfarande kommer att slå igenom tills regeringens politik får genomslag.

Läser granskningen från Skolinspektionen som bl.a. Sveriges Television rapporterat om i dagarna där det konstateras att många elever på lärlingsutbildningarna inte erbjuds kvalitativa platser när det gäller de praktiska momenten. Vissa skolor som jag besökt har ibland överlåtit åt elever på yrkesprogrammen att själva hitta praktik och det är inte acceptabelt- om inte eleven har kontakter är det skolans skyldighet att ordna detta- annars borde inte den skolan ha gått ut och lovat platser som också inbegriper flera veckors arbetsplatsförlagd utbildning på ett företag. Detta måste kommunerna och Skolinspektionen fortsatt granska oavsett om det är en kommunal eller en fristående skola.

Ytterligare en intressant del i inslaget-som inte var nytt för mig- men som länge irriterat mig är att många skolor, tyvärr många fristående aktörer, ersätter arbetsplatsförlagd utbildning i verksamheter som de själva bygger upp -något de kallas för lärlingsliknande utbildningar. Jag gillar inte detta och anser att det är fel när Skolverket medger att man får bygga ut utbildningarna på detta sätt. Det viktigaste och syftet med lärlingsutbildningen är att eleverna är ute återkommande under längre perioder ute på en riktig arbetsplats som ska förbereda de för en anställning eller starta eget efter skolan. Även om vissa skolförlagda verksamheter kan ge vissa färdigheter är det långt ifrån den verklighet som man får lära sig när man är ute på ett riktigt företag. Skolorna måste skärpa sig.