När valresultatet fastställdes i Valmyndighetens protokoll kunde vi konstatera att Sverigedemokraterna är de stora vinnarna sett till antal nya mandat i Sveriges riksdag. När den nya minoritetsregeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet presenterades för riksdagen återfanns inte integrationsministerposten. Socialdemokraterna menar att frågan är så pass viktig att alla i regeringen ska arbeta med frågan. Min erfarenhet är att effekten kommer bli precis tvärtom. Valresultatet behöver en mogen, vital integrationspolitisk debatt. Det är hög tid för partier till vänster och höger om oss att bidra i en för Sveriges avgörande tid. Att slopa integrationsministerposten visar bara att regeringen och i synnerhet Socialdemokraterna helt kapitulerat i den fråga där vi har störst utmaningar vid sidan av jobb-och skolfrågan. Integration handlar om mycket, det gäller bostäder, skola, barnomsorg, vuxenutbildning, kommunikationer, samhällsinformation och myndighetssamverkan mellan kommuner, landsting mfl. När kommunalråden saknar en strategi, eller politisk vilja och inte satsar på dessa centrala delar krävs det en regional motor där politiker, länsstyrelsen i samverkan med statliga Migrationsverket och Arbetsförmedlingen kan lösa ut flera knutar.

När det arbetet inte prioriteras krävs det en integrationsminister i regeringen som driver på, opinionsbildar, stöttar och påverkar så att de intentioner och mål som riksdag och regering satt upp faktiskt får genomslag i hela landet. Trots allt har riksdagen och regeringen det yttersta ansvaret för Sveriges asyl-och integrationspolitik. När frågan om polisens romaregister briserade hade integrationsministern tillsammans med justitieministern en viktig roll i dialogen med romska företrädare. När det gäller kommunernas arbete med nyanlända och de väldigt komplexa problem som kan uppstå kan integrationsministern agera en viktig medlare mellan regeringen, länen och de olika kommunerna. En integrationsminister är också en vakthund som ska utgöra garanten för att Sverige faktiskt ser de utmaningar som läggs på kommuner, regioner och myndigheter för att bedöma vilka statliga insatser som behöver genomföras inte minst när vi vet att flera tekniska och praktiska delar lätt hamnar mellan stolarna exempelvis mellan Migrationsverket och Arbetsförmedlingen respektive landets länsstyrelser. I regeringen hanterat olika statsråd dessa myndigheter-därför är integrationsministern en viktig samordnare av frågorna i regeringen. Ministern är också viktig som naturlig kanal in i regeringen när det gäller de nationella minoriteterna, det civila samhället och även religiösa trossamfunden. Det gäller också det viktiga arbete som i vardagen ligger på kommunala politiker men där också regeringen har en roll och det är alla ungdomar ute i städerna och förorterna, alla de som glöms bort och av olika anledningar lever i ett utanförskap. Visst är utbildning och arbete det viktigaste mot utanförskapet- det har alltid varit Folkpartiets linje- det gäller även integrationspolitiken. Men det betyder inte att regeringen bara slopar posten och smetar ut ansvaret på hela regeringen. Flera partier har omedvetet eller medvetet valt att inte diskutera integrationspolitiken vilket vi från Folkpartiet starkt beklagar. När Socialdemokraterna nu skippar integrationsministern bekräftas dessvärre denna farliga strutspolitik.

Roger Haddad (fp)
Riksdagsledamot och talesperson arbetsmarknad/integration

Idag firar romer i hela världen sin nationaldag. Romernas situation i Europa är särskilt uppmärksammat- i synnerhet hur länder som Ungern, Rumäninen och Frankrike behandlat och behandlar de romer som bor i landet eller tillfälligt är i landet. Idag kan vi i Dagens Nyheter läsa att regeringens förhandlingar med Rumänien går trögt- pga att Rumäninen inte vill involvera EU-kommissionen i arbetet med att förbätta villkoren för romerna som lever i ett utanförskap. Denna åsikt från Rumänien är inte ny- när jag besökte landets parlament i maj 2011 framförde romernas ledamot (de kvoterar in en ledamot per minoritet) att de har så stor romsk befolkning och större erfarenhet att detta ska de minsann sköta själva- men ledamoten framförde att EU borde ta hela ansvaret (det ekonomiska). Min slutsats var att Rumäniens regering och parlament inte riktigt är beredda att agera med kraft i denna viktiga fråga. Regeringen i Sverige anser att frågan om romernas situation kräver insatser både av landets regering och av Eu samlat. Det är en rimlig hållning.

I Sverige har vi under hösten kunnat följa Skånepolisens romaregister som varit föremål -och fortsatt är föremål för granskning, senast nu av Justitieombudsmannen. Parallellt har Datainspektionen granskat hela den öppna polisens register och framfört kritik som Rikspolisstyrelsen måste bemöta senast i september.

Trots detta- har det hänt mycket mycket positivt. Vitboken som presenterades 25 mars är väldigt viktig, om romernas historia i Sverige under hela 1900-talet. Regeringen har också utsett en Kommission mot antiziganism som har en viktig roll i att sprida kunskap men också opinionbilda. En romsk strategi är beslutad av Riksdagen och fem pilotkommuner arbetar särskilt med fokus på unga och skolan. Sedan pågår det ett intensivt arbete i många svenska kommuner direkt med romerna som delaktiga i olika råd, arbetsmarknadsprojekt etc. Min förhoppning är att dessa ska landa i ett långsiktigt engagemang – bara så bygger vi förtroende och tillit för varandra och det är viktigt i sig.I Riksdagen startade jag i november 2010 ett nätverk för romska frågor där majoriteten av riksdagens partier sitter med. Vi besöker verksamheter, bjuder in talare och arrangerar seminarier i riksdagen bl.a. kring unga romer och deras villkor i samhället- inte minst med fokus på skola och utbildning. Det finns mycket vi kan göra om vi vill.

Romernas nationaldag är också en festens dag- själv deltar jag i em i Tensta i samband med att romska föreningar arrangerar seminarier och kulturinslag, det ser jag fram emot.

Läs mer på regeringens hemsida om tex vitboken; http://www.regeringen.se/sb/d/7190/a/237503/pressitem/237503#anc237503

Hundra skillnader mellan Fp och M

#4 Val av ny kommissionär för Malta

Denna punkt var inte planerad att ingå i Hundra skillnader…men det är beklagligt att Europaparlamentet idag kunde godkänna Maltas nya kandidat som kommssionär för hälsofrågor, Tonio Borg. Den förre fick gå efter mutanklagelser. Valet idag kunde ske trots att den socialdemokratiska EP-gruppen röstade emot och att många liberaler gjorde detsamma, bl.a. kollegan Cecilia Wikström från Uppsala. Borg kunde väljas ändå med stöd av de konservativa rösterna, där ingår även M och Kd från Sverige.

I det senaste amerikanska valet fick inte bara Obama fyra år till i Vita Huset, utan ett antal ärkekonservativa senatorer slogs ut i valet av mer liberalt sinnade, inte minst när det gäller synen på abort och i jämställdhetsfrågor. Europa upplever just nu inte en högervind i form av ökad rasism och främlingsfientlighet som i Ungern och hetsjakt på romerna, Europas största minoritet. Utöver detta väljs nu en kvinnofientlig politiker in i den europeiska eliten med stor makt att sätta dagordningen utifrån hans värdekonservativa uppfattning. Europa skulle behöva fler liberaler inte bakåsträvare.

Folkpartiets EP-ledamöter har kritisierat Maltas kandidat utifrån att han inte representerar de värderingar och åsikter som passar in i ett modernt och liberalt Europa, dels i synen på HBT-frågor, men också i sitt starka abortmotstånd. Helt rätt anser flera kritiska EP-parlamentariker att det synnerligen är olyckligt att Maltas kandidat ges portföljen med ansvar för hälsofrågor. En kompromiss kunde möjligen ha varit ett annat ansvarsområde.

Liberala kandidater röstade emot, men de konservativa röstade för, frågan är varför? Vi får se hur kommissionären kommer att klara sig och hur processen kommer att landa efter dagens beslut som jag beklagar.

Idag arrangerade vårt nätverk för romska frågor i riksdagen ett seminarium för att lyfta romernas villkor i Sverige och Europa samt för att också uppmärksamma 500ä års-jubiliéet för Romaåret i Sverige. Integrationsminister Erik Ullenhag (fp) öppnade seminariet med att berätta om regeringens minioritetspolitik i stort och särskilt hur regeringen arbetar med romafrågorna. Skrivelsen, den sk romastrategin beslutade riksdagen i februari och under våren har riksdagen beslutat avsätta 46 mkr i budgeten de närmaste åren för pilotkommunverksamhet. Det framkom sedan av både Domino Kai, undertecknad samt Rosario Taikon under seminariet rädslan att detta ska vara för lite och att det endast blir fokus på just de fem kommunerna. Vi måste se till att bredda arbetet och lyfta fler kommuner som är aktiva.

Under seminariet medverkade också Örebro kommun, genom Naim och Milena (bilden) som berättade om hur kommunen med hjälp av brobyggare/modersmålslärare lyckats få elever att komma till skolan, slutföra skolan med målet att ta studenten. Det var ett insprirerande inslag under seminariet.

Min summering ville fortsätta uppmana romerna att aktivt lyfta sina frågor med kommunala företrädare där man har ett stort ansvar att agera. Dialogen med oss på riksdgasnivå ska fortsätta då vi kan fortsätta jobba mot regeringen och statliga myndigheter, vi i nätverket kommer fortsätta opinionsbilda och bjuda in föreningar och företrädare för att bidra på vårt sätt till en bättre situation för romerna i Sverige och Europa.

Vad forskare vet kom de första romerna som finns dokumenterat till Stockholm hösten 1512. Detta år uppmärksammas bl.a. av regeringen 500års-jubiléet att romer funnits i Sverige sedan dess och utgör idag en av våra fem nationella minoriteter. I Sverige beräknas det finns ungefär 50 000 romer. Men mörkertalet är nog större, dels för att vi inte registerar folk efter kultur/etnicitet på det sättet, dels att många romer inte vill skylda med att de är romer på grund av de fördomar och den diskriminering som de fortfarande utsätts för, inte minst på arbetsmarknaden.

Riksdagens andrakammarsal fylldes med romska företrädare från hela landet, många kulturinsititutioner var närvarande, möjlighet då arrangörern var Kulturrådet. Även om det fanns vissa kulturella inslag under dagen var huvudfokus trots allt Rosa Taikons anförande och Soraya Post som fokuserade på de politiska utmaningar som finns och inte minst med en utblick över händelserna i Europa, i synnerhet Ungern.

Det var en fin dag med musik och tal och min förhoppning är att regeringens romastrategi för romers inkludering som presenterade för två veckor sedan bara är ett första steg i ett seriöst försök att komma vidare i arbetet för att förbättra romernas villkor.

Arbetet mot diskriminering och och utanförskap är en av våra viktigaste uppgifter som förtroendevalda. Folkpartiet engagerat sig i dessa frågor på olika sätt, redan 2008 startade vi ett arbete i Västerås under min tid som kommunalråd. Vi startade för första gången en dialog med romer, vi startade ett råd för romska frågor och fatta beslit under de första två åren i rådet om vissa utbildningsinsatser för romer, sfi för romer, stödinsatser inom socialtjänsten och brobyggare.

Regeringen och ansvarig minister, Folkpartiets Erik Ullenhag presenterade så idag den tidigare aviserade romastrategin och hur de 46 miljonerna ska fördelas fram till 2015. Men strategin har ett längre perspektiv. Det är bra att regeringen presenterat detta, bra att fokus är på de unga och på skolan samt deras möjligheter att komma ut i arbete.

Detta är inte hela lösningen, men en viktig trampolin i detta viktiga arbete och nu är det upp till kommunerna att också ta sitt ansvar och haka på dessa nya satsningar.

Under tisdagen hölls ett heldagsseminarium i Gubbängen, Stockholm som Romska kulturcentret arrangerade. På plats fanns bla. kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, ambassadören Maria Leissner och statssekreteraren hos Erik Ullenhag, Jasenko Selimovic.

Jag hade förmånen att få vara moderator för dagen samt att summera dagen. Ett 40-tal deltagare fanns på plats och programmet tog upp allt från språkets och kulturens betydelse och hur Sverige ska stötta till diskrimineringsfrågor, arbetsmarknadsfrågor -och inte minst en fråga som engagerade- hur vi nu gemensamt ska se till att allt genomförs. För snabbt kunde vi konstatera på flera plan att det finns lagar och skrivelser, men det är implementeringen som bekymrar och därmed uppföljningen av konkreta insatser.

Vi diskuterade också rätt mycket attityder, hur mycket ska det få kosta att diskriminera och behövs det skärpt lagstiftning? Jag tror att lagen är på plats, men domstolarna och de som driver dessa fall måste vara tuffare, riksdagen har redan öppnat upp för en sådan ordning. Statssekereteraren aviserade också ett antal förslag som är på väg fram inom kort – delvis saker som presenterades i Delegationen för romska frågor. Just dessa delar kommer vi i riksdagens nätverk för romska frågor att bevaka extra. Detta måste bli bra från början och det kräver inte minst en viktig förankring bland flertalet romer- min bild från seminariet är att romer varit delaktiga under processen och det är en förutsättning för att få långsiktighet i detta viktiga arbete.