Idag meddelade till slut Skolverket riktlinjer/rekommendationer kring niqab, heltäckande slöja i skolan. bl.a. Sveriges Radio och Dagens Nyheter rapporterar om detta som jag tidigare också kommenterat på min blogg när frågan diskuterades aktivt våren 2010. Min åsikt är densamma; niqab (heltäckande slöja för ansiktet) hör i inte hemma i skolan, varken på eleverna eller på undervisande lärare. I den svenska skoldebatten har det tidvis varit en intensiv debatt om andra prylar som mobiltelefoner, och inte minst om killarnas kepsar. Vissa lärare försöker lojalt upprätthålla ordningen genom att ha keprfritt, medan vissa lärare totalt struntar i att lägga ner tid på detta. I detta fall handlar det visserligen om en kulturell yttring iform av ett klädesplagg, frågan är om det är lämpligt i en studiesituation där elever kommunicerar med varandra, kommunicerar med sin lärare eller som var fallet i Stockholm en vuxenstuderande som utbildade sig för att arbeta med små barn förskolan. Detta kan enklast lösas vi att den kvinnliga studeranden eller lärarinnan om det är aktuellt bär en fin huvudduk/slöja. Tyvärr har denna lilla fråga fått stora proportioner men samtidigt är det bra med en debatt i frågan. Jämför vi med andra länder, även i Mellanöstern används inte niqab i skolan, om vi studerar majoriteten av de arabisktalande länderna, det kan finnas något enstaka undantag. Att här i Sverige försöka hänvisa till någon slags religionskoppling är därför inte helt korrekt.

Visserligen är Skolverket lite öppen för möjligheten att säga nej till niqab i skolan (till skillnad från Diskrimineringsombudsmannen) i sina nya riktlinjer, DO tyckte att det inte var ett okej med ett förbud i skolan. Men jag är kritisk till att Skolverket inte helt säger nej och med sitt ställningstagande återigen öppnar upp för väldigt olika tolkningar som ytterligare en gång riskerar att försätta skolans rektorer och lärare i en omöjlig situation. Skolans personal måste få tydliga besked- både från politikerna och från skolmyndigheter som Skolverket, dagens riktlinjer öppnar upp för en ny debatt varje gång en lärare, elev eller lärarkandidat hävdar rätten att få ha heltäckande slöja i skolan.

Läs mer på Skolverkets hemsida.

Annonser

Har de senaste dagarna ägnat mig dels år skolfrågorna, dels åt romska frågor som jag också arbetar med. Men jag lyssnade idag på ett inslag i Sveriges Radio Västmanland om skolavslutningar och kyrkorna. En återkommande debatt inför varke avslutning och varje år är det en debatt antingen mellan elever och skolledning eller mellan föräldrarna och skolledningen huruvida man ska avsluta med att fira på det ena eller andra stället.

Denna gång är det en skola i Surahammars kommun, enligt inslaget vill skolan vara i kyrkans lokaler, men som ett krav vill man inte ha med prästerna som arbetar i kyrkan. Visserligen är det dem två partnerna som kan komma överens om sådana detaljer. Men när skolan har det som ett krav för att vara där så har jag förståelse om kyrkan blir lite irriterade.

Det har funnits en märklig debatt om skolavslutningarna och att de inte alls ska få ske i religiösa sammanhang, ex kyrkor. Men det är en extrem åsikt att helt försöka radera ut alla traditoner som en avslutning innebär i Sverige med sånger, psalmer och andra typer av kulturella inslag som är en vktig del att bevara anser jag. Det är sant att ingen ska tvingas på något religiöst, det är också helt okej att utebli om man absolut inte kan tänka sig gå in i en kyrka. Men sådana saker har jag aldrig hört tals om under min tid som skolpolitiker i Västerås 2002-2010 och numera skolpolitiker på nationell nivå.

Tvärtom svenska elever och ungdomar får del av olika aspekter i religionsämnet, man besöker kyrkor, moskéer och synagoger och lär sig saker och lär sig tolerans och att respektera varandra. Låt mig jämföra Libanon där jag kommer ifrån. Om muslimer besöker en kyrka eller kristna en moské så visar man sin stora respekt och av artighet så visar man sin vördnad när man är på besök i de församlingarna. Det upplevs varken som provocerande eller så att man är i en kyrka eller en moské.

Den svenska debatten riskerar att hamna helt fel om vi ska börja förbjuda avslutningar i kyrkan utifrån en slags rädsla att vissa elever inte tillhör en viss religion. Utgångspunkten borde vara en annan- att det handlar om tradition och kultur, att det inte handlar om religiös indoktinering att sjunga Idas sommarvisa och ha en avslutning i en kyrka.

Idag presenterade Jan Björklund en ny läroplan för grundskolan. Bl.a. skriver Svenska Dagbladet om detta. Det blir kursplaner för varje ämne och Skolverket ska nu ta fram tydliga underlag för bedömning under hösten. Läroplanen blir enligt regeringen mycket tydligare och det är viktigt. Skolinspektionen har tidigare i sina granskningar visat att inte alla lärare är på det klara med vad uppdraget är och vad som förväntas av lärarna när det gäller fokus i undervisningen. Denna otydlighet försöker nu regeringen rätta till och det är en förutsättning för att skolans uppdrag ska bli tydlig, eleverna vet vad de förväntas lära sig och staten genom Skolinspektionen kan göra bättre kvalitetsuppföljningar. För kommunerna som ännu är huvudmän blir det också lättare att följa upp och prioritera resurser på de områden där man inte lyckas bra resultatmässigt. Ett konkret område i landets kommuner är matematikämnet.

Debatten har idag annars fokuserat väldigt mycket på regeringens förslag att kristendomsämnet inom religionsämnet fortsatt ska lyftas fram mer än andra religioner. Skolministern var tydlig i media med att samtliga fem stora religioner är viktiga och skolan ska avsätta tid för det, men förjupningen blir på kristendomen. Jag tycker att det är en rimlig ståndpunkt utifrån vår historia och den samhälsutveckling som präglat svensk politik, kultur och skola under många år.

Återigen är Kurt Westergaard och hans Muhammedkarikatyrer i fokus. Flera medier, bl.a. Svenska Dagbladet , VLT och Dagens Nyheter  rapporterar idag om en ny attack mot konstnärens hus i Danmark. 2005 publicerades hans bilder av profeten Muhammed och effekterna blev oerhörda, både för Westergaard personligen genom personskydd dygnet runt, men också massprotester i Mellanöstern. Det gick så långt att flera muslimska länder bojkottade danska varor för att protestera mot att denna konstnär kränkt en profet som de tror på. I Europa och Sverige har vi demokrati och vi har religions- och yttrandefrihet. Det är två viktiga rättigheter som vi ska slåss för och värna. I andra länder förföljs människor som tror på ”fel” gud eller som har en annan åsikt än de styrande. Ett sånt samhälle ska vi inte bidra till at bygga upp och vi ska värna vår rätt att yttra oss och att vi ska få tro på vad vi själva vill. Westergaard väcker debatt kring yttrande- och tryckfrihetens gränser – hur mycket tål omvärlden? Och speciellt – var går toleransgränsen när olika religiösa motiv är föremål för den fria konsten och rätten för konstnärer att yttra sig? Jag tycker att vi alla har ett ansvar att respektera varandra och respektera vad man har för tro etc, samtidigt är det en rättighet att uttrycka oss rätt fritt både muntligt och skriftligt oavsett om det gäller politiska företrädare eller religiösa personer och symboler. Den dåvarande danske statsministern Anders Fogh Rasmussen tog avstånd från teckningen, men bad inte om ursäkt för att markera och värna konstärernas frihet. De som främst reagerat på Westergaards karikatyrer är unga muslimska killar som tillhör de mer fantaiska krafterna. Frågan är om detta sker av politiska skäl eller religiösa. Eller kanske det klassiska, att religionen utövas i politiska syften?

Men det är inte bara inom islam som bilder, texter och konst väckt ilska. Israels dåvarande ambassadör i Sverige  Zvi Mazel  protesterade för ett antal år sedan mot Dror Feilers och Gunilla Sköld Feilers installation, Making Differences, vid Historiska Muséet i Stockholm som ville förmedla konflikten mellan Israel och Palestina. Ambassadören rev ner konstverket men fick sedan kritik mot att man inte fick göra så i Sverige. I detta fall var det inte direkt religiösa judiska symboler som kränktes men den judiska staten framställdes på ett sätt som dess representant i Sverige inte ville acceptera. Konstverket föreställde bl.a. en kvinnlig självmordsbombare.

Inom de kristna grupperna blev det också diskussioner och debatt när den svenska konstnären Elisabeth Ohlson Wallin målade Jesus tillsammans med trans- och homosexuella personer i utställningen Ecce Homo. Även här var det religiösa symboler som var föremål i konstdebatten. Konstnärernas frihet men också opinionsbildande syfte är samtidigt något som är central i en demokratis kulturpolitik. Det innebär också att det alltid kommer att vara någon som känner sig provocerad eller kränkt av de konstverk eller texter som publiceras på olika sätt. Vi ska föra debatten öppet, vi ska diskutera lämplighet eller inte, men vi ska inte förbjuda personer rätten att få uttrycka sig.

Vad tycker Du kring dessa frågor- kom med inlägg!