Svar på Björn Wimans inlägg om betygssystemet i Dagens Nyheter 6-7/6- 2015

Kulturchefen på Dagens Nyheter skriver ett intressant inlägg om skolan, det passar bra en vecka innan grundskolorna samlas för skolavslutningar, eleverna får betyg numera från årskurs sex och särskilt viktigt är de kuvert som utdelas till niorna. Det slutbetyget påverkar väldigt mycket vilka skolor och program man sedan kan komma in på gymnasieskolan. Betygssystemet har debatterats länge, men det som debatterats mest har ju varit betyg eller inte betyg och om det ska ges från årskurs sex. Efter decennier av debatt beslutade riksdagen att införa tidigare betyg som avstämning och underlag för insatser i god tid innan eleverna lämnar grundskolan för vidare studier på gymnasiet. Wiman refererar till exempel där elever anser att det är mycket tuffare att erhålla de högsta betygen. Man kan också läsa att om eleven har en dålig dag så är det i princip kört. Detta är en mycket förenklad summering av skolpolitiken. Svenska elever har generellt sett flera och återkommande möjligheter i svensk skola. Det har till och med varit och är fortfarande en kultur att man hellre skickar elever vidare till nästa stadium i grundskolan eller från grundskolan till gymnasieskolan, oavsett om du uppnått målen i läroplanen eller inte. Undantag finns, det finns förstås elever som får gå om ett år, det är vanligt i de lägre årskurserna, men ju högre upp i grundskolan desto mer vanligt är det att skolan släpper eleven vidare. Detta i sig skapar en låt-gå-mentalitet i kunskapsuppdraget som inte alltid är till gagn för eleven. När det gäller betygssystemet så stämmer det att det idag ställs högre krav och att fler moment beaktas när betyg ska sättas. Betyg baserar sig på flera indikatorer prestation på prov, muntligt, på nationella prov etc.

Läraren gör en bedömning och sätter betyg. Jag är medveten om att det finns synpunkter på det nya betygssystemet. Men det gamla var inte bättre. Det systemet var generös i den meningen att det skapades rättvisa åt andra hållet- elever som knappt uppnådde godkänd nivå fick godkänt i alla fall. Elever som bara saknade lite för ett Väl godkänt kunde få ett så kallat G plus. Det skapades i skolkorridorerna där lärarna satt med sina kalendrar och hade betygssamtal en informell betygsskala som egentligen inte finns. Det finns inget som hette G minus eller VG plus.

Det nya betygssystemet är en anpassning till verkligheten. Den ska underlätta lärarnas bedömning och ge de en bredare skala att tillämpa när man bedömer elevernas prestationer och kunskapsmål. Parallellt så skärptes kraven för att få de högre betygen. Dagligen kommer det studier, nationella som internationella, som påminner om vikten av att ställa högre krav, eller som det heter på skolpolitiska, lärarna och skolan måste ha högre förväntningar på eleverna i svensk skola. Jag delar den analysen.

Det Björn Wiman också helt glömmer bort eller inte känner till- är glädjebetygen. De förekom definitivt i det gamla systemet och de förekommer nog även i det nya systemet. Det var verkligen en utslagsningsfaktor för elever, inte minst de elever som hade det väldigt svårt i skolan. De fick visserligen ett godkänt, men tidigt kunde vi med lokala uppföljningar och jämförelser i min hemkommun Västerås – upptäcka differensen mellan det betyg de hade med sig i slutbetyget och de resultat man uppnådde i A-kursen på gymnasiet. Denna grupp elever försvinner helt i skoldebattten -för att på papper är de formellt godkända och därmed behöriga till gymnasiets nationella program. Fakta är att dessa elever slås ut direkt och av de som stannar kvar så har de svårt efter tre eller fyra år att få ett slutbetyg från gymnasieskolan som är fullständig. Dessutom är det så att elever med godkända resultat från grundskolan inte prioriteras i gymnasiet, även om de behöver stöd och specialresurser. Skolor och kommuner tvingas självklart prioritera de som faktiskt kommer till gymnasieskolan utan behörighet att antas. Det gamla betygssystemet ledde till att elever fick felaktiga betyg som sedan slog ut de i gymnasiet. Det är svårare idag i grundskolan, därför är återkommande uppföljning och omdömen av kunskapsmålen viktiga. Skolan och lärarna kan då tidigt i kedjan erbjuda extra stöd, det är också idag väldigt vanligt med lovskolor och sommarskolor även om jag anser att detta ska skötas i ordinarie verksamhet. Men ska det fungera krävs större satsning på behöriga lärare och speciallärare.

Roger Haddad (fp), Riksdagsledamot i Utbildningsutskottet
Kommunalråd för utbildning/arbetsmarknad i Västerås 2006-2010

Tar del av nyheterna idag igen om grundskolan Malmaberg i Västerås. Det är inte första gången vi har bekymmer med elever som satt i system att trakassera och mobba andra elever men också lärare. Vi har också haft bekymmer med skadegörelse, fyrverier och andra ordningsproblem. Skolans ledning måste agera snabbt och involvera föräldrarna. Skolan måste känna vårt skolpolitiska stöd att agera och dessutom göra en polisanmälan.

Det är inte acceptabelt att några ungdomar sätter en hel skola i skakning och bidrar till en arbetsmiljö som gör att lärare eller elever inte garanteras säkerhet, då är det rimligt att eleverna, med stöd av skollagen, stängs av omedelbart för att sedan erbjudas en annan skolplacering.

Läser återigen om ett fall på en skola, denna gång en fristående gymnasieskola som haft en turbulent höst och där gymansieeleverna bytt och fått nya lärare hela tiden, upp till 15 lärarbyten på kort tid. Detta får mig snabbt att tänka på den turbulens vi hade inom den kommunala äldreomsorgen för några år sedan där de äldre fick möta över 80 olika vårdare i hemtjänsten. Detta är inte okej och det är inte acceptabelt.

Nu handlar det om en VLT artikel som skriver om situationen på Västerås Fria Gymnasim, en skola som etablerade sig i Västerås 2003 (jag satt då som ledamot i utbildningsnämnden) och efter en liten skakig start har verksamheten skötts hyftsat bra och de elever jag mött vid mina besök har varit nöjda med sin undervisning och inte minst att skolan hade avtal med andra kommuner om när det gäller brandskyddsövningar. Även inom inriktningen bistånd har man också varit duktig på att erbjuda eleverna intressanta kurser i Sverige och utomlands.

Att ledningen bytts ut ett antal gånger och att man inte haft en långsiktig lösning med rektorskapet har förstås inte varit bra, varken för elever eller för lärarna. Ägaren som är VD har också till och från varit borta från verksamheten.

Jag uppmanar nu Västerås stads pedagogiska nämndernas stab att anmäla detta tilll Skolinspektionen och jag anser att VD som är yttresta chef för verksamheten måste befinna sig på plats för att snabbt reda ut denna situation samt att man lyckas få till en permanent skolrektor på plats. Den kritik som några elever ger uttryck för idag i VLT artikeln förstår jag till fullo.

Idag meddelade till slut Skolverket riktlinjer/rekommendationer kring niqab, heltäckande slöja i skolan. bl.a. Sveriges Radio och Dagens Nyheter rapporterar om detta som jag tidigare också kommenterat på min blogg när frågan diskuterades aktivt våren 2010. Min åsikt är densamma; niqab (heltäckande slöja för ansiktet) hör i inte hemma i skolan, varken på eleverna eller på undervisande lärare. I den svenska skoldebatten har det tidvis varit en intensiv debatt om andra prylar som mobiltelefoner, och inte minst om killarnas kepsar. Vissa lärare försöker lojalt upprätthålla ordningen genom att ha keprfritt, medan vissa lärare totalt struntar i att lägga ner tid på detta. I detta fall handlar det visserligen om en kulturell yttring iform av ett klädesplagg, frågan är om det är lämpligt i en studiesituation där elever kommunicerar med varandra, kommunicerar med sin lärare eller som var fallet i Stockholm en vuxenstuderande som utbildade sig för att arbeta med små barn förskolan. Detta kan enklast lösas vi att den kvinnliga studeranden eller lärarinnan om det är aktuellt bär en fin huvudduk/slöja. Tyvärr har denna lilla fråga fått stora proportioner men samtidigt är det bra med en debatt i frågan. Jämför vi med andra länder, även i Mellanöstern används inte niqab i skolan, om vi studerar majoriteten av de arabisktalande länderna, det kan finnas något enstaka undantag. Att här i Sverige försöka hänvisa till någon slags religionskoppling är därför inte helt korrekt.

Visserligen är Skolverket lite öppen för möjligheten att säga nej till niqab i skolan (till skillnad från Diskrimineringsombudsmannen) i sina nya riktlinjer, DO tyckte att det inte var ett okej med ett förbud i skolan. Men jag är kritisk till att Skolverket inte helt säger nej och med sitt ställningstagande återigen öppnar upp för väldigt olika tolkningar som ytterligare en gång riskerar att försätta skolans rektorer och lärare i en omöjlig situation. Skolans personal måste få tydliga besked- både från politikerna och från skolmyndigheter som Skolverket, dagens riktlinjer öppnar upp för en ny debatt varje gång en lärare, elev eller lärarkandidat hävdar rätten att få ha heltäckande slöja i skolan.

Läs mer på Skolverkets hemsida.

Har de senaste dagarna ägnat mig dels år skolfrågorna, dels åt romska frågor som jag också arbetar med. Men jag lyssnade idag på ett inslag i Sveriges Radio Västmanland om skolavslutningar och kyrkorna. En återkommande debatt inför varke avslutning och varje år är det en debatt antingen mellan elever och skolledning eller mellan föräldrarna och skolledningen huruvida man ska avsluta med att fira på det ena eller andra stället.

Denna gång är det en skola i Surahammars kommun, enligt inslaget vill skolan vara i kyrkans lokaler, men som ett krav vill man inte ha med prästerna som arbetar i kyrkan. Visserligen är det dem två partnerna som kan komma överens om sådana detaljer. Men när skolan har det som ett krav för att vara där så har jag förståelse om kyrkan blir lite irriterade.

Det har funnits en märklig debatt om skolavslutningarna och att de inte alls ska få ske i religiösa sammanhang, ex kyrkor. Men det är en extrem åsikt att helt försöka radera ut alla traditoner som en avslutning innebär i Sverige med sånger, psalmer och andra typer av kulturella inslag som är en vktig del att bevara anser jag. Det är sant att ingen ska tvingas på något religiöst, det är också helt okej att utebli om man absolut inte kan tänka sig gå in i en kyrka. Men sådana saker har jag aldrig hört tals om under min tid som skolpolitiker i Västerås 2002-2010 och numera skolpolitiker på nationell nivå.

Tvärtom svenska elever och ungdomar får del av olika aspekter i religionsämnet, man besöker kyrkor, moskéer och synagoger och lär sig saker och lär sig tolerans och att respektera varandra. Låt mig jämföra Libanon där jag kommer ifrån. Om muslimer besöker en kyrka eller kristna en moské så visar man sin stora respekt och av artighet så visar man sin vördnad när man är på besök i de församlingarna. Det upplevs varken som provocerande eller så att man är i en kyrka eller en moské.

Den svenska debatten riskerar att hamna helt fel om vi ska börja förbjuda avslutningar i kyrkan utifrån en slags rädsla att vissa elever inte tillhör en viss religion. Utgångspunkten borde vara en annan- att det handlar om tradition och kultur, att det inte handlar om religiös indoktinering att sjunga Idas sommarvisa och ha en avslutning i en kyrka.

Idag rapporterar VLT från gårdagens sammanträde med utbildnings-och arbetsmarknadsnämnden i Västerås. Ett av ärendena var information om arbetet med att förebygga mobbning och kränkande behandling på våra skolor. Bakgrunden var ett inittaiv som Folkpartiet och Västeråsalliansen tog i mars där vi inte nöjde oss med Skolinpektionens medskick att vi skulle följa upp om skolorna hade planer mot kränkande behandling. Vi vill tillsätta en extern utredning och vi avsatte extra resurser för att under våren granska gymnasieskolorna. Ett urval har gjort där man valt en stor gymnasieskola och en minde för att jämföra deras styrkor och svagheter utifrån dels våra årliga kvalitetsredovisningar, men också Skolinspektionens rekommendationer. Utredaren har intervjuat lärare, skolledning och elever och det har framkommit att det är vanligare att lärare säger kränkande saker till elever än att det är elever emellan som mobbar varandra. Detta får vi fortsätta analysera vidare. Uppdraget från nämnden var ändå att studera om det finns planer, om det finns rutiner, hur förankrade dessa är och hur man har involverat elever och lärare i detta förebyggande arbete från skolledningens sida. Kring detta fick jag inte en helt klar bild av under informationspunkten igår och vi kommer fortsätta följa dessa frågor och förväntar oss en samlad rapport med analys och rekommendationer till hösten, då kommer också några grundskolor att ingå i studien.

Oavsett detta så ska det råda nolltolerans mot mobbning och kränkande behandling och det gäller både lärare och elever. Jag förväntar mig att rektorerna tar sitt ansvar och vidtar åtgärder för att se till elever inte kränks eller att elever som har rasistika åsikter inte kränker andra skolkamrater på skolan. Skolan är inte en värdeneutral plats och rektor som är ytterst ansvarig har en stor roll i detta arbete som vi fortsatt kommer att granska och följa upp från nämndens sida.

Jag har skrivit om detta förut, att folkpartiets skolgrupp inför landsmötet i november föreslog att vi ska verka för en skolfridslag för att motverka och förebygga mobbning och kränkande behandling i skolan, men också på ett tydligare sätt hantera och sätta in sanktioner när samhället brister i ansvar. I detta fall skolan och de funktioner som finns på Sveriges största arbetsplats. Frågan om mobbning är aktuell hemma i Västerås och vi har fattat beslut om att avsätta resurser för en specialgranskning under våren 2010 där vi särskilt ska titta på gymnasieskolorna, i nästa steg grundskolorna.

Att det fortfarande förekommer mobbning är oacceptabelt och när man hör om nya fall, speciellt fall där föräldrar ”bråkat” med skolan i flera år blir man ledsen och arg. Självklart måste skolan och yttrest rektor ta den här typen av frågor på allvar direkt och agera direkt. Om man blundar, tittar bort och låtsas som inget har hänt har man inte tagit sitt ansvar och då bör man fråga sig om man är lämplig att leda en skola. Mobbning och trakasserier i skolan aktualiserades igen för några dagar sedan i fallet Bjästa, Västernorrland där en flicka blivit utsatt för sexuellt tvång, mobbning men där killen enligt medierna i domstol erkänt detta. Trots det utsätts flickan för mobbning inte bara på skolan utan av resten av samhället och inte minst på nätet (läs bl.a.  skolministerns kommentar i Dagens Nyheter) . Jag har själv läst kommentarerna på nätet och det är inga trevliga saker som skrivs där. Läs också Svenska Dagbladets artikel om nätet och mobbning. Inte heller det som skrivs mot killen är trevligt, det är ju också en slags mobbning åt andra hållet. Skolan, föräldrar, samhället har alla ett ansvar att fostra och vägleda om vad som är rätt eller fel, men vi ska inte bidra till att vi själva hamnar i fall där vi uppmuntrar mobbning. Läs också Gabrielle Peteris  och Lotta Edholms inlägg.

Som skolpolitiker tycker jag i detta fall att alla har gjort fel: läraren, rektorn, prästen, de andra kompisarna på skolan som inte pratar allvar utan man sprider rykten kors och tvärs. Men alla håller förstås inte med, olika grupper försvarar olika personer i detta fall, läs Dagens Nyheter. Föräldrarna har brustit i att sätta sig ned med rektor och skäta detta formellt genom skolan, sedan via polisen med allt vad det sedan innebär i sanktioner etc. Men att en flicka utsätts för mobbning av detta slag och dessutom tvingas inte bara sluta på skolan, utan lämna orten helt bekräftar återigen det som jag ser i min hemkommun; skolans största misslyckande  – man förmår inte förebygga att den som blir mobbad flyttar, utan den som blir mobbad är alltid den som flyttar först. Detta ska vi aldrig acceptera, därför vill Folkpartiet införa en skolfridslag där man skärper kraven på kommunen, skolan, rektorn och den enskilda läraren att agera och att man har en anmälningsplikt direkt när mobbning inträffar.