Nu har det gått ental dagar sedan jag bloggade här, men veckan har varit intensiv på flera olika plan. Flera händelser den senaste veckan innebär ökad framrtidstro och lite förhoppning tycker jag. Jag bloggade i onsdags om DN artikeln av socialförsäkringsministern. Det är en absolut viktig fp-framgång för några av oss som tryckt på och opinonsbildat för en bra genomgång och översyn av socialförsäkringsreformens senaste lagändringar.

Igår söndag deltog jag i en manifestation för de kristna i Sverige och Irak. För de som oskyldigt mördades i Irak i en kyrka nyligen av flera självmordsbombare men också för att uppmärksamma situationen för alla de irakier som finns i Sverige och som riskerar att avvisas dit. Nästan 10 000 personer hade samlats i Kungsträdgården för att lyssna på tal och sång. Jag höll ett anförande som några andra rikdagskollegor och mitt krav var : sluta döda de kristna i Irak, ökad trygghet för minoriteterna genom att regeringen i Irak ska förbättra säkerhetetn, FN-fokus på Irak samt att regeringen i Sverige och migrationsministern ska stoppa avvisningarna från Sverige. Om detta har jag nyligen skickat in en fråga till statstådet Tobias Billström (m). Jag hoppas på positivt svar, Sverige kan agera och måste agera.  

Burma – vi som är aktiva i Burmafrågan välkomnar beskedet under helgen att demokratikämpen Aung San Suu Kyi nu släppts. Jag och mina kollegor från KD och C har motionerat om Burma i riksdagen och vi har nyligen haft en artikel i ämnet på www.svd.se (Brännpunkt). Sverige måste fortsätta bevaka frågan och uthållighet krävs så att inte denna viktiga fråga återigen glöms bort. Idag skriver SvD om Suu Kyi.

Igår meddelade Mona Sahlin sin avgång och media domineras även idag, bl.a. Svenska Dagbladet rapporterar om att beskedet är en världsnyhet. isst Mona Sahlin har suttit i fyra år som partiledare och i S-sammanhang är det en kort period. Men hon har också lett ett organiserat röd-grönt samarbete som inte lyckades vinna regeringsmakten.

Min förhoppning är att denna förnyelsediskussion ska spridas till alla politiska partier och speciellt de som i valet 2010 backade något, och detta gäller förstås även vårt eget Folkpartiet liberalerna. Vi gjorde ett historiskt val i den meningen att vi tillsammans i samarbetet Allians för Sverige lyckades vinna 2006 och 2010, det är bra. Men Fp måste också förnya sig och förfina sin profil inför valet 2014 ihopp om att förtjäna ett större stöd bland medborgarna.

Annonser

Val vinner man inte genom att utgå från opinionsmätningar som duggar tätt var och varannan vecka, men det är förstås alltid roligt om det egna partiet går upp eller den regering man håller på leder i mätningarna. Att alliansen leder i Demoskops senaste mätning, ref i Svenska Dagbladet och Expressen, visar på flera intressanta aspekter. Det är lite oväntat med tanke på att alliansen i andra mätningar legat lite efter, inte på grund av Mona Sahlin, utan på grund av att miljöpartiet lyckats attrahera sympatisörer – tills nu. Sedan en vecka tillbaka har de rödgröna skickat ut pressmeddelanden dagligen om alla skattehöjningar de vill införa, hade vänsterpartiet haft mer att säga till om hade man gärna sett fler och högre skatter enligt deras ekonmisk-politiska talesperson. Koldioxidskatter ska höjas, skatt på alkohol och tobak ska höjas, jobbskatteavdraget ska tas bort och avdraget för hushållsnära tjänster, RUT-avdraget ska slopas. De rödgröna- som enligt Sahlin sätter sysselsättningen främst – vill spara 10 miljarder kronor som gör det svårare för arbetsgivare att anställa ungdomar under 26 år, då arbetsgivaravgiften återigen blir högre och därmed kommer ungdomar att slås ut från en redan tuff arbetsmarknad. Bensinpriset ska höjas med 49öre och man lovar en mindre satsning på pensionärerna men också en satsning på de arbetslösa.

Visst är det märkligt att socialdemokratiska arbetarepartiet som sätter jobben främst och sysselsättningen går till val på att höja inkomstskatterna (som minskar utrymmet för konsumtion och därmed tar bort jobbtillfällen) och satsar på höjda bidrag och ersättningar till de arbetslösa? Helt plötsligt ska det löna sig att vara arbetslös. Jag tycker detta är fel – det ska inte löna sig att vara arbetslös, det ska löna sig att arbeta. Mona Sahlin befäster bidragslinjen och gör det svårare att reformera de transfereringsystem som finns i Sverige. Det ska aldrig vara ett skäl för en arbetssökande att välja bort ett jobb med en något lägre lön, på grund av att ersättningen eller kanske kommunens försörjningsstöd inte innebär någon markant förändring.

Jag hoppas att dagens Demoskop var ett första uttryck för ett allt starkare stöd där väljarna nu sett alternativen inför det viktiga valet i september. Även om skuggbudgeten på marginalen skiljer sig rent ekonomiskt så finns det stora ideologiska skillnader och det viktigt vilket vägval vi väljer i höst.

Under det senaste året, lokalt som nationellt har flera socialdemokratiska företrädare börjat prata om ungdomsarbetslösheten. Denna fråga var ett bekymmer hösten 2006 när vi tillträdde då antalet var 1300 ungdomsarbetslösa mellan 18-24 år. I maj 2008 var den som lägst, 700 ungdomsarbetslösa 18-24 år men där flertalet hade en insats, dvs var i praktik, fick vägledningsinsatser eller gick en utbildning. Vi har hela tiden arbetat med frågan på det lokala planet för att förebygga ungdomarnas arbetslöshet inte minst genom vår skolpolitik och gymnasiepolitik, kanske främst behovet av lärlingsutbildningar, men också genom att ställa högre krav på elever som kommer till gymnasieskolan för att klara av en gymnasieutbildning. Klarar man av en gymnasieutbildning ökar man dramatiskt sina chanser att få en anställning eller gå vidare till högre studier. På riksnivå har Folkpartiet och regeringen avsatt 10 miljarder kronor för att kunna sänka arbetsgivaravgiften för företag som anställer ungdomar under 26 år. När det gäller ungdomar brukar man dels peka på utbildningsfrågan, men också problematiken med högaingångslöner samt att det är för dyrt att anställa ungdomar. Lokalt har vi satsat på olika insatser som sommarjobb, ungdomsjobb, rekryteringsplatser, lärlingsutbildningar och ett stort utbud av yrkesutbildning och vuxenutbildning. Företagen har fått mindre kostnader för att kunna anställa ungdomar.

Nu har de rödgröna med miljöpartiet, socialdemokraterna och vänsterpartiet presenterat sin skuggbudget, läs Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. 1,3 mdr kronor vill man spara in på RUT-avdraget för hushållsnära tjänster – de som drabbas mest är en annan viktig grupp som haft svårt att etablera sig på arbetsmarknaden, nämligen kvinnor med invandrarbakgrund. Den stora besparingen vill man göra just på ungdomarna – genom att ta bort dessa 10mdr och lägga på att sänka skatten för pensionärerna och ge mer pengar till arbetslösa. Jag tycker att detta är en helt fel prioritering i dessa tuffa tider på arbetsmarknaden och det är ett hån mot alla ungdomar som nu är på väg ut från gymnasieskolan, även Per Altenberg skriver om detta. Det är heller inte trovärdigt med tanke på att socialdemokraterna försökt ge en bild av att de är dem som mest prioriterar ungdomar och att ett av deras viktigaste, eller kanske allra viktigaste var sysselsättningsfrågan med särskilt fokus på ungdomarna. Nu vet vi att detta bara är ett retoriskt spel för gallerierna och att det fortsatt är återställare och bidragslinjen som gäller. De strösta förlorarna på s-politiken är just de unga.

Den sk rödgröna oppositionen anförd av Mona Sahlin (s) eller snarare Maria Wetterstrand (mp) med tanke på hanteringen av frågan kring Förbifart Stocholm, eller kanske av Lars Ohly (v) som tvingade igenom ett nej till RUT-avdrag för hushållsnära tjänster, lovar nu nya miljarder i Svenska Dagbladet. Resurserna ska gå till ”vård, skola och omsorg”. Det låter bra och det är omsorgsfullt att tänka på kommunerna och landstingen. Men att skicka in nya miljarder löser inte skolans misslyckanden med den skolpolitik de rödgröna förespråkar, den löser inte arbetslösheten med den passiva bidragslinje de rödgrönsa förordar inte heller med tanke på den skattepolitik och höjda arbetsgivaravgifter det kommer att innbära att anställa ungdomar under 26 år. Hur kan de rödgröna föreslå en sådan förändring och samtidigt framställa sig som de ivrigaste för att lösa den höga ungdomsarbetslösheten i Sverige? Varför vill de rödgröna fortsatt tvinga alla elever som går på gymnasiet att bli högskolebehöriga när detta upplägg resulterat i avhopp och utslagning från Göran Perssons gymnasieskola som vi haft sedan början av 1990-talet. De lösningar Mona Sahlin (s) gått ut med sommarskola och sommarpraktikplatser är inte lösningen och dessutom satsas det massor på den typen av aktiviteter t ex i Västerås där Folkpartiet och Västeråsalliansen är i majoritet.

Nya resurser till kommunerna är inte heller bara bra. Kommunerna har under 2007, 2008 och delar av 2009 haft mycket god ekonomi. Att bara skicka nya miljarder tar bort behovet av förändringstryck och omprioriteringar i de kommunala verksamheterna. Risken med statsbidrag är att de oftast är tillfälliga och för att klara av den långsiktiga politiken krävs det bättre lokala prioriteringar, inte nya statsbidrag.

Jag lyssnade på ett inslag igår i Sveriges Radio Västmanland. Där rapporterades bland annat att Socialdemokraterna i Sala och Västerås vill höja skatten om de vinner valet i september. I Västerås skulle det innebära en skattehöjning på 25öre för västeråsarna. Men enligt oppositionsrådet Ulla Persson (s) vill hon inte använda ordet ”höja”. Persson pratar hellre om att hon vill ”återställa” skattesatsen som den var innan Folkpartiet och Västeråsalliansen tillträdde. Det är mycket olyckligt att Ulla Persson återigen låter som partiledaren Mona Sahlin och frekvent använder ordet återställare i alla möjliga sammanhang.

Socialdemokraterna borde tala klarspråk: röstar ni på socialdemokraterna höjer vi skatten med 65 miljoner kronor. Från folkpartiets sida har vi presenterat vårt program som vi går till val på i september och där har vi gett tydliga besked: ingen skattehöjning och ingen skattesänkning innan vi samlat i ladorna och prioriterat den välfärdsservice som vi fortsatt vill utveckla.

Jag utmanar nu Ulla Persson på en ekonomisk debatt i SR Västmanland och jag hoppas att radion nappar på denna utmaning. Att återställarpolitiken fått ett ansikte genom Mona Sahlin och nu allt mer av lokala s-ledaren Ulla Persson visar på att alla utspel om framtiden och se möjligheterna etc känns märkliga om man bara vill gå tillbaka till hur det var förr, nämligen när statsministern i Sverige hette Göran Persson.

Mona Sahlin var på besök i Västerås igår och idag läser jag i Svenska Dagbladet om s-ledarens senaste utspel som närmast påminner om ett panikartat utspel för att locka unga väljare: alla s-styrda kommuner och landsting ska ge ungdomar sommarjobb. Hur tänker Mona Sahlin nu och vad har detta med regeringens jobbpolitik? Sahlin tänker lösa arbetslösheten med att erbjuda ungdomar sommarjobb (med kommunala och landstingskommunala medel) men detta är av tillfällig karaktär. Flera av de punkter som Sahlin presenterar i sitt utspel genomför vi redan inom ramen för Västeråsalliansen, där Folkpartiet, är ansvarig för utbildnings- och arbetsmarknadsfrågor. Vi har satsat på ungdomsjobb, rekryteringsplatser, fler sommarjobb för gymnasieungdomar men också en insats från dag ett när unga blir arbetslösa, i Västerås heter den brygginsatsen Allegro.

Sahlin vill inte prata om hennes partis skolpolitik som bidragit till en stor utslagning och som lett till att unga läser om på vuxenutbildningen och sedan kanske hamnar i arbetmarknadspolitiska åtgärder eftersom dagens gymnasieskola leder till att många ungdomar som lämnar den inte har en godkänd gymnasieutbildning. Förklaringen är socialdemokraternas skolpolitik där det nästintill har varit kravlöst att komma från grundskolan till gymnasieskolan men också att alla ska bli akademiker och läsa program på 3 år och där alla blir högskolebehöriga. Mona Sahlin borde tänka om och erkänna att partiets skolpolitik leder rakt ut i arbetslöshet för ungdomar. Sommarjobb är en tillfällig insats på max 1-2 månader, men den långsiktiga lösningen är praktik, bra grundskola, bra gymnasieskola med närmare koppling till arbetslivet och bra kvalitativa yrkes- och lärlingsutbildningar som inte tvingar alla elever att bli högskolebehöriga. Allt detta säger socialdemokraterna nej till. Mona Sahlin vill vidare regera med Lars Ohly (v) och med hans skattepolitik kommer inga företag att ha råd att anställa just ungdomar.

Läs också Per Altenbergs inlägg.

Visst är det en resa flera partier i Sveriges riksdag gjort ref i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter när det vågar diskutera frågor kring religon och politik och kring konkreta symboliska saker som slöja, burka etc och de konflikter som uppstår mellan religionsfrihet och det vi är vana vid i Sverige. Jag stöttar fullt ut ståndpunkten att förskolelärare inte ska ha en burka täckt för ansiktet, men slöja ska vi inte förbjuda. I Storbritannien har man för länge sedan löst dessa frågor på ett bra sätt och det manifesteras bäst genom de manliga sikherna som exempelvis kör buss eller arbetar i tunnelbanan. Här i Sverige har en kvinnlig studerande till förskolelärare fått symbolisera burkans vara eller icke vara i Sverige. Om Alia vill ha den hemma eller när hon handlar på ICA ska ingen av oss politiker lägga oss i det. Men vill hon studera och praktisera på ett dagis och sedan få arbete på något av våra förskolor är mitt krav att burkan ersätts med en slöja om hon önskar täcka håret. Det är en bra kompromiss där båda parter kan känna sig nöjda.

Mona Sahlin lyfter frågan i debatten med Reinfeldt – jag tror att hon har inspirerats av Nalin Pekgul eller kanske till och med tvingats börja lyfta upp dessa känsliga frågor för att markera mot sk. radikal islamism som man kan se embyon av i förorterna till Stockholm och som bl.a. Nalin Pekgul försöker uppmärksamma och bekämpa. Det tycker jag är bra. Det är bra att Nyamko Sabuni (fp), kanske den politiker som främst försökt lyfta dessa frågor nu också fått de andra partierna inse att dessa frågor är viktiga att ta tag i.

Folkpartiet liberalerna lyfte dessa frågor redan inför 2002 års valrörelse och vi introducerade begreppet utanförskapets karta där vi inte fokuserade på religion direkt. Men vi lyfte fram områden som hade det tufft inom skola, valdeltagande, delaktighet, bostadssegregation, försörjninsstöd etc. Oavsett vilka människor som bor i dessa områden eller vilken religion man bekänner sig till. Det de har gemensamt är att de bor i ett geografiskt område där det finns utmaningar som samhället och människorna i området ska få stöttning med att lösa. I många fall sammanfaller det förstås med en misslyckad svensk integrationspolitik och därför landar man så småningom i invandrarfrågan och även religionsfrågan och hur den kan påverka stadsdelar i segregerade områden där föreningar, församlingar etc kan få stor betydelse när människor, inte minst unga känner en frustration och en håglöshet över att befinna sig i ett utanförskap utan arbete.

Det jag tycker är viktigt det är diskussionen kring utanförskapet precis som 2002 års valrörelse men också jobbfrågan. Sahlin verkar desperat jaga efter godisfrågor i valet för att flytta fokus och slippa besvara den viktigaste frågan av alla som väljarna vill ha reda på förr eller senare- men gärna innan valet i september och det är socialdemokraternas alternativa jobbpolitik som dessutom ska presenteras tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet. Hur blir det med A-kassan, vilken ansats kommer Sahlin att ha i skattefrågan, kring arbetsgivaravgifterna, generellt kring bolagsskatterna etc. Så småningom kommer det nog besked, de rödgröna är skyldiga att redovisa ett alternativ under april-maj månad om de ska leva upp till allianskonceptet de rödgröna.