När valresultatet fastställdes i Valmyndighetens protokoll kunde vi konstatera att Sverigedemokraterna är de stora vinnarna sett till antal nya mandat i Sveriges riksdag. När den nya minoritetsregeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet presenterades för riksdagen återfanns inte integrationsministerposten. Socialdemokraterna menar att frågan är så pass viktig att alla i regeringen ska arbeta med frågan. Min erfarenhet är att effekten kommer bli precis tvärtom. Valresultatet behöver en mogen, vital integrationspolitisk debatt. Det är hög tid för partier till vänster och höger om oss att bidra i en för Sveriges avgörande tid. Att slopa integrationsministerposten visar bara att regeringen och i synnerhet Socialdemokraterna helt kapitulerat i den fråga där vi har störst utmaningar vid sidan av jobb-och skolfrågan. Integration handlar om mycket, det gäller bostäder, skola, barnomsorg, vuxenutbildning, kommunikationer, samhällsinformation och myndighetssamverkan mellan kommuner, landsting mfl. När kommunalråden saknar en strategi, eller politisk vilja och inte satsar på dessa centrala delar krävs det en regional motor där politiker, länsstyrelsen i samverkan med statliga Migrationsverket och Arbetsförmedlingen kan lösa ut flera knutar.

När det arbetet inte prioriteras krävs det en integrationsminister i regeringen som driver på, opinionsbildar, stöttar och påverkar så att de intentioner och mål som riksdag och regering satt upp faktiskt får genomslag i hela landet. Trots allt har riksdagen och regeringen det yttersta ansvaret för Sveriges asyl-och integrationspolitik. När frågan om polisens romaregister briserade hade integrationsministern tillsammans med justitieministern en viktig roll i dialogen med romska företrädare. När det gäller kommunernas arbete med nyanlända och de väldigt komplexa problem som kan uppstå kan integrationsministern agera en viktig medlare mellan regeringen, länen och de olika kommunerna. En integrationsminister är också en vakthund som ska utgöra garanten för att Sverige faktiskt ser de utmaningar som läggs på kommuner, regioner och myndigheter för att bedöma vilka statliga insatser som behöver genomföras inte minst när vi vet att flera tekniska och praktiska delar lätt hamnar mellan stolarna exempelvis mellan Migrationsverket och Arbetsförmedlingen respektive landets länsstyrelser. I regeringen hanterat olika statsråd dessa myndigheter-därför är integrationsministern en viktig samordnare av frågorna i regeringen. Ministern är också viktig som naturlig kanal in i regeringen när det gäller de nationella minoriteterna, det civila samhället och även religiösa trossamfunden. Det gäller också det viktiga arbete som i vardagen ligger på kommunala politiker men där också regeringen har en roll och det är alla ungdomar ute i städerna och förorterna, alla de som glöms bort och av olika anledningar lever i ett utanförskap. Visst är utbildning och arbete det viktigaste mot utanförskapet- det har alltid varit Folkpartiets linje- det gäller även integrationspolitiken. Men det betyder inte att regeringen bara slopar posten och smetar ut ansvaret på hela regeringen. Flera partier har omedvetet eller medvetet valt att inte diskutera integrationspolitiken vilket vi från Folkpartiet starkt beklagar. När Socialdemokraterna nu skippar integrationsministern bekräftas dessvärre denna farliga strutspolitik.

Roger Haddad (fp)
Riksdagsledamot och talesperson arbetsmarknad/integration

Annonser

Hundra skillnader mellan Fp och M

#4 Val av ny kommissionär för Malta

Denna punkt var inte planerad att ingå i Hundra skillnader…men det är beklagligt att Europaparlamentet idag kunde godkänna Maltas nya kandidat som kommssionär för hälsofrågor, Tonio Borg. Den förre fick gå efter mutanklagelser. Valet idag kunde ske trots att den socialdemokratiska EP-gruppen röstade emot och att många liberaler gjorde detsamma, bl.a. kollegan Cecilia Wikström från Uppsala. Borg kunde väljas ändå med stöd av de konservativa rösterna, där ingår även M och Kd från Sverige.

I det senaste amerikanska valet fick inte bara Obama fyra år till i Vita Huset, utan ett antal ärkekonservativa senatorer slogs ut i valet av mer liberalt sinnade, inte minst när det gäller synen på abort och i jämställdhetsfrågor. Europa upplever just nu inte en högervind i form av ökad rasism och främlingsfientlighet som i Ungern och hetsjakt på romerna, Europas största minoritet. Utöver detta väljs nu en kvinnofientlig politiker in i den europeiska eliten med stor makt att sätta dagordningen utifrån hans värdekonservativa uppfattning. Europa skulle behöva fler liberaler inte bakåsträvare.

Folkpartiets EP-ledamöter har kritisierat Maltas kandidat utifrån att han inte representerar de värderingar och åsikter som passar in i ett modernt och liberalt Europa, dels i synen på HBT-frågor, men också i sitt starka abortmotstånd. Helt rätt anser flera kritiska EP-parlamentariker att det synnerligen är olyckligt att Maltas kandidat ges portföljen med ansvar för hälsofrågor. En kompromiss kunde möjligen ha varit ett annat ansvarsområde.

Liberala kandidater röstade emot, men de konservativa röstade för, frågan är varför? Vi får se hur kommissionären kommer att klara sig och hur processen kommer att landa efter dagens beslut som jag beklagar.

Frågan om romernas situation i Italien väckte många känslor och hur regeringen där behandlade minoriteterna, sedan kom Bulgarien och Rumänien. Nu har turen kommit till Frankrike, presidenten tar i med hårdhanskarna direkt och har beordrat rivning av läger och platser där romer bor. Jag delar fullt behovet av att det ska råda ordning och reda och att staten ska vidta åtgärder mot brottslingar eller grov kriminalitet. Följer man inte landets lagar i vissa avseenden så ska man få en chans i domstol och därefter få sitt straff, eller om franska regler tillåter, utvisas till sitt ”ursprungsland”. Men hanteringen och tonen i hela frågan kring romerna är skrämmande och skamligt för Europa och speciellt när det är länder inom den europeiska unionen som bedriver denna jakt på minoriteterna. Uppenbarligen har inte de fina paragraferna och texterna så stor betydelse i EU när det kommer till minoriteter. Kärnan i EU:s dokument är fred med varandra, samarbete, fri rörlighet. Begår någon brott i Sverige eller i ett annat EU-land så måste det hanteras på ett rättsäkert sätt.

Sverige måste protestera, i detta fall EU-minister Birgitta Ohlsson och utrikesminister Carl Bildt, det finns demokratiska värderingar som vi har till uppgift att beskydda. I Sverige rapporteras också idag i bl.a. Dagens Nyheter om hur man hanterar romer som tigger, även här visar det att myndigheter agerar och tillmäpar lagen på olika sätt. Frågan om romerna i Sverige och nu gäller det inte just resande i Europa, måste hanteras på ett mer ödmjukt sätt. Kommuerna är det viktigaste aktörerna för ytterst handlar det om bostad, egen försörjning och utbildning. Vår utmaning i Västerås är just utbildning och arbete, att få fler att klara skolan och minska andelen i bidragsberoende- det är möjligt för romerna vill inte leva på bidrag men det vill heller inte bli diskriminerade. Samhället och vi politiker har ett stort ansvar att hjälpa till att arbeta bort fördomarna och öka kunskaperna kring villkoren för romerna först då kan vi lösa de samhällasproblem som finns, inte fatta fler lagar som ökar intoleransen i samhället.