När valresultatet fastställdes i Valmyndighetens protokoll kunde vi konstatera att Sverigedemokraterna är de stora vinnarna sett till antal nya mandat i Sveriges riksdag. När den nya minoritetsregeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet presenterades för riksdagen återfanns inte integrationsministerposten. Socialdemokraterna menar att frågan är så pass viktig att alla i regeringen ska arbeta med frågan. Min erfarenhet är att effekten kommer bli precis tvärtom. Valresultatet behöver en mogen, vital integrationspolitisk debatt. Det är hög tid för partier till vänster och höger om oss att bidra i en för Sveriges avgörande tid. Att slopa integrationsministerposten visar bara att regeringen och i synnerhet Socialdemokraterna helt kapitulerat i den fråga där vi har störst utmaningar vid sidan av jobb-och skolfrågan. Integration handlar om mycket, det gäller bostäder, skola, barnomsorg, vuxenutbildning, kommunikationer, samhällsinformation och myndighetssamverkan mellan kommuner, landsting mfl. När kommunalråden saknar en strategi, eller politisk vilja och inte satsar på dessa centrala delar krävs det en regional motor där politiker, länsstyrelsen i samverkan med statliga Migrationsverket och Arbetsförmedlingen kan lösa ut flera knutar.

När det arbetet inte prioriteras krävs det en integrationsminister i regeringen som driver på, opinionsbildar, stöttar och påverkar så att de intentioner och mål som riksdag och regering satt upp faktiskt får genomslag i hela landet. Trots allt har riksdagen och regeringen det yttersta ansvaret för Sveriges asyl-och integrationspolitik. När frågan om polisens romaregister briserade hade integrationsministern tillsammans med justitieministern en viktig roll i dialogen med romska företrädare. När det gäller kommunernas arbete med nyanlända och de väldigt komplexa problem som kan uppstå kan integrationsministern agera en viktig medlare mellan regeringen, länen och de olika kommunerna. En integrationsminister är också en vakthund som ska utgöra garanten för att Sverige faktiskt ser de utmaningar som läggs på kommuner, regioner och myndigheter för att bedöma vilka statliga insatser som behöver genomföras inte minst när vi vet att flera tekniska och praktiska delar lätt hamnar mellan stolarna exempelvis mellan Migrationsverket och Arbetsförmedlingen respektive landets länsstyrelser. I regeringen hanterat olika statsråd dessa myndigheter-därför är integrationsministern en viktig samordnare av frågorna i regeringen. Ministern är också viktig som naturlig kanal in i regeringen när det gäller de nationella minoriteterna, det civila samhället och även religiösa trossamfunden. Det gäller också det viktiga arbete som i vardagen ligger på kommunala politiker men där också regeringen har en roll och det är alla ungdomar ute i städerna och förorterna, alla de som glöms bort och av olika anledningar lever i ett utanförskap. Visst är utbildning och arbete det viktigaste mot utanförskapet- det har alltid varit Folkpartiets linje- det gäller även integrationspolitiken. Men det betyder inte att regeringen bara slopar posten och smetar ut ansvaret på hela regeringen. Flera partier har omedvetet eller medvetet valt att inte diskutera integrationspolitiken vilket vi från Folkpartiet starkt beklagar. När Socialdemokraterna nu skippar integrationsministern bekräftas dessvärre denna farliga strutspolitik.

Roger Haddad (fp)
Riksdagsledamot och talesperson arbetsmarknad/integration

Det är ett välkommet besked från partiledaren Jan Björkland, att folkpartiet liberalerna inte tänker försätta sig i en situation där vi är beroende av Sverigedemokraterna i riskdagen. Idag rapporterar flera medier ex SR Svenska Dagbladet  och Dagens Nyheter om detta. Detta om SD skulle få en vågmästarroll i Sveriges riksdag efter valet 2010. Fp-ledaren aviserar att vi vid ett sådant läge kommer att vända oss till Miljöpartiet för att diskutera regeringsfrågan. Det känns viktigt att vi är tydliga med vilken politik vi för, men också på vilken ideologisk grund vi som parti agerar utiufrån. Därför är det också viktigt att folkpartiets partiledare idag meddelar vårt ställningstagande gentemot Sverigedemokraterna.

Att samarbeta med Sverigedemokraterna är inte förenligt med våra liberala principer på något sätt, oavsett om vissa lokala företrädare för fp eller andra partier tycker det. Jag tycker att det är felaktigt att samverka och samregera med ett parti som så tydligt inte har som utgångspunkt respekten för alla lika värde och som sätter likhetstecken mellan olika religioner, etniciteter och de problem vi har i många städer i Sverige. 

Folkpartiet har en tydlig liberal kompass och en stark socialliberal övertygelse. Vi ska ställa krav på alla, men vi ska stötta när man inte har möjlighet att klara sig själv, exempelvis vid sjukdom eller arbetslöshet. Folkpartiets språkkrav för medborgarskap som vi presenterade 2002, ett förslag som jag gärna ser blir verklighet, väckte och väcker fortfarande diskussioner där en del tyvärr jämför oss med främlingsfinetliga partier. Denna bild och jämförelse är helt fel eftersom vår utgångspunkt är att språk och arbete är nyckeln till att lyckas med integrationspolitiken. Den är inte baserad på att man ska stoppa invandringen eller baserad på olika religioner etc. Men vi ska aldrig ta över eller ta om hand en människa och passivisera människor i ett bidragssamhälle. Det är den största skillnaden gentemot vänsteroppositionen. SD baserar sin poltik å andra sidan på en nationalistisk bas som i sig inte behöver vara fel, men det blir heltokig när de pratar  om assimilering, islam som det största hotet och att vi ska stoppa invandringen. Vi kan läsa i bl.a. Svenska Dagbladet om lokala SD-politiker som hoppar av eftersom de anser att SD företräder en ”politik som förtalar muslimer”. Partisekretetaren Björn Söder (sd) svarar med att de som tycker annorlunda, ”ändå inte passar in” och då är det lika bra att de lämnar partiet, ref i Svenska Dagbladet.

Ett sådant parti som generaliserar, har en människoskyn byggd på fördomar, kan vi inte som liberaler samarbeta med.

Sverige ska bedriva en generös asyl-och flyktingpolitik. Det är en viktig liberal utgångspunkt. Sverige tar också emot många flyktingar idag från bland annat Afghanistan, Somalia och Irak. Det som vi kommunpolitiker till och från diskuterat är behovet av att få en bättre fördelning av ansvaret i landet. Vissa kommuner, exempelvis Södertälje har länge haft en kfartig mottagning av flyktingar och nu ser man att man inte kan klara av ett mottagande med bibehållen kvalitet.

Jag tycker att det är viktgt att diskutera detta med kvalitet men också värdighet. Det är inte bra att erbjuda platser i allt för små lägenheter, inte heller en plats i en kommun där det kanske inte finns ett brett utbud av SFI-undervisning eller goda arbetsmarknadsutsikter, utan hög arbetslöshet. Västerås för också diskussioner nu med länets kommuner, länsstyrelsen och Migrationsverket om att få skriva ner avatlet som vi har. Inte för att vi inte vill ta vårt ansvar, men för att vi har bostadsbrist i kommunen och en ökande arbetslöshet, inte minst bland invandrare och ungdomar. Däremot kan vi erbjuda andra insatser inom arbetsmarknad, vi har ett mycket brett utbud av vuxenutbildning och svenska för invandrare. Vi vill ta vårt ansvar genom att utveckla ett samarbete med andra kommuner och där vi gemensamt tar ett ansvar för integrationskedjan – från bostad och barnomsorg till SFI och arbete.

Jag har till folkpartiets landsmöte i november motionerat om att staten ska tvinga alla kommuner att ta emot flyktingar. Regeringen uttrycker detta med att införa en slags Pliktlag där en kommun inte ska kunna säga nej efter det att man försökt förhandla fram ett avtal initialt med länsstyrelsen. Jag tycker inte att detta är tillräckligt. Sveriges kommuner ska solidariskt ta ansvar för landets gemensamma asyl- och flyktingpolitik och där staten tar ett större ekonomiskt ansvar (vilket regeringen aviserat genom den sk Etableringslagen för nyanlända) samt att detta kan ske i bättre samverkan med flera kommuner. Om vi inte löser denna utmaning kommer vi dessvärre att få en fel debatt om huruvida vi ska ta emot flyktingar i Sverige. Jag vill att vi ska fortsätta ta vårt internationella ansvar för de männsikor som flyr konflikter i världen.