Lyssnar på utrikesministerns kommentarer och beklagar att Carl Bildt mer låter som en tjänsteman och diplomat än en företrädare för regeringen och därmed med uppdrag att tydligt tala om vad vi politiskt tycker i frågan om Libyen och diktatorn Ghaddafis hätska uttalanden och det krig han för mot sin egen befolkning. Lika diplomatisk var UDs kabintessekreterare Frank Belfrage i sina kommentarer där fokus var egentligen hur Sverige ska ta hem svenskar på plats.

Sverige måste tydligt ta avstånd från regimer som sen i Libyen, ett önskemål från flera kollegor i Sveriges riksdag, bl.a. i Dagens Nyheter. Faktum är att den regimen – jämfört med Egypten och Tunisien och även om dessa länder leddes till slut av maktfullkomliga ledare- så är Ghaddafi snäppet värre. Han har styrt enväldigt sedan 1969 och någon opposition eller tydliga roller mellan president- regering-parlament går inte att tala om. Även om Frankrike varit passiv inför andra diktaturer, så välkomnar jag ändå president Sarkozys krav idag på sanktioner mot Libyen, ref i Svenska Dagbladet.

Jag är kritisk till att vissa EU-länder fortfarande skyddar regimer som Ghaddafis, tex Italien och jag utgår från att Sverige, precis som USA tydligt markerar att det som sker i Libyen av regimen inte är acceptabelt.

Annonser

Frågan om romernas situation i Italien väckte många känslor och hur regeringen där behandlade minoriteterna, sedan kom Bulgarien och Rumänien. Nu har turen kommit till Frankrike, presidenten tar i med hårdhanskarna direkt och har beordrat rivning av läger och platser där romer bor. Jag delar fullt behovet av att det ska råda ordning och reda och att staten ska vidta åtgärder mot brottslingar eller grov kriminalitet. Följer man inte landets lagar i vissa avseenden så ska man få en chans i domstol och därefter få sitt straff, eller om franska regler tillåter, utvisas till sitt ”ursprungsland”. Men hanteringen och tonen i hela frågan kring romerna är skrämmande och skamligt för Europa och speciellt när det är länder inom den europeiska unionen som bedriver denna jakt på minoriteterna. Uppenbarligen har inte de fina paragraferna och texterna så stor betydelse i EU när det kommer till minoriteter. Kärnan i EU:s dokument är fred med varandra, samarbete, fri rörlighet. Begår någon brott i Sverige eller i ett annat EU-land så måste det hanteras på ett rättsäkert sätt.

Sverige måste protestera, i detta fall EU-minister Birgitta Ohlsson och utrikesminister Carl Bildt, det finns demokratiska värderingar som vi har till uppgift att beskydda. I Sverige rapporteras också idag i bl.a. Dagens Nyheter om hur man hanterar romer som tigger, även här visar det att myndigheter agerar och tillmäpar lagen på olika sätt. Frågan om romerna i Sverige och nu gäller det inte just resande i Europa, måste hanteras på ett mer ödmjukt sätt. Kommuerna är det viktigaste aktörerna för ytterst handlar det om bostad, egen försörjning och utbildning. Vår utmaning i Västerås är just utbildning och arbete, att få fler att klara skolan och minska andelen i bidragsberoende- det är möjligt för romerna vill inte leva på bidrag men det vill heller inte bli diskriminerade. Samhället och vi politiker har ett stort ansvar att hjälpa till att arbeta bort fördomarna och öka kunskaperna kring villkoren för romerna först då kan vi lösa de samhällasproblem som finns, inte fatta fler lagar som ökar intoleransen i samhället.