Åter hemma i Sverige och Västerås efter drygt en vecka i Nordkorea med några allianskollegor från riksdagen. Vi började prata om detta lite löst i början av våren och nu blev resan av och det känns viktigt att ha besökt Nordkorea ett land som få får resa in till och ännu svårare när det kommer till at få träffa högt uppsatta politiker. Något parlamentariskt system finns inte egentligen mer än till namnet- man har ett parlament men egentligen ingen opposition och de två mindre partierna som lever i skuggan av Workers Party of Korea spelar ingen roll i nordkoreansk politik. De anses snarare vara stödpartier åt det styrande partiet. Parlamentet håller en session per år i april månad för att diskutera lagar och ekonomiska frågor av ”större vikt för folket” som vice talmannen utrryckte det. Däremellan är det talamanspresidiet som antar lagar, detta skulle vara fullkomligt otänkbart i Sveriges riksdag. Talmannen i den Högsta församlingen är formellt också landets statschef. Men den egentliga makten ligger hos centralkommittén och det kommunistiska partiet med dess generalsekreterare Kim Jung Un som under våren formellt övertog makten efter sin far Kim Jung Il som avled i december 2011.

Nordkorea har en stor utmaning i att sluta fred med grannlandet Sydkora och denna fråga engagerar helt klart den politiska ledningen. Som det ser ut nu verkar det inte finnas något som pekar på något avtal och Nordkorea passar alltid på att kritisera utländsk inblandning och USAs intressen i regionen.

Det finns mycket att skriva om detta minst sagt märkliga lan där partiet har totalkontroll över all och alla. Kontrollapparaten symboliseras ex av att man inte har möjlighet att ringa hur som helst, bo var man vill, inget Internet för allmänheten generellt och man får inte resa utomlands hur som helst. Jucheoideologin som är allenarådande etableras tidigt i skolåldern och följer sedan barnen vidare i livet.

Det finns röster som menar att det är fel att besöka landet, detta är en felaktig uppfattning. Det bästa för det nordkoreanska folket är att fler demokratiskt sinnade länder men också organisationer och företag åker dit för att föra fram våra åsikter och utbyta erfarenheter. Genom dialog kanske Nordkorea kan lämna sin milititära enpartistat och kanske påbörja vissa reformer i det vi menar är demokratisering.

Annonser

Så har turen kommit till Syrien, granne med bl.a. Libanon och Israel. Det satt långt inne för arabvärldens ledare innan man började fördöma och aktivt skicka diplomater till Damaskus för att på plats ta avstånd från det som regimen gör. Men när en ledare, oavsett parti eller religion, tar till alla militära och icke-militära medel mot den egna civila befolkningen, då har man noll legitimitet kvar och då förtjänar man varken det egna folkets stöd eller omvärldens erkännande. Tyvärr har det under lång tid pyrt under ytan i Syrien och regimen där har under år av stöd från Iran och genom direkta och indirekta operationer med hjälp av Hizbollah i Libanon kunnat agera och göra som Assadregimen vill. Man har alltid haft och har fortfarande intressen i Libanon, men nu har man kommit till en punkt där landets egna befolkning säger ifrån. Det är bra att FNs säkerhetsråd och numera Arabförbundet tagit bladet ur munne och tar avstånd från det som händer. Flera länder har kallat hem sina ambassadörer – jag tycker det är bra att kalla hem för konsultationer, men jag tycker inte i dagsläget att det är motiverat att helt kalla hem Sveriges ambassadör i Damaskus. Diplomatisk närvaro är viktig utifrån flera asopekter. Men detta är en fråga som vi får bedöma från dag till dag. Omvärldens ögon är nu främst på Libyen och Syrien, det är bra.

Efter tre veckors kombinerad ledighet med ett 25-tal politiska besök och möten i Libanons huvudstad Beirut är jag åter hemma i Västerås och Sverige. Det finns väldigt mycket att skriva om och erfarenheter som man tar med sig från alla de människor som man mött under vistelsen där nere. Libanon befinner sig just nu i en oklar politisk situatkion inrikespolitiskt, omgiven av ett Mellanöstern som bokstavligen kokar: Syrien och demonstrationerna där, Egypten, Libyen och Jemen. Jag hoppas innerligt att det relativt lugna stabila läget som ändå finns i Libanon kvarstår och att alla politiker och religiiösa grupperingar tänker på det libanesiska folket och upprätthåller det öppna samhälle som Libanon lyckats utveckla inte minst efter Syriens uttåg 2005. Den sittande regeringen har dock starka kopplingar till Iran och Syrien i och med att Hizbollah stärkt sitt grepp om den nya regeringen, detta oroar mig väldigt mycket och därför är det viktigare än någonsin för Sverige och EU att hålla Libanon uppe på agendan och inte enbart fokuserar på Libyen. Libanon-Syrien-Israel/Palestinafrågan förtjänar ännu mer uppmärksamhet från svensk sida för att vi ska kunna bidra på olika sätt.

Hemma igen i Sverige innebär också genomgång av svenska nyheter och beskedet om ambassadnedläggningarna välkomnar jag. Men det är inte första gången Socialdemokraterna ställer en massa krav för att några månader senare låtsats som att de ställer helt andra krav på regeringen för att rädda det ena eller det andra. Ett sådant agerande av det största oppositionspartiet Socialdemokraterna är inte trovärdigt, speciellt med tanke på att det i båda fallen har handlat om Sveriges utrikespolitik. Det känns bra att Folkpartiet i båda fallen – Libyen och ambassaderna tydligt tagit ställning för att bevara och bidra med vår närvaro.

Läser återigen i Dagens Nyheter och Sveriges Radios hemsida om situationen för oppositionen i Burma. Demokratikämpen och ledaren för NLD, Aung San Suu Kyi planerar att genomföra en rundresa i landet för att träffa lokala partiföreträdare och diskutera med det burmesiska folket. Juntan sitter inte och har direkt glömt bort Aung San Suu Kyi, tvärtom verkar de bevaka henne mer än någonsin efter att de formellt upplöst husarresten för drygt ett halvår sedan.

Juntan är livrädd för Suu Kyi och varnar idag i ett meddelande Suu Kyi och hennes anhängare att kaos kan utrbyta som konsekvens av hennes rundresa. Jag hoppas att Suu Kyi genomför sin resa. Jag hoppas att omvärldens och medias kameror ger henne den extra bevakning genom att följa henne och därmed försöka hålla borta generalerna från att skada henne. På sin höjd kan de åter sätta henne i husarrest och åter visa oss utanför Burma och det burmesiska folket att de är inget annat än diktatorer, odemokratiska som vill tysta oliktänkande och viktiga folkliga och demokratiska symboler och personligheter som Suu Kyi.

Problemet med Burma är att omvärlden är för ointresserade och tysta. FN verkar ha fullt upp med annat (Libyen t ex) och EUs engagemang ändras från månad till månad och tyvärr är jag oroad över Tysklans omsväning i förhållandet och synen till de olika politiska partierna i Burma. Jag hoppas innerligt att Tyskland inte följer Frankrikes Burmapolitik- det skulle resultera i ett EU som är handlingsförlamat inför den grymma militärjuntan i Burma.

Idag arrangerades en träff i riksdagen (Svenska Dagbladet), passande nog samma dag som utrikesdeklarationen presenterades i kammaren. En deklarattion kan självklart inte fokusera på alla länder i världen och trots att mycket bra togs upp saknade jag som Burmavän och aktiv i Svenska Burmakommittén sedan 2001/2002 just situationen i landet och hur Sverige arbetar inom EU och FN för att stötta demokratirörelsen. Därför välkomnar jag riksdagens Burmanätverk som i samarbete med olika organisationer bjöd in ett 40-tal personer, däribland var vi 5-6 riksdagsledamöter på plats från tre olika partier. Jag hade förmånen att i telefon ställa ett par frågor direkt till nobelpristagaren och demokratikämpen Aung San Suu Kyi, ibland kallad Madame, ibland The Lady.

Det var oerhört viktigt att få prata direkt och höra hennes bild av läget och vilka frågor hon tycker att Sverige och omvärlden ska arbeta med- hennes viktigaste medskick till just Sverige var ändå att Sverige fortsatt ska vara en vän att räkna med och som ger sitt starka stöde för den demokratiska oppositionen i landet. Jag är mycket glad och tacksam att vi parlamentariker idag fick ställa frågor till Aung San Suu Kyi och jag ser fram emot att vid tillfälle besöka Burma eller att Aung San Suu Kyi så småningom vågar resa utomlands utan att riskera inreseförbud till Burma som juntan hotat henne med under alla år hon varit aktiv i landet. Vi måste fortsätta hålla dialogen och stötta demokratirörelsen och ungdomarnas möjligheter till kontakt med omvärlden, det är väldigt viktigt för det burmesiska folket att de vet att vi följer deras kamp för frihet och demokrati.

Mer information om Burma finns på www.burmakommitten.org

Igår meddelade Valrpövningsnämnden att den blir omval i landstinget i Västra götaland i samtliga valkretsar men också i det mer uppmärksamade fallet: Örebro kommun (Svenska Dagbladet ). Orsaken är att Folkpatiet skulle med en röst till fått ett mandat ytterligare i kommunfullmäktige på bekostnad av Socialdemokraterna och därmed skulle majoritetsförhållandet förändras, även om SD har vågnästarställning i Örebro. Det som är intressant är också att VPN konstaterar att felaktigheter begicks i Örebro i samband med valet när Socialdemokraterna kampanjade på valdagen men också att man anordnade sk. valskola direkt i anslutning till förröstningslokalerna vid Vivalla bilbiotek. Detta gjorde för övrigt Socialdemokraterna i Södertälje också, men om jag minns rätt var själva ”skolan” på ett annat ställe. Jag är starkt kritisk till kampanj på självaste valdagen- det borde vara förbjudet och regleras i överenskommelser mellan partierna, inte nödvändigtvis i vallagen. Dessutom ska det vara förbjudet med valskolor som direkt har till uppgift att inte bara ge medborgare information om det egna partiets program, i dessa fall som ex Södertälje följde S-företrädare med till vallokalen och på så sätt indirekt/direkt påverka hur en person ska rösta- detta är inte valskola detta är valfusk.

Jag tycker att partierna har en viktig roll under hela mandatperioden, man kan inte bara informera om sitt partis program ett par månader före valdagen och med mycket kampanj till och med på valdagen, den måste fredas. Sedan har kommunernas valnämnder och Valmyndigheten ett stort ansvar att tillhandahålla information, trycksaker, valfilmer mm på svenska och andra språk för att minska partiernas uppgift att gå in som informatör inför ett val-partierna ska fokusera på sitt program och politiken de vill söka stöd för- idag får partierna göra både och och det är inte självklart att den informationen blir ”neutral”. Det är välkommet att VPN fattat beslut om omval i Örebro, det visar att vi har en fungerande demokrati och en vallag som är tydlig att har det skett fel som kan påverka ett valresultat så ska det rättas till.

Demokrati kan man inte riktigt prata om i Egypten , på tåg upp till Sundsvall under fredagen nåddes vi strax runt 17-tiden av beskedet att Hosni Mubarak lämnar presidentposten (Dagens Nyheter)och att han lämnat Kairo för Sharm-El-Sheikh. Det egyptiska folkets uppslutning, envisa kamp för demokrati och deras dialog och förtroende för militären möjliggjorde denna demokratiseringsprocess- och definitivt var USAs påtryckningar av avgörande betydelse för Mubarak sista timmarna på presidentstolen. Det vi hoppas nu är att militären (Dagens Nyheter) har folkets bästa framför sig och att man förbereder demokratiska val så snart det går. Jag hade ändå välkomnat ett tydligare ställningstagande och snabbare såndat av Obama och EU. Jag hoppas att omvärlden ger folket sitt fortsatta stöd i denna process ända fram tills att ny ledning är vald. Svenska Dagbladet resonerar idag om vägen framåt efter gårdagens historiska händelse och vad som kan hända nu är regimen fallit.

Nu hoppas jag att de diktatorer som sitter kvad vid makten tänker om, oavsett om det är Vitryssland, Syrien, Jemen, Libyen eller Burma. Visserligen har miliäten infört en civil president och hängt av sig unfiformerna, men det är samma gamma gäng som fortfarande isolerar och styr Burmas invånare med järnhand. Gbagbo i Elfenbenskusten har trots att han förlorat valet vägrat lämna makten till den president som folket har röstat fram. Demokrati är inte en självklarhet och de som vill ha demokrati ska få vårt stöd.

Jag har i nio år intresserat mig för men också följt utvecklingen i Burma, ett av världens mest intressanta länder, men samtidigt ett av världens fattigaste och mest isolerade länder och dessutom en miilitärdiktatur sedan 1960-talet. Från högskolestudierna i Sundsvall, via åren som styrelseledamot och sedan ordförande i Svenska Burmakommittén har utvecklingen som vi följt gått ibland fram- men dessvärre och alldeles för ofta bakåt. Juntan sitter kvar, demokratirörelsens främsta symbol fortfarande i husarrest och tyvärr lyckas inte Burmafrågan kunna hålla sig fast på den politiska dagordingen mer än vissa korta stundet. Frågan är varför?

Idag följer vi med stort intresse det så kallade valet i Burma. Militärjuntan har som bekant bytt namn till Myanmar, bytt flagga, flyttat huvudstaden och fortsätter att förfölja politiska moståndare. Aung San Suu Kyi, ledare för National Leauge for Democracy och vinnare i valet senast (1990) sitter fortfarande i husarrest. Bertil Lintner skriver en bra artikel om Suu Kyi, i dagens SvD. Burma har alltså inte haft ett val, som också DN påpekar, på 20 år. Och valet som vanns av NLD 1990 reseptekterades aldrig, så dagens val är tyvärr bara ett spel för galleriererna även om det rent psykologiskt är positivt att militärjuntan överhuvudtaget vill ordna ett val.

Det är en skam att det burmesiska folket kunnat hållas isolerade av en maktgalen militärjunta som hellre vill resa, spela golf och använda statens tillgångar för privat bruk än att förebygga och satsa på utbildning och sjukvård men också på demokratiska reformer i landet.

Idag den 7 november hålls val. Valobservatörer är förbjudna att komma in, så också pressen. Däremot ska vissa diplonmater som är stationerade på plats få följa valet på vissa håll i landet. Konstitutionen håller också på att förändras och inte till förmån för demokratirörelsen. Sverige borde mycket starkare agera kraftfullt och kräva i EU och FN att man tar avstånd från det som sker i Burma.

Tillsammans med riksdagskollegor från Centerpartiet och Kristdemokraterna har jag inlämnat en motion till Sveriges riksdag om Burma och valet. Ni kan också läsa mer på Svenska Burmakommitténs hemsida för att få mer information www.burmakommitten.org