Så äntligen har VLT och några lokala medier börjat skriva om det som vi skolpolitiker debatterat och diskuterat länge, skolomställningar. Tidigare har jag kommenterat detta i Västerås Tidning (24/12) samt i fullmäktiges debatt den 1 december 2011. Även via inlägg i VLT, januari 2012.

Under 2009 genomfördes i Västerås en första stor omställning främst på grund av minskade elevkullar, alltså demografi. Den omställningen skedde i god anda, i samråd med skolledningar och informationen till berörda elever och föärldrar fungerade enligt mig i princip bra. Parallellt under dessa tider genomlevde många kommuner den ekonomiska kris som hade drabbat Sverige, men i Västerås behövde vi aldrig dra ner på skolbudgeten enbart utifrån att vi skulle spara, tvärtom ökades skolbudgeten årligen under Folkpartiet och Västeråsalliansens tid. En annan sak är att resurserna inte alltid hamnade på rätt saker och ibland kom de aldrig fram till skolans rektor utan fastnade hos någon direktör eller verksamhetschef inom den kommuanala utförarorganisationen proAros. Med detta känt krävde vi i mars 2010 en total reformering av proAros och vi gick till val på detta hösten 2010, efter att de rödgröna övertog makten i stadshuset valde vi att lämna in en motion i samma ärende till Västerås kommunfullmäktige som fortfarande inte behandlats. Men våra påtryckningar har ändå resulterat i att det pågår en slasg översyn av hela beställar-utförarmodellen. Men att som Moderaterna föreslå en total avveckling är inget Folkpartiet tänker gå med på.

Andra politiker inom de rödgröna har också ibland velat ge en bild av att anpassning av skolan och omställning beror på neddragningar generellt med den borgerliga regeringen. Det är en allt för enkel matematik. Man kan inte skylla dålig lokal prioritering och dålig hushållning av resurserna som går till en massa tomma, dyra lokaler på regeringens skolpolitik.

Det krävs nu snabba beslut för att stoppa att allt mer resurser går till tomma lokaler, främst på gymnasiet men också på grundskolenivå. Det som är viktigt är att man samtidigt har kvalitet i åtanke och inte bara ekonomi som proAros tyvärr haft när man lägger om stadierna till 6-9, detta är en utveckling som jag inte vill ha. Detta går stick i stäv med samtliga kommande skolreformer på nationell nivå.

Vi kräver nu att omställningen sköts bra men snabbt men att de besparingar som ligger ut, utöver demogarfi, direkt måste tas i första hand på proAros administration och inte som de rödgröna nu gör med att dra in resurser på skolnivå. Resultatet är anställningsstopp, kompetensstopp och vikariestopp. Lärarna får ännu tuffare att klara av sin redan fyllda arbetsschema.

Annonser

Socialdemokraterna verkar nu ha en ”nationell kampanj” där man ifrågasätter att statsbidragen räknas ner 2012 och framåt i och med den nya gymnasiereformen. SR Västmanland rapporterar om detta idag. Regeringen och Sveriges kommuner och landsting är överens om att följa kostandsutvecklingen och bedöma om man behöver göra justeringar. Men större kommuner som Västerås, där jag är aktiv, kommer enligt en prognos att tappa 10mkr i statsbidrag. Detta gör S nu en stor sak av och menar att det kommer att innebära stora konsekvenser för gymnasieskolan. Men Västerås kommer att gå in med ”egna pengar” säger ansvariga politikern.

Det han inte säger är att ansvarig nämnd gjort årliga överskott på 10-20 miljoner kronor och att Västerås stads budget ligger på drygt 6 milkarder kronor, men också att nämnden mellan 2008 och 2010 helt anpassat och förberett den nya gymnasieskolan genom att fasa ut program och kurser. Yrkes-och lärlingsutbildningarna är billigare att driva, särskilt lärlingsutbildningen som till stor del är arbetsplatsförlagd, självklart påverkar detta kostnaden för kommunen. Genom mindre felval och avhopp kommer skolan och kommunen också att slippa lappa och laga för nästan 200mkr som det kostar Västerås som vi lägger på arbetsmarknadsinsatser och vuxenutbildningsinsatser (dessa pengar inkluderar även andra statliga insatser som Yrkesvux etc).

Då har jag inte räknat att Västerås dessutom lägger mellan 70-80 miljoner varje år (av gymnasieskolans budget på drygt 600mkr/år) på det som hette IV-programmet, numera finns fem sk särskilda program. Det vill säga lappa och laga för elever som lämnat grundskolan utan behörighet. Det är vår största utmaning och självklart finns det potential att på sikt dra ned kostnaderna genom en kvalitativ skola. Socialdemokraterna överdriver starkt denna fråga och många kommuner är kritiska mot mindre statsbidrag trots att den egentliga utmaningen är mindre klasser och färre elever som kräver att skolan anpassar sina personal-och lokalkostnader. Men många kommuner vill inte ta tag i detta för det kräver tuffa beslut. Om man inte tar dessa tuffa beslut kommer det att drabba övriga skolan genom alla tomma dyra lokaler samt en övertalighet på skolor med för många lärare i förhållande till antalet elever.