Det är något som händer i Burma, helt klart. Fredpristagaren Aung San Suu Kyi får vistas ute, ha politiska möten, ta emot utländska gäster (ex USA:s utrikesminster Hillary Clinton) och nu senast ställa upp i ett politisk fyllnadsval. Detta för första gången sedan valet 1990. Denna utveckling är fantastisk. Militärjuntan har tagit på sig kostymer, men det är samma personer och juntans eget parti förfogar, trots NLDs vinst i fyllnadsvalet 40 av 45 platser, har de en förkrossande majoritet med sina 80% av parlamentets stolar. Detta får vi inte blunda för. För det första är det endast ett fykllnadsval till vissa platser, för det andra finns systemet kvar med vikta platser till vissa grupperingar och presidenten. Detta är inte okej. Sverige och EU måste hålla kvar sanktionerna mot regimen i Burma. Det finns flera andra sätt att genom dioplomati och politisk dialog lätta på trycket. Men att som vissa EU-länder redan idag öppna upp för att lyfta sanktionerna vore att ropa hej för tidigt. Storbritannien hoppas jag fortfarande att vi kan samarbeta med. Frankrike har aldrig helhjärtat stöttat den demokratiska oppositionen. Det som bekymrar mig är att länder som Nederländerna och Tyskland börja svaja i sitt ställningstagande. Att en demokratiseringsprocess är påbörjad är positivt, men det är just en process och med tanke på det politiska klimatet i Burma för politiker och journalister samt det angiverisystem som finns i landet hoppas jag att Europa agerar med eftertanke.

Burma har haft en militärdiktatur sedan 1962. Trots det senaste årets händelser är det långt ifrån tillräckligt utifrån det lidande och den fattigdom som råder för att inte tala om de politiska fri-och rättigheterna som ännu inte kan anses respekteras av regimen.

Sverige måste stå för en konsekvent politik och tillsammans med andra Burmavänner inom EU stå fast vi en tuff linje. Det kommer en dag när sanktionerna behöver lyftas, men det kan inte enbart basera sig på ett fyllnadsval som skedde i söndags. Nu är det tid att analysera valresultatets och vad det innebär i praktiken för oppositionsledaren Aung San Suu Kyi och hennes faktiska möjligheter att bedriva en aktiv oppositionspolitik i Burma, resa utomlands, ta emot gäster, hålla politiska möten i Burma etc.

DN rapporterar om valet i söndags, så också SR.

Annonser

Det är oroande att en kommunistdiktatur och en korrupt statsledning som styr Ryssland genom sina veton i FN:s säkerhetsråd kan blockera en insats i Syrien. I DN kritiseras detta av självaste generalsekreteraren Ban Ki Moon. Tyvärr är detta inget nytt, man har agerat på ungefär samma sätt när världen krävt insatser och en humanitär intervention för att störra demokratirörelsen i Burma som SVT också för första gången på länge rapporterade inifrån genom korrespondenten Bengt Norborg. Ett bra inslag som delvis ger positiva tongångar från den sittande militärjuntan. Val ska hållas snart (fyllnadsval) och Aung San Suu Kyi kommer att ställa upp. Det är dock inte FNs förtjänst eftersom tidigare påtryckningar också blockerats av Kina främst genom sitt veto.

Nu till Syrien där tusentals människor dödats sedan oroligheterna bröt ut på allvar. Arabförbundet försöker ta tag i frågan igen för att på olika sätt vara närvarande på plats och rapportera, men också utöva diplomatiska påtryckningar. Min bedömning är att detta inte kommer att hjälpa ett dugg. Kina och Ryssland har stora ekonomiska, politiska och militära intressen i området och kommer inte att ge sig lätt. Det finns säkert också andra tunga aktörer som skulle göra mer men som just nu är återhållsamma. Men den syriska regimen är väl institutionaliserad och styr i hela samhället, de demokratiska krafterna möter ett mycket starkt motstånd. Samtidigt pågår förföljelser av både oppositonella och militärer som hoppar av. Media får inte ens tillträde och de som är inne i landet förföljs av den beryktade Mukhabarat, underrättelsetjänsten som exakt påminner om det angiverisystem som under årtioenden byggts upp i Burma under den 50-åriga diktatur som funnits där. Burma och Syrien har båda en diktatur baserad på socialitistika principer, förföljer medborgare, låser in oppositonella och regimkritiker och har ingen öppenhet för media.

EU borde vara tuffare, Sverige borde också agera gentemot Syrien. Dess ambassadör i Sverige sa så sent som igår i kvällens Aktuellt (SVT) att han avfärdade allt med att det är en medial ensidig rapportering och att de som dömer regimens agerande endast tagit ställning utifrån västvärldens mediabild. Ambassadören sa också att de behöver skydda reportrarna och därför får de inte resa fritt och rapportera fritt, till DN säger Atieh att regeringen är oskyldig. Inte konstigt, så fungerar det i en enpartidiktatur.

Läser återigen i Dagens Nyheter och Sveriges Radios hemsida om situationen för oppositionen i Burma. Demokratikämpen och ledaren för NLD, Aung San Suu Kyi planerar att genomföra en rundresa i landet för att träffa lokala partiföreträdare och diskutera med det burmesiska folket. Juntan sitter inte och har direkt glömt bort Aung San Suu Kyi, tvärtom verkar de bevaka henne mer än någonsin efter att de formellt upplöst husarresten för drygt ett halvår sedan.

Juntan är livrädd för Suu Kyi och varnar idag i ett meddelande Suu Kyi och hennes anhängare att kaos kan utrbyta som konsekvens av hennes rundresa. Jag hoppas att Suu Kyi genomför sin resa. Jag hoppas att omvärldens och medias kameror ger henne den extra bevakning genom att följa henne och därmed försöka hålla borta generalerna från att skada henne. På sin höjd kan de åter sätta henne i husarrest och åter visa oss utanför Burma och det burmesiska folket att de är inget annat än diktatorer, odemokratiska som vill tysta oliktänkande och viktiga folkliga och demokratiska symboler och personligheter som Suu Kyi.

Problemet med Burma är att omvärlden är för ointresserade och tysta. FN verkar ha fullt upp med annat (Libyen t ex) och EUs engagemang ändras från månad till månad och tyvärr är jag oroad över Tysklans omsväning i förhållandet och synen till de olika politiska partierna i Burma. Jag hoppas innerligt att Tyskland inte följer Frankrikes Burmapolitik- det skulle resultera i ett EU som är handlingsförlamat inför den grymma militärjuntan i Burma.

Idag arrangerades en träff i riksdagen (Svenska Dagbladet), passande nog samma dag som utrikesdeklarationen presenterades i kammaren. En deklarattion kan självklart inte fokusera på alla länder i världen och trots att mycket bra togs upp saknade jag som Burmavän och aktiv i Svenska Burmakommittén sedan 2001/2002 just situationen i landet och hur Sverige arbetar inom EU och FN för att stötta demokratirörelsen. Därför välkomnar jag riksdagens Burmanätverk som i samarbete med olika organisationer bjöd in ett 40-tal personer, däribland var vi 5-6 riksdagsledamöter på plats från tre olika partier. Jag hade förmånen att i telefon ställa ett par frågor direkt till nobelpristagaren och demokratikämpen Aung San Suu Kyi, ibland kallad Madame, ibland The Lady.

Det var oerhört viktigt att få prata direkt och höra hennes bild av läget och vilka frågor hon tycker att Sverige och omvärlden ska arbeta med- hennes viktigaste medskick till just Sverige var ändå att Sverige fortsatt ska vara en vän att räkna med och som ger sitt starka stöde för den demokratiska oppositionen i landet. Jag är mycket glad och tacksam att vi parlamentariker idag fick ställa frågor till Aung San Suu Kyi och jag ser fram emot att vid tillfälle besöka Burma eller att Aung San Suu Kyi så småningom vågar resa utomlands utan att riskera inreseförbud till Burma som juntan hotat henne med under alla år hon varit aktiv i landet. Vi måste fortsätta hålla dialogen och stötta demokratirörelsen och ungdomarnas möjligheter till kontakt med omvärlden, det är väldigt viktigt för det burmesiska folket att de vet att vi följer deras kamp för frihet och demokrati.

Mer information om Burma finns på www.burmakommitten.org

Nu har det gått ental dagar sedan jag bloggade här, men veckan har varit intensiv på flera olika plan. Flera händelser den senaste veckan innebär ökad framrtidstro och lite förhoppning tycker jag. Jag bloggade i onsdags om DN artikeln av socialförsäkringsministern. Det är en absolut viktig fp-framgång för några av oss som tryckt på och opinonsbildat för en bra genomgång och översyn av socialförsäkringsreformens senaste lagändringar.

Igår söndag deltog jag i en manifestation för de kristna i Sverige och Irak. För de som oskyldigt mördades i Irak i en kyrka nyligen av flera självmordsbombare men också för att uppmärksamma situationen för alla de irakier som finns i Sverige och som riskerar att avvisas dit. Nästan 10 000 personer hade samlats i Kungsträdgården för att lyssna på tal och sång. Jag höll ett anförande som några andra rikdagskollegor och mitt krav var : sluta döda de kristna i Irak, ökad trygghet för minoriteterna genom att regeringen i Irak ska förbättra säkerhetetn, FN-fokus på Irak samt att regeringen i Sverige och migrationsministern ska stoppa avvisningarna från Sverige. Om detta har jag nyligen skickat in en fråga till statstådet Tobias Billström (m). Jag hoppas på positivt svar, Sverige kan agera och måste agera.  

Burma – vi som är aktiva i Burmafrågan välkomnar beskedet under helgen att demokratikämpen Aung San Suu Kyi nu släppts. Jag och mina kollegor från KD och C har motionerat om Burma i riksdagen och vi har nyligen haft en artikel i ämnet på www.svd.se (Brännpunkt). Sverige måste fortsätta bevaka frågan och uthållighet krävs så att inte denna viktiga fråga återigen glöms bort. Idag skriver SvD om Suu Kyi.

Igår meddelade Mona Sahlin sin avgång och media domineras även idag, bl.a. Svenska Dagbladet rapporterar om att beskedet är en världsnyhet. isst Mona Sahlin har suttit i fyra år som partiledare och i S-sammanhang är det en kort period. Men hon har också lett ett organiserat röd-grönt samarbete som inte lyckades vinna regeringsmakten.

Min förhoppning är att denna förnyelsediskussion ska spridas till alla politiska partier och speciellt de som i valet 2010 backade något, och detta gäller förstås även vårt eget Folkpartiet liberalerna. Vi gjorde ett historiskt val i den meningen att vi tillsammans i samarbetet Allians för Sverige lyckades vinna 2006 och 2010, det är bra. Men Fp måste också förnya sig och förfina sin profil inför valet 2014 ihopp om att förtjäna ett större stöd bland medborgarna.

Jag har i nio år intresserat mig för men också följt utvecklingen i Burma, ett av världens mest intressanta länder, men samtidigt ett av världens fattigaste och mest isolerade länder och dessutom en miilitärdiktatur sedan 1960-talet. Från högskolestudierna i Sundsvall, via åren som styrelseledamot och sedan ordförande i Svenska Burmakommittén har utvecklingen som vi följt gått ibland fram- men dessvärre och alldeles för ofta bakåt. Juntan sitter kvar, demokratirörelsens främsta symbol fortfarande i husarrest och tyvärr lyckas inte Burmafrågan kunna hålla sig fast på den politiska dagordingen mer än vissa korta stundet. Frågan är varför?

Idag följer vi med stort intresse det så kallade valet i Burma. Militärjuntan har som bekant bytt namn till Myanmar, bytt flagga, flyttat huvudstaden och fortsätter att förfölja politiska moståndare. Aung San Suu Kyi, ledare för National Leauge for Democracy och vinnare i valet senast (1990) sitter fortfarande i husarrest. Bertil Lintner skriver en bra artikel om Suu Kyi, i dagens SvD. Burma har alltså inte haft ett val, som också DN påpekar, på 20 år. Och valet som vanns av NLD 1990 reseptekterades aldrig, så dagens val är tyvärr bara ett spel för galleriererna även om det rent psykologiskt är positivt att militärjuntan överhuvudtaget vill ordna ett val.

Det är en skam att det burmesiska folket kunnat hållas isolerade av en maktgalen militärjunta som hellre vill resa, spela golf och använda statens tillgångar för privat bruk än att förebygga och satsa på utbildning och sjukvård men också på demokratiska reformer i landet.

Idag den 7 november hålls val. Valobservatörer är förbjudna att komma in, så också pressen. Däremot ska vissa diplonmater som är stationerade på plats få följa valet på vissa håll i landet. Konstitutionen håller också på att förändras och inte till förmån för demokratirörelsen. Sverige borde mycket starkare agera kraftfullt och kräva i EU och FN att man tar avstånd från det som sker i Burma.

Tillsammans med riksdagskollegor från Centerpartiet och Kristdemokraterna har jag inlämnat en motion till Sveriges riksdag om Burma och valet. Ni kan också läsa mer på Svenska Burmakommitténs hemsida för att få mer information www.burmakommitten.org

Nu börjar militärjuntan i Burma bli lite småstressade inför valet om en månad. Idag meddelade man enligt Svenska Dagbladet att valobservatörer och massmedia inte ska kunna komma in i landet för att bevaka valet. Enligt talespersonen har Burma goda erfarenheter av att anordna val. Man vet inteom man ska skratta eller bli förbannad- men Burma är en diktatur och partier och dess politiker som inte tillhör militärjuntan förföljs och trakasseras och sätts i husarrest, däribland nobelpristagaren Aung San Suu Kyi.

 Jag har nyligen ställt en fråga i riksdagen till utrikesminister Carl Bildt (m) och inväntar svar på hur den svenska regeringen tänker i denna fråga. Det här utspelet idag visar på en allt mer pressad och maktfullkomlig militärjunta som inte skyr några medel och det oroar mig förstås – nu måste FN, EU och Sverige agera och protestera mot detta spel.