Visst är det en resa flera partier i Sveriges riksdag gjort ref i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter när det vågar diskutera frågor kring religon och politik och kring konkreta symboliska saker som slöja, burka etc och de konflikter som uppstår mellan religionsfrihet och det vi är vana vid i Sverige. Jag stöttar fullt ut ståndpunkten att förskolelärare inte ska ha en burka täckt för ansiktet, men slöja ska vi inte förbjuda. I Storbritannien har man för länge sedan löst dessa frågor på ett bra sätt och det manifesteras bäst genom de manliga sikherna som exempelvis kör buss eller arbetar i tunnelbanan. Här i Sverige har en kvinnlig studerande till förskolelärare fått symbolisera burkans vara eller icke vara i Sverige. Om Alia vill ha den hemma eller när hon handlar på ICA ska ingen av oss politiker lägga oss i det. Men vill hon studera och praktisera på ett dagis och sedan få arbete på något av våra förskolor är mitt krav att burkan ersätts med en slöja om hon önskar täcka håret. Det är en bra kompromiss där båda parter kan känna sig nöjda.

Mona Sahlin lyfter frågan i debatten med Reinfeldt – jag tror att hon har inspirerats av Nalin Pekgul eller kanske till och med tvingats börja lyfta upp dessa känsliga frågor för att markera mot sk. radikal islamism som man kan se embyon av i förorterna till Stockholm och som bl.a. Nalin Pekgul försöker uppmärksamma och bekämpa. Det tycker jag är bra. Det är bra att Nyamko Sabuni (fp), kanske den politiker som främst försökt lyfta dessa frågor nu också fått de andra partierna inse att dessa frågor är viktiga att ta tag i.

Folkpartiet liberalerna lyfte dessa frågor redan inför 2002 års valrörelse och vi introducerade begreppet utanförskapets karta där vi inte fokuserade på religion direkt. Men vi lyfte fram områden som hade det tufft inom skola, valdeltagande, delaktighet, bostadssegregation, försörjninsstöd etc. Oavsett vilka människor som bor i dessa områden eller vilken religion man bekänner sig till. Det de har gemensamt är att de bor i ett geografiskt område där det finns utmaningar som samhället och människorna i området ska få stöttning med att lösa. I många fall sammanfaller det förstås med en misslyckad svensk integrationspolitik och därför landar man så småningom i invandrarfrågan och även religionsfrågan och hur den kan påverka stadsdelar i segregerade områden där föreningar, församlingar etc kan få stor betydelse när människor, inte minst unga känner en frustration och en håglöshet över att befinna sig i ett utanförskap utan arbete.

Det jag tycker är viktigt det är diskussionen kring utanförskapet precis som 2002 års valrörelse men också jobbfrågan. Sahlin verkar desperat jaga efter godisfrågor i valet för att flytta fokus och slippa besvara den viktigaste frågan av alla som väljarna vill ha reda på förr eller senare- men gärna innan valet i september och det är socialdemokraternas alternativa jobbpolitik som dessutom ska presenteras tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet. Hur blir det med A-kassan, vilken ansats kommer Sahlin att ha i skattefrågan, kring arbetsgivaravgifterna, generellt kring bolagsskatterna etc. Så småningom kommer det nog besked, de rödgröna är skyldiga att redovisa ett alternativ under april-maj månad om de ska leva upp till allianskonceptet de rödgröna.

Annonser