Folkpartiet liberalerna har en aktiv skolpolitisk agenda. Nyligen deltog jag på en skolkonferens med kollegor från 14 kommuner runt om i landet. Temat var bland annat de förändringar som sker på skolområdet. Utbildningsminster Jan Björklund (fp) har presenterat förslag till ny skollag, ny gymnasiereform, ny rektorsutbildning, ny lärarutbildning mm. Fler reformer är på väg. Varför allt detta? Vårt svar är att svensk skolpolitik totalhavererat under åren med socialdemokraterna i regeringen och med ett stödparti som Vänsterpartiet som fortfarande är emot läxor, emot betyg, emot skriftliga omdömen och emot uppföljning av elevernas kunskaper. Fokus under denna tid var på allt annat än kunskap.

Nu låter Mona Sahlin under s-kongressen nästan som Jan Björklund -möjligtvis vill Sahlin att väljare som gillar folkpartiets skolpolitik ska tro att socialdemokraterna har svängt. Faktum är att Mona Sahlin hoppar mellan formuleringarna beroende på dagsnoteringen. Igårdagens DN Debatt använder hon formuleringar som lika gärna kunde vara delar av fp:s skolpolitiska program, för att på kongressen uttala att ”Björklunds skola är inte vår”, refereras idag på DN ledarsida. Socialdemokraternas ledare ska dels lugna partikongressen, dels lugna väljare som gillar fp:s skolpolitik. Sahlin ska dessutom lugna Miljöpartiet, men kanske främst Vänsterpartiet som har helt andra krav på skolpolitiska frågor. Med dem tänker Mona Sahin bilda regering och det är en utmaning i sig när det gäller viktiga områden som skolan. Tänk er Lars Ohly som skolminister, nu tror jag inte att en s-regering skulle tillåta detta, men allt är teoretiskt möjligt eftersom Mona Sahlin nu går till val på att bilda en trepartiregering.

Folkpartiet liberalerna måste stå upp och stå fast för sin skolpolitiska agenda. Visst finns det kritiska synpunkter kring flera av våra förslag, men resultaten av den förra politiken har Sverige redan ”testat” i många år. Resultaten sjunker inte minst inom matematik och andra no-ämnen. Många elever får snälla G i grundskolan och många elever får inte det stöd de har rätt till i grundskolan- antingen på grund av att lärarna inte lärt sig att upptäcka ex läs- och skrivsvårigheter, men det kan också handla om ekonomi. Skolan skjuter på det till nästa stadium. Allt för mycket resurser läggs på IV-programmet istället för att lägga det på förskola, grundskola och lärarlöner exempelvis. Vi fortsätter satsa på lärarkompetensfrågan och vi fortsätter satsa på systematiska uppföljningar. Socialdemokraterna kritserar vår skolpolitik men har ännu inte levererat ett enda konkret alternativt programförslag. Däremot pratar man gärna om fler platser på KomVux som lösningen på arbetslösheten, ref i Svenska Dagbladet. Västerås är en av få kommuner i Sverige som satsar så mycket av sina kommunala resurser på just vuxenutbildningen, men det är en av flera insatser. I Västerås säger lokala s-politiker i min nämnd att man vill gå tillbaka till det vi hade förr. Min slutsats blir tyvärr att socialdemokraterna gemensamma svar på det mesta är : återställarpolitiken. Jag tror inte att det är det väljarna och Sverige behöver, definitivt inte inom skolpolitiken.