Vårbudget- vad säger Socialdemokraterna egentligen?

Folkpartiet och allianregeringen har nu presenterat vårbudgeten; några besked är att vi dels omfördelar 700mkr till drift och underhåll av tåg, men också satsningar på fler platser inom högskola och yrkesinriktad gymnasieutbildning inom vuxenutbildningen. Att fortsätta moverka arbetslösheten och ungdomsarbetslösheten (den faktiska!) är vårt mål. Men också fortsätta satsa på kvalitet i skolan, ex inom yrkes-och lärlingsutbildningen.
Mot detta står Socialdemokraterna i kammaren, i lokala medier i VLT och SR Västmanland tec och påstår saker som inte är sant.

Tex att vi inte satsar på skolan. Statens satsning på forskning har aldrig varit större. När det gäller vuxenutbildningen så ska våra prioriteringar justeras utifrån konjunkturen- eftersom läget är bekymmersamt i ekonomin är det rimligt att vi ökar antalet platser. Det gäller också platser vid Yrkeshögskolan, men i första hand yrkesvux inom vuxenutbildningen.
Socialdemokraterna lovar att ingen undgom ska vara arbetslös mer än 90dagar. Detta är ett fullkomligt märligt besked- ingen politiker kan garantera ungdomar ett arbete inom 90dgt, inte ens Socialdemokraterna. Arbetsförmedlingen har resurser men det är att förebygga ungdomsarbetslöshet som är vår uppgift, inte parkera ungdomar inom AF:s system.

Socialdemokraterna påstår felaktigt (medvetet i debatten, ex förra veckans kammardebattom gymnasieskolan) men också i SR Västmanland (Pia Nilssons debatt igår) om vårbudgeten mot en m-ledamot att vi inför ettåriga gymnasieutbilningar. Detta är inget annat en en lögn.
Utbildningsutskottet och regeringen har beslutat om att ersätta IV med fem särskilda program; ett av dessa är yrkesintroduktion för elever som inte är behöriga till gymnasieskolan. Det är inom ramen för detta som kurser kan variera i olika längd och vårt förslag är att elev efter vissa yrkeskurser får ett bevis. Dessa elever kan få ett arbete, men flertalet kommer att studera vidare inom vuxenutbildningen. Precis som jag sa i mitt anförande; Socialdemokraterna har inte ett enda förslag för dessa elever som årligen hoppar av gymnasiet, tvärtom är det enda besked socialdemokratiska företrädare kan ge samt (v) att utbildningen ska vara på tre år samt ge högskolebehörighet.

 

Bra besked om jobbavtal för ungdomar

Det som var omöjligt och konstigt för två år sedan är nu möjligt, mycket tack vare att Folkpartiet aktivt i kommuner och landsting, samt inom organisationen SKL drivit frågan om ungdomsavtal i syfte att underlätta inträdet på arbetsmarknaden. Idag meddelade bl.a. genom SR att SKL och facket Kommunal att man är överens om ett jobbavtal för att locka ungdomar att söka sig till vård-och omsorgsyrket.

Jag tycker att detta är ett mycket positivt besked och min förhoppning är att dessa avtal sedan ska införas generellt eller åtminstone inom många fler sektorer på arbetsmarknaden. De siffror som Socialdemokraterna viftar med är upptrixade med alla heltidsstuderande gymnasieelever, men oavsett så har vi ett bekymmer och detta har vi i Folkpartiet Västerås arbetat med i flera år, inte minst under 06-10 när Fp hade kommunalrådsansvar för utbildning och arbetsmarknadspolitiken i staden.

Det viktigaste är att samhället identifierar de faktiska antalet ungdomar och sedan satsar på utbildning för att de ska kunna komma vidare, i samarbete sedan med företag, arbetsgivare och Arbetsförmedlingen. Vuxenutbildning är här också ett mycket viktigt inslag som vi satsat stort på lokalt som nationellt genom yrkevux.
Detta avtal innbär 75% lön och det är för ungdomar mellan 19-25 år. Resterande tid sker vissa utbildningsinsatser. Folkpartiet har drivit detta nu i över två år- det är bättre att en ungdom har ett arbet än sitter hemma med bidrag eller lever på föräldrarna.

Parallellt med detta har vi i regeringen tagit initiativ till att utreda en undersköterskeexamen samt andra åtgärder inom utbildningsystemet för att öka attraktionen för vårdyrket och få fler ungdomar som söker sig dit, för helt klart finns det stor efterfrågan på arbetskraft inom denna viktiga sektor.

 

Dags att påminna om varför vi sjösatte en ny gymnasiereform

Idag arrangerar vi i riksdagens utbildningsutskott en öppen hearing som sänds på riksdagens webb-tv och sedab i SVT Forum. Det är ett intensivt program om två timmar och många inbjudna talare från skolvärlden som är ombedda att göra korta inspel till oss i utskottet- temat är gymnasiereformen som trädde ikraft så sent som hösten 2011. Det vill säga det är inte seriöst att egentligen dra några vetenskapliga slutsatser av hur reformen. Men det är av intresse att lyssna in hur olika aktörer ser på reformen.

Det är inte aktuellt att göra några förändringar i gymnasieskolan, reformen är inte nog inte ens fullt genomförd i vårt avlånga land med 290 kommuner. Även om den formella strukturen är sjösatt så uppstår fortfarande trassel med vissa program eller samverkan med företag eller elevernas rätt att erbjudas en arbetsplatsförlagd praktik som del i utbildningen.
Det ska bli intressant att ta del av de olika rösterna. Facket lär ha nya önskemål och vissa politiska partier kanske också vill gå in nu och justera- av det jag hört hittills i debatten vill åtminstone S och V tillbaka till den gamla gymnasieskolan. Problemet med detta är att ett stort antal elever kom till gymnasiet med dåliga förkunskaper och alla tvingades läsa teoretiserade inriktnigar, oavsett om man läste studieförberedande eller yrkesutbildningar. En tredjedel av eleverna slogs ut genom avhopp och många lämnade gymnasiet efter 3-4 år utan slutbetyg.

För Folkpartiet är detta inget alternativ-mitt i detta medial brus får vi inte glömma bort varför Fp och regerigen utredde en ny gymnasiereform och sjösatte den som sent som hösten 2011. Orsaken var just stora kvalitetsbrister, stora elevavhopp samt yrkesutbildningar som inte förberedde eleverna som gick yrkesprogram att komma ut i arbetslivet. Därför har vi lagt om gymnasieskolan och skärpt kraven.

 

Riksdagen startar med partiledardebatt

Efter juluppehåll samlas riksdagen idag igen i Stockholm. Partiledarna startar vårens session med att debattera. Min förhoppning är att utbildning och arbete ska vara Folkpartiets fokus, men också lyfta de stora utmaningar vi ser inom vårt andra ministerområde, integrationspolitiken och förmedla det komplexa men också visa på hur vi som liberaler i regeringen vill utveckla och lösa dessa hinder som vi identifierat för att människor ska kunna komma ut i arbetslivet. Ungdomsarbetslösheten är ytterligare en sådan utmaning- här krävs det inte bara lägre arbetsgivaravgift utan även införandet av ungdomslöner motsvarande 70-75% av en lön för att få in ungdomarna på arbetsmarknaden. Det finns också andra arbetsrättsliga delar som kan underlätta för unga och vuxna att komma in, men det akuta är ungdomarna. Medveten om att grunden för denna problematik är att en stor andel av de arbetslösa ungdomarna inte har slutbetyg från gymnasiet, detta har vi lyft och presenterat en ny skolpolitik som ständigt attackeras från vänstern, socialdemoktratin men även från Miljöpartiet.

#8 Hundra skillnader mellan Fp och M
Återstår att se om Moderaterna kommer med några nyheter, kanske något nytt inom försvarspolitiken där Folkpartiet haft en annan ståndpunkt i försvaret av Gotland eller varför inte Folkpartiets utrikespolitiska kritik mot M i frågan om att kräva att Syriens regim ska ställas inför internationll rätt när det gäller de ansvariga?

Vad S-gruppledaren i riksdagen kommer att leverera; här finns ju en uppenbar konflikt mellan S-partiet och ”LO-partiet” i fråga om välfärden och vinstuttag och därmed synen på valfrihet och alternativ. Intressant blir det.

Vad Åkesson kommer att leverera vet jag inte, men sannolikt så lär han ta upp invandringspolitiken, men vid ngn partiledardebatt så gjorde han inte det, måste vara en del av hans taktik att inte bara framstå som enfrågeparti- men de flesta vet att 99% av hans utspel rör just invandringspolitkiken, inte integrationspolitiken och hur vi ska lyckas med det. Här har Folkpartiet mer att bidra med.

 

Fp säkrar högstadieverksamhet på Bäckby

Hundra skillnader mellan Fp och M

#6 Skola/stadsdelsutveckling av Bäckby i Västerås

Kommunfullmäktige i Västerås hade en debatt med anledning av budgetavstämningen för 2013. Till skillnad från budgetbeslutet i juni tillkom det extra statsbidrag att fördela ut samtidigt som vi ser ökat behov av insatser för att dämpa underskottet inom hemtjänst och vården. Det viktigaste för Fp är att vi fick gehör för ytterligare 12,5mkr i extra lärarlönesatsning för 2013, utöver det centrala läraravtalet. Men vårt mål var 15mkr + 5, totalt 20.

Den stora debatten blev ändå kring vår överenskommelse där Socialdemokraterna och Vänsterpartiet accepterat ett Fp-förslag om sammanslagning av Sofiaskolan, Bäckbyskolan och Hällbyskolan som jag aviserade i somras. Detta blev nu klubbat och debatten blev tydlig mellan Fp och M. Vi satsar mer på stadsdelsutveckling, vi löser inte utmaningarna i området om vi avvecklar skolverksamheten. Vi löser inte stadens totala lokalproblem med en höghstadieavveckling- som egentligen var Moderaternas ursprungsförslag, men det ville man inte prata högt om igår. Med Fp:s förslag behåller vi en högstadieskola i området och vi löser det akuta problemet sedan 2009 med Sofiaskolan för elever med autism.

Vi kommer ställa höga kvalitetskrav och ha skolverksamheterna på Bäckby under lupp. Skolans resultat är inte tillfredsställande, men det är 5-6 enheter som har samma problem i Västerås, det andra är elevunderlaget, att många är nyanlända och har kort tid i Sverige. Oavsett ska vi ställa tuffare krav på lärarnas kompetens och en skolledning som fokuserar på kunskapsresultaten och inte enbart på allt runt omkring i området.

Med Fp:s förslag som nu blivit det faktiska beslutet bidrar vi dels till färre lokaler, dels till ökad fokus på kunskapsuppdraget- dels att bidra till en fortsatt utveckling av stadsdelen Bäckby- ett arbete som vi tog inititiv till i mars 2009. Till skillnad från de andra partierna i stadshuset har det faktiska intresset att göra aktiva, uthålliga insatser i området Bäckby inte varit så stort. Men för oss är skola och integration/arbetsmarknad det viktigaste sättet att bryta utanförskapet, öka delaktigheten och bidra till trygga områden i hela Västerås. Likt vårt engagemang för skolan och högre lärarlöner kommer vi fortsätta verka för att Bäckby ska utvecklas.

 

Studiebesök i Finland

I söndags reste jag till Finlands huvudstad Helsingfors för att under hela måndagen diskutera det finska skolsystemet med Helsingfors stad, men också besöka några verksamheter inom utbildnings-och arbetsmarknadsområdet. Jag studerade särskilt ngt som heter läroavtal som upprättas mellan arbetsgivare och lärlingen, det kan erbjudas redan direkt efter grundskolan, men vanligast under gymnasiet eller direkt efter gymnasiet. Skillnaden mot det delvis svenska systemet är att villkoret är att arbetsgivaren i praktiken lovar en anställning och ger lärlingen en lön, första året runt 80%. Finansiering av utbildningen står staten för via kommunen som också är de som beviljar antal platser och beslutar om vilka arbetsgivare som ska få ekonomiskt stöd. Kommunens utbildningsinspektörer är också de som med stöd av branchgrupper följer upp kvaliteten och har dialog med handledarna på enheterna, ex en förskola.

Det som är mest intressant i Finland, utöver deras resultat är den kompakta uppslutningen bakom lärarna. Unga som äldre uppskattar lärarnas insatser och ungdomar är stolta att förmedla att de är lärare. Lönerna ligger inte så mycket högre än de svenska lönerna, även om vi i Sverige aktivt arbetar för högre lärarlöner, både genom kommunala prioriteringar som Fp och regeringens satsning på karriärsteg i skolan för högre löner. Söktrycket i Finland till lärarutbildningen är 10-11 per plats i Sverige 1,2 sökande per plats. Politiken i Finland och allmänhetens gemensamma uppskattning bidrar förstås till att lyfta läraryrkets status.

I Sverige gör vi många försök, men vi måste också diskutera de sjunkande resultaten och lärarnas ansvar i skolan, det är ofrånkomligt. De båda lärarfacken har ett större ansvar än andra att förmedla och skapa intresse för läraryrket, här finns mycket mer att önska än de utspel facken gör idag inte minst i media som ensidigt nästan fokuserat på lärarlönerna.

Finlands skolsystem är lite krångligt men mycket mer individuellt anpassad för elevernas intresse som motiverar de att slutföra en utbildning. Statusen på de yrkesförberedande utbildningarna står högt och i Finland finns inte den svenska debatten om huruvida yrkesprogram ska ge högskolebehörighet eller inte. Sverige borde i detta avseende titta ännu mer på både Finland och Nederländerna samt Tydskland för att kvalitetssäkra lärlingsutbildningarna. I detta perspektiv är de svenska socialdemokraterna rätt ensamma när de fastnat i sin gamla strikt jämlikhetsbaserade politik i den meningen att alla ska läsa exakt efter samm upplägg och bli akademiker.

Men Sverige har kommit, trots våra stora utmaningar med integrationen, mycket längre när det gäller erfarenhet att ta emot nyanlända elever och vuxenstuderande. Här fick jag höra att även Finland börjar inse att de måste anpassa sina utbildningar och att detta ställer krav på deras skolsystem som inte haft någon beredskap tidigare. Helsingfors ser även utmaningar när det kommer till resultaten och behovet av nya läroplaner. Det var en mer nyanserad bild av läget i Finland än den vi ofta själva refererar till. Oavsett så är deras skolresultat och lärarkompetens imponerande!

 

Fp vill renodla beställar/utförarmodell, M vill ha förvaltningsmodell

Hundra skillnader mellan Fp och M

#5 Beställar-utförarmodellen i Västerås

Sedan 1990-talet har Västerås haft en väl fungerande uppdelning mellan beställarnämnderna, dvs de politiska nämnderna, och utförardelen i den kommunala organisationen. Organisationen infördes då genom en överenskommelse mellan S och Fp. Modellen har sedan dess inte reformerats och växt så pass att den administrativa överbyggnaden blev för stor. Under mandatperioden 06-10 upptäckte vi i flera ärenden att den politiska styrningen inte fick fullt genomslag, att politiskt fattade besut inte var kända, att beslut och resurser som var öronmärkta till vissa delar i ex skolverksamheten användes till andra områden. Detta är förstås inte acceptanbelt. Tanken med beställar-utförarmodellen är att skilja beställningen av verksamheten och vem det är som utför den, arbetsgivar-och personalansvaret ska ligga helt på utföraren och alla s.k. hur-frågor. Den politiska styrelsen för utförarsidan ska inte vara partipolitisk egentligen utan verkställa det som beställarnämnderna prioriterat i budget och genom politiska beslut.

Helt klart har kommunala proAros i Västerås skenat i väg utifrån den ursprungliga modellen. Det beror både på tjänstemannakultur men också på hur politikerna agerat under åren. En mycket viktig del i beställar-utförarmodellen är att det offentliga ska separeras från fristående i den meningen att beslutsfattarna ska inta en strikt neutral position när man ger uppdrag och anslår medel eller när man genomför en upphandling inom äldreomsorgen eller inom vuxenutbildningen. Generellt sett har detta fungerat inte minst på äldreomsorgsområdet. Västerås skattebetalare har tjänat väldigt mycket på att effektivisera och separerar beslut och utförandet av hemtjänst mm genom upphandling etc.

Folkpartiet drev som först parti i mars 2010 att vi vill dela organisationen och renodla skoldelen. Problemet har varit skoldelen. Vi la senare en motion efter valet 2010 men dessvärre har slutresultatet hittills inte gått vår väg- mer än att vi faktiskt bidrog till att organisationen kommer att reformeras fr o m 1 januari 2013. För två år sedan var detta otänkbart då endast ett par partier insåg behovet av en förändring.

Fp och M intog olika positioner. M gjorde upp med S, V, Mp om att återföra allt till förvaltningsmodell. Man sätter därmed hela neutraliteten ur spel. Risken att beställaren nu sitter med både personal, lokaler, arbetsgvaransvar etc etc kommer att överta fokus från de viktiga verksamhetsfrågorna som man är satt att bevaka och följa upp främst. Neutraliteten mellan kommunen och fristående skolor och alternativ inom vård och omsorg har satts ur spel.

Min bedöming är att stadens nya organisaton från 1 jan 2013 kommer att behöva justeras igen då förslaget från S och M inte är neutral.

 

S agerar förvirrande i nattisfrågan

Igår debatterade vi en socialdemokratisk interpalltion om nattis, eller barnomsorg på obekväm arbetstid. Det socialdemokraterna efterfrågade var ett ökat statligt ansvar för barnomsorg på obekväm arbetstid, dels en kraftig ekonomisk satsning. S menar själva att de vill avsätta 100mkr. Problemet är att vi idag inte har en samlad bild över efterfrågan för att exakt peka på hur många som nekas denna service. Vi anser att detta yttrest är en kommunal fråga och i skollagen har detta förtydligats.

De rödgröna har efter tillännagivande drivit igenom ett beslut om stimulansbidrag till kommuner för att utöka servicen. Problemet är att just stimulansmedel inte kommer att lösa det behov som finns i de aktuella kommunerna. Men de rödgröna kunde i somras inte komma överens om en annan formulering mer än att det ska vara just stimulansmedel.

Det som förvånar mig mest är att partiet inte har full finansiering, att partiet driver frågan om lagstadgad rättighet istället för behovsprövat insats som jag förordar och slutligen- i riksdagen vill S-politiker att alliansen ska införa rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid, men i flera kommuner som S styr inom avslår man liknande förslag på lokal nivå.

 

Fp vill införa ungdomsavtal, vad vill M?

Hundra skillnader mellan Fp och M

#2 Arbetsmarknad/ungdomsarbetslöshet

Sverige har ett stort problem med ungdomsarbetslöshet. Detta har varit ett bekymmer oavsett regering. Dagens statistik är dock problematisk i den meningen att även heltidsstuderande gymnasieelever ingår som arbetssökande. Detta ger inte en rättvis bild av den faktiska målgruppen ungdomar under 25år som inte har någon utbildning eller sysselsättning. Det är dessa ungdomar vi måste identifiera i varje kommun och stötta nationellt som lokalt för att erbjuda stöd. Stödet får inte vara av typen att det bidrar till att de fastnar i de offentliga program och hamnar i ett långvarigt bidragsberoende. Det viktigaste är att ungdomar erbjuds kompletterande utbildning för att stärka sina chanser till ett arbete.

Folkpartiet driver några centrala frågor som vi anser är helt avgörande för att förebygga ungdomsarbetslöshet; vi vill fortsätta utveckla gymnasieskolans yrkesprogram, lärlingsutbildningarna måste bli bättre och samarbetet med företagen kan bli bättre. Vi håller på att utreder förslag om ett lärlingsanställningsavtal som gör det möjligt att anställa en lärling på ett företag parallellt när man studerar på gymnasieskolan. Fp har också i regeringen nyligen drivit igenom ett särskilt uppdrag till Skolverket att inom ramen för yrkesintroduktion erbjuda kortare utbildningar för de tusentals ungdomar som inte är behöriga att läsa på nationellt program 0ch som inte bedöms ha kvalificera in sig där eller kanske inte har detta som mål utan- vill efter en kort kurs testa sina möjligheter på arbetsmarknaden.

Folkpartiet har i kommuner och landsting lanserat och motionerat om att införa ett ungdomavtal med en ingångslön som är anpassad för ungdomar upp till 20-23 år beroende på hur deras utbildning ser ut och vad branschen bedömer att de kan. Ingångslönen kan tex motsvara 75% av en avtalsenlig lön och är ett initialt erbjudande i syfte att komma in i arbete. Folkpartiet driver detta på olika håll i landet men på nationell nivå har förslaget hittills inte vunnit tillräckligt brett stöd, exempelvis av Moderaterna.

Samtidigt menar Moderaterna att de anser att arbetsmarknadsfrågan är viktig och att Sverige behöver vidta åtgärder för att som man kallar det ”sänka trösklarna in” på arbetsmarknaden. Jag vill gärna att M och andra partier konkretiserar vad man menar med ett sådant uttalande. Inte heller S för den delen har presenterat ngt altrernativ utan nöjer sig med att säga nej till ungdomsavtal/ungdomslöner. Vissa debattörer menar att Fp:s förslag innebär en sänkning av lönen. Detta är direkt felaktigt- dessa ungdomar som vi diskuterar har ingen lön idag, de lever på sina föräldrar eller på försörjningsstöd till exempel.

Utbildningspolitiken håller vi på att reformera men arbetsrätten måste ändras också om vi effektivt och snabbt ska kunna ge fler ungdomar en chans att komma in på arbetsmarknaden. Jag hoppas att fler partier, fackförbund och branschen stöttar Fp-förslaget.

 

Fp vill förstatliga skolan, vad vill M?

Hundra skillnader mellan Fp och M

#1 skolan

Många medborgare är intresserade av politik och följer de politiska partiernas utspel och insändare på olika sätt. Politiskt intresserade behöver inte bli medlemmar i ett parti, men några tar det viktiga steget och blir medlemmar för att aktivt markera sitt ställningstagande, men också ihopp om att kunna bidra och påverka, det kan vara i en lokal fråga som fruskost i förskolan eller i en nationell fråga i form att stötta ett partis nationella politik. Men statsvetarna slår allt mer fast att skillnaderna i svensk politik är mindre och mindre och att det är trångt i mitten. En sådan tydlig förflyttning har dels Socialdemokraterna gjort, men i ännu högre grad Moderaterna.

I alliansregeringen sitter fyra partier och leder Sverige. Resultatet av de beslut man fattar är förhandlade mellan de fyra partierna. På lokal nivå kan man styra i olika konstellationer, såsom i Västerås när vi styrde i majoritet med de övriga allianspartierna samt Miljöpartiet. Det är dels viktigt att hålla ihop en allians och kunna uträtta saker i majoritet, lika viktigt är det att kommunicera vad Folkpartiet i samarbetet får ut och vad vi driver och tycker- och inte minst, varför vi tycker som vi gör.

Dagens första Hundra skillnader mellan Fp och M handlar om synen på skolan och hur den ska styras. Folkpartiet driver aktivt i regeringen och sedan några år att staten ska återta hela ansvaret för skolväsendet. Landsmötet bekräftade denna ståndpunkt 2009 och vi försöker i insändare och genom opinionsbildning driva denna åsikt. I riksdagen är vi tämligen ensamma om denna åsikt även om Vänsterpartiet börjat uttala sig positivt.

Inom alliansen säger de andra nej till ett förstatligande. Men i debatten inser även de och M att dagens lösning inte är optimal. Fp har drivit igenom flera skolreformer för att vända skolresultaten. Ett förstatligande i sig löser inte problemen, men helt klart skulle staten kunna angripa de stora skillnaderna inom och mellan kommunerna. Idag kan vi inte tala om likvärdighet och att vi har 290 olika kommuner som är huvudmän för skolan underlättar inte styrningen och uppföljningen av riksdagens och regeringens beslut inom skolområdet.

Moderaterna säger i debatten att de vill däremot se en ”ökad statlig styrning”. Vad innebär det egentligen? Fp har sjösatt en ny lärarutbildning, ny skollag och ny betygsskala. Det är ett sätt att öka styrningen. Inrättandet av en ny Statens Skoinsinspektion är en annan central del- detta är en av alliansregeringens och Fp:s viktigaste beslut. Fp menar att detta inte räcker. Skolresurserna måste styras bättre och kvaliteten måste öka. Ansvarsfördelningen idag mellan staten och å andra sidan kommunen/alternativen är inte optimal. Fp har i regeringen som del i detta arbete nu fått gehör för beslutet att tillsätta en utredning om att bedöma konsekvenserna av kommunaliseringen 1989/1990. Underlaget kommer att vara väldigt intressant att ta del av.