Studiebesök i Finland

I söndags reste jag till Finlands huvudstad Helsingfors för att under hela måndagen diskutera det finska skolsystemet med Helsingfors stad, men också besöka några verksamheter inom utbildnings-och arbetsmarknadsområdet. Jag studerade särskilt ngt som heter läroavtal som upprättas mellan arbetsgivare och lärlingen, det kan erbjudas redan direkt efter grundskolan, men vanligast under gymnasiet eller direkt efter gymnasiet. Skillnaden mot det delvis svenska systemet är att villkoret är att arbetsgivaren i praktiken lovar en anställning och ger lärlingen en lön, första året runt 80%. Finansiering av utbildningen står staten för via kommunen som också är de som beviljar antal platser och beslutar om vilka arbetsgivare som ska få ekonomiskt stöd. Kommunens utbildningsinspektörer är också de som med stöd av branchgrupper följer upp kvaliteten och har dialog med handledarna på enheterna, ex en förskola.

Det som är mest intressant i Finland, utöver deras resultat är den kompakta uppslutningen bakom lärarna. Unga som äldre uppskattar lärarnas insatser och ungdomar är stolta att förmedla att de är lärare. Lönerna ligger inte så mycket högre än de svenska lönerna, även om vi i Sverige aktivt arbetar för högre lärarlöner, både genom kommunala prioriteringar som Fp och regeringens satsning på karriärsteg i skolan för högre löner. Söktrycket i Finland till lärarutbildningen är 10-11 per plats i Sverige 1,2 sökande per plats. Politiken i Finland och allmänhetens gemensamma uppskattning bidrar förstås till att lyfta läraryrkets status.

I Sverige gör vi många försök, men vi måste också diskutera de sjunkande resultaten och lärarnas ansvar i skolan, det är ofrånkomligt. De båda lärarfacken har ett större ansvar än andra att förmedla och skapa intresse för läraryrket, här finns mycket mer att önska än de utspel facken gör idag inte minst i media som ensidigt nästan fokuserat på lärarlönerna.

Finlands skolsystem är lite krångligt men mycket mer individuellt anpassad för elevernas intresse som motiverar de att slutföra en utbildning. Statusen på de yrkesförberedande utbildningarna står högt och i Finland finns inte den svenska debatten om huruvida yrkesprogram ska ge högskolebehörighet eller inte. Sverige borde i detta avseende titta ännu mer på både Finland och Nederländerna samt Tydskland för att kvalitetssäkra lärlingsutbildningarna. I detta perspektiv är de svenska socialdemokraterna rätt ensamma när de fastnat i sin gamla strikt jämlikhetsbaserade politik i den meningen att alla ska läsa exakt efter samm upplägg och bli akademiker.

Men Sverige har kommit, trots våra stora utmaningar med integrationen, mycket längre när det gäller erfarenhet att ta emot nyanlända elever och vuxenstuderande. Här fick jag höra att även Finland börjar inse att de måste anpassa sina utbildningar och att detta ställer krav på deras skolsystem som inte haft någon beredskap tidigare. Helsingfors ser även utmaningar när det kommer till resultaten och behovet av nya läroplaner. Det var en mer nyanserad bild av läget i Finland än den vi ofta själva refererar till. Oavsett så är deras skolresultat och lärarkompetens imponerande!

 

Fp vill införa ungdomsavtal, vad vill M?

Hundra skillnader mellan Fp och M

#2 Arbetsmarknad/ungdomsarbetslöshet

Sverige har ett stort problem med ungdomsarbetslöshet. Detta har varit ett bekymmer oavsett regering. Dagens statistik är dock problematisk i den meningen att även heltidsstuderande gymnasieelever ingår som arbetssökande. Detta ger inte en rättvis bild av den faktiska målgruppen ungdomar under 25år som inte har någon utbildning eller sysselsättning. Det är dessa ungdomar vi måste identifiera i varje kommun och stötta nationellt som lokalt för att erbjuda stöd. Stödet får inte vara av typen att det bidrar till att de fastnar i de offentliga program och hamnar i ett långvarigt bidragsberoende. Det viktigaste är att ungdomar erbjuds kompletterande utbildning för att stärka sina chanser till ett arbete.

Folkpartiet driver några centrala frågor som vi anser är helt avgörande för att förebygga ungdomsarbetslöshet; vi vill fortsätta utveckla gymnasieskolans yrkesprogram, lärlingsutbildningarna måste bli bättre och samarbetet med företagen kan bli bättre. Vi håller på att utreder förslag om ett lärlingsanställningsavtal som gör det möjligt att anställa en lärling på ett företag parallellt när man studerar på gymnasieskolan. Fp har också i regeringen nyligen drivit igenom ett särskilt uppdrag till Skolverket att inom ramen för yrkesintroduktion erbjuda kortare utbildningar för de tusentals ungdomar som inte är behöriga att läsa på nationellt program 0ch som inte bedöms ha kvalificera in sig där eller kanske inte har detta som mål utan- vill efter en kort kurs testa sina möjligheter på arbetsmarknaden.

Folkpartiet har i kommuner och landsting lanserat och motionerat om att införa ett ungdomavtal med en ingångslön som är anpassad för ungdomar upp till 20-23 år beroende på hur deras utbildning ser ut och vad branschen bedömer att de kan. Ingångslönen kan tex motsvara 75% av en avtalsenlig lön och är ett initialt erbjudande i syfte att komma in i arbete. Folkpartiet driver detta på olika håll i landet men på nationell nivå har förslaget hittills inte vunnit tillräckligt brett stöd, exempelvis av Moderaterna.

Samtidigt menar Moderaterna att de anser att arbetsmarknadsfrågan är viktig och att Sverige behöver vidta åtgärder för att som man kallar det ”sänka trösklarna in” på arbetsmarknaden. Jag vill gärna att M och andra partier konkretiserar vad man menar med ett sådant uttalande. Inte heller S för den delen har presenterat ngt altrernativ utan nöjer sig med att säga nej till ungdomsavtal/ungdomslöner. Vissa debattörer menar att Fp:s förslag innebär en sänkning av lönen. Detta är direkt felaktigt- dessa ungdomar som vi diskuterar har ingen lön idag, de lever på sina föräldrar eller på försörjningsstöd till exempel.

Utbildningspolitiken håller vi på att reformera men arbetsrätten måste ändras också om vi effektivt och snabbt ska kunna ge fler ungdomar en chans att komma in på arbetsmarknaden. Jag hoppas att fler partier, fackförbund och branschen stöttar Fp-förslaget.

 

Lärlingsutbildningarna kan förbättras

Skolverkets rapport om erfarenheterna med den gymnasiala lärlingsutbildningen kommenteras idag i olika medier. En av rapporterns slutsatser är att många elever hoppade av, en annan att av de som gick utbildningen erbjöds ungdomarna jobb direkt efter studierna.

Med tanke på den kanonad av kritik från de rödgröna partierna, inte minst Socialdemokraterna, men också delar av lärarkåren och Studie-och yrkesvägledarna är jag inte alls förvånad över detta utfall.

Under hela försöksperioden 2008-2010 och sedan riksdagen beslutade om att permenanta detta från läsåret 2011/2012 har reformen kritiserats. Huvudkrtiken är att denna utbildning ”sänker kraven” på eleverna och att de inte får högskolebehörighet efter avslutade studier. Kritiken ledde säkert till osäkerhet bland föräldrar och ungdomarna när de skulle välja utbildning. En annan är att näringslivet inte varit tillräckligt på hugget och aktiva, med undantag för vissa skolor, inte minst de praktiskt inriktade friskolorna. Ytterligare en faktor har varit kommunernas och skolornas ovilja att öka samarbetet med näringslivet och anpassa arbetssättet så att det blir mer flexibelt för att möjliggöra för elever att faktiskt kunna studera ute på en arbetsplats men kunna komplettera med den teoritiska biten en eller två gånger i veckan på skolan.

Skolverkets rapport är välkommen. Regeringen bör ta till sig synpunkterna men stå upp för reformen och se till att skolorna och näringslivet visar ett större engagemang. I den aktuella debatten om ungdomsarbetslöshet är just lärlingsutbildningen ett mycket viktigt instrument som skulle kunna motivera och rädda många ungdomar från att slås ut från skolsystemet. Utbildningsreformen måste få mer status och fokus politiskt och ekonomiskt för att höja kvaliteten och se till att fler ungdomar- som har planer på jobb direkt efter studierna- också se denna möjlighet.

SVT

 

Lärlingar måste ut på företagen

Läser granskningen från Skolinspektionen som bl.a. Sveriges Television rapporterat om i dagarna där det konstateras att många elever på lärlingsutbildningarna inte erbjuds kvalitativa platser när det gäller de praktiska momenten. Vissa skolor som jag besökt har ibland överlåtit åt elever på yrkesprogrammen att själva hitta praktik och det är inte acceptabelt- om inte eleven har kontakter är det skolans skyldighet att ordna detta- annars borde inte den skolan ha gått ut och lovat platser som också inbegriper flera veckors arbetsplatsförlagd utbildning på ett företag. Detta måste kommunerna och Skolinspektionen fortsatt granska oavsett om det är en kommunal eller en fristående skola.

Ytterligare en intressant del i inslaget-som inte var nytt för mig- men som länge irriterat mig är att många skolor, tyvärr många fristående aktörer, ersätter arbetsplatsförlagd utbildning i verksamheter som de själva bygger upp -något de kallas för lärlingsliknande utbildningar. Jag gillar inte detta och anser att det är fel när Skolverket medger att man får bygga ut utbildningarna på detta sätt. Det viktigaste och syftet med lärlingsutbildningen är att eleverna är ute återkommande under längre perioder ute på en riktig arbetsplats som ska förbereda de för en anställning eller starta eget efter skolan. Även om vissa skolförlagda verksamheter kan ge vissa färdigheter är det långt ifrån den verklighet som man får lära sig när man är ute på ett riktigt företag. Skolorna måste skärpa sig.

 

Lärlings-och företagsbesök i Leksand

Folkpartiet gillar till skillnad från Socialdemokraterna gymnasiala lärlingsutbildningar. Under de närmaste veckorna har vi som del av vår Fp-kampanj besökt ett antal skolor i landet och vi kommer att besöka många fler skolor för att speciellt följa upp den försöksverksamhet som Folkpartiet och regeringen startade hösten 2008. Till hösten permanentas denna som del av den nya gymnasieskolan. Lärlingsutbildningen ser lite olika ut i landet och några kommuner väljer att färga in alla kärnämnen så att eleven ändå blir högskolebehörig, några erbjuder redan lärlingsutbildningar där man inte blir högskolenbehörig och så har vi kommuner som sedan länge har ett koncept där man lyckats få in tillräckligt mycket APU på en arbetsplats samt två dagars teori i veckan så att ungdomarna får dels mycket praktisk undervisning etc men också behörighet till högskola om de önskar detta. Dennas modell studerade jag nyligen vid Leksands gymnasium i Dalarna tillsammans med Folkpartiet i Leksand.

Bilden visar de lärlingar som två dagar i veckan går i en sk. lärlingsklass där man gemensamt läser teoretiska ämnen.

Övriga tre dagar i veckan är man ute på sin arbetsplats beroende på om man ska bli snickare, målare, frisör eller den udda inriktningen som man erbjöd här: arbeta på bank. Ungdomarna är ute i tre år på i princip samma arbetsplats och man är det tre dagar i veckan. Jag vart imponerad av detta upplägg, men också företagens engagemang och inte minst skolans och ledningens engagemang. Hade detta inte funnits hade det inte varit så lyckat som i Leksands fall.

Det viktigaste är synen på kvalitet och samverkan och avtal mellan skola och arbetsgivare. Och inte minst: alla som går ut lärlingsutbildning får ett arbete, det är kanske det viktigaste tycker jag.

 

Fp uppmärksammar lärlingsutbildningarna

Folkpartiet fokuserar i dagarna på den gymnasiala lärlingsutbnildningen som är en försöksverksamhet sedan hösten 2008 enligt efter förslag från Folkpartiet och allianseregeringen. I Västerås var vi en av de första kommunerna i landet som redan 2007 ansökte och blev beviljade tillstånd och statsbidrag från Skolverket för att bedriva försöksverksamheten och det har vi haft sedan hösten 2008. Som ordförande i utbildnings-och arbetsmarknadsnämnden 2006-2010 var det positivt att kunna driva igenom detta beslut som jag tror varit väldigt uppskattat inte minst av eleverna som vill läsa lärlingsutbildning men också för de företag som faktiskt efterfrågat kunniga ungdomar i sina verksamheter direkt efter gymnasieskolan.

Nu har det gått ett par år och regeringen har nyligen meddelat att lärlingsutbildningen blir en permanent del i den nya gymnasiereformen som sjösätts till hösten 2011. Det är ett beslut som jag välkomnar och något som vi i Folkpartiet tror mycket på- lärlingar är bra alternativ till yrkesintresserade elever som vill läsa mer karaktärsämnen och inte enbart ett paket av teoretiska studier. Lärlingarna har också som mål – majoriteten i alla fall- att börja arbeta direkt efter studierna. Idag besökte jag Västerås Praktiska Gymnasiet som varit en av de gymnasieskolor som tidigast och snabbast byggt ut sin lärlingsverksamhet. Idag besökte vi dels delar av deras skolförlagada verksamheter inom stylist-make up -verksamhet samt så åkte vi ut till två företag som skolan har APU-avtal med: dels Swesafe som arbetar med lås mm, nedan ser i en bild från det besöket tillsammans med en av lärlingarna. På plats träffade vi också en medarbetare som nyligen fått jobb där och han hade också gått där som lärling och tog studenten våren 2010.

Efter besöket på Swesafe och samtal med handledarna där åkte vi ut till Eklunds glasmästeri på Tunbytorp - fokus här var glas och det är en inriktning som jag tror behöver lyftas mer i utbildningen om vi ska säkerställa företagens behov av arbetskraft.