Dags att påminna om varför vi sjösatte en ny gymnasiereform

Idag arrangerar vi i riksdagens utbildningsutskott en öppen hearing som sänds på riksdagens webb-tv och sedab i SVT Forum. Det är ett intensivt program om två timmar och många inbjudna talare från skolvärlden som är ombedda att göra korta inspel till oss i utskottet- temat är gymnasiereformen som trädde ikraft så sent som hösten 2011. Det vill säga det är inte seriöst att egentligen dra några vetenskapliga slutsatser av hur reformen. Men det är av intresse att lyssna in hur olika aktörer ser på reformen.

Det är inte aktuellt att göra några förändringar i gymnasieskolan, reformen är inte nog inte ens fullt genomförd i vårt avlånga land med 290 kommuner. Även om den formella strukturen är sjösatt så uppstår fortfarande trassel med vissa program eller samverkan med företag eller elevernas rätt att erbjudas en arbetsplatsförlagd praktik som del i utbildningen.
Det ska bli intressant att ta del av de olika rösterna. Facket lär ha nya önskemål och vissa politiska partier kanske också vill gå in nu och justera- av det jag hört hittills i debatten vill åtminstone S och V tillbaka till den gamla gymnasieskolan. Problemet med detta är att ett stort antal elever kom till gymnasiet med dåliga förkunskaper och alla tvingades läsa teoretiserade inriktnigar, oavsett om man läste studieförberedande eller yrkesutbildningar. En tredjedel av eleverna slogs ut genom avhopp och många lämnade gymnasiet efter 3-4 år utan slutbetyg.

För Folkpartiet är detta inget alternativ-mitt i detta medial brus får vi inte glömma bort varför Fp och regerigen utredde en ny gymnasiereform och sjösatte den som sent som hösten 2011. Orsaken var just stora kvalitetsbrister, stora elevavhopp samt yrkesutbildningar som inte förberedde eleverna som gick yrkesprogram att komma ut i arbetslivet. Därför har vi lagt om gymnasieskolan och skärpt kraven.

 

Studiebesök i Finland

I söndags reste jag till Finlands huvudstad Helsingfors för att under hela måndagen diskutera det finska skolsystemet med Helsingfors stad, men också besöka några verksamheter inom utbildnings-och arbetsmarknadsområdet. Jag studerade särskilt ngt som heter läroavtal som upprättas mellan arbetsgivare och lärlingen, det kan erbjudas redan direkt efter grundskolan, men vanligast under gymnasiet eller direkt efter gymnasiet. Skillnaden mot det delvis svenska systemet är att villkoret är att arbetsgivaren i praktiken lovar en anställning och ger lärlingen en lön, första året runt 80%. Finansiering av utbildningen står staten för via kommunen som också är de som beviljar antal platser och beslutar om vilka arbetsgivare som ska få ekonomiskt stöd. Kommunens utbildningsinspektörer är också de som med stöd av branchgrupper följer upp kvaliteten och har dialog med handledarna på enheterna, ex en förskola.

Det som är mest intressant i Finland, utöver deras resultat är den kompakta uppslutningen bakom lärarna. Unga som äldre uppskattar lärarnas insatser och ungdomar är stolta att förmedla att de är lärare. Lönerna ligger inte så mycket högre än de svenska lönerna, även om vi i Sverige aktivt arbetar för högre lärarlöner, både genom kommunala prioriteringar som Fp och regeringens satsning på karriärsteg i skolan för högre löner. Söktrycket i Finland till lärarutbildningen är 10-11 per plats i Sverige 1,2 sökande per plats. Politiken i Finland och allmänhetens gemensamma uppskattning bidrar förstås till att lyfta läraryrkets status.

I Sverige gör vi många försök, men vi måste också diskutera de sjunkande resultaten och lärarnas ansvar i skolan, det är ofrånkomligt. De båda lärarfacken har ett större ansvar än andra att förmedla och skapa intresse för läraryrket, här finns mycket mer att önska än de utspel facken gör idag inte minst i media som ensidigt nästan fokuserat på lärarlönerna.

Finlands skolsystem är lite krångligt men mycket mer individuellt anpassad för elevernas intresse som motiverar de att slutföra en utbildning. Statusen på de yrkesförberedande utbildningarna står högt och i Finland finns inte den svenska debatten om huruvida yrkesprogram ska ge högskolebehörighet eller inte. Sverige borde i detta avseende titta ännu mer på både Finland och Nederländerna samt Tydskland för att kvalitetssäkra lärlingsutbildningarna. I detta perspektiv är de svenska socialdemokraterna rätt ensamma när de fastnat i sin gamla strikt jämlikhetsbaserade politik i den meningen att alla ska läsa exakt efter samm upplägg och bli akademiker.

Men Sverige har kommit, trots våra stora utmaningar med integrationen, mycket längre när det gäller erfarenhet att ta emot nyanlända elever och vuxenstuderande. Här fick jag höra att även Finland börjar inse att de måste anpassa sina utbildningar och att detta ställer krav på deras skolsystem som inte haft någon beredskap tidigare. Helsingfors ser även utmaningar när det kommer till resultaten och behovet av nya läroplaner. Det var en mer nyanserad bild av läget i Finland än den vi ofta själva refererar till. Oavsett så är deras skolresultat och lärarkompetens imponerande!

 

Bra med skärpta ledighetsrutiner i skolan

Köpings kommun i Västmanland har fått godkänt av Statens Skolinspektion att skärpa till sina ledighetsrutiner, rapporterar SR Västmanland. Många kommuner- fristående som kommunala skolor- har under årens lopp lyft detta med mig som ett stort problem. Att Skolinspektionen varit inne i ärendet beror säkert på att någon föräldrer velat få till en prövning av beslutet som Köpings kommun fattat. Det är mycket positivt att Skolinspektionen ger kommunen rätt.

När vi Folkpartiet och Västeråsalliansen styrde i Västerås stad 06-10 tog jag initiativ till riktlinjer för ledighet och sjukanmälan. Dels krav på att alla skolor skulle ha en rutin, förbestämda regler för ledighet, restriktivitet när det gäller att bebvilja ledigt utanför de befintliga grunderna som begravning, tandläkarbesök etc. Vi ställde krav på redovsning av otillåten och tillåten frånvaro samt skärpt inrapportering av lärararna till ett datasystem där vi årligen kunde få en rapport.

Vi införde också krav på sjukintyg om man som elev på gymnasiet är hemma i en vecka- detta var ett förslag som väckte diskussion men vi genomförde detta. Gymnasieskolan ska kräva närvaroplikt och ska så långt det går jämföras med arbetslivet eftersom skolan ska förbereda gymnasieelver till studier på universitet men också att bli anställningsbara, därför är dessa rutiner ett bra instrument för att öka närvaron och förebygga skolk.

I Västerås införde vi detta 2008/2009 utan att någon överklagade beslutet eller gick vidare till Skolinspektionen. Men det är viktigt att staten och lokala politiker stöttar rektorer och lärare så att fler ungdomar deltar i undervisningen och förebygger otillåten frånvaro- yttrest kan detta påverka elevernas resultat och därmed också vilket betyg man får i skolan.

 

Fp vill införa ungdomsavtal, vad vill M?

Hundra skillnader mellan Fp och M

#2 Arbetsmarknad/ungdomsarbetslöshet

Sverige har ett stort problem med ungdomsarbetslöshet. Detta har varit ett bekymmer oavsett regering. Dagens statistik är dock problematisk i den meningen att även heltidsstuderande gymnasieelever ingår som arbetssökande. Detta ger inte en rättvis bild av den faktiska målgruppen ungdomar under 25år som inte har någon utbildning eller sysselsättning. Det är dessa ungdomar vi måste identifiera i varje kommun och stötta nationellt som lokalt för att erbjuda stöd. Stödet får inte vara av typen att det bidrar till att de fastnar i de offentliga program och hamnar i ett långvarigt bidragsberoende. Det viktigaste är att ungdomar erbjuds kompletterande utbildning för att stärka sina chanser till ett arbete.

Folkpartiet driver några centrala frågor som vi anser är helt avgörande för att förebygga ungdomsarbetslöshet; vi vill fortsätta utveckla gymnasieskolans yrkesprogram, lärlingsutbildningarna måste bli bättre och samarbetet med företagen kan bli bättre. Vi håller på att utreder förslag om ett lärlingsanställningsavtal som gör det möjligt att anställa en lärling på ett företag parallellt när man studerar på gymnasieskolan. Fp har också i regeringen nyligen drivit igenom ett särskilt uppdrag till Skolverket att inom ramen för yrkesintroduktion erbjuda kortare utbildningar för de tusentals ungdomar som inte är behöriga att läsa på nationellt program 0ch som inte bedöms ha kvalificera in sig där eller kanske inte har detta som mål utan- vill efter en kort kurs testa sina möjligheter på arbetsmarknaden.

Folkpartiet har i kommuner och landsting lanserat och motionerat om att införa ett ungdomavtal med en ingångslön som är anpassad för ungdomar upp till 20-23 år beroende på hur deras utbildning ser ut och vad branschen bedömer att de kan. Ingångslönen kan tex motsvara 75% av en avtalsenlig lön och är ett initialt erbjudande i syfte att komma in i arbete. Folkpartiet driver detta på olika håll i landet men på nationell nivå har förslaget hittills inte vunnit tillräckligt brett stöd, exempelvis av Moderaterna.

Samtidigt menar Moderaterna att de anser att arbetsmarknadsfrågan är viktig och att Sverige behöver vidta åtgärder för att som man kallar det ”sänka trösklarna in” på arbetsmarknaden. Jag vill gärna att M och andra partier konkretiserar vad man menar med ett sådant uttalande. Inte heller S för den delen har presenterat ngt altrernativ utan nöjer sig med att säga nej till ungdomsavtal/ungdomslöner. Vissa debattörer menar att Fp:s förslag innebär en sänkning av lönen. Detta är direkt felaktigt- dessa ungdomar som vi diskuterar har ingen lön idag, de lever på sina föräldrar eller på försörjningsstöd till exempel.

Utbildningspolitiken håller vi på att reformera men arbetsrätten måste ändras också om vi effektivt och snabbt ska kunna ge fler ungdomar en chans att komma in på arbetsmarknaden. Jag hoppas att fler partier, fackförbund och branschen stöttar Fp-förslaget.

 

Är det finare att läsa studieförberedande program?

Skolstart och skoldebatten är igång igen. Nu vill Byggnads att alliansregeringen ska återinföra mer teori på gymnasieskolans yrkesprogram så att eleverna automatiskt blir högskolebehöriga. Andra debattörer menar att det är föräldrarna som vill att barnen väljer en högskolebehörighetsgivande kurs och Socialdemokraterna menar att regeringen sänker kraven på de nya yrkesprogrammen. Ibrahim Baylan (s) har varit borta från skolpolitiken i flera år, men gjorde under våren comeback som skolpolitisk talesperson.

Baylan hävdar att regeringen sänker kraven. Faktum är att i och med den nya gymnasieskolan har vi lämnat den kravlösa grundskolan och nu ställs det krav på minst åtta godkända betyg för att börja på ett yrkesprogram och tolv för att komma in på ett studieförberedande program. I kammardebatten före riksdagens sommaruppehåll ställde jag frågan till Baylan varför hans parti vill sänka intagningen eftersom Socialdemokraterna motionerat om att det ska vara samma krav, dvs. åtta ämnen istället för tolv, Baylan svarade inte. Därför är det anmärkningsvärt att dess skoltalesman fortsätter sprida det felaktiga i att regeringen sänker kraven. Baylan uttalar sig också i Aftonbladet att regeringens politik är fel.

Grundskolan är vår största utmaning idag och det är där kvaliteten och resultaten måste höjas, eftersom den direkt påverkat eleverna förutsättningar att klara av en gymnasieutbildning. Socialdemokraterna tycker uppenbart att det är finare att läsa ett studieförberedande program trots att många av de eleverna aldrig läser vidare på högskolan. De som söker yrkesprogram och lärlingsutbildning har målet att bli anställningsbara och redan i den tidigare gymnasieskolan lämnade allt för många ungdomar dessa program utan ett slutbetyg. Många ungdomar fick ändå arbete, men trots studentmössa hade många i sitt kuvert ett dokument som visade att man inte hade en fullständig godkänd gymnasieutbildning.

Varför inser inte Socialdemokraterna detta och varför är det viktigt att tvinga in eleverna i en teoretiserad mall där många lämnar gymnasiet utan fullständiga betyg? Är det inte bättre att strukturen består av mer inslag av karaktärsämnen och praktiska moment med direkt anknytning till arbetslivet så att ungdomar blir bättre förberedda för arbetslivet? Det har också i debatten förekommit att regeringen stänger dörrarna. I och med att vi infört en rättighet att läsa in en högskolebehörighet efteråt inom vuxenutbildningen har möjligheterna aldrig varit större än idag. Sverige borde blicka ännu mer mot utbildningarna i Nederländerna, Danmark och Tyskland där det är naturligt att göra tidiga val och inriktade mot olika yrken. Folkpartiet vill stärka arbetslivskopplingen och höja statusen och kvaliteten på yrkesprogrammen, precis som vi gjort med den nya Yrkeshögskolan som visat sig väldigt efterfrågad av branschen. Dessa länder har också en mycket lägre ungdomsarbetslöshet som är relevant när vi planerar gymnasieskolans upplägg. Socialdemokraternas gymnasieskola var ett stort misslyckande både med det stora Individuella programmet och att yrkesprogrammen blev utslagningsmaskiner för många ungdomar rakt ut i olika arbetsmarknadsprogram. Trots detta fortsätter oppositionen att driva denna linje- å andra sidan innebär det att väljarna får ta ställning till två tydliga alternativ inför valet 2014 när det gäller Folkpartiets respektive Socialdemokraternas skol-och arbetsmarknadspolitik.

 

Lärlingsutbildningarna kan förbättras

Skolverkets rapport om erfarenheterna med den gymnasiala lärlingsutbildningen kommenteras idag i olika medier. En av rapporterns slutsatser är att många elever hoppade av, en annan att av de som gick utbildningen erbjöds ungdomarna jobb direkt efter studierna.

Med tanke på den kanonad av kritik från de rödgröna partierna, inte minst Socialdemokraterna, men också delar av lärarkåren och Studie-och yrkesvägledarna är jag inte alls förvånad över detta utfall.

Under hela försöksperioden 2008-2010 och sedan riksdagen beslutade om att permenanta detta från läsåret 2011/2012 har reformen kritiserats. Huvudkrtiken är att denna utbildning ”sänker kraven” på eleverna och att de inte får högskolebehörighet efter avslutade studier. Kritiken ledde säkert till osäkerhet bland föräldrar och ungdomarna när de skulle välja utbildning. En annan är att näringslivet inte varit tillräckligt på hugget och aktiva, med undantag för vissa skolor, inte minst de praktiskt inriktade friskolorna. Ytterligare en faktor har varit kommunernas och skolornas ovilja att öka samarbetet med näringslivet och anpassa arbetssättet så att det blir mer flexibelt för att möjliggöra för elever att faktiskt kunna studera ute på en arbetsplats men kunna komplettera med den teoritiska biten en eller två gånger i veckan på skolan.

Skolverkets rapport är välkommen. Regeringen bör ta till sig synpunkterna men stå upp för reformen och se till att skolorna och näringslivet visar ett större engagemang. I den aktuella debatten om ungdomsarbetslöshet är just lärlingsutbildningen ett mycket viktigt instrument som skulle kunna motivera och rädda många ungdomar från att slås ut från skolsystemet. Utbildningsreformen måste få mer status och fokus politiskt och ekonomiskt för att höja kvaliteten och se till att fler ungdomar- som har planer på jobb direkt efter studierna- också se denna möjlighet.

SVT

 

Fokusera rätt i ungdomsarbetslöshetsfrågan

Det är tröttsamt av både de stora politiska partierna och medierna att valsa runt med sifferexercis. Precis som med skolresultaten ser det väldigt olika ut i kommunerna och nationellt om man vill generalisera. Något enklare är det med ungdomsarbetslösheten, det finns statistik som tar in alla heltidsstuderande gymnasieelever och det finns riktig statistik vid Arbetsförmedlingen som räknar in 18-24-åringar som är arbetssökande och direkt, alltså nästa dag kan ta ett ledigt jobb som de erbjuds. Arbetet mot ungdomsarbetslösheten är en av våra viktigaste utmaningar för Folkpartiet vid sidan av skolans resultat. Det har allt sedan jag blev aktiv i Fp Västerås 2002 varit våra främsta frågor som vi arbetat med hela tiden, inte minst på lokal nivå. Jag hade också förmånen 2006-2010 att vara ansvarigt kommunalråd för utbildning och arbetsmarknad. Det görs ett aktivt arbete i många kommuner och många kommuner satsar på bra avtal med Arbetsförmedlingen men också på egna verksamheter inom arbetsmarknadsområdet och vuxenutbildningen. De höga nivåer som vi har idag i Västerås för arbetsmarknadspolitiska insatser och vuxenutbildning infördes under min tid som kommunalråd.

Men fokus måste fortsatt vara på att förebygga utslagning och avhopp från gymnasieskolan och behovet av att i efterhand lappa och laga. Ungdomsarbetslösheten är ett problem men inte lika svart som S-företrädare påstår i riksdagens kammare, för i vissa kommuner sjunker ungdomsarbetslösheten, medan den ökar i andra kommuner. Dels pga av fel utbilding, dels på grund av ofullständig utbildning men också pga av det osäkra arbetsmarknadsläget. Min bild är att vid sidan av kommunernas insatser och statens satsningar på yrkexvus och Yrkeshögskolan så finns det idag stora möjligheter för ungdomar att få stöd och utbildningsinsatser, tyvärr väljer inte alla ungdomar som skulle behöva detta att tacka ja. Istället för att tjafsa om siffror är det viktigt att varje kommun sitter och benar ut vilka som faktiskt sitter hemma och inte erbjuds ngt och de som inte har en utbildning och riskerar ett långt bidragsberoende. Detta är den riktiga ungdomsarbetslösheten men få verkar vilja fokusera på rätt målgrupp utan väljer att förenkla och uttala sig med felaktigt underlag.

Utöver reformeringen av skolsystemet som Fp och regeringen precis påbörjat (hösten2011) vill vi från Fp införa ungdomsavtal med lägre ingångslöner initialt. Detta kritiseras av alla från det rödgröna lägret och Kommunal, men alternativa, konstruktiva lösningar lyser med sin frånvaro. Den typen av debatt löser inte problemet: de ungas utanförskap på arbetsmarknaden.

 

Lärarförbundet blundar för verkligheten

Lärarförbundet är snabba (Svenska Dagbladet, SVT, SR) att döma ut Folkpartiets förslag (bl.a. i Dagens Nyheter) att införa flera alternaiva studievägar i gymnasieskolan. Den förra socialdemokratiska gymnasieskolan som formellt gällde fram till våren 2011 (samt att de elever som läser enligt det gamla upplägget också får slutföra enligt detta upplägg omfattas inte direkt av den nya reformen) har slagit ut tusentals ungdomar under dessa år. Lärarförbundet som ibland har vettiga åsikter menar nu att vi med vårt förslag nedmonterar gymnasieskolan. Problemet är att kvaliteten i grundskolan och gymnasieskolan varit under all kritik under många år. Det har varit för lätt att komma in på gymnasie och det ställdes knappt några krav från grundskolan, endast godkänt i matematik, svenska och engelska. I vissa kommuner ex under det socialdemokratiska styret i Västerås avskaffades även detta och man tog in alla oavsett om de var behöriga eller inte. Detta började avskaffas runt 2005 när vi från Fp hårt kritiserade dess effekter och fullt ut under min tid som ordförande 2006-2010. Med den nya gymnasieskolan som trädde ikraft hösten 2011 får vi tydliga spår i gymansiet beroende på målet med studierna: arbetslivet direkt eller vidare studier. Men denna omläggning räcker inte. Det kommer fortsatt vara en grupp elever som inte vill studera i tre eller fyra år. Några vill ha konkreta korta yrkeskurser för att sedan ta nästa steg. Gymnasieskolan, dess kvalitet och inte minst behörighetskraven och behörighetskraven på lärarexamen och ämnesbehörighet nedmonterades under skolministar som Göran Persson, Ingegerd Wärnsersson och Thomas Östros med supports av Sveriges kommuner och landsting och Lärarförbundet.

Det är beklgaligt att miljöpartisten Jabar Amin påstår att detta förslag presenteras för att skymma ”regeringens misslyckande” i skolan. Det kan man ju tycka om man sitter i oppositionen, men det blir lite svårt att vara trovärdig när oppositionen dels vet att reformerna trädde ikraft hösten 2011, dels att vi har ett kommunalt huvudmannaskap med 290 olika skolpolitiska ambitioner och prioriteringar som också påverkar hur svensk skolas totala resultat ser ut till slut.

Nu gör vi upp med denna skolpolitik och genomför ett antal genomgripande reformer i skolan bl.a. ny  skollag, ny gymansiereform och krav på ämnesbehörighet och lärarlegitimation. Lärarförbundet har haft för mycket att säga till om i svensk skolpolitik och resultat är väl känt. Att införa fler vägar och mindre akademisering av utbildningen är något som bör bejakas, målet måste vara en skola där man har en faktisk chans att bli något och klara av något, inte bara där man kommer in men aldrig kommer ut. Vill nu utreda detta vidare och ansvarig minister, Jan Björklund (fp) avsierar också ett sådant uppdrag till sitt departement, enligt Sveriges Radio. Modellen innebär även här att eleverna senare kan läsa in vissa ämnen inom vuxenutbildningen.

 

S överdriver om gymnasieresurserna

Socialdemokraterna verkar nu ha en ”nationell kampanj” där man ifrågasätter att statsbidragen räknas ner 2012 och framåt i och med den nya gymnasiereformen. SR Västmanland rapporterar om detta idag. Regeringen och Sveriges kommuner och landsting är överens om att följa kostandsutvecklingen och bedöma om man behöver göra justeringar. Men större kommuner som Västerås, där jag är aktiv, kommer enligt en prognos att tappa 10mkr i statsbidrag. Detta gör S nu en stor sak av och menar att det kommer att innebära stora konsekvenser för gymnasieskolan. Men Västerås kommer att gå in med ”egna pengar” säger ansvariga politikern.

Det han inte säger är att ansvarig nämnd gjort årliga överskott på 10-20 miljoner kronor och att Västerås stads budget ligger på drygt 6 milkarder kronor, men också att nämnden mellan 2008 och 2010 helt anpassat och förberett den nya gymnasieskolan genom att fasa ut program och kurser. Yrkes-och lärlingsutbildningarna är billigare att driva, särskilt lärlingsutbildningen som till stor del är arbetsplatsförlagd, självklart påverkar detta kostnaden för kommunen. Genom mindre felval och avhopp kommer skolan och kommunen också att slippa lappa och laga för nästan 200mkr som det kostar Västerås som vi lägger på arbetsmarknadsinsatser och vuxenutbildningsinsatser (dessa pengar inkluderar även andra statliga insatser som Yrkesvux etc).

Då har jag inte räknat att Västerås dessutom lägger mellan 70-80 miljoner varje år (av gymnasieskolans budget på drygt 600mkr/år) på det som hette IV-programmet, numera finns fem sk särskilda program. Det vill säga lappa och laga för elever som lämnat grundskolan utan behörighet. Det är vår största utmaning och självklart finns det potential att på sikt dra ned kostnaderna genom en kvalitativ skola. Socialdemokraterna överdriver starkt denna fråga och många kommuner är kritiska mot mindre statsbidrag trots att den egentliga utmaningen är mindre klasser och färre elever som kräver att skolan anpassar sina personal-och lokalkostnader. Men många kommuner vill inte ta tag i detta för det kräver tuffa beslut. Om man inte tar dessa tuffa beslut kommer det att drabba övriga skolan genom alla tomma dyra lokaler samt en övertalighet på skolor med för många lärare i förhållande till antalet elever.

 

Vi behöver inga fler brandkårsutryckningar Mp!

Lyssnade under söndagen på de den första politiska anförandet i Almedalen. Jag hinner lyssna på ytterligare tre innan jag reser hem till Västerås igen. Denna gång var det de nya språkrören i Miljöpartiet. Fridolin och Romson fösökte ge sig in på skolpolitiken och ville sätta ”agendan” i sve nsk politik. Men skolan är redan på agendan och det är också en fråga som engagerar många väljare. Så på det sättet är det bra att också Mp börjat intressera sig för frågan. Men sedan går det utför för det moderna gröna partiet. Man låter precis som alla de socialdemokrater och vänsterpartister som jag debatterat skola med de senaste åtta-tio åren i Västerås lokala skolpolitik: mer flexibilitet, inga krav, ytterligare en chans, fler platser, gratis utbildning på KomVux, fler platser, inget krav på högskolebehörighet och ett allmänt resonerande om vad man behöver och inte behöver när man studerar inför den kommande arbetsmarknaden.

Miljöpartiet gjorde ett desperat försök att ge en skolpolitisk agenda och det kändes som att de bara pratade skola för att de skulle prata skola och vara med i den debatten. Men debatten blir inte intressant för de kommer inte med nya förslag inte heller erkänner de och pekar på de faktiska brister som finns i grundskolan och gymnasieskolan och orsaken till avhopp och hög ungdomsarbetslöshet (men obs det senaste beror på hur man räknar statistiken!). Nej, Mp levererade inget som jag inte redan hört i tio år av socialdemorater som vill backa bandet, ha mer av det som vi kritiserat i alla år och med resultatet utslagning, större IV-program och fler i arbetslöshet. Då hjälper det inte långsiktigt med att satsa miljontals kronor på allt efter gymnasieskolan- det är bara brandkårsutryckningar. För er som är intresserade kan ni besöka min hemsida www.folkpartiet.se/roger och läsa alla artiklar i detta ämne inför valet 2010 mellan mig och S -politiker. Läsvärt är också dagens VLTs ledare www.vlt.se/asikter/ledare  som skrev om samma sak som jag hade kommenterat igår få Facebook i samma ämne.