Handlingsförlamat säkerhetsråd

Det är oroande att en kommunistdiktatur och en korrupt statsledning som styr Ryssland genom sina veton i FN:s säkerhetsråd kan blockera en insats i Syrien. I DN kritiseras detta av självaste generalsekreteraren Ban Ki Moon. Tyvärr är detta inget nytt, man har agerat på ungefär samma sätt när världen krävt insatser och en humanitär intervention för att störra demokratirörelsen i Burma som SVT också för första gången på länge rapporterade inifrån genom korrespondenten Bengt Norborg. Ett bra inslag som delvis ger positiva tongångar från den sittande militärjuntan. Val ska hållas snart (fyllnadsval) och Aung San Suu Kyi kommer att ställa upp. Det är dock inte FNs förtjänst eftersom tidigare påtryckningar också blockerats av Kina främst genom sitt veto.

Nu till Syrien där tusentals människor dödats sedan oroligheterna bröt ut på allvar. Arabförbundet försöker ta tag i frågan igen för att på olika sätt vara närvarande på plats och rapportera, men också utöva diplomatiska påtryckningar. Min bedömning är att detta inte kommer att hjälpa ett dugg. Kina och Ryssland har stora ekonomiska, politiska och militära intressen i området och kommer inte att ge sig lätt. Det finns säkert också andra tunga aktörer som skulle göra mer men som just nu är återhållsamma. Men den syriska regimen är väl institutionaliserad och styr i hela samhället, de demokratiska krafterna möter ett mycket starkt motstånd. Samtidigt pågår förföljelser av både oppositonella och militärer som hoppar av. Media får inte ens tillträde och de som är inne i landet förföljs av den beryktade Mukhabarat, underrättelsetjänsten som exakt påminner om det angiverisystem som under årtioenden byggts upp i Burma under den 50-åriga diktatur som funnits där. Burma och Syrien har båda en diktatur baserad på socialitistika principer, förföljer medborgare, låser in oppositonella och regimkritiker och har ingen öppenhet för media.

EU borde vara tuffare, Sverige borde också agera gentemot Syrien. Dess ambassadör i Sverige sa så sent som igår i kvällens Aktuellt (SVT) att han avfärdade allt med att det är en medial ensidig rapportering och att de som dömer regimens agerande endast tagit ställning utifrån västvärldens mediabild. Ambassadören sa också att de behöver skydda reportrarna och därför får de inte resa fritt och rapportera fritt, till DN säger Atieh att regeringen är oskyldig. Inte konstigt, så fungerar det i en enpartidiktatur.

 

Bra att världen fokuserar på Syrien

Så har turen kommit till Syrien, granne med bl.a. Libanon och Israel. Det satt långt inne för arabvärldens ledare innan man började fördöma och aktivt skicka diplomater till Damaskus för att på plats ta avstånd från det som regimen gör. Men när en ledare, oavsett parti eller religion, tar till alla militära och icke-militära medel mot den egna civila befolkningen, då har man noll legitimitet kvar och då förtjänar man varken det egna folkets stöd eller omvärldens erkännande. Tyvärr har det under lång tid pyrt under ytan i Syrien och regimen där har under år av stöd från Iran och genom direkta och indirekta operationer med hjälp av Hizbollah i Libanon kunnat agera och göra som Assadregimen vill. Man har alltid haft och har fortfarande intressen i Libanon, men nu har man kommit till en punkt där landets egna befolkning säger ifrån. Det är bra att FNs säkerhetsråd och numera Arabförbundet tagit bladet ur munne och tar avstånd från det som händer. Flera länder har kallat hem sina ambassadörer – jag tycker det är bra att kalla hem för konsultationer, men jag tycker inte i dagsläget att det är motiverat att helt kalla hem Sveriges ambassadör i Damaskus. Diplomatisk närvaro är viktig utifrån flera asopekter. Men detta är en fråga som vi får bedöma från dag till dag. Omvärldens ögon är nu främst på Libyen och Syrien, det är bra.

 

Juntan räds Suu Kyi

Läser återigen i Dagens Nyheter och Sveriges Radios hemsida om situationen för oppositionen i Burma. Demokratikämpen och ledaren för NLD, Aung San Suu Kyi planerar att genomföra en rundresa i landet för att träffa lokala partiföreträdare och diskutera med det burmesiska folket. Juntan sitter inte och har direkt glömt bort Aung San Suu Kyi, tvärtom verkar de bevaka henne mer än någonsin efter att de formellt upplöst husarresten för drygt ett halvår sedan.

Juntan är livrädd för Suu Kyi och varnar idag i ett meddelande Suu Kyi och hennes anhängare att kaos kan utrbyta som konsekvens av hennes rundresa. Jag hoppas att Suu Kyi genomför sin resa. Jag hoppas att omvärldens och medias kameror ger henne den extra bevakning genom att följa henne och därmed försöka hålla borta generalerna från att skada henne. På sin höjd kan de åter sätta henne i husarrest och åter visa oss utanför Burma och det burmesiska folket att de är inget annat än diktatorer, odemokratiska som vill tysta oliktänkande och viktiga folkliga och demokratiska symboler och personligheter som Suu Kyi.

Problemet med Burma är att omvärlden är för ointresserade och tysta. FN verkar ha fullt upp med annat (Libyen t ex) och EUs engagemang ändras från månad till månad och tyvärr är jag oroad över Tysklans omsväning i förhållandet och synen till de olika politiska partierna i Burma. Jag hoppas innerligt att Tyskland inte följer Frankrikes Burmapolitik- det skulle resultera i ett EU som är handlingsförlamat inför den grymma militärjuntan i Burma.

 

Mer påtryckningar önskas mot Libyen

Det har gått ett par tre veckor sedan demonstrationerna i Libyen började med krav på att Muammar Kaddaffi ska avgå efter att ha styr landet sedan september 1969 efter en militärkupp mot den sittande kungafamiljen Al-Senussi. Kaddaffi har förlorat viktiga områden och städer, inte minst Benghazi men trots det fortsätter striderna och i vissa fall har Muammar Kadaffi återtagit en viktig bort nära huvudtaden Tripoli.

Omvärlden har varit delad i sin kritik tycker jag- EU dröjde med sina kommentarer och FN tog till slut sitt ansvar och beslutade om sanktioner i det viktiga säkerhetsrådet. Nu uppmanar till och med Obama Kaddaffi att avgå, men jag upplever inte att det kravet är tillräckligt starkt. Sverige kan också göra mer och vara ännu mer tydliga, dessvärre har inte UD och utrikesministern valt den tydliga linjen, utan en mer diplomatisk linje. För mig som folkpartist är det inget val- en politiker som suttit utan val i över 40 år och som sätter in tungt artilleri mot sitt eget folk ska inte ha Sveriges stöd eller EUs stöd.

Omvärlden måste nu helhjärtat stå med de krafter som vill ha förnylese, val och en ny konstitution som ger libyerna fri-och rättigheter där de kan utse sina ledare i demokratiska val. Det är inte hållbart att Kaddaffi fortsätter som skådespelare – han måste också känna att omvärldens ledare på allvar inte ger honom sitt stöd.

 

Berlinmuren och Burma

Idag minns många Berlinmurens fall 1989 och det magiska som hände och som också var lika med kommunismens fall. Jag hoppas att vi kan se en liknande utveckling i Burma där juntan haft makten sedan 1962 och där det burmesiska folket fortsatt lever i en diktatur där människor inte öppet vågar kritisera eller där man inte tillåts ha andra åsikter än militärernas. Om vi ska kunna förändra situationen i Burma krävs det mer engagemang från både EU, FN men också ASEAN där Burma bland annat är en fullvärdig medlem. Trycket på det kommunistiska systemet och på Sovjet var starkt, både internt bland befolkningen men också utifrån av omvärlden. Tänk om detta också kunde bli fallet i Burma. Men så länge vi har företag som tjänar massor med pengar på att det är generalerna som styr Burma så kommer det burmesiska folket fortsatt att få leva i fattigdom och under en diktatur där journalister, munkar och politiker förföljs.