Romastrategin presenterad

Arbetet mot diskriminering och och utanförskap är en av våra viktigaste uppgifter som förtroendevalda. Folkpartiet engagerat sig i dessa frågor på olika sätt, redan 2008 startade vi ett arbete i Västerås under min tid som kommunalråd. Vi startade för första gången en dialog med romer, vi startade ett råd för romska frågor och fatta beslit under de första två åren i rådet om vissa utbildningsinsatser för romer, sfi för romer, stödinsatser inom socialtjänsten och brobyggare.

Regeringen och ansvarig minister, Folkpartiets Erik Ullenhag presenterade så idag den tidigare aviserade romastrategin och hur de 46 miljonerna ska fördelas fram till 2015. Men strategin har ett längre perspektiv. Det är bra att regeringen presenterat detta, bra att fokus är på de unga och på skolan samt deras möjligheter att komma ut i arbete.

Detta är inte hela lösningen, men en viktig trampolin i detta viktiga arbete och nu är det upp till kommunerna att också ta sitt ansvar och haka på dessa nya satsningar.

 

Etableringsreformen ställer krav på samarbete

Lyssnar på ett inslag idag på SR Västmanalands hemsida. Bakgrunden är att Arbetsförmedlingen i Västerås idag ska presentera en rapport över deras arbete sedan etablerinsgreformen trädde ikraft 1 december 2010. Det innebar att riksdagen beslutade att Arbetsförmedlingen övertar huvudansvaret för mottagandet av nyanlända för att snabbt erbjuda insatser, vägledning mm för att korta ner tiden innan man går över till en egen försörjning. Innan dess hade kommunerna, ofta dess socialtjänst, ansvaret för mottagandet.

Regeringens och riksdagens beslut har knappt varit ikraft i ett år och det är bra att ha höga ambitioner och förväntningar. Men samtidigt har varje asylsökande och nyanländ en specifik bakgrund, allt från akademiker till analfabeter, från det att man kommer från lugnare regioner till områden som fortfarande drabbas av krigstillstånd. I vissa av dessa länder har det inte funnits ett fungerande skolsystem ex i Somalia. Och dessa personer ska sedan in i det nya mottagandesystemet och få samordnat stöd av Arbetsförmedlingen. Men det fungerar inte om inte kommunerna, landstingetm, vuxenutbildningen och näringslivet också stället upp. Ska detta lyckas krrävs samverkan. Men det är fel att redan idag döma ut reformen som misslyckad. Det är fel och visar att granskaren, i detta fall Sveriges Radio, inte gjort en tillräcklig analys av de personer som det handlar om hittills.

 

Fortsatt SD-hype i medierna

Att det råder en hype kring SD märker man tydligt i riksdagen – att det finns SD-ledamöter är ju inte så vanligt, men fokus lär ändras när man börjar granska deras uttalanden och reservationer i utskotten. Senast Kent Ekeroth som sitter med mig i justitieutskottet och där vi godkände ett förslag från EU som enkelt går ut på att svenskar som är misstänkta för brott ska ha rätt till information om förundersökning etc under ärendets gång. Detta reserverar sig SD-ledamoten emot och motiverar det hela med att man är emot EU och överstatlighet. Sverige har varit medlem i EU sedan 1995 och vi är en av de mest pådrivande aktörerna för yttrandefrihet, minoritetsfrågor men också enskildas rättsäkerhet – att förvägra svenska medborgare rätt till information i sådana situationer för att man inte gillar EU är anmärkningsvärt.

Hypen fortsätter kring SD. I SVT debattprogram igår om de avskyvärda beskjutningarna i Malmö (SvD och DN skriver om detta idag) så sitter samme Kent Ekeroth och kommenterar läget- min första fråga är vad hans funktion var i debatten? Visserligen ska en riksdagsledamot kommentera allvarliga händelser i samhället och helst komma med förslag till förändringar- men helst hade jag utöver poliserna, velat se ansvariga kommunalrådet i Malmö Ilmar Reepalu (s) där han skulle få berätta hur han kommer att förebygga segregation och utanförskap men också justitieministern Beatrice Ask (m) för att berätta hur man från statens sida kan stötta Malmö i trygghetsarbetet. Tyvärr var ingen med eller inbjuden (?). Istället satt en kommunstyrelseledamot från (s) som bara pratade om klyftor och regeringens misslyckande- att han satt i kommunstyrelsen och därmed yttrest ansvarig för majoriteten i Malmöpolitiken verkade han inte vilja erkänna. Istället fick SD-ledamoten Kent Ekeroth kommentera och berätta vad SD skulle vilja göra och därmed – som vid alla situationer när de får tillfälle- koppla varenda fråga till invandringen.

De etablerade partierna och de politiker som har det faktiska ansvaret måste delta i denna debatt och avvkrävas ett svar -vi kan inte i dessa viktiga frågor lämna walk-over till Sverigedemokraterna. Här har också media ett ansvar.

 

Självklart med niqabförbud i skolan

Det är bra att inte bara Fp i Stockholm diskuterar frågan om niqab och burka i skolorna, utan också att vår partiledare och skolminister Jan Björklund aviserar att högskolelagen och skollagen ska ändras så att det införs ett förbud mot niqab och heltäckande burka i skolans verksamheter, detta rapporteras bl.a. i Dagens Nyheter, Sveriges Radio och Svenska Dagbladet. Detta tycker jag är självklart – studerande eller lärare på högskolan eller läraraspiranter, anställda förskolelärare eller lärare eller elever i skolor ska inte ha heltäckande slöjor för ansiktet, för det handlar som Folkpartiet menar om kommunikation.

Jag tycker att Nederländerna har ytterligare ett bra argument kring synen på niqab och heltäckande burka och det är kvinnornas möjligheter att faktiskt komma in på arbetsmarknaden och få ett arbete och egen försörjning. I många länder är arbetslösheten högre i vissa invandrargrupper, ibland på grund av språkbrister, men oftast att man kanske inte har rätt utbildning. Sedan har vi det omvända att högutbildade invandrare har svårt att få ett arbete, ibland handlar det om språkproblem ex för läkare, men inte sällan om diskriminering eller att man inte har rätt nätverk och kontakter. Men kvinnor har en särskilt utsatt situation och tyvärr förekommer det ofta att vissa män inte vill att kvinnorna ska utbilda sig och ta ett arbete, utan hellre stanna hemma och ta hand om barn och hushåll. Jag tycker inte Fp ska stötta en sådan politk, tvärtom ska vi se till att alla individer, oavsett bakgrund, ska kunna ta makten över sitt eget liv, utbilda sig och försörja sig.

Förslaget från Fp om skärpta slöjregler i skolan är bra, men jag tycker att det inte är lämpligt heller om du arbetar som busschaufför, sitter i ICA-kassan eller som läkare/sjuksköterska på sjukhuset – det finns flera aspekter av denna fråga i arbetslivet och som direkt påverkar kvinnornas möjlighet till en anställning, det borde vi också prata om.

 

Integrationspolitiska utmaningar

I måndags var jag inbjuden till Rudbeckianska gymnasiets träff för religionslärare. Det var ett mycket intressant dialogmöte. Företrädare för kyrkorna, den judiska föreningen m fl var också inbjudna. Jag var inbjuden för att hålla ett anförande kring integration, tolerans och religion och berättade hur vi arbetar med frågorna på kommunledningsnivå i Västerås stad , men också presentera ett antal väldigt konkreta exempel på detta som annars obegripligt kallas för ”integrationsfrågor” eller ”integrationspolitik”. Vi konstaterade snabbt att det finns inget enkelt svar på integrationspolitik. Enligt mig handlar det om sakfrågor som skolpolitik, äldreomsorg, trygghetsfrågor, valdeltagandet i stadsdelarna och inte minst bostadspolitik. Allt detta samlat har kopplingar till huruvida vi lyckas eller misslyckas med den sk integrationspolitiken. Jag redogjorde också för vårt aktiva arbeta med romerna och det arbete vi tagit initiativ till och påbörjat kring Finskt förvaltningsområde.

Idag onsdag tar kommunstyrelsen i Västerås också ett beslut om att fokusera ytterligare på somaliska frågor och de invånare vi har med somalisk bakgrund. Vi kommer att genomföra en kunskapskartläggning för att få mer kunskap och lära oss mer om den somaliska kulturen men också för att bedöma vilka hinder det finns för de unga och vuxna somalierna att komma vidare i samhället, oavsett om det hanldar om bostad, skola eller arbete. Detta är en av de viktigaste integrationspolitiska utmaningarna i Västerås just nu och vi har arbetar indirekt med frågan i snart två år, men nu blir det mer systematiskt. Om detta har Sveriges Radio Västmanland gjort en intervju med mig.

 

Integrationspolitikens misslyckande

Att prata integrationspolitik är intressant och inte sällan väcker det starka känslor och tuffa debatter. Så ska det också vara under förutsättning att det är konstruktivt och att exemeplvis politiker är trovärdiga med hur man vill angripa integrationsfrågan på ett bra sätt för att bryta segregation, utanförskap, bidragsberoende med mera. Inte enkla utspel med generaliseringar som Sverigedemokraterna sysslar med. Media rapporterar idag om att somaliska islamistiska grupperingar, Al-Shabab (ungdomarna) under lång tid rekryterat unga killar till att åka ner till kriget i Somalia vid en fritidsgård i Rinkeby, Stockholm. Fritidsgården startades ednligt Svenska Dagbladet av moskén. Även Dagens Nyheter tar upp detta. Jag tycker att kommunen och samhället, inte minst skolan, har ett stort ansvar att arbeta med integrationspolitiken och förebygga så att människor inte hamnar i segregerade och slutna förhållanden. Föreningsbidrag som många kommuner betalar ut bidrar inte alltid enligt min uppfattning till integration och delaktighet. Tvärtom bidrar dessa regler också till att föreningar isoleras och etniska grupper eller religiösa grupper träffas var för sig. Sverige har religions-och mötesfrihet och det ska vi värna, men när kommunen ska bevilja föreningsbidtag i syfte att just öka delaktigheten och integrationen blir det ofta fel utifrån kommunens intentioner. Om jag ska säga något positivt så bidrar detta på totalen till att man bildar förening, träffas, arrangerar sociala aktiviteter etc.

När dessa verksamheter övergår till slutna rum och där dessa verksamheter tyvärr utnyttjas av extrema krafter, exempelvis radikala islamister, måste vi diskiutera detta mer i skolorna och med föräldrarna. Jag uppmärksammade och kritiserade ett sk. pojkhem i Västerås våren 2008, som moskén hade bedrivit där ett 20-tal unga killar bodde permanent efter skoldagen, min farhåga var just att ett pojkhem inte ska bli en plats för radikala krafter. Jag tycker fortfarande inte att unga killar som går i skolan ska behöva bo trångt i en moské. Debatten hettade till så långt att jag blev beskylld för att vara främlingsfientlig – att jag hade ett barnspektiv och ett skolpersptktiv var inte relevant för de som driver boendet. Men tack och lov är det inte så illa att extrema krafter använder boendet för rekrytering -  samtidigt fick jag i samband med diskussionerna om boendet signaler från lärarna på skolorna där de upplevde att eleverna upplevdes som mer religiösa i vardagen och i språkbruket med andra elever från andra länder och religioner. Detta är förstås inte bra.

I Västerås jobbar jag en hel del med somaliska föreningar. Fokus är på skola och arbete och man är väldigt angelägen från föräldrarnas sida för hur barnens framtid ska bli och vikten av att de ska ha en chans att klara av sina studier. Föräldrarna själva framförde uppfattning att barnen måste få stöd för att lyckas så att de inte fångas upp av extrema krafter som använder barnens religionstillhörighet för att uppnå andra syften, exempelvis att rekrytera och flyga ner ungdomar som krigar. Det är just detta vi ska förebygga och det är starkt av föräldrarna att själva föra upp denna apsekt i diskussionerna med oss politiker. I Rinkeby är det precis detta som har hänt och det är ett misslyckande på flera plan. Det här exempelt visar hur viktigt det är med att arbeta med skolan, med närpoliserna och se till att ungdomar har sysselsättning och att de studerar. Det är först då vi kan öka deras chanser att få ett arbete och en egen lön. Och det är viktigt att vi politiker engarerar oss i dessa frågor på ett trovärdigt sätt och inte bara 2 månader innan valdagen.