Det är något som händer i Burma, helt klart. Fredpristagaren Aung San Suu Kyi får vistas ute, ha politiska möten, ta emot utländska gäster (ex USA:s utrikesminster Hillary Clinton) och nu senast ställa upp i ett politisk fyllnadsval. Detta för första gången sedan valet 1990. Denna utveckling är fantastisk. Militärjuntan har tagit på sig kostymer, men det är samma personer och juntans eget parti förfogar, trots NLDs vinst i fyllnadsvalet 40 av 45 platser, har de en förkrossande majoritet med sina 80% av parlamentets stolar. Detta får vi inte blunda för. För det första är det endast ett fykllnadsval till vissa platser, för det andra finns systemet kvar med vikta platser till vissa grupperingar och presidenten. Detta är inte okej. Sverige och EU måste hålla kvar sanktionerna mot regimen i Burma. Det finns flera andra sätt att genom dioplomati och politisk dialog lätta på trycket. Men att som vissa EU-länder redan idag öppna upp för att lyfta sanktionerna vore att ropa hej för tidigt. Storbritannien hoppas jag fortfarande att vi kan samarbeta med. Frankrike har aldrig helhjärtat stöttat den demokratiska oppositionen. Det som bekymrar mig är att länder som Nederländerna och Tyskland börja svaja i sitt ställningstagande. Att en demokratiseringsprocess är påbörjad är positivt, men det är just en process och med tanke på det politiska klimatet i Burma för politiker och journalister samt det angiverisystem som finns i landet hoppas jag att Europa agerar med eftertanke.
Burma har haft en militärdiktatur sedan 1962. Trots det senaste årets händelser är det långt ifrån tillräckligt utifrån det lidande och den fattigdom som råder för att inte tala om de politiska fri-och rättigheterna som ännu inte kan anses respekteras av regimen.
Sverige måste stå för en konsekvent politik och tillsammans med andra Burmavänner inom EU stå fast vi en tuff linje. Det kommer en dag när sanktionerna behöver lyftas, men det kan inte enbart basera sig på ett fyllnadsval som skedde i söndags. Nu är det tid att analysera valresultatets och vad det innebär i praktiken för oppositionsledaren Aung San Suu Kyi och hennes faktiska möjligheter att bedriva en aktiv oppositionspolitik i Burma, resa utomlands, ta emot gäster, hålla politiska möten i Burma etc.
DN rapporterar om valet i söndags, så också SR.
