Roger Haddad

Inför det viktiga valet i september, om bara 112 dagar, så ska västeråsarna ta ställning till vilka partier som ska styra de närmaste fyra åren. Jag och Folkpartiet har under många år varit engagerade i handikappolitska frågor, oavsett om det gäller bostadspolitiken, LSS-frågor, sysselsättningsgaranti för personer med psykiska funktionshinder eller stöd till elever i behov av särkilt stöd. I helgens nummer av Västerås Tidning, kan du läsa en debattartikel om vad jag och Folkpartiet vill fokusera på inför valet och där jag också efterfrågar vad oppositionens alternativ är eftersom de totalt undvikt de handikappolitiska frågorna under förra mandatperioden men också innevarande mandatperiod. Det är dags att de ger tydliga besked.

Det är mycket bra att Vänsterpartiet och Miljöpartiet haft sina partikongresser under våren och hyfsat i god tid före valet. Dels är det bra för de rödgrönas samverkansarbete, men inte minst är det viktigt för den borgerliga regeringen så att debatten blir tydlig och konstruktivare än den varit. det absolut viktigaste är att alternativen tydliggörds för de svenska väljarna. Mätningarna som kom igår och idag visar på två saker: den ena att det är så gott som jämnt i opinionen och det är ett nytt, positivt läge för regeringen. Dagens mätning i bl.a. Dagens Nyheter  och Svenska Dagbladet, visar på en ledning för alliansens partier bara några månader före valet.

Folkpartiet liberalerna och alliansens partier måste ännu mer och med kraft fortsätta utmana Mona Sahlin och hennes vänner på flera områden inte minst inom skolan, arbetsmarknadsfrågorna/jobbfrågan och ekonomin, men också frågor som berör EU-politiken och utrikespolitiken.

Den ekonomiska politiken och skattepolitiken samt hur en alternativ röd-grön regering skulle hantera en kris som vi precis varit med om är också en berättigad fråga som väljarna måste få klara besked på.

Nu får vi se vad Mona Sahlin kommer med i nästa steg, hittills har hon och partisekreteterarem Ibrahim Baylan mest kommenterat opinionsundersökningar och sagt att det ser väldigt jämnt ut. Jo visserligen, men det är inte hela sanningen – faktum är att stöder för socialdemokraterna bara går ner och frågan är vad socialdemokraterna egentligen vill och vad de går till val på för Sveriges framtid? Hur kan man bara prata om återställare och bidrag när man i sin valanalys från 2006 själva konstaterar att väljarna inte ville rösta fram socialdemokraternas politik för skolan och jobben. När jag lyssnade på Sven-Erik Österberg (s-riksdagsman från Västmanland och etta på socialdemokraternas lista i länet) på morgonnyheterna igår om arbetsmarknadspolitiken hade han inte ett enda nyt och konkret förslag som alternativ till regeringens, han hade bara kritik och ville bygga ut utbildningssystemet.

Det blir en mycket intressant period fram till valet – imorgon sammanstrålar Folkpartiet liberalerna i Uppsala för att ta ställning till flera intressanta förslag för ökad jobb och tillväxt sedan ska vi fortsätta debattera socialdemokratermas kravlösa skolpolitik och bidragslinje.

Idag har jag en kort replik till socialdemokraten Anders Teljebäck (s) i VLT Debatt, av utrymmesskäl fick jag en kort replik. Men nedan kan du läsa ett längre svar som jag publicerar på bloggen. 

Socialdemokraterna i Västerås har uppenbarligen bestämt sig för att i nämnder och styrelser avslå och reservera sig mot våra skolpolitiska förslag, för att i repliker säga att man är för det ena och det andra. Socialdemokraterna bedriver inte en trovärdig skolpolitik genom detta agerande. I grundskolan har vi infört folkpartiets förslag om en läsa-skriva-räkna-garanti. Här vred och vände socialdemokraterna och vänsterpartiet på sig flera gånger och kritiserade vår, enligt deras synsätt, kontrollpolitik. Detta handlar ytterst om att följa upp elevernas kunskapsutveckling och säkerställa att elever får rätt stöd redan i grundskolans tidigare år. Med socialdemokraternas politik har det varit fult och förbjudet att dokumentera och använda sig av skriftliga omdömen, en negativ syn på betyg och att elever ska kunna gå om ett år.

Resultatet blev att elever slussades igenom hela skolsystemet för att i högstadiet upptäcka både kunskapsluckor och elever med läs-och skrivsvårigheter som inte har fått stöd tidigt. Socialdemokraterna har reserverat sig emot införande av gymnasiala lärlingsutbildningar trots att många unga föredrar den utbildningsformen för att sedan komma ut i arbetslivet. Dessutom innebär detta att fler lämnar gymnasieskolan med godkända betyg och därmed minskar vi avhoppen och förhoppningsvis bidrar till lägre ungdomsarbetslöshet. Man reserverade sig emot vårt förslag om Arenan som är ett utmärkt alternativ till gymnasieskolan. Vår politik utgår från att alla elever kan och vill nå målen. Att följa upp innebär inte att vi söker problem hos eleverna. Det finns elever som fortfarande hålls tillbaka i både grundskolan och gymnasieskolan för att skolan inte förmår tillmötesgå deras behov av stimulans och uppgifter för att komma längre framåt. Det finns föräldrar som i individuella planer krävt av skolan att barnet ska få mer läxor och att skolan ska ha högre förväntningar. Det är detta folkpartiets skolpolitik går ut på – att ställa krav, att ha tydliga och höga förväntningar men också ställa krav på närvaro, arbetsro och en lärarkår som har pedagogisk utbildning och ämnesbehörighet.

Roger Haddad (fp)

Idag fick jag kommenera i bl.a. Sveriges Radio en undersökning som SVT Rapport genomfört kring skolornas förebyggande arbete, eller snarare hur många kuratorer det finns/antal elever. Jag tycker att det är viktigt att skolan har resurser som elevsociala team och elevhälsoteam som kan stötta elever i grundskolan och gymnasieskolan så att det ska känna sig trygga och må bra på sin arbetsplats, i detta fall skolan. Denna undersökning kom också förra året och mina kommentarer var ungefär desamma: det går inte att dra snabba och enkla slutsatser som att vi har ett dåligt förebyggande arbete när man endast tittar på just kuratorer. Min poäng är att man måste se till samtliga de insatser som rektorerna och nämnderna valt att lägga resurser på såsom skolsköterska, elevassistenter, specialpedagoger, socionomer, IDA-vägledare, beteendevetare etc. Familjecentrumen i Västrerås och Förebyggarcentrum med kompetenser som barnpiloter och coacher är också resurser som skolorna har till sitt förfogande- om detta sägs det inget om i SVT Rapports studie vilken är en stor brist. Skolinspektionen har nyligen granskat våra skolverksamheter och vi får inte kritik mot att vi har ett för dåligt förebyggande arbete, däremot måste vi bli duktigare på anitmobbningsarbetet på skolorna- men medan inspektionen har synpunkter på dokument och planerna har vi tagit ett steg längre och fattat beslut om tillyn av detta arbete under våren och hösten för att också se hur rutinerna ser ut och hur man involverar eleverna i detta arbete.

Rektorerna är det som beslutar om vilka medarbetare de vill ha på just sin skola och däremed huruvida man vill ha en kurator eller inte. Från mitt perspektiv måste vi se det samlade stödet och diskutera med skolorna om man har rätt bemanning som lever upp till det stöd eleverna behöver. Jag tror inte heller att Västerås skolor löser några problem genom att anställa en kurator till -  jag tror mer på att man diskuterar hur vi arbetar och hur vi samverkar i kommunen, med socialtjänsten och med landstinget, men också med föräldrarna och hemmet för att skapa en trygg skola där elever trivs bra och känner sig trygga. Vill rektorerna satsa på fler kuratorer så är det ett lokalt beslut som måste till och därmed en omprioritering eftersom skolorna får en skolpeng / elev som de själva förfogar över.

Elevinflytande och elevdemokrati i skolan i all ära, men jag delar skolministerns kritik på DN Debatt idag att eleverna inte ska vara med och påverka lärarmas lönesättning. Folkpartiet har tydligt haft en uppfattning att vi gärna ser elevinflytande i skolan, men vi motsätter oss styrelser på gymnasieskolorna med elevmajoritet, detta avskaffades för ett par år sedan. Idag kan skolorna ha styrelser med elevrepresentanter men dessa får inte vara fler än lärarna och rektorn. Det är en viktigt signal och en tydlig markering att det är rektorn som är chef och ytterst ansvarig för skolans verksamhet och budget, inte eleverna.

Nu har Göteborg och Sollentuna gått ett steg längre än att enbart använda enkäter till eleverna för att följa upp vissa områden som mobbning, trivsel, kvalitet på undervisningen, främlingsfientlighet och andra saker som vi mäter årligen. Dessa kommuner utlovar nu att eleverna genom enkäter mm ska få mer att säga till om när rektor sätter lön på läraren. Jag delar uppfattningen att detta är fel. Rektor är enhetschef och den som ska sätta lön på sina medarbetare utifrån ett antal kriterier men eleverna ska inte delta i en lönesättande del.

Idag överlämnas en utredning om samhällsinformation till integrationsminster Nyamko Sabuni (fp) av Erik Amnå, ref också på DN Debatt idag. Utöver den utredning som idag överlämnas väntas regeringen idag fatta beslut om ett antal förordningar som ska förtydliga statens ansvar för nyanläna under introduktionstiden, inte minst när det gäller mottagandet, etableringsplan via arbetsförmedlingen och förslag på en mer individualiseras ersättning. Den viktigaste ansatsen är att staten via Arbetsförmedlingen förtydligar sitt uppdrag men också förtydligar att arbetet i första hand är en arbetsmarknadspolitisk utmaning och inte en angelägenhet för socialtjänsten som det är idag i flertalet kommuner.

Samhällsinformation är grunden och basen för att lyckas i ett nytt land och man får också kunskap och därmed kan man också delta på ett helt annat sätt som invånare och medborgare i sitt nya land. Får man tidigt och tydligt utbildning om värdegrunder, regelverk, myndighetsstrukturer, skolsystem etc kommer flera att snabbt kunna ta för sig och ta ett eget störra ansvar än dagens nästintill omhändertagande attityd i svensk integrationspolitik. Detta har också varit Sabunis målsättning och basen i folkpartiets integrationspolitik. I Västerås har vi redan krav på heldagsverksamhet där det ska ingå både samhällsinformation, språkstudier och praktik. Men med detta statliga förtydligande och förväntningar oboende av kommun så kan det bara bli effektivare och bättre.

Till och från debatterar jag och Folkpartiet med socialdemokraterna skolpolitiken, nationellt, men i första hand skolpolitiken i Västerås. Anders Teljebäck (s), talesperson för socialdemokraterna inför valet i skolfrågor och arbetsmarknadsfrågor, skriver idag i VLT att partiet vill att Västerås ska bli en ledande skolstad. Inget politiskt parti kommer nog att protestera mot detta mål då det återfinns i de flesta partiernas artiklar och program.

Det Teljebäck undviker att nämna är orsaken till dagens resultat och utveckling i svensk skola och resultaten i Västerås. Socialdemokraterna bedrev under 12 års tid en total, kravlös skolpolitik där elever till slut kunde komma in på vilket program eller vilken gymnasieskola som helst . Detta var i sig inte problemet. Det som var ett feltänk enligt mig var att skolpolitikerna bestämde att gymnasieintagningen inte behöver ta hänsyn till elevernas förkunskaper.

Alla skulle komma in oavsett om de hade noll poäng eller 200 poäng. Resultatet blev utslagning, avhopp, snälla G-betyg och att antalet elever på IV-programmet ökat markant. Detta innebär också att stadens kostnader för att lappa och laga det som egentligen skulle ordnas under grundskolans skolpliktstid. Våra kostnader för arbetsmarknadspolitiska insatser och vuxenutbildning är också höga då många ungdomar lämnar gymnasieskolan utan fullständiga gymnasiebetyg.

Folkpartiet har en annan skolpolitik där vi följer upp, sätter resurserna i grundskolans tidigare år och där vi har förväntningar och krav. Att inte ställa krav i skolan är inte att bry sig och det har inte socialdemokraterna gjort. Hur socialdemokraterna vill lösa skolans problem med resultaten vet vi inte riktigt då Anders Teljebäck dessvärre inte presenterar några nyheter alls.

Efter några dagars ledighet är jag tillbaka hemma i Västerås och bloggen. Jag hade förmånen i förra veckan att hålla ett anförande i Stockholm om kommunernas arbete med finskt förvaltningsområde. Regeringens nya minoritetslag som trädde ikraft den 1 januari förstärker de finsktalandes möjligheter och ger de rätt att kommunicera helt eller delvis vissa tider i veckan på finska med myndigheter och kommunala förvaltningar. Kommuner blir också skyldiga att tillhandahålla förskoleservice och äldreomsorg på finska. Detta är Västerås redan igång med och det blev ännu mer konkret när finska äldreboendet Mälarhem/Mälarkotti invigdes i februari 2010 efter drygt tio års diskussioner, utredande och överklaganden. Men nu är boendet äntligen på plats. Jag berättade också på konferense om vårt dialogarbete och främst våra ambitioner framåt eftersom vi i Västerås beslutade i höstas om sk. frivillig anslutning till lagen för att bli finskt förvaltningsområde och det är vi från och med 1 maj i år vilket känns viktigt och rätt. Om vi kan så ska vi underlätta för våra invånare som utgör en stor språkgrupp, drygt 5-7% av våra invånare kommunal service på finska språket. Vi ska hjälpa till att revitalisera och stärka språket, intresset för modersmål men också kultur. På demokatisidan har vi nyligen i samråd med finska företrädare beslutat inrätta en referensgrupp för finska frågor som jag kommer att leda och vi har redan bokat in två datum för sammanträden och planering. Detta är ett viktigt avstamp och jag ser fram emot att samarbete mer systematiskt med de finska föreningslivet i för de viktiga frågor. Detta arbete känns också angeläget och aktuellt imorgon när jag kommer att delta i Västerås finska förening Katajaisets 50-årsjubilium.

Val vinner man inte genom att utgå från opinionsmätningar som duggar tätt var och varannan vecka, men det är förstås alltid roligt om det egna partiet går upp eller den regering man håller på leder i mätningarna. Att alliansen leder i Demoskops senaste mätning, ref i Svenska Dagbladet och Expressen, visar på flera intressanta aspekter. Det är lite oväntat med tanke på att alliansen i andra mätningar legat lite efter, inte på grund av Mona Sahlin, utan på grund av att miljöpartiet lyckats attrahera sympatisörer – tills nu. Sedan en vecka tillbaka har de rödgröna skickat ut pressmeddelanden dagligen om alla skattehöjningar de vill införa, hade vänsterpartiet haft mer att säga till om hade man gärna sett fler och högre skatter enligt deras ekonmisk-politiska talesperson. Koldioxidskatter ska höjas, skatt på alkohol och tobak ska höjas, jobbskatteavdraget ska tas bort och avdraget för hushållsnära tjänster, RUT-avdraget ska slopas. De rödgröna- som enligt Sahlin sätter sysselsättningen främst – vill spara 10 miljarder kronor som gör det svårare för arbetsgivare att anställa ungdomar under 26 år, då arbetsgivaravgiften återigen blir högre och därmed kommer ungdomar att slås ut från en redan tuff arbetsmarknad. Bensinpriset ska höjas med 49öre och man lovar en mindre satsning på pensionärerna men också en satsning på de arbetslösa.

Visst är det märkligt att socialdemokratiska arbetarepartiet som sätter jobben främst och sysselsättningen går till val på att höja inkomstskatterna (som minskar utrymmet för konsumtion och därmed tar bort jobbtillfällen) och satsar på höjda bidrag och ersättningar till de arbetslösa? Helt plötsligt ska det löna sig att vara arbetslös. Jag tycker detta är fel – det ska inte löna sig att vara arbetslös, det ska löna sig att arbeta. Mona Sahlin befäster bidragslinjen och gör det svårare att reformera de transfereringsystem som finns i Sverige. Det ska aldrig vara ett skäl för en arbetssökande att välja bort ett jobb med en något lägre lön, på grund av att ersättningen eller kanske kommunens försörjningsstöd inte innebär någon markant förändring.

Jag hoppas att dagens Demoskop var ett första uttryck för ett allt starkare stöd där väljarna nu sett alternativen inför det viktiga valet i september. Även om skuggbudgeten på marginalen skiljer sig rent ekonomiskt så finns det stora ideologiska skillnader och det viktigt vilket vägval vi väljer i höst.

Under det senaste året, lokalt som nationellt har flera socialdemokratiska företrädare börjat prata om ungdomsarbetslösheten. Denna fråga var ett bekymmer hösten 2006 när vi tillträdde då antalet var 1300 ungdomsarbetslösa mellan 18-24 år. I maj 2008 var den som lägst, 700 ungdomsarbetslösa 18-24 år men där flertalet hade en insats, dvs var i praktik, fick vägledningsinsatser eller gick en utbildning. Vi har hela tiden arbetat med frågan på det lokala planet för att förebygga ungdomarnas arbetslöshet inte minst genom vår skolpolitik och gymnasiepolitik, kanske främst behovet av lärlingsutbildningar, men också genom att ställa högre krav på elever som kommer till gymnasieskolan för att klara av en gymnasieutbildning. Klarar man av en gymnasieutbildning ökar man dramatiskt sina chanser att få en anställning eller gå vidare till högre studier. På riksnivå har Folkpartiet och regeringen avsatt 10 miljarder kronor för att kunna sänka arbetsgivaravgiften för företag som anställer ungdomar under 26 år. När det gäller ungdomar brukar man dels peka på utbildningsfrågan, men också problematiken med högaingångslöner samt att det är för dyrt att anställa ungdomar. Lokalt har vi satsat på olika insatser som sommarjobb, ungdomsjobb, rekryteringsplatser, lärlingsutbildningar och ett stort utbud av yrkesutbildning och vuxenutbildning. Företagen har fått mindre kostnader för att kunna anställa ungdomar.

Nu har de rödgröna med miljöpartiet, socialdemokraterna och vänsterpartiet presenterat sin skuggbudget, läs Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. 1,3 mdr kronor vill man spara in på RUT-avdraget för hushållsnära tjänster – de som drabbas mest är en annan viktig grupp som haft svårt att etablera sig på arbetsmarknaden, nämligen kvinnor med invandrarbakgrund. Den stora besparingen vill man göra just på ungdomarna – genom att ta bort dessa 10mdr och lägga på att sänka skatten för pensionärerna och ge mer pengar till arbetslösa. Jag tycker att detta är en helt fel prioritering i dessa tuffa tider på arbetsmarknaden och det är ett hån mot alla ungdomar som nu är på väg ut från gymnasieskolan, även Per Altenberg skriver om detta. Det är heller inte trovärdigt med tanke på att socialdemokraterna försökt ge en bild av att de är dem som mest prioriterar ungdomar och att ett av deras viktigaste, eller kanske allra viktigaste var sysselsättningsfrågan med särskilt fokus på ungdomarna. Nu vet vi att detta bara är ett retoriskt spel för gallerierna och att det fortsatt är återställare och bidragslinjen som gäller. De strösta förlorarna på s-politiken är just de unga.