Roger Haddad

Idag rapporterar Dagens Nyheter om en intressant rapport som Skolverket kommer att släppa kring betygssättningen av gymnasieeleverna. Skolverket har studerat 469 klasser runt om i landet och tittat på både kommunala och fristående skolor. I det avseendet konstateras inga större skillander. Däremot kan det skilja sig i samma kommun väldigt mycket. Skolverket konstaterar att det beror på läraren och att det för eleven blir som ett lotterti. Detta är förstås inte acceptabelt efters0m ett sådant system inte är rättsäkert. Därför tycker jag att man ska införa rätten att överprvöva sitt betyg men också att lärarna arbetar mer i team och använder second-opinion-modellen där en kollega får titta på underlaget och ge sin syn på vilket betyg en elev ska få om man ser till de kursplaner som finns för skolan. Det är viktigt att Skolverket uppmärksammar gymnasieskolans betygssättning också, allt för mycket fokus har varit på grundskolan. Delvis kan jag förstå detta eftersom det är skolplikt och att det är viktigt att mäta betygen i grundskolan. Samtidigt har det varit väldigt lätt att komma in på gymnasieskolan och på vissa håll och kanter väldigt lätt att lämna gymnasieskolan. Men eleverna har då inte alltid med sig ett slutbetyg och därmed en godkänd gymnasieutbildning, eller så har de fått snälla betyg även på gymnasienivå och får istället svårt att hänga med på universitetsnivå. Svensk gymnasieskola har problem och har haft det i många år. Regeringen måste vidta kraftfulla åtgärder för att lärare ska fortbilda sig hela tiden, inte endast när man går lärarutbildningen. Lärarutbildningen måste reformeras och statens Skolinspektion måste få tuffare uppdrag och tätare uppdrag. Skolans resultat och inehåll i betygen är avgörande för eleverna men också för deras framtida utsikter och påverkar arbetsmarknaden också. Ser fram emot att läsa hela rapporten.

Igår besökte jag Rättvik i Dalarna för att hålla ett anförande på folkpartiets konferens. Det var en bra träff med många nya engagerade medlemmar men också vänner som har betydelsefulla uppdrag i sina kommuner. Det är alltid värdefullt att ses och utbyta tips och erfarenheter på hur vi arbetar i vardagen och vilka liberala utmaningar vi har i samhället. När jag åkte tillbaka från Dalarna ner till Västmanland noterade jag att det endast var 3 grader och att det snart kommer en riktig kall vinter. Och att det är första advent idag söndag. Städningen är över, men nu ska man plocka fram lite trevliga julsaker så det blir en bra stämning när vänner och släktingar kommer på besök. Vi börjar med adventsljustakarna så får vi se vad vi hittar senare i påsarna. Ha en bra första advent.

Nu är det knappt ett år kvar till valet och nu haglar opinionsmätningarna. Men det kommer att bli värre ju närmare valet. Idag presenteras ytterligare en mätning i Dagens Nyheter. Det är intressant att notera att andelen osäkra i just denna mätning är ca 20% och det är en viktig grupp som partierna måste locka till sig. Det handlar om tydlighet i politiken och uppenbarligen har de nuvarande partierna en hemläxa. För folkpartiet liberalernas räkning tror jag väldigt mycket på de beslut vi fattade på landsmötet i Växjö nyligen och där vi markerade tydligt i skolpolitiken, kärnkraftsfråga, EU, Burma, euron, integrationspolitiken och arbetsrätten mm.

Ibland undrar jag hur Sverige skulle se ut med Jimmie Åkesson sittande i kanslihuset och dikterar svensk politik. Vad tycker han om friskolor, vad tycker han om Burma och Afghanistan? Vad vill han göra med inkomstskatterna och hur vill han hantera kärnkraftsfrågan för att rädda jobben inom industrin och bidra till ett bättre klimat? Är det bara invandrarna som irriterar och vad är problemet? Majoriteten av svenskarna vill ha ett välfärdsutbud värt namnet. Arbetsförmedlingens GD meddelade igår att arbetskraftsbrist kommer att uppstå inom de närmaste 10 åren. Just det, arbetskraftsbrist. Där är Sverige helt beroende av arbetskraftsinvandring. Vem ska annars hjälpa till på förskolorna och läsa tidningar på äldreboendet i framtiden? Sverigedemokraterna är ett rent populistiskt parti som för tillfället verkar fylla ett tomrum för 4-5% av tillfrågade möjliga väljare som är trötta på Sahlin och Reinfeldt eller som än så länge inte sett effekten av Billström och Sabunis reformer. Integrationspolitk är svårt, man måste vara envis och arbeta varje dag med individen i fokus och arbetslinjen. Men svensk politik och Sveriges utmaningar finns inte enbart inom integrationsområdet. Arbetsmarknadspolitiken och vår konkurrenskraft är viktiga så också skolpolitiken som är avgörande för hur vi i framtiden ska minska arbetslösheten och ungdomsarbetslösheten. Sverige är ett litet land som konkurrera med kunskap och demokrati – i en demokrati finns det utrymme att vara olika. Och detta gillar inte Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson. Tyvärr gör Sverigedemokraterna en enkel grej av det hela med lösningen: inga fler invandrare och nej till mångkultur. Min erfarenhet av svensk politik är att svenskarna inte har något emot invandrare som gör rätt för sig, att invandrar under många år haft stor betydelse sedan arbetskraftsinvandringen på 1940 och 1960-talen från Italien och Jugoslavien och att Sverige faktiskt är ett mångkultuellt samhälle och det är något Jimmie Åkesson snart måste inse.

Jag välkomnar regeringens och Nyamko Sabunis proposition som läggs idag där huvudansvaret för statens integrationspolitik överförs från kommunerna till Arbetsförmedlingen. Jag har i Västerås verkat för och delvis lyckats föra över delar av detta uppdrag från socialtjänsten till pedagogiska nämndernas stab som också har anavsar för arbetsmarknadspolitiken efter ett förslag från folkpartiet. Sedan 1 januari 2008 har min nämnd ansvar för både utbildning, vuxenutbildning, men också hela sfi-ansvaret (inkluderat flyktingar) samt arbetsmarknadsinsatser.

Kommunerna har haft ett frivilligt uppdrag att bedriva ”integrationspolitik” eller introduktion för nyanlända. Men i praktiken har alla kommuner någon slags verksamhet på uppdrag av staten. Sedan har det vissa år varit ett bekymmer att staten inte täckt kommunernas utgifter för att upprätthålla en god och effektiv introduktion av de nyanlända med konsekvensen att kvaliteten på insatser, utbildning, praktik etc varierat kraftigt beroende på vilken kommun man råkar bosätta sig i. Vi bedriver heldagsverksamhet för nyanlända flyktingar som invandrare. Vi ställer krav på deltagande inom SFI som ska bestå av både språkstudier och praktik. Men vissa kommuner erbjuder endast 2 timmar och sedan har man ingen sysselsättning eller språkinsatser. Detta upplägg är inget bra och riskerar att passivisera den enskilde istället för att snabbt sätta in en indivuduell plan som underlättar för personer att ta steget ut i arbete. Svenska Dagbladet skriver idag att regeringens planer får kritik och att Arbetsförmedlingen tidigare misslyckats i sitt uppdrag. Det stämmer. Men nu har vi en regering som omorganiserat Arbetsförmedlingens uppdrag och även om man nu får ansvaret för etableringen av nyanlända kommer kommunerna fortsatt att ha ett stort ansvar inom skola, bostad, barnomsorg mm för integrationen och introduktionen av de nyanlända. Det viktigaste bidraget är att vi förtydligar våra förväntningar att det är arbetslinjen som gäller för alla för att alla människor kan bidra. Integrationspolitik är ingen socialtjänstfråga, det handlar främst på utbildning och arbete. Det är liberal politik och därför vill jag ge detta en chans.

Igår meddelade jag att Västerås stad, beviljat projketet Vallby Unit ansökan på 50 000kr. Resurserna tas från kommunstyrelsens medel. Vallby är i fokus och vi ska på olika sätt bidra till att öka tryggheten och förebygga ungdomsarbetslösheten, inte minst genom att mötesplatsen som nu blir av också blir en trampolin ut i studier eller arbete. Jag tror ändå att de ungdomar som idag inte har sysselsättning helst vill ha ett arbete, en egen bostad och en egen lön, inte enbart träffas på en gård för äldre ungdomar i centrum av Vallby. Initialt tror jag ändå att mötesplatsen är viktig som just mötesplats där ungdomarna tillsammans med handledare kan få inspiration och motivation till att knyta kontakt med arbetslivet och så småningom se vilka möjligheter det faktiskt finns både inom kommunens verksamheter, men också ute i det privata näringslivet. Bidraget på 50 000kr ska vara en del av den finansiering som verksamheten behöver för att erbjuda insatser, bjuda in föreläsare, göra studiebesök, vägledningsinsatser mm. Projektet har också bl.a. vänt sig till länsstyrelsen och för projektets skull hoppas jag att även dem säger ja. Utöver dessa 50 000kr från kommunstyrelsen, har beslut redan tagits i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden om att öronmärka 10 platser inom ramen för vår satsning med ungdomsjobb. Dessa platser kostar ett antal miljoner kronor. Ungdomsjobb erbjuds ungdomar som lämnat gymnasieskolan utan godkända resultat och jobbet pågår i 6 månader på deltid. Tv4 Mälardalen gjorde ett inslag om detta, så också VLT .

Ett av de viktigaste förslagen i partistyrelsens förslag till integrationsprogram var att lyfta upp behovet av en medborgarkurs för alla nyanläda, öka kvaliteten i svenskundervisningen men också samhällsinformation, värderingar etc. Kursen ska erbjudas alla, men om man ansöker om medborgarskap ska detta vara obligatoriskt. En annan viktig del i förslaget är att vi vill ha en flexibiltet i när man kan få medborgarskap, idag är tiden ungefär 5-6 år om man har god vandel, dvs inte begått några brott etc. När jag besökte Finland i förra veckan var det flera som kritiserade der finska systemet med att man måste vänta i 10 år och att detta också bidraget till ett politiskt utanförskap för många med invandrarbakgrund.

Med vårt förslag kan man ex bli medborgare efter 2 eller 3 år om man klarar av en medborgarkurs. Med röstsiffrorna 83-71 skriver Svenska Dagbladet, så föll vårt förslag. Jag tycker ändå att det var ett jämnt ställningstagande och att det ändå är många som tycker att detta är viktigt. Jag beklagar att landsmötet inte biträdde förslaget och anser att vi tappat ett effektivt och bra förslag. Om vi kritiserar socialdemokraternas passivitet och brist på konkreta förslag så tycker jag att det är ännu viktigare att vi i folkpartiet har bra förslag som vi kan genomföra nationellt. Jag kommer forsatt opinionsbilda för ett sådant införande i framtiden. Jag arbetar själv med dessa frågor och har sett hur socialdemokraternas kravlösa politik lett till att många nyanlända, inte minst kvinnor, fortfarande efter många år i Sverige varken lärt sig svenska språket eller ordnar ett arbete. Det är vår uppgift att se till att ge en bra utbildning och en medborgarkurs och att vi tidigt ställer krav så att man får bättre chanser i arbetslivet och en egen försörjning. Nyamko Sabuni har mitt starkaste stöd i denna fråga. I avvaktan på detta får vi forsätta effektivisera och kvalitetshöja intoduktionen av nyanlända på det lokala planet i form av förebyggande av bostadssegregation, krav på heldagsverksamhet, vikten av heldagsverksamhet med både språk och praktik samt att vi har bra skolor för barnen så att de klarar av skolan.

Efter ett par dagar i Finland är jag nu i Växjö för folkpartiets landsmöte. I Finland höll jag ett anförande kring rubriken det mångkulturella samhället och demokrati. Jag återkommer med en längre rapport kring det besöket som hölls vid Hanaholmen – kulturcentrum för Sverige och Finland, i Esbo, strax utanför Helsingfors.

Landsmötet inleddes med utskottsarbete och jag deltog i diskussionerna kring sverigedemokraterna och folkpartiets förhållning generellt till främlingsfientliga partier, men också utrikespolitiska frågor avhandlades. I denna del har jag anledning att komma tillbaka senare för att berätta om landsmötet kommer bifall en motion som jag skrivit.

På skolområdet blir det nog ingen större diskussion, men man vet aldrig och här har jag ett antal reservationer i partistyrelsen som jag tänker lyfta och debattera, det gäller frågan om betyg och friskoleetableringar.

Personvalsinstrumentet infördes på allvar 1998 i syfte att öka delaktigheten och valdeltagandet. Men hittills har ”reformen” inte fått full genomslag som den förtjänar. I tider när de politiska partierna tappar medlemmar är det exta viktigt för deras legitimitet att maximera valdeltagande bland alla grupper i samhället och på alla nivåer som EU-valet, riksdagsvalet, landstingsvalet och kommunvalet. Som medborgare röstar man alltid på ett parti, eftersom listan har ett partinamn och det är partiet man företräder. Men dagens system med 8% till riskdagen och 5% till kommun och landsting är en alldeles för hög spärr, i kommun och landsting har det ändå varit ett realistiskt mått eftersom det trots allt är en del kommunpolitiker som får över 5% för att bryta ordningen eller få ett personligt mandat av väljarna. Men i riksdagsvalet är det 8% en siffra som i många fall visat sig omöjlig att uppnå i olika valkretsar. Personligen tillhör jag de kandidater som har erfarenhet av personkryssreformen från valet 2006. Jag fick väljarnas förtroende genom kryssen och fick över 5% – vilket innebar att man tog klivet upp från plats 5 till plats 1 på folkpartiets kommunlista i Västerås. När det gäller riksdagsvalet så landade jag också, tack vare personkryss i Västmanland på 7,5% och flest kryss av folkpartiets kandidater i riksdagsvalet. Men här går gränsen på 8%.

Jag anser att det är bra att partierna nu verkar bli överens om att sänka spärren från 8% till 5% i riksdagsvalet. Dels för att väljarna kan få en extra stimulans att dels rösta på ett visst parti, men inte minst se att deras kryss faktiskt kan påverka vilka som till sist företräder partierna i olika beslutforum. Men jag tycker att procentspärren bör tas bort helt och hållet. Det skulle ge en riktig vitamininjektion till alla kandidater att arbeta mycket mer utåtriktat och verkligen kämpa för ett personligt mandat. Att partierna ska få bestämma ”mer” vilka som ska få uppdrag är lite gammaldags tänk med tanke på att man som kandidat blir medlem i ett parti, ställer upp på partiets politiska program, skriver oftast på ett kandidatkontrakt och lovar att arbeta efter partiets etiska riktlinjer mm. Så jag vet inte varför Grundlagsutredningen inte tar steget fullt ut. Jag misstänker att man vill ha politisk enighet och jag vet att socialdemokraterna och vänsterpartiet aldrig varit förtjusta i detta med personval, så detta får ses som en kompromiss.

I torsdags var jag på ett seminarium för kommun- och landstingspolitiker i Stockholm. På plats som föredragande fanns förra fp-ledaren Maria Lessiner. Men denna gång i egenskap av ambassadör och ordförande för Delegationen för romska frågor. Hon höll ett fantastiskt anförande i 30min och det var knäpptyst i den stora salen. Jag har nog aldrig hört Maria Lessiner tala så engagerat förr om en viss fråga som i torsdags. Jag som folkpartist var stolt och även att folkpartiet i Västerås arbetar väldigt aktivt och envist med denna fråga.

Kommunerna har ett jättestort ansvar att stötta romerna i arbetet med att förbättra situationen för barnen, ungdomarna och de vuxna. I Västerås ansvarar jag för samordningen av dessa frågor och vi gör väldigt mycket och vi har sedan ett år tillbaka startat en dialogprocess som bl.a mynnat ut i ett Råd för romska frågor som jag har förmånen att vara ordförande för. I rådet sitter företrädare för polska, finska och ex-jugoslaviska romer. Leissner uppmärksammade detta arbete i sitt anförande och det kändes väldigt bra att Västerås tar frågorna på allvar och försöker bidra för att förbättra villkoren för romerna i syfte att öka deras chanser att ta makten över sig eget liv och bygga upp en framtid med arbete, utbildning och egen försörjning. Det är ett av de viktigaste uppdrag vi har som liberaler och kommunpolitiker. Jag är glad att Maria Lessiner fått detta uppdrag och att regeringen med statsrådet Sabuni lyft upp frågan tydligt på agendan. När det gäller minoriteter och romerna hoppas jag att Sverige tar sitt ansvar bättre än andra europeiska länder, bla. Italien där romerna fortfarande behandlas på ett inhumant sätt.

Jag minns väl 2002 års valrörelse, folkpartiet liberalerna hade bestämt sig för att gå till väljarna med tydliga program bla. inom skolpolitiken, men också inom integrationspolitiken. Ett av flera förslag som jag starkt stöttar är krav på vissa kunskaper i svenska för den som vill bli medborgare. Bakgrunden var och är fortfarande att ett av våra integrationspolitiska misslyckanden är att vi har haft ett system som passiviserar männsikor genom bidrag och att vi haft en ineffektiv introduktion av nya svenskar, men också att svenskundervisningen för invandrare inte hållit kvalitet. Resultatet har vi sett genom att människor som invandrat till Sverige fortfarande efter många år inte kan svenska. Så är det inte för alla, många invandrare har akademiska examen, många får jobb direkt och nätverk. Men en alldeles för stor del fastnar i ett utanförskap utan arbete eller språkkunskaper. Därför måste systemet ändras och ett förslag är bland annat folkpartiets om språktest för medborgarskap.

Efter valet 2002 satt den socialdemokratiska regeringen kvar i minoritet. Integrationsminstern Mona Sahlin lämnade över till Jens Orback, båda har sedan kallats för ”pratministrar”. Det är inte så konstigt – trots att man insåg att integrationspolitiken misslyckats, fattade man aldrig de tuffa beslut som krävdes för att förändra. Man kanske inte vill stöta bort många invandrargrupper som normalt röstar på S eller V? De borgerliga, främst genom folkpartiet drev frågan aktivt hela mandatperioden 2002-2006, men i opposition. Det folkpartiet ändå lyckats med är att föra upp frågan om utanförskapet och om alla människor som bor i utanförskapet (oavsett om man är invandrare eller infödd svensk) – vi måste göra något åt detta! När alliansregeringen vann valet var fokus på arbetslinjen och att bryta utanförskapet. Folkpartiet hade även lyckats få regeringskoaltionen att inse att detta är en av våra främsta utmaningar i svensk politik som vi måste lösa, men inte med Sverigedemokratiska instrument som att kasta ut människor som idag är en del av det svenska mångkulturella samhället.

Integrationspolitiken som rubrik har sedan försvunnit allt mer i debatten. Men under våren 2009 uppmärksammade media återigen frågan och det rapporterdes om stadsdelar, bilbränder, unga arbetslösa mm. De etablerade politiska partierna och även våra kollegor i regeringen har inte lyckats angripa frågorna på rätt sätt anser jag. Det har uppstått ett slags tomrum på nationell plan och kanske också lokalt? För till 99% handlar integrationspolitik om kommunal politik med insatser inom bostadspolitiken, skolpolitiken, SFI-undervisning, praktik, trygghetsåtgärder, stadsplanering etc. Sedan Sverigedemokraterna började samlas till kongress var dessa frågor aktuella- samt var det en bra timing för dem eftersom de endast har en politsk sakfråga som det vet många är intresserade av: asyl-och flyktingpolitiken.

Idag kom en ny opinionsmätning som ger SD ökat stöd och att de också skulle bli vågmästare om det vore val idag och under förutsättning att det ena blocket inte gör upp med det andra skriver Svenska Dagbladet men också Dagens Nyheter med anledning av mätningen. Men det går att förebygga denna parlamentariska situation genom att alliansregeringen och främst folkpartiet tar upp frågan på allvar igen på den politiska agendan och inte lämnar walk-over till Sverigedemokraterna. På det lokala planet har vi aldrig och kommer aldrig att lämna walk-over i den fråga som kanske är den absolut viktigaste för att vi ska klara integrationen, genom att arbeta för trygga stadsdelar och bra skolor, oavsett var man bor i kommunen. Det kräver aktivt arbete, dialog och att man vågar fatta beslut och prioritera resurser. Fortsätter alliansregeringen vara passiva i frågan på nationell nivå kommer det säkert leda till att många väljare, i avsaknad av konkreta idéer, sympatiröstar på Sverigedemokraterna. Folkpartiet liberalerna har ett stort ansvar i denna fråga i svensk inrikespolitik.