En kraftig majoritet av de tillfrågade i en SIFO-mätning, 9 av 10 säger nej till en SD-koalition, skriver Svenska Dagbladet idag och referar till en opinonsundersökning. Det är en tydlig markering att svenska folket helst inte vill se en regering beroende av ett aktivt/passivt stöd av det främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna. Men denna fråga handlar om en koalition med Sverigedemokraterna. I samma undersökning menar SIFO att partiet har ett potentiellt stöd av ca 10% av väljarkåren. Denna siffra ska inte underskattas och glömmas bort i diskussionen och analysen av denna mätning. Det de etablerade partierna måste göra är att fortsätta och aktivt berätta hur de tänker lösa de utmaningar och problem som finns och på det sättet tvinga ut Sverigedemokraterna på banan.

Tyvärr har flera av de större partierna valt att ligga lågt och medierna följer efter. Media ska granska alla partier, hela tiden. Inte bara augusti-september valåret 2010. Sverigedemokraterna bör sättas under lupp av media, men främst av de andra politiska partierna, Sverigedemokraterna slåss om samma väljare som de andra politiska partierna, inte med Aftonbladet eller Expressen. Folkpartiet liberalerna har alltid ett ansvar utifrån vår politik att ta debatten och visa alternativa lösnigar till Sverigedemokraternas plakatpolitik.

Ungdomar är inte främlingsfientliga – och svenskar i allmänhet är mer positiva till invandrare – detta enligt en färsk undersökning. Dessutom kommer Sverige inom en 10-15 år att ha brist på arbetskraft enligt Arbetsförmedlingen. Detta samtidigt som vår befolkning blir allt äldre. Oavsett så har alla aktörer ett ansvar att sätta SD under lupp. Det är typiskt att Sverige har en mobiliserad, koncentrerad bevakning och granskning av de politiska partierna, främst i anslutning till deras partikongresser/motsvarande. Aftonbladet har fått utstå kritik mot att man publicerade en artikel av Jimmie Åkesson, efter det har granskningen från både media och de andra partierna varit väldigt frånvarande.

På lång sikt så tror jag att det enda hållbara är allt det vi företrädare gör dagligen i vårt politiska arbete för att visa hur vi löser förebygger ungdomsarbetslöshet, bostadssegeregation och hur vi arbetar för att höja resultaten i skolorna. Det är den här typen av konkreta politiska insatser som är det viktigaste instrumentet mot Sverigedemokrater som får nationell uppmärksamhet så fort de säger eller skriver någon artikel om invandring och i synnerhet om muslimer. Vi diskuterar också flyktingmottagning i Västerås och vi har inlett ett samarbete med övriga länet för att få till en bra mottagning och en bättre integration. Men vårt arbete går inte ut på att hänga ut enskilda etniciteter, religioner eller där vi föreslår enkla lösningar som att vi ska skicka hem alla. Däremot ska vi vara tydliga med att man ska stäla krav för en bättren introduktion, att man ska lära sig det svenska språket samt att det är svensk lag som ska gälla alla som bor i Sverige. Till och med detta kan uppfattas som kontroversiellt för vissa personer, men egentligen är det självklara saker för oss oavsett om vi diskuterar detta i perspektivet äktenskap, skolpolitik, religiösa friskolor etc.

Idag kom en sen julhälsning till Folkpartiets och Miljöpartiets partiledare i en mätning kring förtroendet för partiledarna, refererad bl.a i Svenska Dagbladet. Fps och Mps partledare ökar mest när man tillfrågat ca 1000 personer om deras förtroende för de politiska företrädarna. Det finns ingen koppling i Sverige historiskt till valresultat som är baserade enbart på en partiledares popularitet, möjligen kan ett undantag vara den sk Westerbergeffekten i valet 1985. Den här typen av undersökningar får man trots allt ta med en stor nypa salt. Ibland är frågorna vilket parti gillar du, en annan fråga brukar vara vilket parti skulle du rösta på om det vore val idag? Det är små nyanser av frågan men viktiga nyanser huruvida man allmänt tycker att ett politiskt parti är attraktivt och om man kan gå ett steg till och välja just det partiet på valdagen. Det är självklart vår ambition som politiska partier att man dels ska kunna känna igen våra företrädare, våra folkpartirepresentanter ska gärna förknippas med ett visst engagemang eller vissa frågor annars försvinner man i den stora mängden ”politiker” – därför är det oerhört viktigt med att Sverige fortsätter arbetet med att avskaffa ala %-spärrar i de olika valen till kommunfullmäktige och riksdagen ex. Spärren till riksdagen som idag är 8% ska sänkas till 5% inför valet 2014, det är jättebra, men jag hoppas att spärren en dag slopas helt – då får väljarna på riktigt helt avgöra vilka som ska företräda dem i beslutande församlingar. Det innebär också att större tryck på kandidater att verkligen vara aktiva och kämpa för sina uppdrag. I större partier som har 4-5 rikdsdagsledamöter eller 10-15 platser i kommunfullmäktige kan det ibland känns så tryggt med stolarna att man kanske inte är aktiv i högre utsträckning. I kommunen är detta inte så proeblematiskt eftersom det är fler medborgare som kryssar och det är lägre spärr.

Någonstans, trots partiledarens popularitet eller enkilda framträdande företrädare på riks och lokal nivå, personval etc, så finns det i botten ett politiskt uppdrag baserat på idéer och lösningar som vi som politiker tror är bra för framtiden och det är detta som medborgarna ytterst väljer emellan när man röstar på partiernas politik- men det är här personerna kommer- för partierna är inget som fungerar av sig själva- den utgörs av engagegarde, aktiva personer som på olika sätt förmedlar de politiska idéerna. I sammanhanget Miljöpartiet ska man dels utvärdera partiledaren, men man får inte glömma bort att granska partiets politik och dessutom vilka Wetterstrand vill samarbeta med och vilka konsekvsenser Mp:s politik och de övrigas (inom s och v) får på den nu förda politiken med Alliansregeringen. På samma sätt kan en som röstar borgerligt granska folkpartiets politik och i val avgöra vilket borgerligt parti ska få mest att säga till om i en koalitionsregering och om den regeringen ska få ett förnyat förtroende.

Idag vill jag tillönska alla en God Jul – jag hoppas att ni också passar på att vila, umgås med vänner och familj om man sedan får paket är det en bonus, men det viktigaste är att man får vara med sina vänner och släktingar och att man mår bra. God Jul från mig!

Ett av folkpartiets viktigaste krav vid bildandet av Alliansen 2006 var att vi ska ha trygga social-och sjukförsäkringar som fungerar när människor av olika skäl tvingas bort från sitt arbete, exempelvis vid sjukdom. Folkpartiets krav var att man ska få behålla 80% av sin tidigare inkomst för att kunna försörja sig och inte tvingas sälja sina saker. Samtidigt drev folkpartiet att de som fuskar med sjukförsäkringen inte ska ha någonting alls. I efterhand har regeringen på ett tydligt sätt drivit arbetslinjen och det är bra. Men den linjen ska inte slå blint på de som är sjuka. Därför är det en viktig del i den nya reformen som regeringen nu förtydligat att arbetslinjen gäller för de som kan arbeta. Sjuka ska få behålla sin sjukpenning och de ska inte prövas mot hela arbetsmarknaden. Dessutom så ska även de sjuka som en del av en rehabiliteringsprocess även få del av Arbetsförmedlingens tjänster för att kunna ta ett steg närmare arbetsmarknaden – men detta hela tiden utifrån den enskildes möjliheter, ork och vilja. Klarar man inte av dessa steg får man rehabilitering och behåller hela tiden sin sjukpenning som trots allt är en grundläggande ekonomisk trygghet för den enskilde. Svenska Dagbladet skriver om att denna väg inte är enkelriktad – man måste alltid kunna komma tillbaka och få sjukpenning. Regeringen var snabb i början och var inte tydlig med vilka olika vägar det finns för personer som har nedsatt arbetsförmåga eller långvarig sjukdom. De som är sjuka länge ska heller inte tvingas till något som har med arbete att göra – då är det inte arbetsmaknadspolitik som behövs utan en bra socialpolitik. Det är bra att regeringen nu har denna ansats.  Oppositionen med Mona Sahlin i spetsen har försökt ”hoppa in” i debatten och ta snabba poäng utan att kunna leverera en tydlig politik som både ger stöd för de sjuka, men också följer en arbetslinje för de som kan och vill ha rehabinsatser för att komma tillbaka till ett arbete om än på deltid. Socialdemokraterna har bullrat på och i brist på annan uppmärksamhet försökte de måla upp att de står ensamma på de sjuka sida – det lät bra tills dess att Expressen avslöjade ( Så mörkar S sin skuggbudget) att Socialdemokraterna även i sin alternativa ekonomiska budget utförsäkrar personer och spar pengar på detta. Regeringen har tagit till sig kritiken och även jag har framfört kritik och anpassat väsentliga delar i förslaget så att sjuka inte tvingas ut i arbete och utan sjukpenning. För min del kommer jag följa denna fråga och om det behövs reagera igen med uppvaktningar, brev mm för att vi fortsatt ska ha ett trygghetssystem som fungerar även när man blir sjuk och tvingas lämna sitt arbete.

Idag bemöter jag på VLT debatt en artikel från socialdemokraterna i Västerås. I deras inlägg menar man att man lärt sig en läxa i skolpolitiken och att man faktiskt ställer krav i skolan. I dagens debattinlägg efterfrågar jag vilka dessa, hittills okända, krav är och varför socialdemokraterna inte presenterat dessa i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden. Tvärtom kan vi inte minst genom nämndprotokoll och artiklar i media visa att (s) röstat emot alla större reformer och beslut i nämnden de senaste tre åren. Detta bevisar att man saknar ett trovärdigt alternativ i skolpolitiken och att man fortsätter driva en skolpolitik som vi fortfarande ser effekterna av, inte minst när vi studerar ungdomsarbetslöshetssiffrorna i Västerås.

Idag rapporterar SR Västmanland om folkpartiets och Västeråsalliansens budget för vuxenutbildningen 2010. Bland flera viktiga folkpartireformer inom Västeråsalliansen kan man särskilt notera att vi redan i budget för 2007/08 fick gehör för en höjning av anslaget till vuxenutbildningen i Västerås med 10 miljoner. Budgeten har därefter behållit den höga nivån 2008/09 trots en mycket god arbetsmarknad och en låg arbetslöshet. Under hösten 2008 inträffade en bostads-och  finanskris i världen och självklart påverkar det även den lokala arbetsmarknaden genom att färre får praktik, extrajobb, timanställningar mm. Västerås har haft en god beredskap och inför 2010 blir det ännu bättre. Regeringen har beslutat om Yrkesvux och Västerås utbildnings-och arbetsmarknadsnämnd har ansökt och beviljats 15mkr för Yrkesvuxutbildningar. Vi har också ansökt om ytterligare 2,5mkr för yrkesförarutbildningar. Jag är övertygad om att vi också kommer att få dessa resurser. Västerås har därför en rekordbudget som radion uttryckte det för 2010. Västerås har till skillnad från andra kommuner en stor andel i vuxenutbildningen av flera skäl. Dels har vi många ungdomar som inte klarar gymnasieskolan och vill komplettera, dels har vi många med invandrarbakgrund som behöver utbildning för att stärka sina chanser att etablera sig på arbetsmarknaden. Vi har också ett behov av att erbjuda ett brett utbud av yrkesutbildningar för människor som vill sadla om och ta de lediga jobb som fortfarande finns. Vuxenutbildning kan också öppna upp möjligheter för personer att komplettera och bli behörig att exempelvis komma in på polisutbildning på högskolan etc.

Västeråsalliansen har en stark budget och trots ökat tryck under innevarande år har vi kunnat erbjuda de studerande utbildning. Vi har också KY-utbildningar och vi lyckades få Myndigheten för yrkeshögskolan att etablera sig i Västerås. Allt detta samlat är mycket positivt för Västerås. Vi ska erbjuda människor bra utbildningar för att få fler i arbete och studier och denna beredskap har vi tack vare politiska och ekonomiska prioriteringar.

Idag rapporterar SR Västmanland att socialdemokraten Per-Inge Ahlbäck är kritisk mot den granskning nämnden fattade beslut om att genomföra i juni. Det Ahlbäck inte berättar för radion är att det var en enig nämnd som gav staben i uppdrag att genomföra en kvalitetsuppföljning av våra avtal med alla anordnare av svenska för invandrare (sfi). Det vi beställde var särskilt en uppföljning av hur det går att följa avtalets del beträffande språkpraktikplatser. Staben rapporterade tillbaka till nämnden och nämnden godkände rapporten som hade n bredare ansats, dvs man hade tittat på alla delar inte bara praktikdelen. Den konstaterar att sfi-utbildningen håller mycket god kvalitet och att den generella bilden är att den fungerar bra med de indikatorer och uppföljingsystem som folkpartiet och Västeråsalliansen infört under 2007 och 2008. Socialdemokrtaterna var inte kritiska till själva rapporten även om radion presentrerar det på det viset. Däremot önskade man sig en extren utvärdering nästa år. Vi sa nej till detta eftersom kritiken kvarstår mot anordnarna och Västerås stads egna verksamheter att man måste göra mer för att ordna fram praktikplatser. Vi fattade därför beslut om att a) se till att anordnarna vidtar åtgärder och att vi kommer att följa upp detta igen under våren 2010 och b) att lyfta frågan till kommunstyrelsen för att få ett centralt beslut om att alla verksamheter och kommunala bolag ska ställa upp. Eftersom vi vidtagit dessa åtgärder och eftersom rapporten i övrigt godkänt kvaliteten på sfi-undervisningen (så också av Skolinspektionen nyligen) så finns det inget behov av en extern utvärdering. Det är tråkigt att media inte granskar de beslut som oppositionen själva varit med och fattat och som de nu kritiserar eller egentligen så gör det inte det, utan det var fortsättningen av denna process som de hade en avvikande åsikt om på en punkt, men det är inget som radion väljer att belysa. Folkpartiet och Västeråsalliansen är de som beslutat om heldagsverksamhet för flyktingar och invandrare och vi avästter också resurser till detta. Det är också vi som tagit initiativ till granskningen och samtidigt sagt att följer man inte våra avtal så ska vi överväga att återkalla dessa. I efterhand när vi konstaterar att arbetslösheten är hög, företagen vågar inte ta emot praktikanter samt att kommunen inte ställer upp med platser är det svårt att endast skylla på sfi-anordnarna. Men det är just detta som socialdemokraterna är ute efter – man vill hitta på något för att kritisera alternativen, trots att man 2007 i enighet deltog i beslutet att upphandla SFI-utbildningen i Västerås. Det är extra skönt att konstatera att Skolinspektionen ger oss mycket väl godkänt för vårt arbetre med detta.

Igår fattade utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden, på förslag av folkpartiet och Västeråsalliansen, beslut om att inrätta en slags preparandkurs för romer som idag har svårt att följa de ordinarie kurserna inom svenska för invandrare. Västerås har det senaste året aktivt arbetat för att underlätta för romer att få stöd på olika sätt för att fler ska klara av skolan och fler ungdomar ska klara av gymnasieskolan. Många vuxna behöver också språkstöd för att klara av en utbildning. Utan språket och en utbildning är chanserna till ett arbete väldigt små och en allt för stor andel av de vuxna romerna är arbetslösa. Västerås tar nu ytterligare ett steg i sin minoritetspolitik och inför en preparandkurs för romer inom svennska för invandrare. Detta är inte minst viktigt utifrån ett jämställdhetsperspektiv då många kvinnor lever islolerat och inte kommer ut i studier eller arbete. Vi hoppas att denna kurs ska vara ett första steg in i studier och arbete för fler romer i Västerås.

Så – idag kom den nya skollagen från utbildningsministern Jan Björklund (fp). Dagens Nyheter skriver bland annat om det nya förslaget till Skollag som bland annat skärper kraven på lärarbehörigheten. Det är en av de mest centrala förbättringarna som måste till för att höja kvaliteten i skolan men också öka genomströmningen och resultaten. En annan viktig del är att skollagen ska gälla på lika villkor, oavsett om det är en kommunal eller fristående skola. I och med detta kommer det att ställas samma krav på tillgång till skolhälsovård, skolbibliotek och behöriga lärare, oavsett huvudman för skolan. Detta är mycket bra och en angelägen fråga för att skapa en mer rättvis hanteringen av skolorna. Det är också bra att regeringen tar bort möjligheten att få dispens från att vara borta från simundervisning eller undervisning i biologi och religionskunskap. Skolplikten omfattar alla elever oavsett vad man har för bakgrund och man har rätt att få en allsidig undervisning.

Det som jag beklagar, även om regeringen försökt förtydliga, så finns det fortfarande öppningar för fristående skolor att bedriva konfessionella inslag inom utbildningen, men inte inom undervisningen som det heter. Gränsen är väldigt vag och i praktiken kommer det att vara svårt att följa detta, dessutom kommer elever på olika sätt att ändå få inslag av konfessionell karaktär trots att det är klart och tydligt att bi inte ska bedriva konfesssionell undervisning i skolor som är skattefinansierade. Här kommer måste vi från folkpartiet fortsatt verka för att all undervisning i framtiden ska vara icke konfessionell.

Det vänder snabbt i opinionsläget, Miljöpartiet ökar i många mätningar, men det är egentligen inte konstigt. Skulle massmedia och debattörer diskutera exempelvis skolpolitik varje  vecka i sex månader så skulle säkert Folkpartiets siffror öka. Men opinonsläget förändras hela tiden från månad till månad. Det viktigaste är att det finns en långsiktig och trovärdig politik som kan klara övergången till ett bättre arbetsmarknadsläge. Regeringen har en sådan politik och den har varit väldigt bra, inte minst genom att betona arbetslinjen och inte Mona Sahlins bidragslinje. Sahlin har gjort flera, nästintill desperata, försök att få lite politisk uppmärksamhet. Bl.a genom att besöka Volvoanställda i Trollhättan och lova - just det- ingenting. Jo,  Sahlin efterfrågar en ”nationell samling”. Det är inte det de anställda vid Volvo behöver. De vill höra ett tydligt besked från GM och Kina, huruvida de tror på affärsidén i framtiden och om vi kan ta fram energisnåla bilar som folk vill köpa. I sammanhanget vill jag påminna att i vänsterkartellen finns Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Undrar vad Miljöpartiet tycker om Monas utspel om Volvo?

Mona Sahlin har varit passiv i 2,5 år och passar i varje viktig politik fråga, i en kommentar till Svenska Dagbladet idag menar Sahlin att nu ökar siffrorna för att vänsterkartellen börjat ”leverera”. Men snart är det val och det är dags att redovisa konkreta politiska förslag ensamt eller helst tillsammasn med mp och v. Nu lyfter visserligen socialdemokraterna efter en tung höst och Mona ser nu en chans att ge sig in i debatten kring regelverket för socialförsäkringarna. Detta är ett ett oerhört viktigt socialpolitiskt område och där har regeringen haft goda intentioner som i vissa delar landat snett. Nu har regeringen backat på ett antal punkter och det tycker jag är korrekt. Sjuka och personer med långvarig nedsatt arbetsförmåga eller under behandling ska inte bli av med sin sjukpenning. Arbetsförmedlingen får också ett nytt uppdrag med inriktning mot rehabilitering och det är något som inte kommit fram tillräckligt i media. Detta är i grunden ett bra förslag och ett av flera möjligheter för den enskilde. Passar det inte så ska den enskilde erbjudas annat och även kunna behålla sin sjukpenning. Mona Sahlin har ingen trovärdighet alls i frågan när det visade sig att socialdemokraterna i riksdagens budgethantering och i sin reservation i princip har samma texter och beräkningar som regeringen, det var nog därför Sahlin inte gick ut redan onsdagen den 2 december när en läkarartikel uppmärksammade frågan i Dagens Nyheter. Själv skrev jag ett brev i ärendet till statsrådet och ville se förändringar den 3 december. Mona Sahlin har nu 2 veckor efter, gett sig in i debatten i ett försök, senast i gårdagens SVT Agenda, förmedla en bild av att hon inte delar regeringens uppfattning. Men hon misslyckades totalt. Socialdemokraterna har själva i sin beräkning också utgått från att personer kommer att utförsäkras efter en tid.

Regeringen har åtminstone backat till viss del, man har också förtydligat vissa delar och man slopar kravet på att den som har sjukpenning ska tvingas ut och prövas mot hela arbetsmarknaden. Jag välkomnar denna förändring. Regeringen kan återta sitt övertag i opinionen, men läget får ändå vår statminister att oroa sig för tillfället i bl.a Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Men det är inte omöjligt. Regeringen har en bra politik, en bra skolpolitik, en bättre integrationspoltitik och har klarat hantera den ekonomiska krisen på ett utmnärkt sett, något som jag inte tror att Lars Ohly skulle ha klarat av. Nu hoppas vi att regeringen kommer igen och att man inte trampar fel i flera viktiga socialpolitiska frågor.

Nästa sida »